Vägskälet – spelarna som måste göra verklighet av sin potential

Publicerad 20 juni 2024 10:00 | Senast redigerad 24 juni 2024 09:59

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Hockeyettan är proppad med spelare som har enorm potential, men det gäller att få ut den också. Idag riktas strålkastarljuset mot ett grupp spelare som gjort det bra i ligan och omtalats som spännande framtidsmän, men som inte fått det att släppa fullt ut ännu. De har kommit till ett vägskäl, ska det släppa och göras något av potentialen är det nog dags att det händer nu.

De har verktygslådan proppad med det där lilla extra som gör att de har alla möjligheter att bli attraktioner i Hockeyettan och lyfta mot högre nivå, men trots flera säsonger i ligan har det inte riktigt släppt ännu. Det finns sparkapital att ta av och från sidan av börjar vi bli lite otåliga, är det inte dags för det där slutgiltiga genombrottet snart?

Idag har det blivit dags att ta en närmare titt på tio spelare i Hockeyettan som det talats om som lovande, kanske till och med som blivande stjärnor, men som ännu inte fått ut sin fulla kapacitet. Spelare med en enorm potential, men som börjar närma sig ett vägskäl. För någonstans är det ju trots allt så att om man inte omsätter sin talang i praktiken riskerar det att inträda ett visst mått av stagnation.

Med andra ord är det här en samling spelare som har en riktig nyckelsäsong framför sig. Möjligheterna är oändliga och ”the sky is the limit”, men då gäller det också att ta tillvara på det de har fullt ut.

Vilka kommer att lyckas?

Här är tio spelare som står vid ett vägskäl – det är dags att kliva fram och göra verklighet av den stora potentialen nu. {{ PAYWALL LIMIT }}

Martin von Schoultz, målvakt, KRIF
23-åringen fyller sin Blekinge-bingobricka genom att skriva på för KRIF. Det innebär att han nu har representerat samtliga landskapets tre klubbar i Hockeyettan. Han har dessutom gjort det med stämpeln som lovande, den där keepern som bara väntar på det definitiva genombrottet...som aldrig riktigt har kommit. Martin von Schoultz visade upp något riktigt bra när han tog klivet från Växjö Lakers juniorer till Karlskrona inför säsongen 20/21, men fick stå oförtjänt mycket i skuggan bakom Marcus Hellgren-Smed och Mika Järvinen under två säsonger. I Mörrum har det sedan aldrig riktigt släppt, ”bra, men...” har blivit lite känslan. Nu ansluter von Schoultz till ett erkänt försvarsstarkt KRIF. Ska han blomma ut på allvar är det nu det ska ske.

Gustav Berglund, back, Brödernas/Väsby
Den Detroit-draftade backen har glimtvis visat varför han betraktas som en väldigt lovande spelare vars begränsningar ligger långt bortom Hockeyettan, men han har inte fått det att flyga fullt ut i Karlskrona. När det var som krattat för hans riktigt stora genombrott säsongen som gick var det istället Martin Fransson som klev fram och exploderade. Nu byter Berglund topplag mot topplag och kanske är det miljöombytet som kommer få det att släppa ordentligt för honom. HV71-produkten är trots allt bara 23 år och har mycket karriär kvar framför sig, men vi börjar närma oss punkten där det där med potential ska översättas till spelmässig succé om han inte ska fastna i facket över talanger som inte fullt ut blommade. Men känslan är verkligen att det är i vinter det händer. Berglund har alla verktyg.

Lukas Macklin, forward, Hanviken
Allt sedan Macklin redan som junior fick chansen att kliva in i AIKs a-lag har det talats om honom som en offensiv talang som borde kunna gå långt, men så har det ännu inte blivit. Han har haft förmånen att kunna skriva på för de flottaste klubbarna i Hockeyettan (Nybro och Troja-Ljungby är de senaste säsongernas adresser) och absolut inte gjort bort sig, men det där riktigt briljanta som gjort honom till en snackis har bara kommit stötvis. För att på allvar kunna lyfta behöver han visa upp sina bästa sidor lite oftare än vad som varit fallet. Nu väljer han en flytt tillbaka till Stockholm och rent krasst är det så att han får inte bättre förutsättningar än i Hanviken. En klubb på stark frammarsch som sätter en ära i att arbeta konkret med varje enskild spelares individuella utveckling och där han kommer få en riktigt stor offensiv roll. Lyfter det inte nu lyfter det aldrig.

Ludvig Christoffersson, målvakt, Kiruna IF
När keepern anslöt till Kiruna IF till säsongen 20/21 gjorde han det som en lovande yngling som gjorde ett riktigt starkt avtryck och skapade ett buzz om en ny Hockeyettan-stjärna i vardande. Det som hänt sedan dess kan knappast beskrivas som särskilt mycket annat än stagnation. Säsong för säsong är känslan att Christoffersson tappat lite skärpa, men hur mycket det handlar om hans egen prestation och att laget i ärlighetens namn inte gjort någon särskilt lycklig på senare år är svårt att reda ut. Klubbens sportsliga ledning har uttalat ett obändigt förtroende för honom när han nu skrivit på för en femte raka säsong i klubben och nu måste det flyga. Gör 25-åringen ytterligare en halvmedioker säsong är risken överhängande att han kör fast i facket över Hockeyettan-målvakter som är okej men inte mer. Han måste studsa upp och studsa tillbaka och det nu.

Kevin Engvall, forward, Mariestad
Den stora frågan är när speedfantomen ska börja omsätta sina spetsegenskaper i poängproduktion. Engvall tog Hockeyettan med storm när han anslöt till Troja-Ljungby under säsongen 22/23 och visade upp en utväxling i skridskoåkningen som fick det att vattnas i munnen på åskådarna. Med sådana egenskaper borde 21-åringen kunna vara en superspets på nivån. Men Engvall fick det aldrig riktigt att lossna rent produktionsmässigt i Ljungby och även om det blev marginellt bättre i Kristianstad petade han inte dit så mycket poäng eller för den delen skapade så mycket chanser som han borde. Nu kommer han till offensiva Mariestad och det är lite upp till bevis. Med den farten och frenesin forwarden har måste det hända mer kreativt i anfallszon. Det är dags att visa att han är så mycket mer än en trubbig forward med bländande skridskoåkning.

Kalle Bartholdsson, back, Västervik
Den Halmstad-fostrade backen har fått testa SHL med Rögle och blivit utlånad till allsvenska Djurgården, men i Troja-Ljungby lyckades han aldrig, trots att han hajpades ganska hårt, nypa någon särskilt framskjuten position i backuppställningen. Att det är en back med stor uppsida som det talas mycket gott om är helt i sin ordning, men några säsonger in i Hockeyettan-karriären är det dags att vara mer än bara lovande. För att kunna ta en tröja någorlunda högt upp i hierarkin i Västerviks stjärngäng krävs mer än det som Bartholdsson visat upp de senaste säsongerna. Han har det i sig, det gäller bara att plocka fram det. Lyckas han med det kan karriärkurvan plötsligt börja peka brant uppåt.

Hugo Pettersson, forward, Huddinge
Forwarden kom in i Hockeyettan som en virvelvind när han lämnade Växjös juniorer för Karlskrona och spåddes omedelbart en väldigt ljus framtid. Men sedan dess har Pettersson haft problem med roller och framförallt skador. De senaste säsongerna har slitits sönder fullständigt och det är svårt att riktigt veta var man har honom. På papperet är det en offensivt begåvad ekvilibrist som har ett imponerande trollspö att svinga och potentialen att ösa in poäng. Det är exakt vad Huddinge behöver i sin nysatsning, någon som kan bryta mönster och producera. Samtidigt behöver Pettersson förtroende och tryggheten att få en stor roll där han tillåts spela sitt spel. Faller giftermålet väl ut kan det här bli sanslöst vasst, men känslan är att forwarden är i behov av en riktigt stark säsong nu.

Didrik Jansson, målvakt, Mörrum
När keepern lånades in till Troja-Ljungby i samband med transferdeadline säsongen 22/23 var känslan att det kanske var dags att släppa ordentligt för honom. Men han fick bara spela några få matcher innan fjolåret innebar en returtripp till svaga Tyringe där han bara spelade en handfull fighter innan civila omständigheter kom i vägen. Nu återvänder Jansson till det Mörrum där han gjorde sina första riktiga avtryck i Hockeyettan och känslan är verkligen att det är dags att ta nästa steg nu. Keepern har gjort sina läroår i ligan, nu är det dags att kliva upp på nästa nivå och bevisa sig som toppmålvakt. Han har en fin potential som måste förlösas.

Jesper Ahlgren, forward, Tyringe
Med facit i hand var det kanske inte så smart att efter en säsong där han manglat in 17 mål för Tyringe ta klivet till ultradefensiva KRIF. Finländaren floppade hårt i Blekinge och avslutade säsongen i Borås utan att göra något större avtryck. Nu återvänder han till Skåne, kanske inte riktigt med svansen mellan benen, men i alla fall med en press på sig att leverera. Klubben har återförenat Muminkedjan (där Heikki Harju och Ludvig Jansson är de övriga komponenterna) och förväntningarna är skyhöga. Det ska spruta poäng om trion. Hittar inte Ahlgren tillbaka till sin forna målform är det nog så pass illa att han får svårt att landa ett nytt Hockeyettan-kontrakt efter den kommande säsongen.

Viktor Fridolfsson, forward, KRIF
Var det en enstaka lyckoträff eller finns det något där att förädla? Efter några helt okej säsonger som marginalspelare i Karlskrona och Kalmar hamnade Fridolfsson i Eskilstuna Linden och det slog gnistor om honom. Forwarden pryglade in elva mål på 15 matcher och var en offensiv ledare i grundserien. Till Allettan värvades han till Nyköping och då var det slut på magin. Frågan är således om det var en svag serie där han kunde mangla in puckar mot motstånd som Segeltorp och Wings som var orsaken eller om det var den riktige Fridolfsson vi såg i höstas. Nu värvas han tillbaka till Blekinge och ett KRIF under ombyggnad där förväntningarna är att han ska leverera poäng. Gör han inte det är risken överhängande att han förpassas åter in i facket som marginalspelare.