Conny Evensson är Sveriges kanske främsta coach/tränare/Förbundskapten genom alla tider. Bland annat ledde han det Tre Kronor som vann VM-guld 1991 och 1992.
Vad tyvärr få minns är att han även hade en mycket fin karriär som spelare i först Viking från hemstaden Hagfors och sedan via Malmö FF till Färjestads BK.
– Jag är ju ett krigsbarn och min pappa låg vid gränsen till Norge. Sedan föddes jag och min tvillingsyster. Hon bor förresten kvar i Hagfors. I alla fall försvann min biologiska far, eller rättare sagt så bodde han i norra Värmland. Mamma träffade en ny man och sedan flyttade dom till Hagfors. Samtidigt bodde jag kvar hos mina morföräldrar till det att jag var just åtta eller nio år. Men innan jag kom till Hagfors hade jag aldrig sett ett par skridskor, berättar Conny Evensson och fortsätter:
– Hagfors var starka i både bandy och ishockey. Jag bodde så att jag såg lamporna från Valhall, vilken vår hemmaplan hette i Hagfors, från vårt sovrum. Viking, som laget heter, var dessutom väldigt duktiga på ishockey.
– Det tog ett tag innan jag blev något bra på ishockey, men jag blev aldrig bra på att åka skridskor, säger Evensson med ett skratt.
– Jag hade min uppväxt i Hagfors och hade turen att få chansen att spela ishockey.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Valde “fel” sport
Många säger också att Conny Evensson valde fel sport eftersom han egentligen var bättre på fotboll.
– Precis som du säger så är det många som sa att jag skulle ha valt fotbollen, men det gjorde jag inte. Om man kom med i TV-pucken så var det något väldigt stort och jag var den första från Hagfors som kom med där. Därför blev det hockey.
– Det var även en kille med från Uddeholm, Berndt Augustsson. Vi är lika gamla och spelade tillsammans.
Säsongen 1961/62, när Conny Evensson är 16 år, debuterar han i IK Vikings A-lag i gamla Division 2.
– Det här var i Division 2 Västra B. Den kallades ”Lilla allsvenskan” eftersom den serien var väldigt bra. Det var lagen här i Värmland men även lagen från Göteborg. Det var Frölunda ibland och GAIS ibland.
– Det gick väldigt snabbt det där med att komma upp i A-laget. Jag var inte gammal och dessutom spelade jag fotboll i A-laget året innan. Så var det ju vid den här tiden. Dessutom hade jag tur då jag kom med eftersom Les Anning, som har betytt mycket för mig och var spelande tränare laget, sades vara den snabbaste på grillorna i hela Europa. Han var ingen tekniker, men han var snabb och kunde skjuta.
– Les gjorde mig till center åt honom. Han jobbade heltid uppe på ishallen och hjälpte till med vissa saker där. Han ville att jag skulle komma upp dit efter skolan ibland. Vi åkte där och jag fick passa till honom. Han talade om vart han ville ha pucken och så vidare. På så vis kom jag tidigt i kontakt med tränare och deras verksamhet. Exempelvis droppass hade vi aldrig tidigare hört talas om innan Les kom. Det var väldigt mycket nytt.
– Han var tuff, men ändå pedagogisk och ville lära ut. Han kom också att betyda allt för den klubben.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Det var första gången jag såg någon skjuta slagskott”
Även Jan Schullström som senare skulle spela i Södertälje fanns med i det IK Viking som Conny Evensson kom att spela med.
– Han är äldre än jag, men han var bra. Tyvärr har vi inte haft kontakt med varandra sedan han flyttade till Södertälje, trots att jag har varit coach där hur många matcher som helst. Vi flyttade från Hagfors samtidigt.
Les Anning nämnde du, vad lärde du dig av honom?
– Inställning och lära sig att fokusera. Sådant hade jag inte någon tanke på då eftersom det fanns så mycket annat i skallen.
– Man ska veta att hockeyn var väldigt stor i Hagfors vid den här tiden. Det var till och med bra mycket folk och tittade på våra träningar. Klockan halv fem gick det en signal vid Järnverket som betydde att folket slutade för dagen där. Sedan stack dom hem och åt middag, men sedan kom dom ner till klockan sex och ställde sig på läktaren för att se oss träna. Vi kunde ha närmare 5000 åskådare på våra matcher då lag som Södertälje och Djurgården kom dit och spelade.
– Jag minns mycket väl då (Sven) Tumba kom dit och sköt ett slagskott. Det var första gången som jag såg någon skjuta ett slagskott även om ”Lillen” Gustavsson och några till i TV-pucken sköt liknande skott.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Säsongen 1962/63 vinner Viking Division 2 Västra B före Färjestad. I kvalet kommer sedan Viking tvåa efter Öster och går upp i gamla allsvenskan, alltså dagens SHL.
– Den kvalserien kommer jag så väl ihåg. Vi mötte Öster borta med Tommy Svensson i laget. Det pratar vi alltid om när vi ses. Där vann vi med 11–4. Sedan åker vi till Norrköping, som hade Björn Nordqvist i laget. Där vann vi med 6–2. Vi hade även slagit Fagersta i första matchen. Sedan åker vi hem och ska möta Norrköping igen, men då får vi stryk. Sedan klantade vi till det lite igen mot Öster hemma och förlorade även den, men jag tror faktiskt att det ändå var klart innan sista matchen mot Fagersta.
“Kommer ihåg att det regnade under matchen”
Givetvis var det ett stort steg för Conny Evensson och hela IK Viking att ta klivet upp till allsvenskan.
– Det var ett väldigt stort steg för ett så här litet ställe, men det var verkligen roligt.
I premiären möter Viking ånyo Öster. Den här gången vinner man med 5–0. Conny Evensson svarar för ett av målen.
– Jag kommer ihåg att det regnade under den matchen. Det var ju roligt att jag gjorde mål i första matchen i höstserien för Viking, men det målet minns jag inte något av idag. Hitta målet gjorde jag vissa gången även om det inte alltid gick så fort. Å andra sidan gick det inte så snabbt vid den här tiden.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det blir två säsongen i allsvenskan för Viking, men andra säsongen räcker inte värmlänningarna till utan får lämna högsta serien.
– Det var svårt att etablera oss när vi kom från ett sådant lite ställe som Hagfors. Det var flera lag, Surahammar och andra lag från småställen, som gick upp en säsong men sedan åkte ner någon säsong efteråt. Det fanns inte underlag.
– Det var främst pojkar från Hagfors i Viking förutom Les Anning och en kille som heter Kjell Jederby och som kom från Stockholm, men han fick inte spela så mycket.
– På den här tiden fanns det också hockeylag på småställen runt om där det inte finns någonting idag. Exempelvis i Stjärnfors där laget hette Uwe. Där kom bröderna (Kjell och Berndt) Augustsson ifrån. Vi hade även en som hette Arne Berggren som också kom därifrån.
– Vad roligt det var, nu när jag tänker efter. Det var synd bara att vi inte hängde kvar ytterligare någon säsong.
Flyttade till Malmö
När Viking lämnar allsvenskan flyttar Conny Evensson ner till Malmö FF som också spelade i högsta serien.
– Det var dessutom mellan Malmö och oss som det stod emellan, alltså vilka som skulle åka ur.
– Det var inte frågan om några pengar vid den här tiden. Det handlade om ifall jag ville utvecklas som hockeyspelare och spela i högsta serien. Jag hade anbud från Färjestad som just hade gått upp. Faktum var att när Färjestad berättade hur många nyförvärv dom skulle få sa jag att då kommer inte jag få någon plats där utan åker till ett annat ställe, säger Evensson med ett leende och fortsätter:
– Jag hade mina principer och då hamnade jag nere i Malmö med Folke Lindström som ordförande. Ett väldigt trevligt gäng, men där var det många som kom från olika delar av Sverige. Det fanns även några från Skåne. Bland annat Leif Johansson, ”Skåne-Tumba”. Han var till och med på gränsen till landslaget. Annars var det Sven Crabo från Fagersta, Olle Stenar från Södertälje, ”Jalle” Sjöberg från Västerås och så vidare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter säsongen i Skåne flyttade Evensson hem till Värmland.
– Jag hade bestämt mig för att jag inte kunde bo kvar i Malmö. Det var svårt att bo där hockeymässigt. Socialt fungerade det bra, men det var många långa resor också. Vi åkte tåg på lördagskvällarna upp till Brynäs och allt vad det var och sedan fick vi storstryk där på söndagen.
– Först var jag till Göteborg och pratade med ”Bittan” (Johansson, klubbchef) och det var väldigt nära att jag skrev på för Frölunda. Samtidigt var Färjestad på mig rätt så hårt. Då bestämde vi att vi flyttar hem till Värmland.
Resten är, som sagt var, stor svensk hockeyhistoria.
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
