{{ PAYWALL LIMIT }}
Ibland kanske man kört fast, ibland kanske man inte gillar sin roll, ibland kanske man inte förstår det själv även om det skulle vara nyttigt, men otvetydigt är det så att varje säsong finns det spelare som skulle må bra av ett miljöombyte. Säsongen 23/24 är naturligtvis inget undantag.
Idag riktar jag strålkastarljuset mot tio spelare som för all del inte gör det dåligt, men nog rent objektivt skulle gynnas av att byta miljö och få något av en nytändning. Se sig själva och sin hockey med lite andra ögon och möta nya utmaningar.
Flera av dem har förmodligen inte en tanke på att byta klubb, andra sonderar ivrigt marknaden för att kunna röra på sig, men oavsett vilket, här är tio spelare som nog skulle må ganska gott av ett miljöombyte för att få ut sin fulla potential på rinken.
Mikael Roslund, fw, Karlskrona
Det är klart, 27-åringen trivs i Karlskrona och är inne på sin femte raka säsong i stadens hockeylag, men rent krasst är känslan att han kanske står och stampar lite grann. Roslund är rutinerad och får en hel del cred för att han gör sin omgivning bättre, men i det starka gäng Karlskrona satt ihop den här säsongen hamnar han i en lite lägre hierarki och har väl i ärlighetens namn inte riktigt fått ut det där spelet han är kapabel till. Antingen är han nöjd med situationen och tar den roll han får, eller så skulle en flytt kunna katapulta honom tillbaka till en position som sylvass målskytt. Hans moderklubb Troja-Ljungby (för vilka han sköt 23 Hockeyettan-mål säsongen 18/19) är till exempel i skriande behov av just en sådan.
Tobias Smids, fw, Enköping
25-åringen har kraften, storleken och ett målsinne som inte behöver skämmas för sig, men får det ändå inte att lossna. Svaret på varför det är så kan nog tyvärr skrivas: Enköping. Poängsnittet på under eller omkring en halv poäng per match som han presterat de senaste säsongerna står helt enkelt inte i paritet med de insatser han i sina bästa stunder gör på isen. Den grå tillvaron och det svaga spelet i Enköping håller honom helt klart tillbaka. Den forne Västerås-junioren skulle må gott av att komma iväg någon annanstans. Till en klubb som är lite bättre och där han automatiskt får lite större krav på sig. Potentialen att göra något riktigt bra finns där.
Anders Olsson, m, Eskilstuna Linden
27-årige Olsson är faktiskt inne på sin åttonde raka säsong i Hockeyettan, men har alltid varit en doldis. Det har två anledningar. Dels en aningen ojämn nivå där briljanta insatser blandats med djupare dalar, men också det faktum att han representerat mindre klubbar. Varken i Surahammar eller Eskilstuna Linden står man i blickfånget för de större klubbarnas sportchefer och med tanke på lagens svaghet får man heller inte den statistik som välter världen i andras ögon hur bra man än spelar. De senaste säsongerna har Olsson blivit jämnare, stabilare och den här säsongen har han varit en av de stora anledningarna till att Linden vände en negativ trend till något betydligt mer positivt. Det skulle vara spännande att se vad han kan åstadkomma i en större klubb med lite tydligare toppambitioner.
Eric Karlsson, fw, Surahammar
När forwarden värvades från Kumla mitt under succésäsongen 21/22 var det med höga förväntningar om att han skulle kunna skaka loss en yster offensiv och den vintern gick det också riktigt bra. Karlsson tillförde speed och finess som lovade mer, men efter det har det varit svårare att få till det. Fjolåret var mest en anonym parentes och i år har Karlsson varit ungefär lika icke-imponerande som hela laget. Surahammar har haft svårt att få ihop gruppen och många av de tilltänkta spetsspelarna har underpresterat. Eric Karlsson är en av dem som borde kunna leverera betydligt mer och med tanke på läget klubben befinner sig i är det knappast långsökt att han kan bli en av spelarna som rör på sig till en ny klubbadress under säsongen.
Fabian Westling Alm, fw, Sundsvall
Säsongen 21/22 klev ynglingen upp stort för moderklubben. Han fick ett A på bröstet, piskade in totalt 19 mål och var en drivande kraft i det unga lagets offensiv. Det såg ut som ett genombrott, som starten på något som borde kunna bli riktigt intressant. Men ifjol svalnade forwarden totalt. Han producerade få poäng trots att laget gick bra och det har fortsatt på inslagen linje även den här säsongen. Från att ha varit stekhet är Westling Alm plötsligt en icke-faktor i Sundsvalls offensiv. Det var ju inte så det skulle bli. För att få fart på karriären igen är det nog faktiskt dags att lämna hemstaden och söka intryck någon annanstans.
Filip Runbjer, fw, Huddinge
Huddinge kan inte längre benämna sig som den talangfabrik man en gång var. Källan har sinat och utvecklingen går på fel hål, men en och annan framträdande spelare tar ändå klivet upp i a-laget. Runbjer är en forward som varit med ett bra tag nu och som betraktats som någon som kan bli något. I inledningen av seniorkarriären studsade han lite fram och tillbaka mellan Huddinge och grannklubben Segeltorp (där han spelade en framträdande roll), men de senaste säsongerna har det varit Björkängshallen som gällt. Ifjol gjorde han skapliga 25 poäng (13+12) på 36 matcher, men i år går det återigen tungt precis som för hela laget. Känslan är att det börjar bli dags att lämna boet, att faktiskt ge sig ut på ett nytt äventyr för att testa vingarna och flyga på riktigt.
Didrik Jansson, m, Tyringe
Vägen in i Hockeyettan kan vara väldigt bra genom ett bottenlag om man är en ung målvakt som behöver speltid. Men Didrik Jansson har skrinnat på den vägen i fyra raka säsonger nu. Efter att ha suttit fastfrusen på Nybros bänk säsongen 19/20 har keepern skyfflat puckar ur egen kasse för Mörrum och Tyringe trots att han spelat riktigt bra. Korta gästspel hos Kristianstad (som då låg i allsvenskan) och Troja-Ljungby har gjorts utan att han fått särskilt mycket förtroende, men utomstående bedömare tycks vara ganska överens om att det finns mycket potential där. Känslan är dock att han måste komma till ett bättre lag än Tyringe för att kunna få ut den på riktigt.
Filip Forsmark, b, Tranås
Efter fjolårets misslyckande visade Tranås stort tålamod med backen och stakade ut en plan för hur han skulle kunna lyfta och få ut sin potential i föreningen. Men det fortsätter att vara motlut för talangfulle Forsmark. Han gör ett nyttigt jobb i ett framgångsrikt Tranås, det är absolut inget fel på insatserna, men samtidigt är det efter en och en halv säsong i föreningen ganska tydligt att det inte är i den här miljön Forsmark kommer flyga. Ska han nå sin fulla potential och bygga vidare på de där offensiva tendenserna som syntes i Karlskrona säsongen 21/22 är det nog faktiskt dags att börja fundera på att röra på sig. Forsmark har inte blivit den back han borde kunna vara i Tranås.
Under torsdagen bröt Forsmark kontraktet med Tranås.
Lukas Macklin, fw, Troja-Ljungby
Hajpen kan ha satt käppar i hjulet för den talangfulle forwarden. Han slungades ut ur AIKs organisation med en mängd allsvenska matcher i ryggsäcken och skulle bara ta Hockeyettan med storm. Men så har det inte blivit. Första säsongen i Nybro var väl helt okej och hade sina ljuspunkter, men ifjol var han iskall och såldes vidare till Troja-Ljungby där han inte heller rosade marknaden och så har det fortsatt även i år. Macklin är skicklig, i en perfekt värld ska han spela högt upp i lagets hierarki, men han uppträder inte som en spelare som har färdigheterna att kunna gå i bräschen för ett hårt påpassat lag som Troja-Ljungby är. Han skulle må gott av att ta ett kliv tillbaka, komma till en klubb med lite mindre press på sig och hitta tillbaka till sin offensiva harmoni.
Khalid Ibrahim, fw, Mörrum
Varför slösar han bort sin karriär i Mörrum? Frågan har ställts av både en och annan prominent Hockeyettan-filosof genom åren och den är fullt rimlig och berättigad. För klubben har på ett eller annat sätt i stort sett befunnit sig på ett sluttande plan under forwardens samtliga sex säsonger i Mörrum. Ändå har Ibrahim valt att stanna kvar. Visst är det vackert med lojalitet och visst är anfallaren oerhört viktig i sin roll för laget och har så varit i flera år, men det skulle vara spännande att se vad han skulle kunna åstadkomma i en bättre omgivning. Potentialen till att vara något mer än bara en ryggradsspelare i ett svagt lag finns ju helt uppenbart där.
