I augusti 1991 var det många som höjde på ögonbrynen när nyblivne förbundskaptenerna Conny Evensson och Curt Lundmark presenterade sin trupp till Canada Cup. I truppen fanns två riktiga jokrar. Den ena var Calgarys Thomas Forslund och den andra var Niklas Andersson som just hade skrivit på för Quebec
– Det var en chock för mig också. Jag satt vid radion för att lyssna om "Micke" skulle komma med, men då hörde jag även mitt namn i slutet. Jag tror att det handlade om att man, precis som i dag, ville ta med några för att få erfarenhet inför framtiden. Det var nog aldrig tänkt att jag skulle gå in och göra skillnad.
– Jag var ombytt i alla matcher, men spelade inte så mycket. Det var fantastiskt att sitta där och vara en del av den här turneringen. Det var hur stort som helst och jag minns att jag hoppades att Börje Salming skulle få vara med på line-upen, men det blev inte så. Det misstaget vågade dom inte göra om igen. Jag fick spela med många av spelarna jag hade sett upp till.
- Pappa (Ronny Andersson) hade en bensinstation vid den här tiden. Han hade en kund som hade Sky Sport. Där var det mycket Edmonton Oilers så jag hade sett mycket NHL om och om igen på videoband, som det var vid den här tiden. Så visst var jag lite starstruck, så var det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“HAN LÅG OCH HOSTADE DÄR PÅ ISEN…”
Även Niklas bror Mikael Andersson, som då spelade för Hartford, kom med till Canada Cup
– För mig var det en fantastisk resa att få hänga med där och efter det skulle jag bli proffs eftersom jag då hade skrivit på för Quebec.
– Jag hade faktiskt tackat nej till att åka över redan året innan, vilket inte många känner till. Jag hade kunnat åka över redan som 19-åring, men jag kände mig inte mogen då samtidigt som jag sedan inte riktigt vågade att säga nej eftersom jag inte visste om chansen skulle dyka upp igen.
– I alla fall kom jag till campen rätt vältränad, men det blev inte som jag hade tänkt mig. Det kanske inte var deras plan från början och det blev att åka ner till farmarlaget direkt.
Hur var det att komma över som 20-åring till Quebec?
– Jag hade varit och hälsat på innan så jag visste hur det såg ut och så där, men jag visste inte alls hur det skulle vara.
– Jag bodde med en slagskämpe, Tim Hunter. Han var jättesnäll, men att komma dit och träffa honom och allt det där det första jag gjorde under säsongen var speciellt. Givetvis var det nervöst att komma över dit, men jag var i bra form och hade tränat bra under hela augusti. Dom andra i laget tränade sig i form under träningslägret. Jag låg i framkant och låg längst fram då vi åkte skridskor och allt det där.
– Bland annat fick jag då höra av en slagskämpe som tyvärr inte lever idag, John Kordic: ”Slow down, fucking Finns”, men jag var ju inte finne haha… Han låg och hostade där på isen och tyckte att jag åkte för fort och att jag skulle hålla ner farten, men jag ville visa framfötterna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
