LEKSAND (Hockeysverige.se)
Trots att Anton Karlsson bara är 24 år är han redan tvåbarnspappa åt två döttrar. Givetvis har det inneburit en del annorlunda beslut i livet sett till andra hockeyspelare i samma ålder utan barn. Samtidigt ser han bara att tiden som pappa utvecklat honom både som person och hockeyspelare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Klart att det påverkar mig positivt. Samtidigt är det mycket mer att ta ställning till i livet, valen jag gör. Framför allt känner jag att barnen ska ha det bra och skaffa vänner, berättar Anton Karlsson då hockeysverige.se träffar honom och övriga i familjen på deras soldränkta altan i centrala Leksand.
– Barnen är fem och två år. Den äldsta är fem år och har redan kompisar så det blir halvtufft ibland då jag ska göra mina val. Som person är jag annars ganska vuxen och hänger mycket med äldre människor, vilket gör att jag känner mig äldre än 24 år.
– Jag var 19 år då jag fick mitt första barn så jag var väldigt ung. Det är många som har ifrågasatt det, men jag har bara sett det som att något fantastiskt har kommit in i mitt liv och det sprider en väldigt positiv energi.
Har det även gett dig en behaglig distans till hockeyn?
– Ja, så är det. Ibland går det inte alltid som man vill, tyvärr, och man förlorar. Då har jag alltid haft några som jag kan komma hem till och vet är glada, nästan alltid i alla fall, säger Anton Karlsson med ett leende.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Anton Karlssons familj är en riktig hockeyfamilj med brodern Erik i Modo kommande säsong, pappa Martin mångårig tränare och svärfar är som bekant tidigare NHL-stjärnan, Per-Erik Eklund. Däremot har döttrarna inte fastnat för ishockey – ännu så länge ska vi väl tillägga.
– Den minsta, Belle, kan inte sitta still så hon har inte sett mycket hockey. Sally kan ändå kolla då jag är på isen. Hon förstår vad som händer allt sådant. Ännu tror jag inte att dom kommit till att spela själva. Vi får se framöver vad dom vill hålla på med.
Själv var Anton Karlsson bara två år när han började spela hockey hemma i Lerum.
– Det var då jag stod på skridskorna första gången. Brorsan och farsan drog med mig till hallen. Egentligen började jag efter att ha klängt på sargen och kollat på Erik. Det var nog inte så mycket annat val för farsan än att ta ut mig på isen. Sally har också varit på is och allt sådant, men vi får se vad hon vill göra, säger Anton Karlsson som inte ser några problem i att om hon en dag själv vill börja spela hockey.
– Nej, det blir hennes val. Jag kan inte stoppa henne från att göra det hon vill.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Som pappa till två döttrar som en dag kanske vill spela hockey, hur ser du på dom olika förutsättningarna som är mellan en herr- respektive damspelare idag?
– Det är inget annat att säga än att det är helt olika förutsättningar ekonomiskt sett. Jag ska inte säga att jag är jätteinsatt i hur det funkar runt om damhockeyn och SDHL, men av det jag sett är just den ekonomiska biten den stora skillnaden.
– Tjejerna måste ändå jobba på dagarna och sedan spela på det. Klart att det då är en stor skillnad.
”Vi testade att sätta henne på dagis i Österrike. Efter några dagar ville hon inte gå dit. Då blev det ännu jobbigare. Speciellt för mig eftersom det ändå är jag som dragit dit familjen och kunde känna 'Fasiken, det blev inte så bra som jag hade tänkt'”
Fick du själv vara med brorsan när han och hans gäng spelade landhockey hemma på gatan?
– Det fick jag och vi slogs en hel del (skratt). Jag fick alltid stå i mål och det slutade många gånger med att det flög någon hockeyklubba mot honom. Jag tror också att det är bra att man bråkar lite under en uppväxt. Det har man nytta av framöver.
Hur stor var hockeyn i Lerum under din uppväxt?
– Den var väldigt stor. Vi var ett gäng som spelade landhockey ute och spolade is hemma på gården. Vi tände belysning och allt möjligt så vi har alltid varit väldigt aktiva.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vilka förebilder hade du?
– När jag var mindre skaffade jag en Mats Sundin-tröja, Toronto, som jag fortfarande kvar. Sedan var det dom stora namnen som jag kollade på. Pavel Datsiuk var väldigt roligt alla kolla på. Peter Forsberg…
Nu har ni bosatt er i Leksand, men hur har det fungerat att ha familjen på ett ställe och du själv spelat hockey på ett annat?
– Klart att det varit lite knepigare att få ihop allt ibland. Speciellt då jag vet att barnen trivs så pass bra här, tryggheten dom har med dagis och allt det där.
Tär det på ditt samvete då du är i väg?
– På ett sätt är det självklart att det är så. Sally är medveten om allt och har sina kompisar här. Vi testade att sätta henne på dagis i Österrike. Efter några dagar ville hon inte gå dit. Då blev det ännu jobbigare. Speciellt för mig eftersom det ändå är jag som dragit dit familjen och kunde känna ”Fasiken, det blev inte så bra som jag hade tänkt”. Till slut löste det sig ändå och vi hade det bra.
Påverkade det här dig som hockeyspelare?
– För mig är det två skilda världar. När jag går in i hockeyn så är det ändå mitt jobb. Då jag kommer hem är det privatlivet med familjen. På sidan av är det såklart mycket tankar, men då jag spelar hockey är det träning och match som gäller.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det var en speciell säsong för Anton Karlsson i AIK.
Har det varit till bra hjälp att din sambo, Caroline, vet var det handlar om att vara hockeyspelare i och med hennes uppväxt med en pappa som alltid spelat eller jobbat med hockey?
– Ja, så är det. Vi har varit tillsammans i sju år. Hon har fått vara med på en hel del flyttar utifrån att jag varit i lite olika klubbar.
– Det är mycket som ska förstås när man lever med en hockeyspelare och det är inte alltid så lätt som folk kanske tror. Det är väldigt mycket resande. Man åker på ”roadtrips” hit och dit så det kanske inte blir så mycket tid som man har tillsammans.
– Klart att det då blir mycket jobb för henne med barnen och jag är otroligt tacksam för att hon har ställt upp så mycket som hon gjort. Speciellt senaste två säsongerna då jag inte varit hemma så mycket, säger Anton Karlsson med en uppskattande värme i rösten samtidig som Caroline slår sig ner i solen på altanen med en kopp kaffe och yngsta dottern kommer och visar upp sin sommarklänning med hjärtan på.
”ETT VÄLDIGT TRÅKIGT ÅR”
Senaste säsongen spelade Anton Karlsson i AIK, vilket innebar att han som göteborgare fick testa på att leva i Stockholm.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Det var ett konstigt år och det blev aldrig så att jag drog ner på stan, hängde där och fikade mycket. För mig blev det mestadels hockey och att vara hemma. Med smittspridningen och allt var jag ändå lite nervig. Nästan alla lag ju fick smittan.
– Inte på grund av Stockholm, men det var ett väldigt tråkigt år där jag inte kunde göra så mycket.
Senaste säsongen svarade han för 14 mål och totalt 24 poäng på 45 matcher.
– För laget var det såklart upp och ner. Vi gick otroligt dåligt ett tag, men samtidigt var det min bästa säsong hittills i Hockeyallsvenskan om jag ser det stats-mässigt.
– Det var ändå en ”boost” att komma i väg och göra det bra i Österrike för att sedan komma hem igen. Innan här i Sverige har det varit lite från och till vilken roll jag skulle ha och allt det där. Jag fick ett bra förtroende när jag kom hem och det tror jag hjälpte min utveckling i AIK.
”Jag kände att jag ville testa något annat. Troligtvis utomlands igen. Jag har ändå varit till och från i Hockeyallsvenskan under sex år, men i lite olika lag”
Anton Karlsson om att lämna AIK.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur påverkades du och laget av det som hände kring att Håkan Åhlund klev av tränarjobbet och Anton Blomqvist tog över som headcoach?
– Det blev väldigt mycket strul där ett tag från lite olika håll. Gruppen var absolut inte sammansatt under ett tag. Många kände också att det spretade och drog åt olika håll. Det var tråkigt eftersom vi hade en fantastiskt bra grupp.
– Kemin mellan varandra var ändå väldigt bra och vi kom ihop igen. Vi hade poäng i 14 eller 15 matcher i rad. Sedan kom en svacka igen som drog ner oss lite i tabellen. Jag tycker ändå att vår avslutning var otroligt bra.
Anton Blomqvist.
Fick Anton Blomqvist er att gå samman som grupp igen eller handlade mer om att ni spelare bet ihop och knöt näven?
– Det var ett samspel mellan oss. Jag tycker Anton gjorde det fantastiskt bra och jag gillar honom grymt mycket som ledare. Han är lugn, men när det väl gäller säger han ifrån och han är bra på att prata med människor. I Anton har AIK en riktigt bra tränare.
”MÅLET ÄR ATT SPELA UTOMLANDS”
Trots en bra säsong med AIK blev det ingen fortsättning för honom i klubben.
– Det var lite från bådas håll. Jag kände att jag ville testa något annat. Troligtvis utomlands igen. Jag har ändå varit till och från i Hockeyallsvenskan under sex år, men i lite olika lag.
– När jag väl har chansen, man vet inte hur länge man kan spela eller vad som händer, så vill jag testa något nytt igen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur går tankarna framåt?
– Mitt mål är att spela utomlands. Det är där jag vill spela just nu. Jag trivdes otroligt bra i Österrike. Sedan får vi se om det är något lag som vill ha mig, säger Anton Karlsson med ett skratt.
– Klart att agenterna pratar med klubbar, men i dom här tiderna är det corona-grejer och allt möjligt som ställt till det för vissa klubbar. Dom kanske vill satsa på juniorer hit och dit.
Brorsan är i Modo…
– Ja…
Har dom ringt?
– Nej… Eller jag vet inte vilka som har ringt. Det är säkert många som hört av sig, men jag har sagt att då det kommer upp något intressant så…
Hur stressad är du över att hitta en ny klubb till nästa säsong?
– Inte så mycket faktiskt. Under senaste två säsongerna har det gått relativt bra och jag hade min poängbästa säsong i Hockeyallsvenskan. Dessutom gick det bra i Österrike så jag känner mig inte jättestressad, avslutar Anton Karlsson.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Anton Karlsson.
