Kenneth Kennholt tillhör med sina två VM-guld, ett VM-silver och fyra SM-guld svenska hockeys riktigt stora backar. Han förknippas starkt med Djurgården, men inför säsongen 1993/94 valde den hårdskjutande backen från Bollstanäs att lämna Djurgården för spel hos coachen Håkan Nygren i HV71.
– Djurgården skulle skära ner, sänka lönerna och inte höja budgeten på något sätt. Jag hade ett möte uppe på kansliet. Då var (Tommy) Boustedt där som skulle ta över efter Lasse Falk. Han sa ”vi vill ha kvar dig i laget för vi tycker du är bra och ska vara med och driva laget, men vi har fått andra förutsättningar från styrelsen.”, har Kennholt berättat i OLD SCHOOL HOCKEY.
– Jag bara kollade på dom ”Vi måste skära i vissa löner…” Jag fick inget förslag och jag ville inte ha något heller så jag visste inte om det berörde mig eller någon annan. ”Ärtan” (Arto Blomsten) hade skrivit på så det berörde förmodligen inte honom.
– Det tycktes vara en schism mellan tränarna och styrelsen om vad jag skulle få betalt. Då kände jag att det nog var dags att söka en ny väg.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Det var som att dra tillbaka klockan 25 år i utvecklingen”
Varför just HV71?
– Jag pratade med (Fredrik) Stillman som jag kände bra från landslaget. Denny Eriksson (klubbdirektör i HV71) ville sajna mig så Stillman blev som en lite mullvad mellan oss då.
Hur upplevde du kontrasten mellan Djurgården och HV71 vid den här tiden?
– Det var som att dra tillbaka klockan 25 år i utvecklingen. När jag spelade låg alltid Djurgården i framkanten då det gäller allt som händer runt laget, sponsorer, spelare som träffar sponsorer och så vidare. Det här var ett normalt dagligt liv om du spelade i Stockholm.
– När jag kom ner till Jönköping var det inte ens i närheten av hur vi hade det i Djurgården. ”isen är där ute”. Allt var basic. Materialare jobbade med ett vanligt jobb på dagarna och med laget på kvällarna. I Djurgården var dom heltidsanställda. Det var givetvis bra i HV71, men väldigt annorlunda mot det jag var van vid.
– Första säsongen fick jag ofta frågan ”Hur gjorde Djurgården”? Jag sa till slut ”Ni kan inte fråga det för ska ni vinna måste ni skapa en egen väg och inte göra som andra gör, skapa något själva”.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Köpte klubben det eftersom ni trots allt vinner SM-guld säsongen efter?
– Jag vet inte. Både ja och nej. Första säsongen var katastrof. I och för sig var jag skadad då vi gick in i sluttampen. Laget spelade skitdåligt och där fick nog klubben sig en läxa. Det var tur att vi blev kvar i elitserien då för att sedan kunna ta nya tag.
– Säsongen efter kommer Sune (Bergman) och han fick ihop grejerna på slutet. Vi hade varit uppe och spelat mot Djurgården i näst sista omgången. Vi förlorade den matchen, men lyckades ändå ta oss till slutspel som sista lag.
– För mig som äldre spelare så dömde jag ut Sune Bergman flera gångar eftersom han körde laget som en grinig pojke om han inte fick fram sin vilja. Det gick inte att resonera med honom. Vi äldre spelare kunde ha en dialog utan att lägga några värderingar i det utan vi försökte bli bättre, men den diskussionen kunde inte han ta.
– Han kunde bli skitsur, sticka från isen, kastade sina grejer i omklädningsrummet och var skitförbannad. ”Men hallå, vad händer nu?” Det där kanske man kan göra med yngre spelare som inte har någon erfarenhet. Vi äldre spelare kunde han ha en dialog med, men det där var han faktiskt kass på. Sune hade ändå någonting och tog också fram något bra ur laget samtidigt som han coachade bra.
Mötte Djurgården i slutspelet
I kvartsfinal väntade det Djurgården som HV71 hade förlorat mot med 7-4 en vecka tidigare.
– Dom tog ledningen med 1-0 i första matchen. Då kände jag att vi på måste vinna på något sätt. Jag körde så in i helvete och var överallt, täckte skott och allt möjligt.
– Vi vände och vinner matchen. Då blev Djurgården lite tagna på sängen. Andra matchen var i Jönköping och Djurgården hade pressen på sig att vinna. Det blev ”sudden” och vinner vi efter att (Thomas) Ljungbergh gjort 3-2 målet. Vi leder då med 2-0 och Djurgården blir jätteskakis eftersom dom tidigare inte haft problem med HV71 överhuvudtaget.
– Match ett var en vändning för hela HV71 och jag tror att jag bidrog med väldigt mycket där. Jag hade ändå spelat så pass många finaler och visste vad som krävdes. Sedan tror jag att många spelare blev smittade av mitt agerande. Sune sa i någon intervju efteråt att det var jag som vände den här första matchen. Det kändes också som att alla hängde på. När vi sedan åkte upp till tredje matchen hade Djurgården inte en chans.
Desktop ad in article Mobile ad in article
HV71 slår ut Malmö i semifinal och får sedan Brynäs i finalen. Den femte och avgörande finalen som spelades i Gavlerinken går till förlängning. När klockan står på 15:48 in i fjärde perioden sätter Johan Lindbom 5-4 bakom Lars Karlsson i Brynäsmålet.
– Den här gången var känslan på ett helt annat sätt än i Djurgården. I HV71 var det mera intimt med hela laget, hur vi bodde samtidigt som allt var nära i Jönköping och Huskvarna. Att vara djurgårdare var stort när du var där på arenan, men du var bara en helt vanlig när du kom utanför. Det blev en helt annan sak nu.
– Vändningen vi gjorde mot Malmö, vi låg under med 2-0 i matcher och vände till 3-2 och sedan får vi Brynäs.
Turbulens innan slutspelet
I mitten av den andra perioden i den fjärde matchen måste Michael Sundlöv lämna matchen och finalserien efter en bristning i låret.
– Hade han stått i femte matchen så vet jag inte om vi hade vunnit. Jag skadade honom i fjärde matchen efter att jag hade skjutit ett skott så han inte kunde vara med mer. Det var en sådan lite sak som gjorde att vi fick övertaget för Sundlöv var verkligen jättebra.
– Målisen som hoppade in (Lars Karlsson) hade inte stått så många matcher under säsongen och det är klart att Brynäs började fundera då samtidigt som vi inte hade något att förlora. Nu vann vi med väldigt små marginaler, men det behövs inte mera än exempelvis ett målvaktsbyte för att man ska börja fundera.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Samtidigt hade det varit turbulent i HV71 just innan slutspelet.
– Det stämmer. Vi hade haft ett krismöte med laget på ett hotell. Det här var en fredagskväll och fri ”bärsa”. Vi hade några finnar i laget, bland annat (Marko) Palo och det var något som inte klickade. Många hade sina egna idéer, och framför allt då Palo, om hur vi skulle spela.
– Först drack vi bira och bastade. Sedan satte vi oss och rensade luften. Då var det många som vågade prata rakt ut. På söndagen därefter spelade vi otroligt bra. Det var också en del i att komma väl förberedda inför slutspelet.
““Putte” ville återskapa guldlaget”
Det är blev en vändning för hela föreningen.
– Absolut, så var det. Vi visade att vi kunde. Säsongen efter gick inte så bra och det vara stora förväntningar på oss. Ett år går bra, men andra året är man jagad också. Alla skulle givetvis vinna över oss. Det här pallade inte HV71, vi var inte där ännu.
– Det skapade ändå något, alla visste att vi kunde. Det gick några år men sedan lyfte sig laget och klubben igen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Kennholt kom att spela ytterligare två säsonger i HV71 innan han avslutade med en säsong i Djurgården.
– ”Putte” (Ingvar Carlsson) ville återskapa guldlaget, men egentligen kände jag mig tveksam. Samtidigt, tror han på det så visst vi kör på det. Kontraktet var då inte heller färdigt med HV71. Denny (Eriksson) trodde att han hade mig som i en ask även om jag inte hade skrivit på. Djurgården hörde av sig och dom skulle även ta hem ("Micke" (Johansson) och (Tommy) Söderström.
– Satsningen gick nästan och vi gick till final mot Färjestad. Tyvärr pajade en kota i min rygg så in i helsike. Det här var också anledningen till att jag slutade. Jag hade ett treårskontrakt med Djurgården men slutade efter ett år. Jag kände att jag måste känna leva efter hockeykarriären också.
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
