STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det har gått ett drygt halvår sedan Rasmus Andersson hade vad som kan beskrivas som en nära döden-upplevelse. I samband med en bortamatch i Detroit tog han en elsparkcykel till en lagmiddag när han blev påkörd av en bil. Lyckligtvis fick den 26-årige Calgary Flames-backen omedelbart den vård han behövde och repade sig oväntat snabbt. Redan tio dagar efter olyckan i februari spelade han match igen.
När han möter hockeysverige.se:s utsände under NHL Player Media Tour säger han sig vara helt återställd. Men trots den tidiga comebacken har det varit en lång och smärtsam resa tillbaka efter den traumatiska olyckan.
– Nu är det bra. Det var mest min rygg som krånglade. Jag hade svårt att komma upp ur sängen vissa dagar, det kändes verkligen som att man hade blivit påkörd, konstaterar han.
– Men nu känns det bra. Det har varit en skön sommar för min kropp och jag har fått chansen att bygga upp min rygg,. Jag tog helt ledigt i fem veckor och det har jag nog aldrig gjort innan, man har alltid gjort något. Jag åkte till Spanien i tre veckor efter säsongen för att komma i väg med min fru och mitt barn. Sedan kom vi hem och jag kände att jag fortfarande behövde lite tid. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad innebär det som hockeyspelare att “ta helt ledigt”?
– Min fru älskar att gå och när vi var i Spanien snittade vi en mil om dagen. Det var väldigt backigt så ibland fick hon ta barnvagnen (skratt), Men det är så varmt att ryggen kommer i gång där till skillnad från när man skulle ut på isen och spela match, då var det i mitten av andra perioden den kom i gång.
Du missade bara tre matcher efter olyckan, hur kommer det sig?
– Det var lite lurigt. Vi jagade slutspelsplats och man vet ändå vilken roll man har i laget, att man är den som snittar mest istid… Jag hade aldrig ont i huvudet efter olyckan, men hade fått en hjärnskakning och – knacka i trä – det var den första jag har haft i min karriär. Jag kände mig klar i huvudet men när jag gjorde plötsliga rörelser blev jag yr. Jag gjorde alla hjärnskakningstester och klarade dem direkt. Så har man en tränare som kallar in en och undrar hur det känns när man har klarat de där testerna. Då kändes det ändå okej.
Kände du press från lagledningen att komma tillbaka?
– Nej, jag satt mig mest press på mig själv. Min läkare sa att det var mitt eget beslut efter att jag hade klarat testerna. “Du har beslutet i dina egna händer”. Jag hade ju inte heller ont, utan kom jag bara in i matchen var det bra, men jag spelade tre-fyra matcher för tidigt. När det blev bättre med huvudet började ryggen och kroppen komma in i spel.
– Efter fyra-fem första matcherna spelade jag faktiskt sjukt bra. Jag snittade över en poäng per match över en period på 15 matcher, men efter det tog energin slut lite grann och kroppen gjorde mer och mer ont. De tio sista matcherna spelade jag bra, men kände att jag fick kriga för det. Vi gled längre och längre från slutspel och då tog det stopp. Desktop ad in article Mobile ad in article
Calgary Flames missade slutspel och fick frågan om han ville representera Tre Kronor vid VM i Tammerfors.
– Jag fick frågan, men i år gick det inte såklart. Det var synd. Jag hade så himla gärna spelat, säger skåningen som inte dragit på sin den svenska landslagströjan sedan tonåren.
– Jag har bara blivit tillfrågad två gånger. Första gången väntade vi barn och skulle gifta oss och nu fick jag frågan igen. Men jag förstår att svensk media undrar varför jag inte har spelat ett VM. Det var lite andra småsaker innan det också, men det är en story för en annan dag…
Tar Darryl Sutter i försvar
Medan Rasmus Andersson sett över sin egen hälsa under sommaren har det hunnit hända en hel del i Calgary. General managern Brad Treliving valde att lämna klubben när kontraktet gick ut och skrev på för Toronto Maple Leafs. Han ersattes av den assisterande general managern , som även har ett förflutet som spelare i Flames.
– Det känns positivt. Jag har haft en jättebra relation med Brad. Han draftade och sajnade mig. Jag kan skriva till honom nu om jag behöver något och han hade ställt upp för mig. Det var tråkigt att han lämnade oss, men för hans skull och för lagets skull så var det nog dags för något nytt. Och ni såg ju själva att han inte var ledig länge. Han är en väldigt bra GM, säger Andersson.
– Conroy har alltid varit runt omkring laget, någon man alltid kunnat skoja med i omklädningsrummet. Vi har skojat i alla år. Han känner laget och vet vad vi behöver. Han ser nog fler matcher än någon annan, är i Europa konstant och kollar hockey. Det här är bra för staden och bra för laget, vi behöver en ny injektion.
På coachsidan sker också en förändring. Efter den tuffa fjolårssäsongen valde klubben att sparka rutinerade och tungt meriterade , som ska ha varit hårt kritiserad internt för sin tuffa ledarstil. Han ersätts av , som varit assisterande coach i klubben i flera år och dessförinnan coach för lagets farmarlag i AHL. Desktop ad in article Mobile ad in article
Rasmus Andersson tar dock Sutter i försvar och menar att bilden av honom i media blivit skev.
– Darryl är väldigt rak; “I'm going to tell you the truth, and if you can't handle the truth, you're in the wrong league”. Han är verkligen sån, han säger sanningen till dig, säger han.
– Man läser och ser vad folk tycker om honom, men är man inte i omklädningsrummet då förstår man inte hans ledarstil. Allting är väldigt planerat. Vi kan ha världens bästa träning, men förlorade i går eller vann knappt och borde inte ha vunnit, då vet alla att han kommer att vara arg. Han går ut på isen, kör två övningar och säger “I guess you guys don't wanna play today. We can just leave”. Han står aldrig och skäller, det är mer att han har ett sarkastiskt sätt.
Saknade Gaudreau och Tkachuk
I en intervju med hockeysverige.se i somras sade veteranen Mikael Backlund att Darryl Sutters ledarskap fungerade ypperligt när laget hade medgång under den framgångsrika säsongen 2021/22. Men när laget stötte på motgångar i fjol blev den desto jobbigare att hantera.
– Skillnaden var att vi förlorade. När man vinner fungerar den där ledarstilen, men när man förlorar synkar man inte lika bra. Det blir mycket negativt ledarskap och det kan vara tufft. Vi hade samma ledarskap året innan, men när man vinner kan man kanske leva med det. Förlorar man blir det negativa ledarskapet tuffare, sade Backlund då. Desktop ad in article Mobile ad in article
Rasmus Andersson håller med:
– Det stämmer. Du har lite den där “swaggern” som lag om du vinner. I år spelade vi rätt okej, men förlorade mycket på overtime eller med uddamålet. Vi spelade bra men gjorde inte målen när de behövdes. Året innan hade vi och Matthew Tkachuk som gjorde över 100 poäng var. När du inte har en sådan spelare som kan göra det extra målet blir laget lidande av en sådan ledarstil. Då kan han gå omkring och vara arg. Sedan kan du förlora med 5–0 och du förväntar dig en riktig utskällning och så kommer han in och är glad. Man vet aldrig vad man ska få.
Andersson understryker dock att han personligen har fått ut mycket av att ha Darryl Sutter som coach. Det var under hans ledning som han gick från ung och lovande till att bli lagets toppback som svarat för runt 50 poäng per säsong de två senaste åren.
– Jag tog chansen under hans ledarstil och han var inte sen att ge mig beröm när jag gjorde något bra. Så det finns flera sidor, men man ser ju ofta bara det negativa. Han har ändå vunnit två Stanley Cup och är en väldigt bra tränare. Men det är som “Mickis” sa, för man måste nästan ha ett lite äldre lag med Darryl eller någon som kan gå in och säga att man inte ska ta till sig för mycket av vad han säger. Men jag har inget ont att säga om Darryl. Inte alls. Desktop ad in article Mobile ad in article
Osäker framtid för Mikael Backlund och Elias Lindholm
Utöver de stora förändringarna som Calgary Flames gjort på ledarsidan finns det en hel del frågetecken i spelartruppen. Flera nyckelfigurer kliver in på sista året på sina kontrakt och behöver signera nya avtal. Två av dessa är svenskarna Mikael Backlund och Elias Lindholm.
I Backlunds fall handlar det om att han vill veta om Calgary kommer att ha ett slagkraftigt nog lag för att kunna utmana om Stanley Cup inom de närmaste åren. Vid 34 års ålder är han medveten om att chansen att vinna en mästerskapstitel blir mindre och mindre för varje år som går.
Rasmus Andersson hoppas såklart att båda två stannar i klubben, men förstår att det är ett svårt beslut de har framför sig.
– Jag och “Mickis” pratar var och varannan dag och sedan träffade jag Elias nyligen också. Jag pratar även med “Markan” (Jacob Markström) eftersom våra avtal går ut samtidigt (2026).
– “Mickis” har varit i Calgary i 15 år och hade jag varit i den åldern hade jag tänkt i samma banor, som honom har man inte vunnit vill man ta chansen att göra det. “Har vi ett bra lag kan jag tänka mig att skriva nytt, har vi inte det vill jag testa att gå någon annanstans”. Jag har full respekt för att han vill se över sina alternativ. Jag hade gjort samma sak i hans situation. Desktop ad in article Mobile ad in article
Elias Lindholm sa härom dagen till hockeysverige.se att han är öppen för att stanna i Calgary, men att “det är mycket vi ska komma överens om”. Som Flames toppcenter, och ett aktat namn i NHL, är Lindholm en spelare som troligtvis kan sajna ett långstidskontrakt värt runt 100 miljoner kronor om året – vare sig det blir med Flames eller en annan klubb.
– Jag tror det är svårt när det handlar om så stora pengar, då vill man inte säga för mycket. Det är en svår balansgång. Jag har full respekt för att man inte vill se för långt fram då, säger Rasmus Andersson.
TV: Blir Rasmus Andersson Calgary Flames nästa kapten?
