UPPSALA (Hockeysverige.se)
Svensk hockey har vid flera tillfällen fått se att våra landslag inte lyckats hävda sig på absoluta toppnivån. Det vill säga vara med och slåss om guldet i stora turneringar även om det funnits undantag.
Jimmy Anderström är idag assisterande tränare för , men var också med och byggde det Täby-lag på juniorsidan som fick fram inte mindre än fem spelare som är NHL-draftade: Jonathan Myrenberg (Vancouver) Elliot Ekefjärd (Arizona), Oskar Jellvik (Boston), Jeremias Lindewall (Edmonton) och Albert Sjöberg (Dallas). Där till finns även odraftade spelare som Marcus Limpar Lantz och Hugo Frylén.
Anderström ser brister i tålamodet hos en del ledare och Svenska Ishockeyförbundet som en orsak till att det ibland tappas positioner på det internationella spelbordet.
– Det måste sägas att jag kom lite till ett dukat bord i Täby med David Kangas och Pelle Lindeberg tillsammans med Niklas Lantz och Johanna Myrenberg som lagledare. Dom drog det här laget från hockeyskolan upp till U14 där jag kom in, berättar Jimmy Anderström och fortsätter:
– Mitt jobb var att vidareutveckla det dom startat. Den största hemligheten, tror jag, var att dom hade en så stabil grund från start. De hade stort samma ledare från hockeyskolan till U16, vilket gjorde att det inte blev någon ”polsk riksdag”. Sedan informerade vi föräldrarna att ”Vi kommer träna så här och så här”.
– Den största anledningen till framgångarna var just att David, Pelle och Niklas fick killarna att tycka om att träna då dom var små. Alltså träna extra och så vidare. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Det bara sprutade fram spelare”
Det här var också något Jimmy Anderström redan tidigt såg då han kom in i Täbys verksamhet.
– Dom tränade jämt. Spelade fotboll tillsammans, landhockey, allmänhetens… Var det någon som började, hängde alla andra på. Lite som det var i Örnsköldsvik då ”Foppa” (Peter Forsberg), (Markus) Näslund och dom här triggade varandra. Om en tjuvtränade skulle dom andra också göra det. Så var mentaliteten.
– Det här födde att bra spelare behövde bli ännu bättre eftersom det hela tiden kom spelare underifrån som ville förbi, viket gjorde att ganska många blev bra samtidigt som vi redan från start pratade om att vi skulle utbilda spelarna. Det skulle vara jävligt kul, men vi skulle också lära killarna någonting. Så var det hela vägen upp till U16.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Kan du känna att det finns en speciell kemi och känsla än idag kring den här gruppen oavsett om spelaren lyckats eller inte på isen?
– Ibland tänker jag tillbaka på den tiden, att jag ens fick vara med om det där. Det bara sprutade fram spelare från Täby som förening under åren jag var där. Och gör så fortfarande.
– Nu ska vi inte mäta i vinster, men vi vann flera cuper och med 03:orna var vi i lilla Täby i stort sett Sveriges bästa lag under dom här tre åren. Det fanns även några andra som var bra: Frölunda, Almtuna och Göta/Traneberg… Desktop ad in article Mobile ad in article
Däremot var inte mottot att stressa fram snabba framgångar.
– Jag minns det här väldigt väl. Innan min första match med 03-gänget som hade vunnit allt. Jag sa: ”Jag skiter i om vi vinner eller förlorar nu, ni ska vara bättre än dom här borta”, säger Anderström håller ut armen så långt han kan innan han fortsätter:
–”Vi ska satsa på att utbilda er”. Vi torskade mot Göta och Almtuna i första två matcherna. Då var det att jag skulle avgå. ”Bort med honom”.
– Idag, om vi tittar, vilka har flest spelare i Hockeyallsvenskan, SHL och flest draftade? Jo, det är vi. Det tror jag gjorde det här bandet så starkt. Mycket handlar det om att vi från dag ett sa att vi skiter i vad alla andra säger och tycker om oss. ”Vi kör på det vi kommit överens om”. Killarna var 13-14 år då som dom sa bara ”ja ja…”, säger Almtuna-tränaren med ett lätt skratt.
– Vi gjorde som vi ville, inom rimliga gränser såklart. Vi toppade aldrig, rullade, flyttade spelare hit och dit, lärde killarna att spela backar. Till exempel spelade Albert Sjöberg back i andralaget en hel säsong eftersom han ville lära sig spela på den positionen. Sedan spelade han forward i förstalaget.
– David Kangas brukar säga att det var som en vargflock som var tajt. Kom det in någon ny som inte ställde upp på det vi gjorde så släppte man inte in honom. Det mest fascinerande är att flera av draftade spelarna har spelat i Täby sedan hockeyskolan och inga som var värvade dit.
Flera av våra landslag visar ett det finns en brist någonstans i utvecklingen av spelarna, vilket inte minns synts på Damkronorna och resultaten i senaste JVM-turneringarna. Är vi för stressade att söka snabba resultat så att vi då missar själva utbildningen?
– Ja, 100 procent.
“Verkar inte vilja veta hur vi gjorde”
Hur ska vi kunna knyta upp den knuten?
– Vi (Almtuna) har tagit hit David som föreläsare och jag har sagt till hockeyförbundet att jag gärna kommer dit och berättar hur vi gjorde i Täby. Men förbundet har aldrig varit intresserade av det. Om dom vill veta så kommer vi vara helt öppna med hur vi gjorde.
– Förbundet säger:
–”Vad duktiga ni var i Täby”.
–”Vill ni veta hur vi gjorde?”
– Men, nej det verkar dom inte vilja.
Anderström fortsätter:
– Jag tror det handlar mycket om okunskap, oftast bland föräldrar i klubbarna. Även här i Almtuna. Vi har ännu inte nått hela vägen fram här heller. Det tar tid.
– Med fel föräldrar i fel lag är det kört. Jag är ledsen, men 30 ungar går åt för att det är felstyrning. Man måste bli bättre på förbundshåll att prata om det här. Nu försöker man med att minska planer, ta bort resultat och allt det där. Det är i viss mån bra, men jag tycker att vi måste utbilda våra unga coacher och tränare i just utbildning.
– Det får inte gå åt ytterligheterna åt något håll, inte bara bli lek för då blir dom inte bättre. Det får heller inte bli resultatstyrt för då är det många killar eller tjejer som blir lidande. Desktop ad in article Mobile ad in article
Killarna och tjejerna måste ändå lära sig att tävla?
– Ja, det är vad jag menar. Därför får det inte bli som jag tycker, jag blir persona non grata om jag säger det högt, att förbundet gått för mycket åt lekhållet.
– Det får inte vara att vi går för mycket åt lekhållet för då får inte dom som vill bli hockeyproffs sitt. Därför tycker jag att utbildning är ett bra ord, att utbilda spelarna där dom befinner sig idag. Det innefattar att då du kommer upp till 13, 14, 15 år blir lite nivåindelning. Vi har en filosofi att du ska spela på en nivå där du klarar att spela ditt spel och vara bra. Då blir det ett jävla liv eftersom någon förälder tycker det är fel nivå. Däremot tycker spelaren det är jättekul eftersom han eller hon får ha pucken hela tiden.
– Det här är utmaningen som man brottas med i klubbarna. Skulle då förbundet gå ut och säga ”Det här tycker vi är bra och det som fungerar”, skulle varje enskild tränare eller klubb ha det att stötta sig emot.
Hur har den här filosofin tagits emot här i Almtuna?
– Jag tycker att vi är på väg åt rätt håll i Almtuna. En sak vi gjorde i Täby var att vi tränade mycket på halvplan. Ett lag på ena halvan och andra laget på andra halvan. Sedan körde vi på små ytor med väldigt mycket spel. Det har vi sjösatt här.
– Vi pratade ofta om skär per minut när man är på isen. Alltså hur många pucktouch du har på isen, inga långa köer… Jag tror också på mängdträning med kvalité. Ska du bli bra på något måste du göra det många gångar. Ska du bli bra på att vara bra måste du träna på att vara bra.
– Det har jag lagt in här. I stället för två träningar i veckan ser jag gärna att vi har fyra halvplansträningar i veckan. Går du på tre av dom är det ”fine” och du kan gå på fotboll den fjärde. Men missar du en om man har två träningar så missar du 50 procent. Sådana saker har vi börjat jobba in här.
Hela intervjun med Jimmy Anderström kommer på hockeysverige.se framöver. Desktop ad in article Mobile ad in article
TV: NHL-svensken om klubb-bytet
