Henrik Zetterberg fostrades i Njurunda, men fick sitt både nationella och internationella genombrott under sin tid i Timrå. Han debuterade i klubbens A-lag säsongen 1997/98 och spelade där till och med säsongen 2001/02. Då valde han som bekant att testa på hockeylivet i NHL. Zetterberg spelade även i Timrå under lockoutsäsongen 2004/05.
– Jag började i Timrås B-J och sedan vidare till A-J. Efter det började jag få chansen att träna med A-laget. Första gången jag fick träna med A-laget var när dom höll på att kvala. Då var jag ett så stort fan och var på varje match. Det var som liv och död att kolla på dom här kvalmatcherna och helt plötsligt fick jag vara med och träna med det här laget.
– Det var en dröm, men det var först säsongen efteråt jag började få spela med dom. Peo Larsson var tränare min första säsong och ”Nubben” (Kent Norberg) spelade fortfarande. Sedan gick han över för att bli assisterande tränare. ”Nubben” har jag fortfarande en jättebra kontakt med. Det är kul hur dom tänkte på den tiden.
– Jag tyckte att dom höll tillbaka mig och jag hade velat spela mer, men dom gjorde det bra och inte stressade fram mig samtidigt som jag inte var gammal när jag började spela i A-laget.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det inte så att han och Timrå tänker mycket på mjuka värdena, att en spelare måste må bra för att prestera?
– Jo, så är det. Jag har mycket kontakt med det gänget som var under Peos tid i Timrå, (Daniel) Casselstål, (Markus) Matthiasson, Jens Östling… Vi hade fantastiskt roligt.
– En röd tråd i min karriär är att jag alltid har hamnat i bra lag. Det har varit en bra gemenskap vart jag än har varit. När jag kom in som 17, 18-åring i Timrå och fick jag vara med i ett så stabilt lag som tog han om alla. Det handlar inte bara om ishockey utan även det som händer vid sidan av isen. Att få lära sig veta hur allt ska vara.
– Där tror jag Peo hade en stor del i att få en härlig gemenskap i en trupp där alla knyter samman och gör det bra. Det var nog också en orsak till att vi lyckades gå upp. Vi hade ett sammansvetsat team som vi byggde under egentligen flera år.
– Vi hade samma stomme, men sedan fick vi såklart in stjärnspelare som då exempelvis ”Hussen” (Anders Huss) kom in.
"MAN LÄRDE SIG GÖRA RÄTT"
Hur mycket plats tog du i omklädningsrummet inledningsvis?
– Inte mycket (skratt). Den här traditionen har ändrats lite under årens lopp. När jag kom in sa jag inte mycket…
Var det en annan hierarki?
– Ja, så var det. Samtidigt speglar väl det hur samhället är idag? Det jag tror var bra på den tiden var att man lärde sig att göra rätt. Så länge man var i en bra miljö lärde man sig hur man skulle uppföra sig, respektera äldre och så vidare.
– Jag tror det här är viktigt, inte bara inom lagsport, i livet i allmänhet. Vi har hållit på med lagsport och varit i en bra miljö har också fått en bra skola på det sättet hur man ska uppföra sig.
Om du ser tillbaka på den Henrik Zetterberg som klev in i A-lagets omklädningsrum, kan du då tänka dig att den killen från Njurunda skulle vara lagkapten i NHL under sex säsonger?
– Nej, nej. Så tänkte jag absolut inte. Under hela min karriär har jag på något vis levt i nuet. Jag har egentligen aldrig tänkt på eller reflekterat över vad jag har gjort eller varit.
– Det har bara blivit att jag hamnat där jag hamnat. När jag nu slutat och tittar tillbaka på karriären så tror jag att det funnits en plan för mig utan att jag vetat om det.
– Det började egentligen med ”Peo” och ”Nubben”. Sedan kanske det var, beroende på hur jag spelade och presterade, lättare att staka ut en plan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
AVANCERADE MED TIMRÅ: "COOL UPPLEVELSE"
Säsongen 1999/00 var Henrik Zetterberg med och spelade upp Timrå till Elitserien. Han svarade själv för tio mål och totalt 14 poäng på tio matcher i kvalet.
– Det är någonting jag ser som otroligt stort. Det var ett annat system då, men jag tycker att kvalserien var något av det roligaste inom svensk hockey eftersom det betydde så otroligt mycket för klubbarna som var med där.
– Att då få gå hela vägen och gå upp… Jag kommer ihåg matchen innan vi säkrade avancemanget. Då var vi uppe i Björklöven. Hade vi vunnit där hade vi redan då säkrat det. Björklöven vann den matchen och blev klara så vi fick vara med på deras firande och hela den biten.
– När vi fick vara med om det så… Sista matchen (Timrå vann mot Nyköping med 4–0, Zetterberg gjorde ett mål) kändes ganska säker. Vi kände att det här var något vi skulle klara av, vi skulle vinna den matchen. Vi fick en bra start och det kändes säkert hela vägen.
– Känslan att få njuta hela den matchen med fansen, att vi klarade och gick upp… Hela biten efteråt var fantastiskt med firanden. Om jag ska ranka mina medaljer eller vinster så ligger det här otroligt högt för det betydde så mycket för alla. Vi hade dessutom haft samma lag under så många år och till slut klarade vi det. Det var en cool upplevelse. Klart att jag var otroligt glad över att jag hade lyckats, men jag tror inte att jag njöt av det då.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Redan under första säsongen i Elitserien svarade Henrik Zetterberg för 15 mål och totalt 46 poäng på 47 matcher. Med de slutade han sexa i den totala poängligan.
– Jag tänkte nog inte mer än att ”Jaha, nu är jag i Elitserien”. Jag tänkte inte på att det var en så pass stor skillnad mellan Allsvenskan och Elitserien.
– Under just den tiden i min karriär utvecklades jag fortfarande mycket och tog nya steg hela tiden. Plus att jag spelade i en högre liga, vilket gjorde det här naturligt att jag, kroppen och spelet utvecklades.
– Att jag kunde vara kvar i klubben, ta steget upp och utvecklas tillsammans med klubben är också något som betytt mycket för mig. Hur ska man lyckas inom hockeyn? Jo, du måste ha väldigt mycket tur. Mycket av min tur var att jag kunde utvecklas i den miljö jag trivdes i.
– Jag fick växa med klubben vilket inte alla får göra. Jag fick möjligheten att utvecklas och mogna, som jag sa, i en miljö där jag trivdes väldigt bra.
Hann du njuta av att du utsågs till att bli Årets rookie, vann Guldpucken och så vidare eller är det mer nu efteråt du uppskattat dom utmärkelserna?
– Klart att jag var otroligt glad över att jag hade lyckats, men jag tror inte att jag njöt av det då. Kanske var det också då jag insåg att det fanns ett annat mål, jag ville bort dit (till NHL).
– Egentligen kom det in ganska sent i min hockeykarriär att jag kanske skulle få chansen att spela där borta.
BLEV DRAFTAD UNDER SOLSEMESTERN
Fanns inte den drömmen under tiden i Njurunda?
– Drömmen fanns nog. Allt gick jättelätt för mig fram till det att alla andra började växa och komma i puberteten medan jag var ganska sen i utvecklingen.
– Exempelvis var TV-pucksåren jobbiga för mig. Jag var med ett år innan också, men då bröt jag nyckelbenet och det var för att jag var för liten. Det var bara en vanlig tackling så mitt nyckelben gick av.
– Jag var inte märkvärdig alls i TV-pucken. Det var först då jag kom till Timrå och fick börja träna riktigt som jag utvecklades. Thord Johansson som hade hockeygymnasiet lärde mig bygga grunderna i musklerna och hela den biten. Han var en stor del i hur vi tränade.
– Hela den här tiden upp till Elitserien, det var först då som jag förstod att det här kan bli något större. Draftåret, jag hade inte en tanke på att jag skulle kunna bli draftad. När jag sedan blev draftad ”oj”, att bli draftad av det Detroit som var då.
– Återigen hade jag tur. Jag fick stanna i Timrå för att utvecklas eftersom Detroit inte hade något behov av att ta över mig tidigt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det var inför säsongen 2002/03 blev det bestämt att Detroit ville plocka över Henrik Zetterberg till NHL.
– Håkan (Andersson) ringde mig då draften var (1999) och gratulerade mig till att jag var draftad. Jag var i Cypern med mina kompisar då och hade egentligen ingen tanke på att det var draft.
– Han frågade om jag kunde komma över på en sommarcamp, men mitt i sommaren då jag var utomlands med mina kompisar var hockeyn det sista jag tänkte på, skrattar den blivande NHL-kaptenen och fortsätter:
– På vintern blev det mer fokus och Håkan hade en väldigt bra kontakt med spelarna. Då blev det på en helt annan nivå. Visst, jag spelade i Sverige ”men du måste göra det här för att ta ett steg till”. Det gav en kick och jag började träna ännu mer, avslutar Henrik Zetterberg.
Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"
Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist
