Malmö FF drog i gång sin hockeyverksamhet 1944. Första uppsvinget kom 1967 då Sven Tumba skulle spela golf i Skåne och samtidigt spela hockey för ”Iff-Iff”. Nu blev det ingen succé utan 1972 skrotade Malmö FF hockeyn. Ishockeyn fortsatte i Malmö IF:s regi.
Det skulle dröja till 1992 innan Malmö IF nådde sin första stora framgång då laget vann SM-guld. Redan två säsonger efter vann klubben sitt andra SM-guld, vilket också är det senaste.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Finalspelet 1992 vanns efter stor finaldramatik mot dåtidens storlag som hade vunnit guld 1989, 1990 och 1991, Djurgården. Då ska vi också ha i bakhuvudet att Malmö tog steget upp till dåvarande elitserien så sent som 14 mars 1990.
I SM-finalen 1994 stod MoDo med Peter Forsberg för motståndet. Malmö hade på resan dit bland annat kört över rivalen Rögle i kvartsfinal och vunnit med 3–0 i matcher. Finalspelet mot MoDo inleddes med två raka segrar för ångermanlänningarna. Därefter vann Malmö tre raka matcher där målvakten Roger Nordström endast släppte in totalt tre mål. Det var efter avgörande finalen som Peter Forsberg fick ett nu mera klassiskt utbrott på domaren Börje Johansson:”Han är så kass att jag…” .
– Det var en helt fantastisk resa och det var då som jag fick ta hela slutspelet. Vi mötte Rögle i kvartsfinalen och som vi slog ut. Det fanns inte i Malmö att vi skulle kunna förlora mot Rögle. Det var en väldig rivalitet vid den här tiden, speciellt mot Rögle. Det var också ofta som Timo och Percy sa att det handlade om vi mot Sverige. Det här gjorde oss ännu starkare faktiskt.
– I finalen mötte vi Modo. Det började inte bra och vi förlorade första matchen hemma med 6–3. Sedan åkte vi upp till ”Ö-vik” och förlorade även andra matchen. Man hörde mycket folk på stan som sa då att nu har inte Malmö en chans eftersom man förlorat två i rad.
– Jag kommer ihåg när jag och (Mats) Lusth åkte hem efter den matchen. Vi sa till varandra att det här vänder vi, det finns inget annat. Vi vinner både tredje och fjärde matchen. Sedan avgör vi i femte matchen på hemmaplan och det var något helt enormt.
“HAN VAR LITE GRING”
Finalseriens stora spelare var annars Modos Peter Forsberg som redan då var en av världens bästa spelare.
– Peter avgjorde andra matchen i sudden death, men framför allt kommer jag ihåg att han var väldigt, väldigt bra. Han var också lite grinig på (Daniel Rydmark som hade som uppgift att markera Peter. Framför allt var han grinig i sista matchen då han var på domaren Börje Johansson efter slutsignalen.
Var Börje så ”jäkla dålig” som Peter Forsberg sa till Albert Svanberg i TV?
– (Skratt) Han brukade i alla fall aldrig döma för oss och det tror jag inte att han gjorde då heller. Jag får nog lov att säga att han var en bra domare och jag tror inte att han var någon som höll på Malmö direkt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Första tiden i Malmö var helt galen. Det var rena hysterin och varje hemmamatch var som en SM-final, fullt hus på läktarna hemma i Malmö men även på våra bortamatcher.
– Vi gick inte upp första året men andra året tog vi oss upp till Elitserien och säsongen 1991/92 tog vi klubbens första SM-guld.
Vad gjorde Malmö till svenska mästare det året?
– Vi hade ett fantastiskt bra lag. Då hade ju även Mats Näslund, Peter Sundström, Mats Hallin, Robert Burakovsky, Peter Andersson, Timo Blomqvist, Daniel Rydmark, Raimo Helminen och Roger Hansson kommit till laget. Vi var ju som ett självspelande piano.
Var sammanhållningen och kvalitén på truppen den stora anledningen även till guldet 1994?
– Det kan man väl säga. Vi åkte ut i semifinal mot Brynäs 1993 men sen vann vi mot Modo 1994. Vi hade ungefär samma lag men även om det guldet var stort att vinna så var första guldet med Malmö lite roligare eftersom det var mitt första i klubben.
– Lika var det ju i Färjestad, guldet 1986 var lite roligare än det 1988. Samtidigt kan man säga att guldet med Malmö 1992 var lite extra speciellt eftersom man varit med på resan att ta upp laget från division 1 till Elitserien något år tidigare.
Timo Lahtinen var guldtränare vid båda Malmös SM-guld. Hur stor del i framgångarna hade han?
– Han var väl en hyfsad tränare, men vem som helst skulle nog kunnat vinna SM med det lag som vi hade. Malmö var som, som jag sa tidigare, ett självspelande piano de här åren.
Desktop ad in article Mobile ad in article
TUFF FILOSOFI
– Jag gjorde klart med Malmö redan före VM 1991. Det var min advokat, Björn Wagnsson, som hade kontakter i Malmö. Jag ville få klart vart jag skulle spela så snabbt som möjligt och då jag fick det här förslaget tackade jag ja.
– Min fru har flera släktingar här nere i Malmö och hon var inte sen att bli glad över valet av klubb. Just det var också en bidragande orsak till valet av Malmö.
Du vann två SM-guld under dina år i Malmö, 1992 och 1994, men klubben målades även upp som det svarta fåret i hockeysverige, hur tacklade ni det?
– Det var väl mest inspirerande. För mig som spelat i Montréal var inte det något speciellt stort eftersom det finns en väldigt mycket större rivalitet mellan klubbarna i NHL. Jag tror mer att det svetsade samman gruppen.
Hur viktig var tränaren Timo Lahtinen för era två guld?
– Timo var väldigt nyttig för gruppen med sin ganska tuffa filosofi. Det här gänget passade hans ledarskap väldigt bra.
Mats Hallin:
– Det var Timo (Lahtinen) som ringde. Jag sa till Södertälje att jag ville spela där och ni har en vecka på er att säga om ni vill att jag ska vara kvar eller inte. När veckan gick och jag inte hörde något hade jag ändå det här i Malmö. Det handlade om familj och allting. Pelle (Hallin) gick i tredjeklass och ville gå kvar här i Södertälje.
– Då ringde Percy och han var jätteskön. Vi pratade om hur vi skulle lägga upp det och han bad mig ta med frugan och flyga ner för att se på boende. Helene och jag flög ner för att kolla boende. Ni vet jag kan åka ner och säga att något är bra och sedan är det inte bra. Därför var det bättre att Helene fick ta den biten. I mitt fall är det kanske hon som är den socialt begåvade och som har koll på det här med skolor och så vidare.
– Man byggde laget på tre år. Det var inte byggt på en dag som många tror. Percy hade resurser och han låg före i allt. Timo gjorde ett kanonjobb när det handlade om vilka spelare han ville ha. Tommy Theorin och Percy gjorde mer ”off-ice” grejer.
– Vi var riktigt bra, men vi hade även kul vid sidan av också och det tror jag var nyckeln till framgången.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur minns du i dag finalserien mot Djurgården när ni vann guldet med Malmö 1992?
– Jag gjorde någon påse uppe på Globen efter att vi gjort en screening, interference. Det var Håkan Åhlund som plockade bort (Arto) ”Ärtan” Blomsten. Jag kom runt och tryckte in den på Tommy Söderström.
“BARA KASTA IN EN PUCK SÅ FIXADE SIG RESTEN”
Håkan Åhlund:
– Guldet 92? För det första hade vi han där bak, ”Pekka” (Lindmark), som var helt magisk. Bara det att vi hade honom där bak gjorde att alla vi andra agerade på ett annorlunda sätt. Det kändes som att han tog i princip allt.
– Vi hade landslagsspelare i varje formation. Bland annat hade vi en fjärdekedja i någon match med Matti Pauna, Mats Hallin och Patrik Sylvegård. Det var helt fantastiskt vilka spelare vi hade. Sedan var det åldersstrukturen i laget med Raimo Helminen, Mats Näslund, Daniel Rydmark, Roger Hansson och så vidare. Vi hade en väldigt bra mix.
Man pratar ofta om att Malmö värvade färdiga spelare, men det var även flera spelare som blommade ut när dom kom till klubben. Exempelvis spelare som Roger Hansson, Roger Öhman, Roger Nordström, Daniel Rydmark och inte minst Håkan Åhlund.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Visst var det så, men det var många som blommade ut i Malmö.
Coach för Malmö båda guldåren, 1992 och 1994, var Timo Lahtinen.
– Vi brukar skämtsamt säga när vi spelare träffas att det inte kan ha varit så svårt att ha haft oss. Det var väl bara att kasta in en puck så fixade sig resten. Timo fick alla att känna sig delaktiga på något sätt. Han var bra på att låta oss sköta det där själv tills det rann över lite grann. Då gick Timo in och styrde upp det. Han var ingen mästaristränare eller liknande.
– Sedan hade vi ett lag med starka individer och personligheter som ”Pekka” Lindmark, Mats Lusth, Peter Andersson, Mats Hallin, Peter Sundström… Vi drev i princip laget själva. Han lät oss också göra det. Jag måste säga att han gjorde det bra.
Robert Burakovsky:
– Jag och Heinz fick ju sparken från AIK efter den andra säsongen i klubben. Anledningen till det var att vi inte kom överens med Leffe Holmgren, som var tränare, och Thomas Gradin, som just kommit hem från NHL då och var en ”big star”.
– Många av dom äldre spelarna kände Leffe och Thomas lite för väl samtidigt som jag och Heinz var dom som stod för ruljangsen i AIK då, vilket inte var populärt hos alla. Jag har pratat med Thomas om det här efteråt och det finns inga som helst hard feelings mellan oss för det här. Vi är bra vänner.
– Percy (Nilsson) hade varit på mig redan efter första säsongen i AIK och sagt till mig att komma hem dit och spela i stället. När vi då fick sparken samtidigt som Malmö satsade hårt var valet inte svårt.
Ni hade ett fantastiskt lag på pappret, men vad fick er att kunna agera som ett lag och vinna SM-guld 1992?
– Kamratskapet! Vi var ett gäng som höll ihop både på och vid sidan av isen. Vi hade en lista där det stod att ena dagen var det golf, andra dagen match, tredje så var det fest. Precis som uppe i Leksand så skapade det här en väldigt fin sammanhållning. Sedan gillade ju Percy att fixa lite fester, hämta ut spelare hos polisen och allt vad han fick göra.
“HELT FANTASTISKT”
Guldet 1992 vann Malmö efter att ha besegrat Djurgården i finalspelet med 3-2 i matcher. Den tredje av finalerna avgjordes för övrigt av Håkan Åhlund i förlängningen.
– Jag tror att dom tre första matcherna gick till sudden. Båda dom två första matcherna var målsnåla.
– Den tredje finalen fick jag, som sagt var, avgöra. Det var en retur som kommer ut från sargen. Det här var drygt tre minuter in på sudden. Tommy Söderström slajdar eller ramlar så jag kan lägga in pucken. Klart att det var jätteskönt.
– Att vi sedan fick avgöra på hemmaplan på det sättet som vi gjorde var naturligtvis helt fantastiskt. Där bröt vi lite av Djurgårdens dominans som dom hade haft under flera år. Det var lite kul när jag tränade Pantern i Malmö tillsammans med ”Lillis” (Stephan Lund). Då pratade vi ofta om det här eftersom han och Lasse Falk var tränare i Djurgården då.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det samma känsla när ni vann SM-guldet 1994?
– Ja, det tycker jag nog. Framför allt eftersom vi var nere i en riktig brygga efter match två då vi hade förlorat i ”Ö-vik” efter ”sudden”. Efter den matchen ledde MoDo med 2–0 i matcher. I match tre vinner vi med 7–1 hemma och jag får göra ett mål. Match fyra vinner vi med 3–1 uppe i ”Ö-vik” och jag får göra två mål. Då kände vi att det var klart.
– Modo hade ett ungt skickligt lag med ”Foppa”, Markus Näslund och så vidare, men efter att vi hade vunnit vår första match hemma var MoDo små faktiskt.
Raimo Helminen:
– Laget hade varit tillsammans under flera säsonger samtidigt som alla var riktigt bra spelare. Bland annat hade vi bra målvakter i ”Pekka” (Lindmark) och ”Rogge” (Nordström) och givetvis också bra backar och forwards. Det är när man har ett sådant lag som man vinner matcher och titlar. Vi hade ett väldigt komplett lag med en bra erfarenhet. Därför vann vi också guldet
För Raimo Helminens del blev guld säsongen 1993/94 en succésäsong. Tränaren Timo Lahtinen satt kring jul ihop honom i en kedja tillsammans med sin kompis från Ilves, Mikko Mäkelä och Mats Näslund. Helminen vann hela elitseriens poängliga med 20 mål och totalt 54 poäng på 38 matcher.
– I finalen, fast vi låg under med 0–2, tyckte jag att vi hela tiden var det bättre laget. Dom unga killarna i MoDo överraskade oss lite grann i början. Känslan var ändå hela tiden att vi skulle vinna och jag tyckte att vi ändå, som sagt var, är det bättre laget i alla matcherna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
FOPPA: “MÖTTE ETT BRA LAG"
I den femte och avgörande finalen gjorde Raimo Helminen 2–0 målet i powerplay då Modos Erik ”Ecke” Holmberg sitter utvisad. Ett mål som kom att visa sig bli det matchavgörande eftersom Malmö till slut vinner med 3–1.
– Var det målet som jag gjorde själv eller passade till…
Raimo Helminen passade nämligen fram till 1–0 som Mikko Mäkelä gjorde.
– (skratt) Jag kommer ihåg 2–0 målet. Mikko Mäkelä passade fram till mig framför mål och styrde in pucken i kassen bakom deras målvakt (Fredrik Andersson).
– Vi gjorde tre ganska fina mål i den matchen och det var en häftig final faktiskt (tredje målet svarade Robert Svehla för medan Modos mål gjordes av Martin Hostak, alltså inte ett svenskmål i finalen).
Peter Forsberg:
– Vi kom in i slutspelet som åttonde lag och chockade väl egentligen alla när vi vann mot både Leksand i kvartsfinalen och Djurgården i semifinal.
– Nu tog vi oss ganska långt och ledde med 2–0 mot Malmö, men det blev lite jobbigt när de fick tag på oss och i stället fick spela sin hockey. Vi hade en lite tunn trupp och jag kom ihåg att Malmö hade 13–14 landslagsspelare och vi hade högst en. Det här var på den gamla goda tiden när Percy (Nilsson) köpt ihop några av dom bästa spelarna i Sverige.
– Jag tycker ändå att vi gjorde det bra som tog oss till final och dessutom var nära att vinna, men man ska komma ihåg att vi mötte ett bra lag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
