Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona! {{ PAYWALL LIMIT }}
I sin roll som utvecklingsliga som ska förbereda spelare för större uppgifter skickar Hockeyettan och dess klubbar ett ganska gediget gäng spelare uppåt i seriesystemet varje år. Så även inför den säsong som kommer och som bara är någon dryg månad bort.
Trupperna börjar mer och mer bli satta, men det kommer säkerligen att komma ytterligare någon eller några värvningar av Hockeyettan-spelare till Hockeyallsvenskan innan det är dags att släppa första pucken. Ett flertal skickliga spelare har dock redan tagit klivet och det är dessa det ska handla om idag.
För hur kommer egentligen de spelare som värvats från Hockeyettan till Hockeyallsvenskan inför säsongen 25/26 att färga i sin nya omgivning? Vissa lyckas, andra gör det inte. Så ser det ut varje år.
Jag tänker så här...
Carl Malmqvist, målvakt, från Karlskrona till Kalmar
Kalmars intresse för Malmqvist uppstod tidigt och klubben har satt ihop ett oerhört intressant målvaktspar med honom och den tidigare Halmstad-succén Jacob Crespin inför kommande säsong. Det är så klart inget snack om att Crespin som ligger en säsong före kommer vara den som betraktas som förstekeeper från start, men Malmqvist har under sina år i Hockeyettan konkurrerat ut flashiga namn och kommer ge honom en riktigt god match. Målvaktsfloran i ettan är oerhört stark och det är väldigt sällan just en keeper som tar klivet uppåt i seriesystemet misslyckas. Malmqvist kommer göra det mesta av de möjligheter han får och jag blir inte förvånad om vi inom ett par säsonger kommer att betrakta honom som ett av de förnämare namnen i andraligan. Det är nästan så att jag förväntar mig att det är så det kommer bli.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Alfred Hjälm och Gustaf Malmkvist, backar, från Tranås till Vimmerby
Vimmerby är en lågbudgetklubb och måste gå på chansningar för att få ihop ett slagkraftigt lag till den undre halvan av allsvenskans tabell. Således är det ganska logiskt att man intresserat sig för och värvat Tranås två främsta backar Alfred Hjälm respektive Gustaf Malmkvist som slutade etta och trea i Hockeyettan-klubbens interna poängliga den gångna säsongen. Det är två offensivt begåvade herrar med lite kraft som absolut borde kunna flyga i Hockeyallsvenskan. Men båda två på samma gång i samma klubb? Nja, det är kanske inte så troligt. Här skapas snarare känslan av att Hjälm och Malmkvist konkurrerar med varandra om ungefär samma plats. Vem av dem som blir framgångsrik är omöjligt att säga på förhand, det handlar mycket om vem som lyckas vinna tränaren Eric Karlssons gunst. Men min profetia är att den ene flyger och den andre återvänder till Tranås lagom till jul.
Albin Storm, forward, från Borås till Kalmar
Rent krasst skulle jag nog vilja påstå att den energiske forwarden har haft bättre säsonger än den som nu skickar upp honom i Hockeyallsvenskan, men Albin Storm har varit väldigt konsekvent över tid och det är det han får belöning för nu. Kalmar vet vad de får, inte bara för att han har en Hockeyettan-bakgrund i klubben sedan tidigare, utan även för att han för en specifik typ av spel till bordet. 28-åringen ska inte upp i Hockeyallsvenskan för att ösa in en massa poäng, utan för att jobba hårt och vara en jobbig jävel. Den typ av jobb som kan utföras på samma sätt och som är lika viktigt oavsett division. Går Kalmar bra kommer Albin Storm gå bra, börjar laget knacka och behöva byggas om under säsongens gång kanske han blir en sådan som offras. Men prognosen för framgång är faktiskt ganska god.
Foto: [Skärmdump]
Axel Björnkvist, forward, från Karlskrona till IK Oskarshamn
Med risk för att låta som en gammal magsur och trött gubbjävel, men en fluga gör ingen sommar. Ja, Axel Björnkvist gjorde det bra i ett dåligt lag under sin tid i Tyringe och var en sensationellt frisk fläkt, speciellt under säsongens första halva, under säsongen i Karlskrona. Men jag skulle nog ändå vilja se mer. Den oömme forwarden firade stora triumfer med sin starka skridskoåkning och vilja att ta sig in på mål under den gångna säsongen i Hockeyettan. Han visade dessutom upp sig som en inte alls oäven målskytt. Men det var under en isolerad säsong där förutsättningarna för hans flygande framfart blev de rätta. Två tredjedelar av hans målfabrikation kom i grundserien och jag tror att han skulle ha mått bra av att göra en säsong till i en stor och trygg roll i Karlskrona och Hockeyettan. Att Axel Björnkvist har kvaliteterna för att spela allsvenskt råder det ingen tvekan kring, men att nu ta klivet in i ett turbulent IK Oskarshamn utan särskilt mycket att luta sig tillbaka mot, ja, jag fruktar att det är ett år för tidigt.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Karl Smedberg, forward, från Visby/Roma till Mora
En gång är ingen gång och så vidare...det skulle kunna vara lätt att tillämpa den typen av resonemang kring Karl Smedberg efter hans ytterst starka säsong i Visby/Roma. Men, faktum är ju att han gjorde ungefär lika starka säsonger flera vintrar i rad i HC Dalen bara att ingen riktigt lade märke till det. 25-åringen har med andra ord byggt en gedigen erfarenhetsbank över en längre tid och bör vara redo för att ta klivet. Han är så att säga färdig med Hockeyettan. Det finns ingen garanti för att det ska bli bra i Mora, men med tanke på att Smedberg är en center som är urstark i tekningscirkeln och har en förmåga att spela ganska fysiskt kommer han kunna slå sig in i laget via en position längre ner i hierarkin. Det är en bra väg att kunna ta.
Tobias Aronsson, back, från Mariestad till Kalmar
Det finns egentligen bara en fråga att ställa sig här: varför har den här flytten inte skett tidigare? Tobias Aronsson har varit överkvalificerad för att spela i Hockeyettan i flera säsonger och etablerat sig som en allroundback med temperament. Han har spelsinnet för den högre nivån och potentialen att vara en spelare som gör en hel del poäng från blålinjen. Det är klart att killar med den bakgrunden har misslyckats förr, men Kalmar framstår som en perfekt klubb att gå till. De vill spela en offensiv ishockey som bör passa Aronsson och är en förening som inte har den enorma pressen på sig som de ”riktiga topplagen”. Han kommer få möjligheten att acklimatisera sig och förutsättningarna för att lyckas är synnerligen goda.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Oscar Nordin, forward, från Troja/Ljungby till Nybro
Hade Nordin fått spela om sin giv och inte varit så trigger happy är jag tämligen övertygad om att han inte hade signat med Nybro redan i vintras och därmed fått möjligheten att följa med Troja/Ljungby upp i Hockeyallsvenskan. Möjligheten att lyckas hade nämligen varit betydligt större där än i Nybro och det inte på grund av hans egen kompetens. 24-åringen från Sollefteå var nämligen klok och stannade en säsong extra i Hockeyettan för sin utvecklings skull trots att han var snudd på allsvenskan-redo redan ifjol. Men när chansen i Vikings uppenbarade sig kunde forwarden så klart inte vänta och skrev på långt innan Troja tog klivet upp. I Ljungby finns en stor roll åt honom i ett lag han redan känner. I Nybro blir han en av många nya pjäser i en väldigt stor och brokig samling av nyförvärv som ska hitta sig själva och sin identitet som lag. Det blir en utmaning som kan sluta lite hur som helst, men skiter det sig i Nybro står Troja säkerligen på kö för att få värva tillbaka sin guldklimp.
Foto: [Jens Carlsson/Bildbyrån]
Viggo Nordström, forward, från Piteå till Nybro
Ynglingen har en imponerande offensiv verktygslåda med ett rappt skott och ett spelsinne som gör honom till en potentiell playmaker. Han var en av Hockeyettans mest intressanta spelare säsongen som gick och det är självklart att han fick allsvenska ögon på sig. Att han kroknade lite med säsongens gång kan dessutom ha haft lika mycket att göra med att han och radarpartnern Oskar Lundkvist matchades ohemult mycket som att motståndet blev tuffare under våren. Men succén till trots, frågan är om inte Nordström går en säsong för tidigt. Det fanns påtagliga brister i det defensiva spelet hos så väl Piteå som Nordström och den speltid han fått i Hockeyettan kommer han högst troligt inte få i ett Nybro i behov av snabba resultat. 21-åringen kommer säkert spela högre upp än Hockeyallsvenskan innan karriären är över, men vägen behöver inte alls bli så spikrak att klivet uppåt blir en succé den kommande hösten.
Jesper Lindén, forward, från Mariestad till Kalmar
Äntligen! I sju långa säsonger har Jesper Lindén varit en klasspelare i Mariestad som varit överkvalificerad nivån klubben spelat på och det är inte så att det har saknats anbud uppifrån. Forwarden har tackat nej till flera fina propåer genom åren, men tillslut var det dags att tacka ja och vi är nog ganska många som känner att det är kul att han slutligen tagit chansen. Det är ju nämligen nu vi ska få se facit på alla profetior om att han varit allsvenskan-redo under många år. Sannolikheten att det ska gå bra är skyhög. Lindén är en stark poängspelare utrustad med ett bra skott, men är samtidigt en grit-spelare som av vissa motståndare beskrivits som en av de mest burdusa i ligan. En energisprutande bulldozer. Med andra ord kommer han kunna användas även längre ner i laget om poängproduktionen skulle klicka. Det är ett bra recept för att bli lyckad i Hockeyallsvenskan.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Adrian Carnebo, back, från Hanviken till Östersund
Nå väl, det här är väl kanske lite av en kantboll. Carnebo tillhörde trots allt Djurgården säsongen som gick, men han spelade sin hockey i Hanviken på lån hela säsongen. Det gjorde han med den äran. Rapp och pucksäker och med pondus på ett sätt som gjorde Hockeyettan-visiten till en snabb genomresa. I alla fall för stunden. Att ta klivet till Östersund är nämligen ingen självklar hit. Laget kommer från en riktigt svag säsong och måste bygga om och bygga rätt för att ta sig uppåt i tabellen. Det innebär att man inte nödvändigtvis kan ha tålamod med spelare som får en lång acklimatiseringssträcka. Det finns speltid att nypa på backsidan och Carnebo kan absolut bli en omedelbar succé. Men jag blir inte heller förvånad om han lånas ut under hösten i jakt på mer speltid och ytterligare seniorerfarenhet.
Foto: [Kenta Jönsson/Bildbyrån]
Oskar Ståhl, forward, från Västervik till Almtuna
Den kraftfulle anfallaren skrev nytt kontrakt med Västervik innan han lånades ut till Almtuna under den gångna säsongens slutskede, men det var mest en formsak. Det var väl ingen som på allvar trodde att Ståhl skulle spela kvar i den ekonomiskt havererade klubben när större föreningar fått upp ögonen för honom. Avtrycket som gjordes under de få allsvenska matcher han hann med innan säsongen tog slut var väl knappast gigantiskt, men Almtuna har ändå sett tillräckligt för att vilja ge honom en chans. 25-åringen har under sina senaste säsonger petat in en hel del mål, har en rejäl kroppshydda och kan användas på kasse i powerplay till exempel. Det är svårt att lyckas ordentligt i en klubb som Almtuna, men förväntningarna är kanske heller inte så stora. Spelar forwarden bara hårt och petar in 5-6 mål över säsongens gång kommer det betraktas som godkänt.
Nils Nordh, back, från Sundsvall till Östersund
Upplägget är synnerligen märkligt då Östersund skriver ett tvåårskontrakt med backen för att sedan säsongslåna honom direkt tillbaka till Sundsvall. Det hade varit begripligt om vi snackat om en ung spelare som behövde seniorerfarenhet, men Nils Nordh har hunnit fylla 23 och varit lagkapten i Sundsvall två raka säsonger. Antingen är han väl redo för Hockeyallsvenskan eller inte? Min gissning är att Nordh kommer dressa upp i grönt så fort det blir en skada i Östersund och att han därifrån mycket väl kan arbeta sig in i allsvenskan. Det är en spelare med ledaregenskaper som visat rejäl vinnarskalle och haft en tendens att kliva fram och bli bättre ju mer matcherna gäller. En bra grund att stå på när man ska försöka erövra en ny nivå.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
Lukas Smith, forward, från Forshaga till Almtuna
Den nyttige centern spelade i allsvenskan redan ifjol när han lånades ut till Mora, men den initiala tanken var att han skulle spela med Forshaga igen innan Almtuna köpte loss honom. Vi snackar om en center som gör sitt jobb i det tysta och på så sätt har ett stort värde för laget oavsett var han spelar. Vi kommer inte få se en massa extravaganta poäng i Almtuna-tröjan, men det gör också att Smith kan ta en ganska smygande väg in i laget. Spelar han i en fjärdekedja är det helt okej, men rent krasst skulle han faktiskt kunna arbeta sig längre upp i laget än så. Det handlar mycket om vilket förtroende han får när säsongen väl drar igång. I Uppsala är det ju många så kallade marginalspelare som ska slåss om speltiden.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
