”Glädjande siffror från säsongen som gick:
- 16 egna produkter i matchtruppen under säsongen.
- 5 st herrlagsdebutanter från de egna leden.”
Så skröt Kiruna IF i sina sociala medier efter att säsongen precis hade tagit slut och det är klart att det är häftigt. 16 egna produkter som fått speltid i representationslaget under säsongen kan ingen annan Hockeyettan-förening mäta sig med. Det skulle kunna vara en riktig saga. Det är klart att det är ett trevligt perspektiv för klubben att se sin situation ur.
Men allt är relativt. Med alla de där egna produkterna i laget slutade laget på en 17e-plats i svaga Hockeyettan norra och var snubblande nära att ramla ner i ett negativt kval. Föreningen har trots ambitiösa satsningar inte lyckats nå slutspel på tio år. Vill man vara elak skulle man kunna påstå att den hemvävda formulan hur nobel den än må vara inte funkar. De egna produkterna är helt enkelt inte tillräckligt bra för att kunna leda Kiruna IF till någon större framgång.
Det gör att nygamle sportchefen Henrik Törmä står inför en väldigt delikat uppgift när han under våren ska bygga framtidens Kiruna IF. En förening som garanterat vill tillbaka till positionen som slutspelslag. Ett lag som måste sortera ut losermentalitet och bygga mycket mer på karaktär.
Men hur ser förutsättningarna egentligen ut? Låt oss bryta ner och reflektera över Kirunas trupp och väg in i kommande säsong. {{ PAYWALL LIMIT }}
Foto: [Skärmdump]
Strategin framåt
Först och främst måste man förstås hitta en tränare (mer om det längre fram i analysen). Efter att Nico Surenkin misslyckats och fått sparken som kombinerad coach och sportchef har Henrik Törmä återvänt för att ta över sysslorna som lagbyggare, men tränarposten är fortsatt vakant.
Under de tio slutspelsfria åren har man förlitat sig på ömsom internt hemvävda lösningar ömsom mer eller mindre misslyckade rekryteringar utifrån. Vilken väg Törmä väljer att gå här återstår att se.
När det kommer till strategin i truppbygget är det klart att man inte kan avvika från den hemvävda linjen helt och hållet. Att värva ett helt division ett-lag till Kiruna blir alldeles för dyrt. Föreningen kommer alltid vara beroende av att fostra egna vassa hockeyspelare för att kunna vara konkurrenskraftiga med sitt a-lag. Men att man är fostrad i klubben kan inte vara en garanti för att man ska få vara kvar i representationslaget no mather what.
Kiruna kommer behöva fortsätta bygga kring en hemvävd stomme, men det är trots allt ett ganska bra gäng spelare som gjort några säsonger i a-laget nu utan att det lyft nämnvärt. Man har inte haft den spelarutveckling som man önskat. Den fromma förhoppningen att det är många spelare som ska bli en säsong bättre och ta kliv framåt kan man därmed skrota. Sportchefen behöver se över sin trupp och ge trista besked till några stomspelare. Det är den enda vägen framåt om man vill bli bättre.
Vanligtvis brukar Kiruna IF skriva nya kontrakt med sina hemvävda killar och sedan försöka värva ett knippe spetsar utifrån. Den här våren bör strategin vara att byta ut fler än vanligt och därmed ha en större spelaromsättning på alla positioner. I den omstruktureringen behöver ett av ledorden vara karaktär, för typen av hockeyspelare som kompromisslöst kom till jobbet varje dag saknade man i vintras.
Nuläget – kontrakterade spelare
Forwards:Jacob Hansson Geidon, Liam Nilsson
Officiellt är det bara två spelare som än så länge är presenterade som klara för en fortsättning i klubben. Det är anfallarna Jacob Hansson Geidon som skrev ett uppseendeväckande femårsavtal inför säsongen 23/24 och Liam Nilsson som förlängde med två år strax efter nyår. Förmodligen finns i alla fall några fler kontrakt klara, men det är ändå ett gynnsamt läge för en sportchef om han vill göra större strukturella förändringar i sin trupp att inte ha en mängd klara kontrakt att ta hänsyn till.
Kontinuitet brukar vara något att eftersträva, men i det läge Kiruna IF befinner sig är rådande situation faktiskt att föredra för den nygamle sportchefen.
Foto: [Johan Ylitalo/Bildbyrån]
Önskvärda förlängningar – de riskerar att lämna
Allt är inte negativt. Kiruna IF må ha gjort en undermålig säsong där det var många som inte nådde upp i nivå. Men det finns spelare med potential i befintlig trupp. Hemvävda spetsanfallare som Rasmus Similä, Johannes Mäki, Hampus Hagström och Hugo Alatalo har till exempel förmodligen mycket mer att ge. De förtjänar en ny chans och där bör man omedelbart säkra förlängningar.
På backsidan behöver man nog ta sig en funderare kring sina bärande pjäser. Spelar till åren komna rutinerade herrar som Sebastian Kauppila och Philip Kemi kvar i laget för att det verkligen finns en glöd eller för att de råkar bo i närheten och det gör det bekvämt? Svaret på den frågan avgör om det är värt att kämpa för att hålla dem kvar eller inte.
När det kan bli en del tuffa beslut att ta kring de egenproducerade spelarna borde det vara betydligt mindre sentimentalt när det kommer till importerna. Den ukrainske målvakten Artur Ogandzhanyan, estniske backen Robert Ossipov och slovakiske anfallaren Matej Galbavý har haft sina ljusa stunder, men ska man vara import i Hockeyettan måste man prestera betydligt mycket mer konsekvent på en hög nivå och verkligen göra skillnad. Den finske anfallaren Tomi Mäntynen må ha vunnit den interna poängligan, men det säger egentligen mer om hur svagt laget var än om hans färdigheter som hockeyspelare. Här finns det anledning att söka nytt.
Foto: [Skärmdump]
Behov i Kiruna IF
Den stora knäckfrågan i Kiruna har alltid varit hur man ska hitta sina spetsvärvningar till rätt pris. Den geografiska lokationen långt upp i mörkret gör att det inte är för alla och olika sportsligt ansvariga har haft olika svar på frågan. Under åren med Thomas Jatko som sportchef lades pengarna på profilerade importspelare (då fick vi se ensamma stjärnor som Teemu Siironen och Matias Mustonen kämpa på utan att ha tillräckligt bra omgivning) medan Nico Surenkin gick mer för svenska namn (Ludvig Warg, Liam Nilsson, Olle Söderlund) utan att lyckas.
Vilket spår Henrik Törmä väljer att gå på spelar mindre roll, men han måste se till att få bättre utväxling på sina värvningar utifrån än vad hans föregångare har haft. Med tanke på de senaste årens sportsliga kräftgång har han förmodligen inte så mycket annat än pengar att locka med. Tyvärr. Men här måste man vara noggranna, fina cvn är kul, men karaktär är viktigare för där har det verkligen brustit de senaste åren. Kiruna IF har varit mjuka och bekväma.
Rent krasst är behovet en ny förstekeeper, några rejäla backar med ledaregenskaper och material till åtminstone en hel förstakedja och ytterligare hårt arbetande bredd på forwardssidan. Försvarsspelet har varit för svagt och kampen för loj. Det vore en god idé att tråla den norra Hockeyettan efter spelare med karaktär som kan komma in och sätta en lite ny kravbild i Kiruna. Offensivt behöver man spelare som kommer med poänggaranti.
Det kan bli dyrt, men vill man nå slutspel så kostar det. Vad finns till exempel för guldkorn att fiska från klubbar som Örnsköldsvik, Falu IF och Strömsbro?
Vem ska träna laget?
”För att prestera över tid krävs rätt struktur, tydliga roller, en trygg arbetsmiljö och ett ledarskap som håller ihop helheten. Där har vi som förening inte varit tillräckligt bra den här säsongen”, skrev klubbens ordförande Hannes Tiensuu på föreningens hemsida när den gångna säsongens debacle skulle sammanfattas.
Med andra ord, att det blir rätt på tränarpositionen är oerhört viktigt.
Det blev inte som det var tänkt med finländaren Nico Surenkin och även om det säkert inte saknades kravbild var det inte rätt kravbild för att laget skulle kunna prestera över sin förmåga. Tillslut nådde det hela vägs ände och Surenkin fick sparken under säsongens gång. Nu behöver man verkligen träffa rätt. Kiruna skulle behöva en rutinerad tränare som har lite kraftiga nypor utan att nödvändigtvis vara av den ”gamla skolan” som pekar med hela handen (och därmed snabbt tappar kommandot över en självständig ung generation).
Skulle man till exempel kunna locka en rutinerad coach som Tim Brithén (som finns på marknaden) till en flytt över hela landet, från Skåne till Kiruna? En bestämd herre som vet att ställa krav, men samtidigt är ganska bra på att sprida en spjuvrig atmosfär omkring sig. Något i den stilen vore att önska för nybygget. Om inte han, så någon med liknande egenskaper.
Foto: [Petter Arvidson/Bildbyrån]
Så säger sportchefen Henrik Törmä
– Någonstans är vi där att vi känner att vi behöver göra en rebuild, en liten omstart. Vi står inför precis samma utmaning som många andra Hockeyettan-lag, det är en tuff ekonomi att hantera. Vi kommer inte ha de stora ekonomiska musklerna så vi kommer behöva bygga smart. Med smart innebär det också att vi gör det långsiktigt, vi kommer troligtvis inte ha de dyraste spelarkontrakten i Hockeyettan norra, men det innebär inte att det blir något negativt på isen för det.
En rebuild, innebär det att det blir en större spelaromsättning än vanligt?
– Det behöver det inte bli. Jag tycker man ska se det lite större än så. Man har redan startat det organisationsmässigt och jag tycker man har gjort ganska stora grejer. Det är inte bara laget på isen vi pratar om, det är hela laget föreningen. Det är en förutsättning för det som ska ske ute på isen, så jag tycker att rebuilden ska ses som hela organisationen. Vi vet att vi inte står högst upp i näringskedjan, vi väljer inte spelare först och det har inte bara med ekonomi att göra. Det är inte alla som vill spela hockey i Kiruna. Vi måste hitta de bra vägarna, det som vi kanske en gång har varit. Att vi är ett avstamp till något vidare, man kommer till Kiruna för att som ung lovande första- eller andraårssenior ta ett avstamp vidare till Hockeyallsvenskan. Det är nog där vi ska vara och försöka vara.
Hur ser du på balansgången att ni å ena sidan är ni tvungna att vara ganska självförsörjande och å andra sidan att ni har tio år utan slutspel och att den egna stommen kunnat spela Hockeyettan men inte varit bra nog att kunna ta er längre? Hur ska ni navigera i det?
– Vi pratade lite i organisationen att man ser ofta till att vi vill ha en skicklig förstacenter, man försöker värva ihop ett lag för att ha ett första powerplay. Man lägger mycket krut där, både ekonomiskt, men också extremt mycket arbete för att hitta dem och det är väldigt svårt att hitta de spelarna på grund av vårt geografiska läge. Vi får istället bygga på det vi egentligen vill vara, ett hårt arbetande lag. Vi ska vara jobbiga att möta. Det behöver inte alltid bygga på att det är de absolut skickligaste hockeyspelarna, men däremot bygga extremt mycket på karaktär, vinnarskallar och viljan att vinna.
Lite det som saknades säsongen som gick då?
– Ja, inte bara lite utan väldigt mycket av det som saknades året som gick. Att bygga utifrån det, på karaktärerna som vi vet är vinnare. Sen är det så att det ska också bli en helhet, det ska bli en grupp, men du behöver alltid några drivande karaktärer i det här. Det är väl där jag ser den här rebuilden, absolut det är hela organisationen, hela strukturen i föreningen, men jag ser också att vi ska vara tydliga med att inte ändra spår, det är väl aldrig någon som har sagt att man inte vill spela med hjärta, att man inte vill spela med karaktärer som vill vinna, men kanske vara tydligare med vägen framåt. Det är det här vi vill, bygga på den här typen av hockeyspelare.
Hur mycket av befintlig trupp planerar du att behålla?
– Den här säsongen har precis avslutats så nu sitter vi med exit-samtal med spelare och ser över det lite grann. Vi börjar ha en liten bild för oss vad vi vill göra. Det är klart jag kommer definitivt vilja behålla en stomme av det vi jobbar med, sen behöver det adderas och tillföras det vi precis har pratat om som jag tycker har varit vår stora brist under den gångna säsongen.
Hur ser du på tränarfrågan?
– Det arbetet pågår, det är mitt första prio. Vissa säsonger har vi hamnat att vi inte haft en tränare på plats och så har vi typ i slutet av juli landat en tränare med en i stort sett spikad trupp. Nu kommer vi sätta en tydlig idé om hur vi vill spela och hur vi vill uppfattas som hockeylag i vårat spel, men det är också så att det inte är bra att som tränare att komma in i ett lag serverat och känna när du kommer dit att det här räcker inte till den hockey jag vill spela eller att det är fel profil eller fel karaktärer, fel individer utifrån den hockey man vill spela. Så jag vill sätta en tränare tidigt som kan vara med och bidra i det här arbetet för att gruppen ska fungera på det sätt man vill spela på.
Är du nära?
– Ja det skulle jag säga. Jag är ganska tydlig i min ambition vad vi vill ha och vad vi behöver och vägen framåt för att det ska bli hållbart. Vi har ju testat lite olika vägar med ungefär samma resultat. Så jag känner att vi har en väg framåt nu som jag tror på.
Foto: [Skärmdump]
