I stället har han fått finna sig i att aldrig riktigt få den där stabiliteten. Redan 2015 trejdade Vancouver bort rättigheterna till honom, till Chicago. 2019 bytte Chicago bort honom till Carolina, och i början 2021 satte de sistnämnde upp honom på waivers.
Då var det nog ganska många som hade börjat räkna bort Gustav Forsling. Till och med han själv övervägde att ge upp NHL-drömmen.
Då vände allt.
******
Nu är det slutet av augusti 2021. Gustav Forsling är hemma och tränar en del med Linköping för att göra sig redo för kommande säsong. Det är svårt att ta in kontrasterna jämfört med förberedelserna till förra säsongen. Då kom han från en säsong med enbart AHL-spel, och redan första dagen på träningslägret med Carolina förstod han att han inte var påtänkt för NHL-spel.
– Jag sattes i grupp två direkt när campen startade. De hade satt laget redan innan träningslägret började, förklarar Gustav Forsling för hockeysverige.se.
Foto: Bildbyrån
Carolina Hurricanes bytte till sig den unge backen 2019, men hade inte gett honom någon chans att spela i NHL. Nu stod det klart att den chansen inte skulle ske år 2021 heller. "Canes" satte upp Forsling på waivers i samband med säsongsstarten. Östgöten var kort och gott på väg ur NHL en gång för alla.
– Det var en ganska tuff tid, ska jag vara ärlig och säga. Det är ingenting man drömmer om direkt, konstaterar han.
Det är lätt att lessna och kanske skita i det
Med facit i hand blev Carolinas beslut att sätta upp Forsling på waivers det som vände allting. Florida Panthers, med Joel Quenneville som huvudtränare valde att plocka upp backen. Samma Quenneville som tidigare hade coachat Forsling i Chicago Blackhawks. Desktop ad in article Mobile ad in article
När du gick igenom allt det, hur hanterade du det? Gick du runt och grubblade? Tvivlade du på dig själv?
– Under åren har jag lärt mig att det inte är någon idé att gå runt och grubbla. Ibland förtjänar man att få spela och får inte göra det, och ibland får man spela fast man kanske inte är på topp. Det handlar bara om att göra sitt bästa varje dag, på varje träning. Det är klyschigt - men mer kan man inte göra.
Någon vecka efter att Florida plockat upp honom fick han debutera i det nya laget, och den tionde mars 2019 kom också den första poängen. Det var hans första poäng i NHL på över två år - och blev också starten på en succéperiod som nog ingen kunnat förutse. När NHL-säsongen summerades hade Forsling gjort 17 poäng på 43 matcher - och blivit en back som var närmast bofast i första backpar.
– Allt det som jag gått igenom är en del av det som ingår där borta. Det känns väldigt roligt nu i efterhand när man ser tillbaka på det. Det är kul att veta att man bet ihop och inte gav upp och åkte hem, för det är lätt att göra i det läget. Det är lätt att lessna och kanske skita i det. Med facit i hand är det skönt att jag stod upp och fortsatte kämpa.
Funderade verkligen på hur jag skulle göra
Inför förra säsongen övervägde Gustav Forsling att göra just det. "Skita i det", och lämna NHL bakom sig.
– Ja, absolut. Det gjorde jag. Vi hade en del andra alternativ inför förra säsongen, och då kollade jag igenom de alternativen och funderade verkligen på hur jag skulle göra.
Gustav Forsling.
Han valde att ge det en chans till i Nordamerika. Kanske en sista chans. Kanske skulle klubbytet från Carolina till Florida få fart på NHL-karriären en gång för alla.
Med tanke på det som hände i Carolina, med vilket "mindset" åkte du över till Florida när de plockade upp dig?
– Jag var bara grymt taggad på att få en chans till. Framför allt var jag taggad på att få den chansen att visa upp mig efter att ha haft en åtta, nio månader lång försäsong. Jag åkte dit med ett mindset att jag skulle ta chansen. Jag skulle prestera varje dag, från dag ett, och ge mig själv chansen. Desktop ad in article Mobile ad in article
I Carolina fanns det ingen som hade tillräckligt stort förtroende för Gustav Forsling. I Florida Panthers fanns Joel Quenneville. En tränare som kände Forsling väl - och som Forsling visste precis vad han sökte efter.
– Att han var där underlättade definitivt. Jag hade spelat under honom i Chicago i tre år, och visste hur han vill att en back ska spela. Vi spelade också ganska snarlikt i Florida som vi gjorde med honom i Chicago och det hjälpte mycket.
Men trots Quenneville...hur är det möjligt att en spelare på bara några månader kan gå från att inte platsa i NHL till att spela i första backpar?
– Det är en bra fråga... Jag vet faktiskt inte. Det är mycket annat som spelar in om du får chansen där borta, det är inte bara prestationen. Visst, spelar du bra nog får du chansen till slut, men det handlar om att få någon som ger dig förtroendet också.
Blir man less på "politiken" som finns där borta?
– Ja, absolut. Det är tufft när man, som jag, låg på gränsen mellan AHL och NHL. Det blir mycket tillfälligheter som avgör. Hamnar man i AHL gäller det att man biter ihop. Och får man chansen i NHL gäller det verkligen att göra det bra.
Nu fick jag ett treårskontrakt och det ger framför allt en trygghet
Med facit i hand är Gustav Forsling glad att han gick igenom den tuffa tiden. Under åren i Chicago varvade han NHL- med AHL-spel och i Carolina stannade NHL-framträdandena på noll. Erfarenheterna han fick med sig därifrån var desto fler.
– Jag tror jag gått stärkt ur det. Även i Chicago, där jag skickades upp och ned en hel del, lärde jag mig mycket. Därför har jag ändå kunnat ta det ganska bra varje gång jag blivit nedskickad. I Carolina var det tufft första tiden, men sen började det rulla på. Jag fick se det jag var med om där som en investering för mig själv. I slutändan spelar du ändå för dig själv i det läget. Man får tänka på, och fokusera på, sig själv.
Nu lyser det om Forsling.
Genombrottet i Florida var vältajmat på flera sätt. Dels var det kanske sista chansen att verkligen etablera sig i NHL, och dels hade Linköpingssonen inför säsongen skrivit på ett ettårskontrakt värt - i sammanhanget - blygsamma 700 000 dollar. Efter succén steg hans marknadsvärde rejält, och för en dryg månad sedan skrev han på ett treåskontrakt med Panthers. Värdet? Närmare 2,7 miljoner dollar per säsong. Desktop ad in article Mobile ad in article
– Det var väldigt skönt och grymt kul, speciellt att det blev klart så snabbt som det blev. Nu fick jag ett treårskontrakt och det ger framför allt en trygghet. Nu vet jag att jag blir kvar där borta i åtminstone tre år till.
Var det just tryggheten och stabiliteten du sökte?
– Ja, exakt. Nu har jag tre år som jag kan vara där borta och utvecklas. Jag vet inte...det blir en helt annan känsla nu när jag vet att jag blir kvar i tre år till. Det känns grymt skönt. Och speciellt att jag får vara kvar i Florida, som jag kommit in i väldigt bra och som det känns har något bra på gång.
Vi känner att vi lika gärna hade kunnat vinna den matchserien
Panthers har de senaste året flyttat fram sina positioner rejält. Sedan general manager Bill Zito tog över har han varit aktiv i sina försök att göra laget bättre. Flera tunga namn värvades in både inför och under den gångna säsongen, och man hotade Tampa Bay Lightning i slutspelet. Till nästa säsong har han bytt till sig Sam Reinhart, och dessutom värvat in legendaren Joe Thornton.
– Han (Zito) har gjort ett kanonjobb. Vårt lag är väldigt likt det vi hade i slutet av förra säsongen, plus att vi fått in några nya. Det ser väldigt bra ut. Alla som är där vill vinna, det är många som varit där ett tag som knappt fått spela slutspel och många har inte vunnit någonting.
Känner du att ni har laget för att gå hela vägen?
– Absolut, det tycker jag vi har. Allting känns jättebra. "Coach Q" (Joel Quenneville) går in på sitt tredje år och spelet börjar sätta sig. Vi fick mersmak i slutspelet mot Tampa också. Vi känner att vi lika gärna hade kunnat vinna den matchserien, säger han innan han avslutningsvis konstaterar:
– Det är många som är revanschsugna nu.
FOTON: USA-Today Sports / Bildbyrån Desktop ad in article Mobile ad in article
