Frölunda har gjort det till en tradition att spotta ut spännande juniorer ur sin verksamhet. Spelare som ofta kommer in i SHL i ett ganska tidigt skede och som i vissa fall visar framfötterna på en gång. I fjol var det exempelvis Theodor Niederbach och Elmer Söderblom som gjorde sig varsitt namn.
En spelare som mycket väl hade kunnat göra dem sällskap är Daniel Torgersson. Den storvuxne forwarden från Hönö i Göteborgs skärgård SHL-debuterade redan under 2019/20 och hade stora förhoppningar om att fjolåret skulle ge honom en ännu större skjuts i karriären. Men det roliga tog slut innan det knappt hunnit börja.
Samma vecka som han fick uppleva en av höjdpunkterna i sin unga karriär drabbades han även av sitt största bakslag.
– Det var bara några dagar efter NHL-draften. Vi mötte Linköping i en J20-match och jag skulle dela ut en tackling när jag fastnade i ett skär. Det blev en vridning i knäet och sedan var det bara som hela kroppen vek ihop sig. Man kände direkt att något var fel, säger Torgersson till hockeysverige.se.
På några dagar gick han från den enorma glädjen att ha blivit vald av Winnipeg Jets som 40:e spelare i draften till att behöva genomgå en knäoperation. Ett ledband i knäet hade nämligen gått av.
– Just då snackade vi om att säsongen var borta. Läkaren som opererade mig trodde att det skulle ta fem-sex månader att komma i gång igen. Man hoppades ju på en tidigare comeback, men man insåg nog innerst inne att säsongen var körd. Desktop ad in article Mobile ad in article
"JÄVLIGT SEGT"
Inte nog med att skadan skulle beröva honom på en hel säsong, pandemin bidrog till att göra livet i övrigt rätt beigt. Men Daniel Torgersson fann sin väg genom den tunga tiden – med lagkamraternas hjälp.
– Det var jävligt segt i början. Man visste att man skulle opereras och vara borta i fem, sex månader. Då var man ganska nere. Jag fattade nog inte hur jobbigt det var innan jag hade suttit där på läktaren några gånger och tvingats titta på våra matcher, suckar han.
– Men jag gick till ishallen så mycket jag kunde, träffade grabbarna och satt med i omklädningsrummet. Det är en viktig del av allting, det gjorde att jag kände att jag inte kom utanför laget. Jag fick vara en del av gemenskapen, vara en del av laget fast jag inte var på isen. Så här i efterhand tror jag att det gjorde en otroligt stor skillnad. Även om det var jobbigt ibland höll man humöret uppe med grabbarnas hjälp.
Trots att läkarna hade sagt att det skulle bli svårt att spela mer under förra säsongen kom 19-åringen rätt nära en comeback i slutändan.
– Jag gick på is i slutet av januari, men då var det bara lite lätt för att känna på grejerna. Jag trappade upp det mer och mer och var tillbaka efter skadan i mitten av april. Jag var med i Ängelholm i slutspelet som extragubbe på läktaren, men fick inte spela. Det var ändå skönt att kunna vara med lite grann och känna på det, konstaterar han.
Foto: Bildbyrån/Carl Sandin
GICK PÅ IS – PÅ ÖCKERÖ
I dagarna har han äntligen fått spela sina första matcher sedan den där olycksaliga dagen i oktober. Torgersson är med Juniorkronorna i Michigan där man just nu deltar i World Junior Summer Showcase med matcher mot Finland och USA.
– Jag har varit riktigt taggad för det här och tycker att allting har känts bra inför avresan. Vi är ett rätt stort gäng som tränat tillsammans på is ute på Öckerö. Victor Backman brukar dra ihop ett gäng. Nu fick han med sig lite folk från stan också; Johnsson-bröderna (Jonatan och Andreas), Lias Andersson, Jacob Moverare, Henrik Tömmernes och så Linus Nässén som också kommer ifrån skärgården. Så det har varit ett riktigt bra gäng, bra nivå på gubbarna. Desktop ad in article Mobile ad in article
Om man bortser från JVM som jag förstår är ett självklart mål för dig, vad hoppas du få ut av den här säsongen?
– Vi är många forwards i Frölunda just nu, men mitt mål är att få spela så mycket som möjligt i SHL och göra så bra ifrån sig när man får chansen att man kan fortsätta spela. Konkurrensen är hård men jag hoppas och tror på speltid.
Med tanke på konkurrensen, har det varit något snack om en utlåning till Hockeyallsvenskan?
– Vi har snackat lite lätt om det, att det skulle vara ett alternativ om man inte får den speltiden man vill ha. Men målet är såklart att ta en plats direkt från start.
Känner du dig klar med J20-hockeyn?
– Jo, nu är målet att komma in i seniorhockey lite mer, så det skulle jag ändå säga att jag känner mig ganska klar där.
Hur ser kontakterna med Winnipeg Jets ut?
– Vi har kontakt några gånger i månaden. De brukar ringa då och då och kolla hur det är med mig, men det är inget konkret snack om framtiden eller så, utan mer fokus på hur min rehabilitering har gått, hur det går med fysträningen och sådana standardgrejer. Det är ju lite segt att man inte har fått någon chans att åka över, för det skulle ju vara en enorm upplevelse att träna med dem på deras is. Men det kommer... Desktop ad in article Mobile ad in article
