Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona!
Foto: [Michael Erichsen / BILDBYRÅN / COP 89 / MI0707]
Carl Klingberg har spelat hockey i sex olika länder och har varit en framträdande forward i europeisk hockey sedan han lämnade Nordamerika 2015. Efter att ha gjort tolv NHL-matcher och 269 framträdanden i AHL med ett starkt poängfacit (144!), flyttade han "hem" till Europa. Via en säsong i ryska Torpedo Nizjnij Novgorod, blev det sedan sju säsonger och två guld med EV Zug i Schweiz.
När Hockeysverige når Klingberg, har han precis blivit klar med en golfrunda. En runda som inte gick riktigt som planerat.
– Nej, de senaste tre veckorna är det en trend med dåliga rundor tyvärr, men vi får hitta på något där, säger han och skrattar.
34-åringen har dock inte bara golfen att sysselsätta sig med under ledigheten i sommar.
Den uppmärksamma har sett honom och den tidigare lagkamraten i Frölunda, Christian Folin, delta i Youtube-klipp den senaste tiden.
Duon har nämligen gästat Christian Brandin, skådespelaren som kanske är mest känd som "Tok-Conny" i filmserien Johan Falk. I den första av två videor på hans kanal har spelarna utmanats i (och förlorat) en burgarduell mot den reslige och vältränade Brandin.
Är det en ny karriär efter hockeyn som börjar skönja sig, är en fråga man kan ställa sig.
– Det vet jag fan inte, men det är roligt med annat än hockey ibland och bjuda på sig själv ibland. Och sedan visa hur man är som person för det är inte så många andra som vet hur man är bara av att kika på hockey. Så det är kul att vara med på andra grejer.
"Tre killar som gillar att äta mat"
Hur kommer det sig att du och Folin har teamat upp med Brandin?
– Jag och Christian (Folin) har gjort många kul grejer ihop och vi är en kul duo. Brandin har hjälpt oss någon gång och skickat in några videor till bröllopspar, som när jag var toastmaster på ett bröllop. Det är tre killar som gillar att äta mat och ha kul.
I den andra videon, som inte var en ren mattävling, fick hockeystjärnorna prova på ovanlig och konstig mat. Några exempel var stinky tofu, fermenterad haj, syrsor och mjölmaskar med smak av cheddar.
– Den fermenterade hajen var värst, den var vidrig, haha.. Hur ska man förklara, det har jäst sig och pyr och den är fermenterad i sitt eget kiss och det fick man veta efter. Det var skräckblandad förtjusning. Vi hade ingen aning vad det skulle bli, bara att det skulle bli äckliga grejer, men mer än så visste jag inte. Jag var rädd att det skulle bli värre grejer. Som till exempel tofun går ju att ha i mat, men det var inte gott liksom.
Tillbaka innanför rinken och ut på isen, så har Carl som bekant en bror i NHL, John Klingberg. Under våren blev han äntligen kvitt skadeproblemen för nu, och lyckades göra ett starkt slutspel för Edmonton Oilers.
En comeback som gav eko.
– Som bror blir man väldigt stolt. Men även att se att han får lite återupprättelse och kom tillbaka och gjorde det helt okej. Innan dess var han "in and out" innan slutspelet där han visade vägen. Det är kul att det gick bra för honom där. Det såg ut som han var fem, tio år yngre igen med nya höften och jag är glad för hans skull.
"Det var synd att de var så jäkla bra"
Det blev dock ingen Stanley Cup-trofé för lillebror. Florida Panthers var för bra, erkänner Carl.
– Det är synd att Florida var så jäkla bra. Det hade varit kul om de kunde trycka till dem och ta en pokal. I de två första matcherna var Oilers bra och det var Florida med, men man får inte glömma att det inte var någon jättebra finalserie av Oilers och jag har aldrig sett McDavid fastna så många gånger eller behöva dumpa pucken så ofta. Det säger så mycket om Florida att de stängde ner dem helt och hållet. Det är därför de är bra i sättet de stänger ner och attackerar, de är jämna hela tiden. Floridas villkor styrde serien och då är det tufft att vinna. Jag tror att Oilers ledde typ 30 minuter så det var rättvist, de var riktigt bra.
San Jose Sharks belönade spelaren med ett nytt NHL-kontrakt.
– Det är kul att han fick visa det, just att han har mer att ge och det känner både jag och han.
"Det är tråkigt att det blev som det blev"
Stödet mellan bröderna har alltid funnits där, berättar Carl Klingberg.
– Det har alltid varit bra att vi kan känna igen varandras situationer och rådgiva och det är bra just för det mentala att vi i tuffa tider berättar då för varandra om hur man ska tänka mentalt, något man har med sig från när vi hade det bra. Man kan hjälpa varandra och lyfta varandra ur de här tuffa situationerna. Det är väldigt viktigt för mig med tanke på våra två senaste säsonger, med långa skador, många funderingar, och då kan man pusha varandra och tänka på att det är kul att spela.
Foto: [Simon Hastegård / Bildbyrån / Cop 118]
2023 flyttade Carl Klingberg hem till Göteborg och Frölunda. Första säsongen gick bra, men säsongen som gick valde han att bryta tidigt in i säsongen.
Nu berättar han öppet och ärlig om sin tankar kring uppbrottet.
– Det är tråkigt att det blev som det blev. Jag kände att jag behövde lämna för att spela mer anpassat till min roll och till min hockey och inte begraver mig själv. Det kändes som det inte riktigt gick åt det håll jag önskade och att jag behöver göra något för mig själv här och nu för att jag ska inte begrava min karriär. Jag tänker ibland på vad som hade hänt om jag bara tog min roll och spelade vidare i Frölunda, då hade det kanske blivit ännu värre för mig ute på isen. Vem hade velat ha mig nu då, en 34-åring som inte får det att funka. Men man är ledsen att det inte funkade i Frölunda, och det är där jag vill vara, det är mitt lag och så vidare. Just att få spela där och få vara där i Göteborg vid sidan om isen. Men det är på isen som det avgörs och spelar roll och det funkade inte i Frölunda och jag är stolt över mig själv att jag vågade och lämnade det här trygga i Göteborg för något jag inte hade en aning om för att ge mig själv bästa chansen för min karriär och inte ligga kvar i den här trygga bubblan. Jag bröt trenden och det gick bra någon annanstans och man känner sig som sig själv igen och när det väl funkar igen på isen så känner man sig mer avslappnad vid sidan av och jag är stolt över att det gått bra här nu. Det är en helhet som inte funkade och nu fick jag det att funka i Ilves. Man saknar gubbarna och Göteborg och det finns där för sommaren, men man saknar att spela för sin stad. Men det är hockeyn som bestämmer vart man ska bo.
Berättar: "Det var aldrig aktuellt"
Uppbrottet med Frölunda ledde till jakt på ny klubb. Men det blev aldrig en återkomst till Schweiz, där han har spelat i många år.
– När jag kände att det strulade till sig så kollade jag runt lite vilka som var intresserade och det var väl några lag som lyfte på blicken där och då. När Ilves hörde av sig var det tydligt att de var väldigt måna om att få till det. Man ska inte underskatta det när någon verkligen vill ha en. Det var väl aldrig aktuellt med Schweiz.
Foto: [Michael Erichsen / BILDBYRÅN / COP 89 / MI0707]
I finska Ilves gjorde han 30 poäng på 39 matcher i grundserien och åtta poäng på elva matcher i slutspelet.
– Det är kanonkillar, ett bra lag, en rolig liga och Tammerfors är en bra stad. Vi spelar i en fin arena. I Liiga är det lite mer fart och fläkt och tajtare is, hybridis och så vidare än i Sverige. Så som vi spelade var frejdigt offensivt och i alla roller skulle jag passa in. Jag klev in och spelade mycket och fick mycket istid och växte och det blev till en god cirkel. Jag har inget att klaga på i Tammerfors. Det enda är att det inte är min hemstad.
Orden om framtiden: "Vill spela Klingberg-hockey"
Nästa säsong har han kontrakt med Ilves fortsatt. Något han ser fram emot.
– Vad jag vill göra är att åka tillbaka och bara spela Calle Klingberg-hockey i Finland i ett roligt system i en rolig liga. Så jag har inte så mycket mer förväntningar på mig själv än det, men sen vill jag så klart vinna också. Det hade jag velat göra, men det vill väl alla. Sen hålla mig i form och skadefri och när nästa säsong går in i januari blir jag 35. Det räcker med en dålig säsong och mitt varumärke är borta.
Hur länge känner du att du vill hålla på med hockeyn?
– Jag känner mig fräsch och vill fortsätta. Frågar du kroppen och hjärnan vill jag spela minst sex år till, man måste spela bra och vara skadefri och ha en roll, så det blir som det blir. Men frågar du mig så håller jag på hur länge det bara går.
Och det blir nog ingen återförening med brorsan i San Jose Sharks, va?
– Jag skulle kunna höra av mig dit men de behöver nog ingen puckhämtare till.. Det tåget har gått för länge sedan tror jag. Jag ska nog inte underskatta rollen här och hur bra jag trivs här. Om det känns rätt i magen, ska man inte underskatta det fina man har fått.
Och att i framtiden kanske skapa en egen Youtube-kanal, det utesluter han inte.
– Om någon vill att man ska vara med så kanske man ställer upp! Men det är nog inte aktuellt att skapa en egen kanal kommande året, men det kanske kommer senare..
