LÅNGBRO/STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
Fredagen den 4:e mars är en dag Nacka-spelaren Gustav Aderskog sent kommer att glömma. 22-åringen från Täby kände domningar i armen och att någonting var fel, väldigt fel. Några dagar senare fick Aderskog beskedet att han fått en stroke.
– Jag skulle precis gå till jobbet då jag kände att hela min vänsterarm domnade av helt och jag började sluddra på rösten samtidigt som jag inte kunde ta in eller höra vad någon sa. Jag tänkte ändå åka till jobbet på förskolan för jag trodde att jag bara behövde lite luft, berättar Gustav Aderskog då hockeysverige.se träffar honom för en intervju på Långbro Värdshus.
– På vägen dit, innan jobbet, skulle jag träffa mamma för att äta frukost. Jag berättade vad som hänt. Då sa hon ”ring 1177 och berätta vad som hänt”. På 1177 sa dom åt mig att åka in till akuten direkt.
Aderskog åkte då direkt in till Danderyds sjukhus.
– Ganska snabbt fick jag ett rum inne på akuten. Under hela fredagen fick jag göra olika typer av prover, blodprover, röntgen, puls och så vidare.
– Provtagningarna var klara runt halv nio på kvällen. Tanken var att jag skulle sova kvar, men jag fick permission för att åka hem och sova. Jag var tillbaka tidigt lördag morgon och fick fortsätta med tester, röntgen och EKG. Fick åka hem på permission från sjukhuset igen lördag kväll för att sova.
– Tillbaka på söndag och då fick jag ta ett EKG via matstrupen. Det var då man hittade hålet i hjärtat som man tror gjorde att jag fick en stroke.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hål i hjärtat, kan du utveckla vad som menas med det?
– Ett litet medfött hål i förmaket som gör att propparna transporteras in i hjärtat och sedan vidare till antingen lungorna eller hjärnan. I mitt var det till hjärnan vilket gjorde att jag fick syrebrist i hjärnan.
– Syrebristen satte sig höger bak på hjärnan, vilket gjorde att vänsterarmen blev hängig. Jag fick hem blodförtunnande som ska jag ta fram till det att problemet är åtgärdat.
Hur tog du emot beskedet att du fått en stroke?
– Det var först på måndagen jag fick redan på det eftersom det var många undersökningar innan det stod klart. Det man först sa var att jag hade fått en liten prick på hjärnan som dom trodde berodde på syrebrist.
– När jag på måndagen fick reda på att det var en stroke… Det var många tankar som florerade i huvudet.
.jpg)
22 år och stroke…
– Jag trodde först inte att det var sant. Det tog ett tag att få allt att sjunka in. Just det här att jag är så pass ung. Jag tänkte att en 22-åring som håller på med idrott inte skulle få en stroke.
Blev du rädd?
– Ja, faktiskt. Jag blev lite rädd. Sedan kom tanken att jag haft tur som inte har fått så stora men av det just nu. Det finns folk som drabbats av det värre.
– Det blir lite ”dips” i det psykologiska ibland då jag tänker för mycket på tillexempel vad som kunnat hända om jag inte hade tagit tag i problemet.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”Är ovetande om varför just jag drabbades”
Du har flickvän, Ida, hur reagerade hon, familjen och omgivningen på det här?
– Ganska starkt hemifrån, från hockeyn och allting. Alla var väldigt omhändertagande, säger Nacka-spelaren med stor tacksamhet i rösten och fortsätter:
– Man sa att det här fick ta sin tid och behövde jag prata så var det bara att höra av mig för att prata. Jag fick inga krav på mig att vara på något speciellt sätt. Jag har även fått ett väldigt bra stöd från mina kollegor på jobbet.
Var din flickvän, Ida, med på sjukhuset under dom här dagarna?
– Hon kom lite senare på fredagseftermiddagen. Den dagen hade hon plugg vid tio. Eftersom vi då inte visste vad det var så kände vi att hon kunde stanna hemma. Däremot följde min mamma, (Jessica) med mig dit. Hon fick inte följa med in till akuten på grund av restriktionerna som är, men satt kvar och väntade till jag fick åka därifrån.
– Oftast vill man klara sig själv, men när jag tänker på det så här i efterhand så var det skönt att ha någon där som stöd.
– Det tog nog ett tag för Ida att låta det här sjunka in eftersom hon förlorade en närstående i en hjärtinfarkt när hon var sex år. Därför är det väldigt känsligt allt det här med hjärta så det tog ganska hårt, vilket är försåtligt.
– Ida är väldigt bra på att få mig att prata och det är jätteskönt. Det kan annars vara så att jag stänger in mig för att ingen annan ska se den deppiga sidan.
Hur mår du idag?
– Jag mår bra. Fysiskt känner jag mig väldigt bra, men ibland kommer lite psykologiska svackor. Man deppar ner sig lite…
Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det av rädsla, hockeyn eller vad bottnar det främst i?
– Lite hockey, lite rädsla, men också att jag är ovetande om varför just jag drabbades. Dom säger att 25 procent har det här medfödda hjärtfelet. Vad kunde vara bidragande det? Det startar såklart tankar kring varför det hände.
.jpg)
Vet man idag varför du fick den här stroken?
– Läkarna tror att det är just det medfödda hjärtfelet, men dom vet inte vad som triggade i gång allt.
– Jag fick göra diabetes-koll och kolla blottfetter och det såg normalt ut. Därför är det lite ovisst varför just jag av dom här 25 procenten drabbades.
”Om jag inte har hockeyn, vem är jag då?”
När vi kommer in på hur klubben och kompisarna i laget har agerat och stöttat spricker Gustav Aderskog upp i ett leende.
– Dom reagerade ganska starkt. Samma sak där, att dom välkomnat mig, pratar och vill ge mig tiden för att återhämta mig. Dom har hjälpt mig mycket och jag får ett stort stöd från Nacka, tränare, spelare och ledare runtomkring.
Är du orolig att det ska hända igen?
– Egentligen inte eftersom jag äter blodförtunnande som gör att jag inte ska kunna få det igen. Det kan ändå komma lite då och då ”vad händer om jag får en stroke igen, kommer jag då få en kraftigare…?”
Desktop ad in article Mobile ad in article
I dagsläget är det också oklart hur det blir med hockeyn framöver för 22-åringen.
– En av dom första frågorna jag ställde var om jag kunde spela hockey eftersom det här hände mitt under kvalet till Hockeyettan.
– Först sa dom att jag inte fick tacklas för fullt innan jag skulle på återbesök, vilket då låg fyra till sex veckor framåt. Även om det är jättetråkigt var det kanske bra för mig att säsongen tog slut när vi blev utslagna.
– Dom tror att jag ska kunna fortsätta med hockeyn. Jag antar att jag får veta mer under återbesöket och utredningen är klar.
– Nu har jag börjat köra lite hårdare i gymmet så jag har tjuvstartat lite för att komma i gång. Sedan har jag varit med på is, bara ”skejtat”, för att vara med gänget. Jag behöver det för psykologiska. Om jag inte har hockeyn, eftersom jag har hållit på med det så pass länge, vem är jag då?
Har spelat med flera stortalanger
Gustav Aderskog spelar alltså nu med Nacka, men han inledde karriären med att spela i IFK Täby tillsammans. Där kom han att spela tillsammans med spelare så som Jeremias Lindewall (draftad av Edmonton), Oskar Jellvik (Boston), Elliot Ekefjärd (Arizona), Jonathan Myrenberg (Vancouver), Oscar Sohrner, Marcus Limpar Lantz och så vidare.
– Jag var först inne på både hockey och fotboll och höll på med bägge väldigt länge. Hockeyn tog lite mer tid och det var det jag ville göra. Sedan var jag kvar i Täby fram till J18. Då bytte jag till Nacka.
– Vi har en väldigt häftig grupp med olika karaktärer som lyfte gruppen. Vi fick ihop en bra gemenskap. Jag tror också det var nyttig att ha dom här olika åldersgrupperna. Vi hade ett spann från 00:or till 03:or. Det gav många bra erfarenheter.
– Vi var många hockeyspelare och en häftig upplevelse jag minns den här tiden väl och ser tillbaka på väldigt mycket på den.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Fyra draftade från samma lag i IFK Täby, var det ett speciellt driv i den här gruppen?
– Ja, det var en ganska driven grupp. Redan i U16 hade vi även (Albin) Grewe, (Tobias) Björnfot, Hugo Alnefelt, William Persson, ”Jeppe” Myrenberg, Simon Lundmark… Många spelare som spelar på en ganska hög nivå nu och som drev på varandra.
Hur ser du att din roll i det här gänget var?
– Jag var en grovjobbare och jobbade lite underifrån för att göra mig en plats. Det var som du förstår lite tufft att ta en plats när det var ett lag med så pass många duktiga spelare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Inför säsongen 2018/19 valde alltså Gustav Aderskog att lämna Täby för spel på andra sidan stan, i Nacka.
– Min förra tränare från Täby J18, Janne Andersson, gick till Nacka. Jag hade varit i kontakt med Nacka redan innan eftersom jag tyckte att hela deras upplägg var väldigt seriöst.
– Jag var där och testade. Sedan blev det en bonus att Janne kom dit som tränare. Det var och en till från Täby, Daniel Östlund, som följde med till Nacka J20.
Har några kompisar från tiden i Täby hört av sig till dig efter din stroke?
– Ja, faktiskt. Några har hört av sig, avslutar Gustav Aderskog innan vi tar en promenad ut i parken bakom Långbro Värdshus, en park som en gång i tiden anlades inne på det gamla sjukhusområdet.
