ULLVI/LEKSAND (Hockeysverige.se)
Jule Flötgen känner vi från målvaktsspel i HV71, Göteborg, AIK och Leksand. Nästa säsong kan vi lägga till en klubb ytterligare, Färjestad, till raden av hennes svenska klubbar.
Ursprungligen är Flötgen från den tyska orten Dinslakener.
- Här i Sverige är det mycket, mycket mer professionellt. Det finns många fler spelare som håller en högre nivå. I Tyskland finns det såklart några bra spelare, men inte tillräckligt många för att det ska kunna bli en bra liga, berättar Jule Flötgen för hockeysverige.se och fortsätter:
- Jag tror att man ändrat antalet importer i ligan, men innan det fick varje lag bara ha två. Jag tror att vi hade behövt fler importer för att få fler matcher som håller en hög kvalité. Idag spelar dom flesta landslagsspelarna i dom två, tre bästa lagen. Då har det också blivit ett stort gap mellan dom bästa och mindre bra lagen i ligan.
Hur var det att växa upp som hockeytjej i Tyskland?
- Det var inget bra. Jag vet att Ingolstadt försökte satsa hårt på att bygga ett bra damlag och har även ett lag i DEL och bättre förutsättningar. Mestadels är det annars små klubbar som inte hade några pengar.
- När jag själv spelade i Tyskland fick jag betala allt själv: alla resor till matcher och så vidare. På så vis är det också en väldigt stor skillnad mot här i Sverige. Desktop ad in article Mobile ad in article
Så hamnade hon i Sverige
Tyskland är mest känt för sin fotboll, men det har aldrig varit en sport som nya Färjestadsmålvakten ägnat sig åt.
- Jag är en dålig atlet. Hockey är allt jag kan, skrattar Jule Flötgen och fortsätter:
- Min bror (David Flötgen) spelade. Han är fem och ett halvt år äldre än jag så jag växte upp i en hockeyrink och var på is från det att jag var tre år.
- Jag var utespelare som min bror i början och blev målvakt först då jag var 12 eller 13 år. Jag orkade inte åka så mycket skridskor så jag valde att bli målvakt eftersom jag trodde det var mycket enklare, vilket det inte är. Jag var verkligen riktigt lat som barn och därför blev jag målvakt, eftersom jag inte trodde att jag skulle behöva göra så mycket.
Jule Flötgen kom första gången till Sverige 2017, då till HV71 i slutet av säsongen.
- Henning Sohlberg ringde mig. Två av deras målvakter var skadade så han behövde en. Vid den här tiden var det tre tyska spelare i laget (Anne Bartsch, Anna Nix, Paula Nix). Han frågade om dom visste några spelare så tyska tjejerna rekommenderade mig.
- Jag pratade med Henning i telefon och han bjöd in mig på en try-out. Direkt efter try-outen signade dom mig, vilket var väldigt kul. Innan hade jag dessutom alltid tänkt på att åka till Sverige och spela, men just då tänkte jag att jag var för gammal eftersom dom flesta hade lämnat Tyskland då dom var 17-18 år medan jag var 24 eller 25 år då.
Det är ändå en bra ålder för en målvakt…
- Ja, men jag trodde att jag var gammal så jag blev väldigt glad då Henning ringde. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur har du upplevt att bo i Sverige under dina år i svenska klubbar?
- Det är lite skillnad mot Tyskland, men jag uppskattar det. Här är det lite mer avslappnat och allt är lugnare, vilket jag gillar mycket. Även kulturen och naturen är fantastisk här.
- Jag tycker också folket här är väldigt öppna och snälla samtidigt som jag gillar det här med att familjen betyder mycket för folket här.
Skarpa kritiken mot Leksand
Jule Flötgen kommer från sin andra säsong i Leksand, men den blev inte vad hon hade hoppats på. Det blev bara sju matcher i SDHL för den tyska före detta landslagsmålvakten.
- Senaste säsongen var min tuffaste. Speciellt mentalt. Jag var så glad att komma tillbaka till Leksand. Efter att jag varit här och spelat tidigare kändes det som hemma.
- Jag tycker att jag inledde säsongen bra och startade första tre matcherna, vilket kändes bra. Sedan fick jag hjärnskakningen som verkligen knockade mig helt. Jag kunde inte spela på åtta veckor. Totalt spelade jag inte på tio veckor, men jag tycker inte att det där hanterades speciellt bra.
.JPG)
På vilket sätt?
- Jag var inte redo alls att spela. Dom sa att jag kunde försöka gå på is, vilket jag också var, men jag var inte mentalt mig själv. Jag hade svårt att se pucken, kände yrsel, men hade ingen huvudvärk. Jag fick då höra att så länge jag inte hade huvudvärk var allt bra och jag kunde fortsätta träna.
- Så här i efterhand var det definitivt fel eftersom allt tog så lång tid att komma tillbaka till. Samtidigt hade vi ingen tredjemålvakt så två matcher satt jag på bänken och visste att om något skulle hända var jag inte kapabel att spela.
- Jag var vid sidan för att återhämta mig. När jag var redo för att spela igen behövde jag såklart få matcher, men det fick jag inte. Jag jobbade så hårt för att komma tillbaka, men jag fick inte chansen att komma tillbaka eftersom dom då hade bestämt att Amanda (Johansson) var förstamålvakt och jag inte skulle inte spela något mer.
- Sedan september spelade jag totalt fyra matcher och på hela säsongen blev det sju matcher. Jag förstår samtidigt eftersom Amanda spelade bra, men mentalt var det tufft att veta att jag inte skulle få spela oavsett vad jag gjorde. Jag kunde jobba hur hårt som helst, men jag visste att jag inte skulle få chansen att spela och bevisa mig samtidigt som jag inte fick någon förklaring.
Efter att Jule Flötgen inte spelat på två månader fick hon hoppa in och spela mot Luleå.
- Det var en riktigt jämn match och jag tycker att jag spelade stabilt med tanke på hur lång tid det var sedan jag senast spelade, men jag fick inte spela matchen efter. Jag fick inte ut något av att spela bra och det här gjorde såklart att det var väldigt jobbigt mentalt. Jag kunde göra vad som helst, men coacherna trodde inte på mig.
“Ingen bra relation mellan mig och målvaktscoachen”
Känner du idag en besvikelse över att säsongen blev som det blev och hur det här hanterades?
- Självklart på ett sätt eftersom jag känner att jag inte fick någon riktig chans. Som jag sa gav coacherna mig en känsla av att dom inte trodde på mig. Då blev det svårt för mig att spela på topp eftersom jag började känna mig osäker.
- ”Jag spelar för att Amanda ska få vila, är sjuk eller skadad.” Jag spelade inte för att coacherna ville spela mig utan för att ge Amanda en dag ledig. Jag fick spela mot Göteborg som är en av tuffaste matcherna eftersom du som målvakt måste hålla fokuset, vilket inte var lätt då jag kände mig osäker.
- Det var ingen bra relation mellan mig och målvaktscoachen (Filip Myrskog). Jag hade behövt lite bättre mental support då jag hamnade i den situationen som jag hamnat i. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur var din känsla kring spelarna i laget?
- Den var väldigt bra och jag älskar tjejerna i det här laget. Dom är otroliga. Det är så många unga spelare, men det är bra personer både på och vid sidan av isen.
- Dom supportade och backade upp mig mig hela vägen. Jag vet att laget litade på mig och gjorde att säsongen ändå blev lite lättare för mig.
Därför lämnar hon Leksand
Varför blev det ingen fortsättning i Leksand?
- Som jag sa så kände jag inte det förtroendet som jag behöver känna. Jag känner inte heller att Filip ser vad jag kan prestera eller vilken målvakt jag kan vara.
- Jag hade ett väldigt bra snack med Färjestad och det kändes som dom såg mig på ett helt annat sätt som både person och målvakt än vad Leksand gjorde. Dom ser mig som en av lagets kuggar i det Färjestad som förhoppningsvis går upp i SDHL den här säsongen.
.JPG)
Det är en lägre division.
- Ska jag vara ärlig var det en av dom tuffaste grejerna mentalt att ta ställning till och gjorde att jag inte sa ja direkt. Jag känner att jag fortfarande är en SDHL-målvakt och jag ville spela i den ligan.
- För mig var det ändå viktigt att få ha kul och vara glad på isen igen, att det ska kännas bra med laget och coacherna. Känna förtroendet och spela matcher.
- När jag pratade med målvaktscoachen och Silje (Holös) visade dom direkt att dom har förtroende för mig och ville ha mig i laget.
Känner du Silje Holös sedan tidigare?
- Nej, inte personligen, men jag har spelat mot henne. För mig var det viktigast att det skulle kännas bra igen så i vilken division jag kommer spela nästa säsong spelar ingen roll. Färjestad jobbar väldigt professionellt och gör sitt bästa för att gå upp nu.
- Jag hoppas att det bara blir en säsong i Division 1 och att vi sedan kommer gå upp i SDHL. Desktop ad in article Mobile ad in article
Emma Murén, Linnea Hedin, Emelie Cordoba… Hur ser du på laget så här långt?
- Det kommer bli ett bra lag. Jag vet att Silje pratat med några riktigt bra spelare ytterligare. Laget som kommer få möta oss i kvalet kommer få en tuff match.
Du var i Karlstad nyligen, vilka är dina intryck?
- Första intrycken var väldigt bra. Jag pratade med coacherna och var vid rinken som var fantastisk. Jag mötte även lite annat folk runt klubben. Dom var väldigt trevliga och välkomnande. Staden var verkligen vacker. Staden, laget, klubben, allt passar mig bra, avslutar Jule Flötgen.
