Anton Strålman bekräftar samtal med HV71
Intervju

Anton Strålman bekräftar samtal med HV71

Publicerad 02 juni 2022 13:00 | Senast redigerad 04 juni 2022 16:25
Stanna i NHL, flytta hem till SHL – eller sluta spela hockey. Det är alternativen som Anton Strålman tittar på efter att hans kontrakt med Arizona Coyotes löpt ut. Klart är att hans gamle sportchef från tiden i Timrå, Kent ”Nubben” Norberg, och HV71 har markerat sitt intresse.
– Han fattade ganska snabbt att man kan köra till Jönköping på en timme från Skövde, skrattar Strålman i en intervju med hockeysverige.se.

Efter sju år i Florida, där han representerade både Tampa Bay Lightning och Florida Panthers, fick Anton Strålman flytta till Arizona Coyotes förra sommaren. Även om han gick från topplaget Panthers till bottenlaget Coyotes blev klubbytet ett personligt lyft för 35-åringen.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Avskedet från Florida lämnade dock lite av en besk eftersmak hos Strålman.

– Att flytta till Arizona var egentligen ett samlat beslut med hela familjen. Sista säsongen i Florida blev inte riktigt som det var tänkt för mig personligen. Jag tycker inte att jag spelade så himla illa, men det kändes som att klubben bestämt att dom ville ha bort mig, berättar Anton Strålman för hockeysverige.se på telefon från hemmet i Arizona.
– Jag fick gå igenom waivers, men sedan fick ändå jag vara med och spela i slutspelet. Då var dom nöjda helt plötsligt. Det var en situation som kändes väldigt osäker eftersom jag satt på en relativt hög lön och jag inte visste hur mycket dom skulle bråka med mig.

Anton Strålman, här i kamp med Calgarys forward Tyler Toffoli. Foto: USA TODAY Sports

“Kände att jag var dumpad i ett mörker”

Veteranen, med 930 NHL-matcher bakom sig, hade en klausul i kontraktet med Panthers som gav honom möjlighet att till viss del styra var han skulle kunna bli trejdad. Efter att ha varit besviken på tiden med Florida kändes en flytt till Arizona som ett steg i rätt riktning både för Strålman och hans familj.

– När alternativet med trejden till Arizona kom upp… Där skulle jag få en annan roll och visste att jag skulle få spela. Det är ändå i slutändan det jag är här för. Gör man inte det är livet ganska tråkigt och meningslöst på något sätt.
– Familjen var vid den här tidpunkten ganska klara med Florida. Vi hade varit där i sju år. Jag vill inte säga för mycket om Florida, men det var inte så inspirerande att vara där. Sedan var flytten från södra Florida till västra ett steg ner. Det blev aldrig vad vi hade hoppats att det kunde bli. Vi kände då som familj att vi var redo för en ny utmaning, komma till ett nytt ställe och se någon annan del av USA.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Du fick lite av en papparoll i Arizona, hur upplevde du det?
– Det var lite så. Vi var några veteraner med bland andra Loui (Eriksson), Andrew Ladd och så vidare, men det var bara jag och Loui som höll oss relativt skadefria och spelade hela säsongen.
– Vi hade otroligt många skador så det kom upp många unga killar från farmarlaget som jag helt klart fick vara lite mentor för, hjälpa på andra plan och inte bara göra mitt jobb på isen. Det var utvecklande och en rolig roll.
– Jag trivdes i den rollen och det är roligt då det kommer upp unga killar som vill lära och ställer frågor. Jag var själv i den sitsen en gång i tiden och vet hur värdefullt det var att ha duktiga äldre spelare, proffs som gör sitt jobb, som visade vägen.

Fick du någon feedback kring det här av era unga spelare?
– Svårt att säga. Det var fortfarande lite krystat i omklädningsrummet och dom ställer inte så många frågor till äldre spelare. Eller kanske inte vågar.
– Men del av killarna kunde ha en bra konversation och kunde komma med lite råd och tips. En del killar är väldigt aktiva och tycker att dom gör allting rätt. Det är lite den nya mentaliteten. Då får det vara så. Jag vill inte tvinga på någon tips om dom inte vill ha det.
– Sedan var det många som tog till sig råd och tips. Bland annat unga Schweiz-backen Janis Moser. Han är en kille som vill lära och tog också väldigt fina kliv den här säsongen.

Anton Strålman. Foto: Ronnie Rönnkvist

Anton Strålman gjorde sin bästa säsong poängmässigt sedan 2015/16 då han spelade i Tampa. På 74 matcher svarade han för åtta mål och totalt 23 poäng.

– Jag tycker att det gick bra och avslutade väldigt fint i alla fall. Jag fick sätta lite kassar och var med lite mer offensivt i slutet av säsongen, vilket alltid är motiverande, säger han och erkänner att besvikelsen över sista säsongen med Panthers och hur han ansåg sig bli behandlad kan ha lite med framgången att göra.
– Jag hade lite revanschlust eftersom jag inte tycker att Florida hanterade min situation snyggt. Det kanske inte heller alltid behöver vara snyggt, men jag tycker att man ska vara ärlig och säga vad det är som händer. Sanningen är alltid bästa vägen att gå, men jag kände att jag var dumpad i ett mörker där ingen riktigt kommunicerade eller sa som det var. Då hade jag hellre fått beskedet att dom ville gå en annan väg.
– Det beskedet kom aldrig utan jag lämnades i tomma intet. Jag kom hit till Arizona med känslan att jag ville visa att jag fortfarande kan spela i den här ligan, vilket jag tyckte att jag gjorde. På så vis känner jag lite stolthet över att jag bevisade för alla att jag fortfarande höll.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Bekräftar samtal med “Nubben”

Kontraktet med Arizona har gått ut och världsmästarbacken från 2017 har i dagsläget inte bestämt något kring kommande säsong.

– Vi får se lite och jag lämnar alla dörrar öppna. Jag har lämnat dörren öppen för att stanna här i Arizona även om jag blir free agent och kan gå vart jag vill. Antingen om jag gör en förlängning eller väntar till juli för att se vad jag har för alternativ.
– En hemflytt finns också på kartan. Om det sedan innebär spel eller bara går i pension, det alternativet finns också, vet jag idag inte. Det vi bestämt oss för är att om det blir ett år till här borta så blir det mitt sista.
– Sedan böjar vår äldsta i gymnasiet och då vill vi vara hemma i Skövde. Vi har renoverat ett hus där och tanken är att det ska bli vårt hem efter karriären. Sedan vet man aldrig vad som händer med tanke på att barnen är väldigt acklimatiserade till att leva i USA.
– Vi har alltid känt, både jag och (hustrun) Johanna, som föräldrar att vi vill ge barnen lite av det vi hade under vår uppväxt, att dom får känna på det i alla fall. Självklart kan man alltid åka tillbaka till USA. Det alternativet finns.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Skövde ligger inte jättelångt från Jönköping där din sportchef från tiden i Timrå, Kent ”Nubben” Norberg, ska jobba kommande säsong, har han ringt och tjatat på dig att komma till HV71?
– Nja… Jag har haft lite kontakt med ”Nubben”, men inget seriöst på så vis. Han fattade ganska snabbt att man kan köra till Jönköping på en timme från Skövde. Han var och snokade lite, mer allvarligt än så har det inte varit.
– Som jag sa har jag medvetet inte stängt någon dörr eftersom vi inte riktigt vet vad som händer. Om vi hittar någon situation här borta som passar… Vi får se lite vad som händer närmsta månaden.

Kent “Nubben” Norberg. Foto: Ronnie Rönnkvist

“Många som ser på det med lite sneda ögon”

Till hösten kommer inte Arizona Coyotes att vara kvar i tidigare hemarenan Gila River Arena i Glendale. I stället kommer de under åtminstone tre säsonger framöver att spela i en mindre arena som tar runt 5 000 åskådare.

– Arizona blev inte utkastade, men dom ville inte förlänga leasingen. Staden Glendale ville ha avtal på 15 år så ägargruppen har nu en vision om att flytta laget till östra delen av Phoenix. Tempe närmare bestämt. Där ligger bland annat stora Arizona State University, förklarar Strålman.
– Platsen Glendale har aldrig blivit vad klubben hoppats på för någon av ägarna av laget under åren. Det behöver ligga med centralt, lite mer geografiskt rätt där folk bor och har lättare att ta sig hallen. Men även där det finns företag som vill investera, vilket finns runt omkring i Tempe.
– Nu finns det ingen hall där så den Arizona ska spela i är en collegehall som rymmer drygt 5 000 åskådare. Det är en unik situation som aldrig inträffat tidigare i NHL:s historia. Jag läste någonstans att den minsta arena som det någonsin spelats NHL-hockey i tog 13 000. Det är många som ser på det med lite sneda ögon: ”Hur ska det här gå?”

Kan det här påverka rekryteringen av nya spelare till organisationen?
– Det lär det absolut göra.

När i tiden behöver du ta ett beslut om framtiden?
– Bra fråga (skratt). Som sagt var så vet inte riktigt just nu. Vi får vänta till juli och se vilka alternativ det finns här borta. Finns det inte något som vi känner lockar så får vi titta på andra alternativ hemma i Sverige. Ett alternativ är att pensionera mig.
– Jag håller det öppet och familjen måste såklart också vara med på resan och känna efter vad dom vill, vad barnen tycker och allt sådant. Jag vet att barnen vill att jag ska spela, men det är nog ganska skönt att vara pappa hemma på heltid. Vi får helt enkelt se. 


TV: Spridda skurar – när stjärnorna får välja karaokelåt