– Jag tycker att jag gjort det bra. I alla fall tycker jag det själv och jag tror att Alana (Blahoski) också gör det, säger Lindberg.
Nu är hon inteskånska i grunden utan är faktiskt född på Värmdö i utkanten av Stockholm, mendet var i Jonstorp hon inledde sitt hockeyspelande även om hon gick påskridskoskola ute på Värmdö.
– Intresset för damhockeyn är stor i Jonstorp och det är många yngre som börjatspelat hockey där. Jonstorp är bra på det sättet att dom inte gör någonskillnad på killar och tjejer. Om man är tillräckligt bra så är det ingen somsäger ”du ska inte spela där eftersom du är tjej”. Alla får sammaförutsättningar och det är nog därför fler och fler börjar spela, berättarMaria Lindberg då vi slagit oss ner för en intervju på ett café i Globensköpcentrum.
Har du själv blivit ifrågasatt för att du spela hockey?
– Nej, det tror jag faktiskt inte att jag har. Det brukar vara vanligt atttjejer blir det, men jag tror inte att jag blivit det.
Var det flera tjejer som spelade i samma lag som dig iJonstorp?
– Det var bara en 05:a, Julia Olsson. Hon spelade lite med oss äldre och ärrätt duktig. Annars var jag ensam tjej i laget. Sedan kommer det många tjejerunderifrån.
Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist
BOR NÄRA TRÄNARLEGENDAREN
En av svensk damhockeys starkaste ledarnamn under storadelar av 2000-taler är Peter Elander. Han liksom Maria Lindberg bor i justJonstorp.
– Jag har aldrig haft honom som tränare på heltid, men jag har varit med pånågra träningar som han hållit i. Det har fungerat bra och är duktig på det hangör.
Legendariska damtränaren bor inte heller långt ifrånLindberg.
– Jag känner honom lite grann. Vi bor jättenära varandra och han brukar cyklaförbi mitt hus när jag står på skottrampen (skratt). Jag brukar även träffahonom nere i ishallen.
Maria Lindbergs förebild inom hockeyn fanns inte så långtifrån henne under uppväxten och idag hittar vi honom i SHL.
– Den största förebilden jag alltid haft är min storebror (Christian Lindberg)som spelar i Oskarshamn. Däremot har jag inte haft någon kvinnlig förebildförutom Sofie Lundin. Hon och min bror har dessutom spelat tillsammans då domväxte upp.
– Jag försöker kolla på alla matcher min bror spelar och har egentligen koll påallt han gör, skrattar Maria Lindberg.
Vad har Sofie Lundin och Elin Olovsson betytt för dig?
– Dom har såklart varit en form av förebilder eftersom dom varit med ilandslaget. Det har gjort att jag pushat mig själv och känt att dit vill jagockså komma.
– Det har betytt mycket att haft dom i föreningen så jag har haft några att seupp till. Elin har tyvärr slutat nu.
Har det varit skönt att ha Sofie Lundin i Stockholm närdu flyttade upp hit?
– Ja, det har ändå varit som en liten trygghet. Vi känner varandra sedantidigare. Nu jobbar hon och vi bor inte heller på samma ställe så det blir attjag hänger med henne så mycket. Det blir mer med dom som bor på samma ställeoch ”junisarna” som vi alla nya 03:or kallar oss, säger Maria Lindberg med ettleende.
Maria Lindberg i Djurgårdströjan.Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån
"GETT MIG EN BÄTTRE UTVECKLING"
Senaste säsongerna har Maria Lindberg spelat både medkillarna i Jonstorp och tjejerna i Troja, en kombination som 16-åringen tyckerhar fungerat bra.
– Ja, det har fungerat bra och jag tror att det har gett mig en bättreutveckling än om jag bara skulle spelat damhockey. Det går fortare och ärtuffare hos killarna.
Hur ser du då på den fysiska nivån hockeyn i SDHL?
– SDHL skulle jag säga är mer likt killarna. Det går fort i SDHL och ärmycket tacklingar vid närkamperna. Samtidigt händer det fula grejer som när jagfick en klubba här….
Maria Lindberg visar upp ett ärr på halsen innan honfortsätter:
– Jag har halsskydd, men klubban tog ändå där. Det blev ett skrapsår, men dentjejen kom fram och sa förlåt. Jag tror inte att det var med flit som hongjorde det.
LÄMNADE SKÅNE FÖR STOCKHOLM
Inför årets säsong valde juniorlandslagsspelaren att lämnaSkåne och Jonstorp för att testa på spel i SDHL med Djurgården.
– Jag hade varit uppe och tränat några träningar med Djurgården redan förrasäsongen. Jag tyckte att det kändes bra och blev välkomnad direkt trots att jagbara provtränade lite. Dessutom har jag ju bott här tidigare. Djurgården kändessom en bra förening men det verkade även bra med ”HG”-träningarna.
Hur kommer det sig att du var uppe hos Djurgården ochprovtränade förra säsongen?
– Jag blev tillfrågad. Sedan var jag uppe här på en camp. Jag körde allapassen på campen och på kvällen åkte jag och tränade med Djurgårdens damer,säger Lindberg med ett skratt.
– Första tiden här har varit bra. Vi är ett skönt gäng som skrattar mycket. Jagtrivs, vilket är det viktigaste.
Så här långt har Maria Lindberg svarat för en assist på fyramatcher.
– Jag tycker att jag gjort det bra. I alla fall tycker jag det själv och jagtror att Alana (Blahoski) också gör det.
– Jag har kommit in i spelet bra, men det är en ganska stor skillnad jämförtmed Troja. Jag tror att det lite snabbare och tuffare spelet passar mig bättreän ett mer avvaktande spel.
Ser du dig själv som en mer fysisk spelare?
– Med killarna har jag alltid varit den som tacklar, men sedan har jagförsökt att slå av det då jag spelat med tjejerna eftersom det är så lätt attfå en utvisning. Jag har ändå blivit mindre fysisk, men jag gillar att vara inärkamperna.
Borde det tillåtas med tacklingar och fysiskt spel iSDHL?
– Ja, det tycker jag. Men man ska ändå hålla hårt på det här medhuvudtacklingar, vilket man även gör i SHL. Mer fysiskt kan det absolut bli fördå blir det roligare att spela.
Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist
SIKTAR PÅ JVM
Maria Lindberg har inte bara kommit in bra i Djurgården utanhon trivs bra vid sidan av också även om huvudstadens kommunikationsmedel rörtill det för henne ibland.
– Det fungerar bra även om det kan vara svårt att hitta ibland. Jag har åkt felnågra gånger med tunnelbanan när jag försökt ge mig ut och åka lite, skrattarMaria Lindberg och fortsätter:
– Den här biten med att laga mat och sådant tycker jag har fungerat bra. Iblandkäkar vi i laget tillsammans och ibland är det bara vissa i laget som drar ochäter ihop.
Vilka blir det att du umgås mest med i laget?
– Det är nog alla 03:orna. Annars är dom jag snackar mest med i laget är Josefine Holmgren, Julia Johansson och Felicia Linder av dom äldre. Vi klickarbra och har kul när vi ses, skrattar Maria Lindberg och fortsätter:
– Dom jag annars umgås mest med är Lova Blom, Ida Boman, Julia Tärnblom och Selma Tyreskog.
Förra säsongen fick dessutom Maria Lindberg vara med påjunior-VM som spelades i Japan.
– Själva resan var helt otroligt. Att åka till Japan var något jag inte hadegjort annars och att spela JVM var en dröm som gick i uppfyllelse och enormtstort.
– Vi var ett skönt gäng och som helhet var det ändå helt okej. Sedan vill manalltid prestera på topp så visst blev det en besvikelse att vi inte kom längreeftersom vi hade högre förhoppningar och höga förväntningar.
Det väntar ett nytt JVM den här säsongen, hur ser du påmöjligheten att komma med dit?
– Jag vill såklart jättegärna komma med dit och hoppas att jag kommer göradet. Då kanske jag kommer få en större roll än förra gången.
Vill du ha en större roll?
– Ja, det vill jag verkligen, avslutar Maria Lindberg.
