JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Kungsbacka har under många år varit ett starkt fäste för hockey. Under många årkrigade både KBA 67 och Hanhals om kvalplatser upp till Elitserien. JustHanhals har fostrat skickliga spelare som exempelvis målvakten Mikael Sandberg och inte minst Christian Folin.
Hockeyn i Kungsbacka har även fostrat den snabbskrinnande Felizia Wikner Zienkiewicz. 19-åringen inledde sitt hockeyspelande i Hanhals,men har gått via Hovås och Modo till HV71.
– Man kan säga att jag fått skridskoåkningen lite gratis. När jag var yngre ochspelade i Hanhals hade vi väldigt mycket skridskoåkning. Det tror jag har lagtmycket av grunden till den. Jag tycker nog att just skridskoåkningen är en avmina starkaste sidor, berättade Wikner Zienkiewicz när hockeysverige.se träffadehenne för en intervju på läktaren i Kinnarps Arena i början av januari.
Efternamnet Zienkiewicz…
– Farfar är från Polen. Pappa är halvpolsk, men farmor är svensk.
Spelade pappa också hockey eller vart kommer ditt hockeyintresseifrån?
– Nej, pappa spelade inte, men det gjorde båda mina äldre bröder (Kristoffer Wikner Sundborg och Johannes Wikner) då jag var liten. Mitt intresse kommer väldärifrån.
– När jag var yngre och mina äldre bröder skulle spela match gick jag upp tidigtpå morgonen för att tvinga mamma att ta med mig till hallen (skratt). Jag varungefär fem år när jag började i Hanhals.
SPELADE MED KILLAR I UNG ÅLDER
Kristoffer Wikner Sundborg spelade förra säsongen trematcher i Hockeyallsvenskan för Pantern, men har även spelat 21 SHL-matcher förFrölunda.
– Han har betytt mycket för mig och är väldigt teknisk, mer teknisk än vad jagsjälv är. Jag har kunnat se vad han gjort och då tagit hjälp av honom.
Har han även varit ett bra bollplank för dig?
– Ja, men det blir inte så himla mycket hockey när vi snackar. En del hockeyblir det och givetvis har det hjälp mig. Sedan brukar han kolla på matchernanär vi spelar i Stockholm. Då brukar han komma med lite feedback efteråt,vilket är kul.
– Nu lade han av till den här säsongen (2018/19). Han fick hjärnskakning förnågot år sedan och blev aldrig riktigt bra från den. Sedan ville han satsa påsin civila karriär och bor nu i Stockholm.
Hur var det som hockeytjej att växa upp i Kungsbacka?
– Det var bra. Jag var ensam tjej i laget, men när jag var väldigt litenspelade damlaget i Riksserien. Dessutom hade Hanhals ett andralag och därspelade jag samtidigt som jag spelade med killar. Alla var schyssta mot mig sådet var inga problem.
– När damlaget i Hanhals lades ner bytte jag till Hovås. Anledningen till attjag började där var att dom hade ett damlag och det var nära dit. Dessutomville jag spela med både killar och tjejer. Det var också många tjejer i Hovåsnär jag började där, vilket var kul.
Felizia Wikner Zienkiewicz.Ronnie Rönnkvist
LAGKAMRAT MED LANDSLAGSMÅLVAKTEN
En av lagkamraterna i Hovås var målvaktstalangen Anna Amholt.
– Ja, hon spelade där, men det var också många tjejer i 00 och 01-grupperna.Jag var den enda 99:an, men det var många yngre som nästan var i min egen åldersom spelade där, vilket var roligt.
Hur många av dom här tjejerna spelar fortfarande hockey?
– Jag vet faktiskt inte, men fyra, fem stycken kanske från den åldersklassenåtminstone.
Hur ska vi få tjejerna att fortsätta med hockeyn när domkommer upp i junioråldern så vi får en större bredd i Sverige?
– Jag vet egentligen inte, men det som har fått mig att fortsätta är att jagtycker att det är så himla roligt och brinner för det. Dessutom älskar jag attträna och allting runtomkring.
– Många spelar bara för att det är kul och vill inte satsa hockeyn utan vill hadet som en fritidsaktivitet.
– Det är också många som fortsätter att spela för att det är just kul och detär därför man ska spela. Sedan finns det inte heller något att spela förpengamässigt.
Har ni ekonomisk ersättning i HV71?
– Vissa i laget har det.
GICK HOCKEYGYMNASIET I ÖRNSKÖLDSVIK
Efter tiden i Hovås valde Felizia Wikner Zienkiewicz attflytta till Ångermanland för att gå på hockeygymnasiet hos Modo.
– Jag har en stor del av min släkt där uppe, i Umeå och Kramfors. Det varegentligen därför jag sökte hockeygymnasiet där. Jag trivdes bra. Modo är enbra klubb och det var ett roligt gäng som vi hade.
Hur utvecklades du som hockeyspelare där för jag antar attdet var en kontrast mot Hovås?
– Ja, det blev mer träningar och det passade mig bra eftersom jag tycker om attvara på is. Sedan blev det morgonträningar med gymnasiet och så vidare. Detblev mest att jag spelade hockey och pluggade under tiden jag bodde där.
Efter tre säsonger i Modo väljer Wikner Zienkiewicz attlämna Modo och flytta ner till HV71.
– Jag ville ha en förändring och testa något nytt eftersom jag hade varit däruppe i tre år. Då tyckte jag att HV71 kändes bra och att det var en klubb somkunde hjälpa min utveckling ännu mer. Det var tre bra år, men jag ville gåvidare.
Hade du fastnat i din utveckling i Modo?
– Nej, det tycker jag inte. Tvärtom, jag tycker att jag utvecklades bra, mendet ger ofta mycket i sin utveckling att röra på sig ibland.
Felizia Wikner Zienkiewicz.Daniel Eriksson/Bildbyrån
STARK FJOLÅRSSÄSONG
Förra juniorlandslagsforwardens utvecklingskurva går ocksåstadigt uppåt i HV71. Säsongen 2018/19 svarade hon för elva mål och totalt 17poäng på 36 matcher.
– Det har gått bra samtidigt som hela laget är bra. Vi har en bra stämning ochjag har bara kört på, säger HV71-forwarden som inte riktigt har samma roll iHV71 som hon hade i Modo.
– Jag håller lite mer i pucken över hela banan den här säsongen så det blir enliten annan roll. Det som ligger bakom min utveckling skulle jag säga är hårdträning. Jag älskar att träna och lägger ner många timmar på det undersommaren. Dessutom, finns det lite is så vill jag alltid vara på is.
– Sedan tränar jag mycket själv, mycket skott eftersom jag inte är nöjd medmitt skott ännu. Det blir mycket skott, klubbteknik och sådant.
Feliza Wikner Zienkiewicz gör ingen hemlighet av att hon attJönköping är en stad som passar henne bra.
– Jag trivs bra och det är en fin stad.
Ditt namn har seglat upp som ett stort framtidsnamn förlandslaget, hur tänker du själv kring det?
– Det är såklart ett mål och det största man kan vara med om inom damhockeyn.Självklart vill jag komma med i landslaget. Jag vill ju gå så långt som möjligt.Sedan får vi se hur långt det räcker.
