Ett nytt serieupplägg med två raka 20-lagsserier är vad som ligger på förslagsbordet för Hockeyettan kommande säsong. Huruvida det påverkar klubbarnas syn på hur trupperna ska sättas ihop återstår väl att se, men lagbyggena har så sakteliga kommit igång på de flesta håll runt om i Hockeyettan. Men vilken väg bör klubbarna egentligen gå? Vad finns det för frågetecken som måste rätas ut och lagdelar som måste förstärkas?
I fyra artiklar går Mikael Mjörnberg igenom samtliga 40 Hockeyettan-lag och analyserar vilka vägar de bör gå i sin truppbyggen.
Artikelserien delas in i fyra olika kapitel, ”Topplagen”, ”Utmanarna”, ”Ingenmanslandet” och ”Frågetecknen” utifrån vilka förväntningar man egentligen kan ha på lagen inför kommande säsong.
I dagens fjärde och avslutande del har vi ”Topplagen”.
Klubbarna som kommer spänna musklerna, ställa riktigt slagkraftiga trupper på isen och som har en ambition om att vara med och stöka längst upp i toppen där det ultimata priset är en plats i Hockeyallsvenskan.
VITA HÄSTEN
Vita Hästen är inte en vanlig nykomling utan kommer upp med pengar, en välutvecklad organisation, gedigen fanbase och framförallt ambitionerna att omedelbart galoppera raka vägen upp i toppen av Hockeyettan. Man hymlar inte med sin målbild och har för att skaffa sig så bra förutsättningar som möjligt rekryterat både sportchefen Tom Tärnström och huvudtränaren Jesper Kemi med dokumenterad erfarenhet av att bygga topplag i Brödernas/Väsby.
Men för den sakens skull ser inte lagbygget så där värst överväldigande ut så här långt. Det sker en naturlig avknoppning av spelare när klubben byter division, men i mina ögon ser det faktiskt ut som att man väljer att hålla fast vid några spelare för mycket från sin avancemangstrupp. Kan det vara så att sportchef Tärnström, som mest byggt lag för östra grundserien och norra Allettan, underskattar hur vass serien faktiskt är nere i söder? Det borde inte vara så, men där Vita Hästen står just i detta nu framstår truppen som naiv. Den kommer få svårt att konkurrera i den absoluta toppen.
Vad klubben behöver om de nu menar allvar med sina ambitioner att vara med i toppen är i stort sett en topp tio hierarki i laget. Två toppkedjor och fyra klassbackar för att kunna göra ett statement. Rutinerade pjäser som Jesper Samuelsson, Albin Ivarsson Hamberg och Christian Axelsson i all är, men ska Vita Hästen flyga behöver de hålla till ganska långt ner i hierarkin. I Daniel Fahlström har laget dock en klassmålvakt.
Foto: [Nicklas Elmrin/Bildbyrån]
HUDIKSVALL
Den stora frågan i Hudiksvall handlar om motivation. Klubben har lite för många gånger varit med långt framme bara för att snubbla på den berömda mållinjen till Hockeyallsvenskan och förlusten i final fem mot Troja-Ljungby tog hårt. Det finns ett gäng nyckelspelare i laget som varit med under en längre tid och fått uppleva alla dessa misslyckanden. Har stjärnor som Filip Lander, Jesper Wiberg, Henrik Olsén och Adam Byström Johansson (för att ta några exempel) verkligen motivation nog för att ladda om för ytterligare en satsning. Seriespelet i vintras var en trött transport i väntan på slutspel och saken lär bli densamma i den norra serien även kommande säsong. Det är inte jättesexigt för en toppklubb som Hudik.
Är svaret på frågan om stjärnornas motivation nej väntar en total makeover i Holmen Center. Det lär nämligen ligga till så att flera av de lite yngre förmågorna har allsvenska intressenter hovrande över sig och många av de bärande spelarna kan komma att försvinna. Att bygga en ny trupp efter ett blytungt misslyckande behöver inte vara fel, men det ställer ganska höga krav på sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom att pricka rätt.
Till det positiva hör dock att just sportchef Lövblom och huvudtränaren Filip Algeman förlängde sina kontrakt redan i vintras. Där har Hudiksvall ledare som borgar för att det kommer bli bra även kommande säsong och med den plånbok man har kommer klubben att kunna attrahera spelare. Viljan att hitta unga lirare som kanske doppat tårna i allsvenskan utan att få fäste och som har väldigt mycket framtid och utveckling framför sig kommer fortsatt vara stark och det är helt rätt väg att gå. Förhoppningsvis väljer några ur det lite yngre gardet ändå att stanna och vara en del av en ny stomme och blir någon av de äldre kvar är det att betrakta som en bonus. Hudiksvall lär på ett eller annat sätt bli starka nästa säsong igen.
Foto: [Jens Carsson/Bildbyrån]
KARLSKRONA
Det är dags för år två för sportchefen Hampus Melén i Karlskrona och av snacket att döma har man gjort en hel del lärdomar under det år som passerat. Nu handlar ett stort fokus om kravbild. Att man vill ha in spelare som har ett inre driv och bygga en miljö där spelare faktiskt utvecklas och gör det mesta av de förutsättningar som finns. Vilket om vi ska vara helt ärliga har varit en bristvara på senare år. Det låter som att man har ett rätt och riktigt tänk i örlogsstaden.
Däremot är känslan fortfarande påtaglig att man sitter klämda mellan viljan att göra snabba resultat NU och att bygga någonting som blir hållbart och kan ge avkastning på sikt. Det hade nu när den åldrande stjärnan Alexander Bergström lägger av, Filip Cruseman inte får nytt kontrakt och många av den gångna säsongens succéspelare lämnar varit ett ypperligt tillfälle att ta ett kliv tillbaka, engagera en ung tränare som kan lyfta med laget över flera säsonger och staka ut en ny väg med tydlig röd tråd. Bygga en helt ny stomme. Istället tycks man köra på i gamla hjulspår med en starkt hopvärvad trupp och åldrande tränare (Peter ”Piva” Johansson) som känns som en kortsiktig lösning. Utan den där riktiga framtidsvibben.
Men att Karlskrona blir ett lag för toppen är det så klart inget snack om. Tappen av spelare som målvakten Carl Malmqvist och genombrottsmannen Axel Björnkvist gör ont, men likvärdiga ersättare ryktas vara på väg in och man har tackat av ett helt gäng spelare som kanske inte riktigt passar in i den nya kravbilden. Det som behövs nu är den riktiga spetsen och kanske ett par spelare som kan spela hårt och fysiskt och bana väg för medspelarna. Karlskrona måste helt enkelt bli både spetsigare och elakare.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
MARIESTAD
Inget av topplagen i Hockeyettan kommande säsong står inför så stora utmaningar som Mariestad i och med att en hel ryggrad försvinner över en sommar. Tränaren Ronny Helander fick inget förnyat förtroende, Jesper Lindén och Tobias Aronsson väljer allsvenskt spel med Kalmar och spetskeepern Tobias Sandberg lägger av. Det är karaktärer som varit i klubben under väldigt lång tid och som dessutom tillhör den yppersta spetsen på sina respektive positioner. Rutin, klubbhjärta och klass i ett och samma paket. Det är något som Mariestad inte kommer ha minsta lilla möjlighet att kunna köpa sig till från spelarmarknaden.
Men vid sidan om de blytunga tappen tycks klubben köra på precis som vanligt. Strategin handlar om att knyta till sig spelare som gjort det bra hos andra Hockeyettan-lag, men som fortfarande har utveckling i sig och som kan lockas av utmaningen att spela för en större klubb. Värvningarna kommer från klubbar som Falun, Sundsvall och Grästorp och känns på papperet riktigt intressanta. Det kommer säkert bli precis som vanligt, att vissa flyger och vissa floppar. Viktigast för Mariestad är att man vid sidan av dessa värvningar lyckas förlänga med rätt pjäser. Det vill säga de där som kan ta klivet fram och axla en större roll och bli en del av en ny stomme i avsaknaden av de flyktade stjärnorna. Då talar jag inte om de hemvävda trotjänarna som gnuggar i fjärdekedjan, de fyller redan sin roll. Klubben måste bestämma sig för vilka som ska bli framtidens Lindén och Aronsson och satsa hårt på dessa.
Att det är rutinerade Karl Helmersson som ryktas in som ny huvudtränare i föreningen kan inte klassas som något annat än positivt. Det kommer säkerligen bli lite mer uppstyrt och försvarsinriktat än under Ronny Helander, men förmodligen är det just det som behövs nu när så mycket annat är i gungning kring själva lagbygget.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
HANVIKEN
Det blir kanske lite fel att tala om den svåra andra säsongen med tanke på att Hanviken varit ute på en resa där de successivt blivit bättre under flera år i följd. Men det var först i vintras som det energiska slitet bar frukt fullt ut i och med seriesegern i Allettan södra och avancemanget till en kvartsfinal mot Troja-Ljungby. Nu står den lilla klubben vid ett vägskäl där det blir svårt att upprepa samma succé en gång till utan att tillföra mer pengar. Men där det senare alternativet snarast är att betrakta som en utopi.
Så var står Hanviken inför säsongen 25/26? Förmodligen ganska väl rustade skulle jag ändå vilja påstå. Man kanske inte ska förvänta sig en ny serieseger, men tränaren Anders Hultin blir kvar och man har ganska goda förutsättningar att behålla stora delar av den trupp som gjorde det så bra i vintras. Man tappar poängkungen Lukas Macklin och någon mer spetsspelare kanske kommer göra uttåg i hans kölvatten, det är hierarkins gilla gång, men stockholmarna har under flera års tid byggt upp ett spel som krattar för att nya poängpryglare ska kunna kliva fram. Frågan är bara vilka de är.
Det viktiga nu är att lyckas plocka in spelare som har ett inre driv och kan fortsätta elda på det lag som gjorde det så bra ifjol så att det inte uppstår någon undermedveten mättnad. Scouting av karaktär blir a och o och utan någon välfylld plånbok kommer Hanviken få vända sig till mindre klubbar vars framträdande spelare kan lockas med en större roll i ett förmodat topplag. Värvningen av backtalangen Kelvin Martinsson från Vallentuna är ett ypperligt exempel på det.
Foto: [Skärmdump]
TINGSRYD
När den här texten sätts på pränt är 19-årige publikfavoriten Valdemar Vesterlund den ende från fjolårets allsvenska trupp som förlängt kontraktet och klubben har via lokalmedia låtit meddela att man har för avsikt att lyfta upp ett helt koppel av egna juniorer i a-truppen. Men att det i slutändan kommer bli en regelrätt satsning mot toppen hos det degraderade laget behöver vi knappast betvivla. Det ligger i Tingsryds dna att vilja tävla längst upp när de är i Hockeyettan och med en ny arena i antågande finns förstås inget annat.
Den intressanta frågan är då hur man ska gå till väga för att kunna sätta ihop den där truppen som kan trumfa alla kommande motståndare. Att det blir ytterst få spelare från den allsvenska truppen som stannar kan vi med säkerhet slå fast och det är ingen självklarhet att spetsspelare kommer välja Tingsryd framför närbelägna seriekollegor som Karlskrona och Mörrum om de ställs inför ett val. Ett fortsatt samarbete med Växjö Lakers torde vara uteslutet om man inte vill sätta sig i en position där de luttrade supportrarna bränner ner den gamla hallen.
Med tanke på att klubben haft det kämpigt med ekonomin i flera år vore det heller inte särskilt klädsamt att gå ut på marknaden och konkurrera med plånboken. Ett legoknektsbygge utan särskilt mycket anknytning till bygden vore nog heller inte särskilt smart. Jag har svårt att se det lyckas. I den mån det går förordar jag ett ganska lokalt lagbygge. Att man försöker attrahera spelare i området eller med tidigare anknytning till klubben och på så sätt skapar en grund att stå på. Det kanske innebär att man inte blir det där spetsigaste topplaget redan i vinter, men det kan det vara värt för att bygga kring en röd tråd och lägga en plan som kan ge frukt på lite längre sikt. Till exempel lagom till att den där nya arenan blir klar.
Foto: [Jonas LJungdahl/Bildbyrån]
VISBY/ROMA
Ingenting sades förstås rakt ut, men det hintades att säsongen som gick var en liten försmak av den storsatsning som komma skall. En ny arena är ju, om nu politikerna kommer till skott, på gång ute på Gotland och när en sådan är på plats vill Visby/Roma gärna vara ett lag som spelar i Hockeyallsvenskan. Med tanke på att truppen hyste fräcka spelare som Daniel Gunnarsson, Oscar Eriksson och Alexander Bjurström redan i vintras kan inte förväntas annat än att det blir ett rejält stjärnbygge som kommer ställas på isen i höst. I alla fall om klubben ska matcha sina ambitioner.
Men man får inte bli alldeles förblindade av alla fina namn som finns ute på marknaden. Kontinuitet är något bra och prio för Visby/Roma bör vara att bygga en stomme kring de spelare man hade på isen säsongen som gick och sedan spetsa upp den med några nya spetsiga pjäser så att man har något att luta sig tillbaka mot samtidigt som man höjer nivån i alla fall en aning. Även om några av de bärande spelarna har kontrakt även över kommande säsong vet man aldrig riktigt hur det blir förrän de allsvenska klubbarna har sagt sitt någonstans mitt i sommaren, men Visby bör ha en tydligt utstakad väg framåt. Den första presenterade värvningen, Carl Sjöberg, bådar gott.
En position det behövs lite nytt fräscht blod på är dock tränarbänken. Hans ”Säcken” Särkijärvi har stått sex raka säsonger i Visbys bås och gjort ett väldigt bra jobb. Han har en stor del i att Visby/Roma etablerat sig som ett riktigt starkt topplag i Hockeyettan, men ska man kunna ta det hela ytterligare ett kliv behöver man en modernare coach med nya idéer och fingertoppskänsla i coachningen. Behåll gärna ”Säcken” i någon roll i klubben, han är ju omtyckt av spelarna, men att bygga även tränarstaben för framtiden och Hockeyallsvenskan borde vara en prioritet för sportchefen André Lundholm.
Foto: [Magnus Lejhall/Bildbyrån]
BORÅS
Borås hittade verkligen något säsongen som gick. Med välväxta, men samtidigt spelskickliga backar och ett försvarsagerande där hela laget deltog och gjorde det svårt för motståndarna att skapa riktigt skarpa chanser mot målvakterna Viggo Andrén och Konstantin Barulin. Kanske var det därför unge Andrén äntligen fick sin riktiga genombrottssäsong, hur som helst är det en väldigt stark förlängning att man lyckas få honom att stanna kvar.
Lika starkt är det förstås att spetsbacken Christian Lindberg skrivit ett långt avtal som håller honom i Borås till 2028. Irrationella anfallaren Jesper Andersson har också förlängt och från Forshaga ansluter den potentielle målspottaren Hugo Ek Koskela. Det är en ruggigt stark start på ett lagbygge och dessutom ryktas det att flera ytterligare kuggar från den gångna säsongens lag har skrivit på nya kontrakt.
Frågar ni mig är det helt rätt väg att gå. Genom att bygga vidare kring den trupp som tog Borås till Hockeyettan-slutspel för första gången på många år kan man komma väl rustade till nästa säsong. Sättet att spela är inarbetat och de flesta av fjolårspjäserna förtjänar faktiskt en ny chans. Ska Borås kunna växla upp så pass att det blir rimligt att tala om Hockeyallsvenskan är kontinuitet en nyckelfaktor. Men med det sagt behöver man nog ändå skruva lite på offensiven. Tränaren Christer Nylunds hockey var tät, men saknade kanske den absoluta offensiva spetsen och truppen saknade spelarna som på egen hand kunde stå för det där lilla extra i anfallszon. Att man plockar in Ek Koskela är förmodligen en indikation på att klubbledningen tänker i ungefär samma banor, men jag tror ändå bestämt att laget skulle behöva några till offensiva spetsar utöver det vanliga.
Foto: [Skärmdump]
SUNDSVALL
Det finns orosmoln på himlen i Sundsvall. Den ekonomiska situationen har varit kärv och klubben fick gå ut på tiggarstråt för att få ihop det mot slutet av den gångna säsongen. Trist så klart när laget på isen genomförde en så lysande säsong att de avancerade hela vägen till en femte och avgörande semifinal mot Hudiksvall, men det är inte omöjligt, kanske snarare ganska troligt, att det kan komma att påverka lagbygget inför kommande säsong. I ett läge där det skulle vara rimligt att växla upp stipulerar verkligheten förmodligen istället att Sundsvall får växla ner.
Annars lär klubben fortsätta på exakt den linje som man hållit i flera år nu. Det finns många spelare i Sundsvallstrakten och truppen har till stor del byggts kring lokala förmågor som varit med på resan en längre tid. Tränaren och sportchefen Jonas Lindström talar hellre om en process där man hela tiden ska bli bättre än specifika resultat under en säsong. Man har sitt sätt i Sundsvall och det skulle förvåna väldeliga om man valde att avvika från den utstakade vägen.
Sen är det förstås ofrånkomligt att en klubb som gör så fina resultat som Sundsvall gjorde i vintras får ögonen på sig. Vi kan förmodligen förvänta oss både ett och tre värvningsförsök av lagets mest framträdande spelare under våren och sommaren. Speciellt som Sundsvalls sargade ekonomi är ett väldokumenterat faktum. Men oavsett om några spetsiga lirare skulle lämna finns ingen anledning att ifrågasätta att Sundsvall kommer stå där med ett bra lag som är jobbigt att möta i höst igen. Den hemvävda stommen är en garant för det.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
HALMSTAD
Halmstad hade sitt starkaste lag på många år den gångna vintern, men gjorde paradoxalt nog de svagaste resultaten på länge. Viljan att kliva lite hårdare framåt kanske straffade dem, eller så var det bara en klassisk mellansäsong. Sådant där kan vara svårt att avgöra ibland.
En sak är dock säker och det är att stommen som man byggt kring under en längre tid och som man med rätta varit väldig stolta över måste utvärderas. Hela Halmstads framgångssaga är byggd på att spelare jobbar arslet av sig i varje byte och att helheten enligt den berömda klyschan blir större än de enskilda delarna. Men det tar på krafterna, inte minst mentalt, att hålla på så och den gångna säsongens dipp kan mycket väl ha att göra med att arbetsviljan gick ner med bara några procent.
Halmstad ska förstås fortsätta luta sig mot den imponerande stommen, men man måste känna av vilka som är beredda att fortsätta jobba stenhårt och om det är någon som kanske borde kliva av. Märker man att det finns ett litet tapp i intensitet måste man också ställa sig frågan hur man kan skruva på sin verksamhet för att få tillbaka glöden och arbetskapaciteten. Det kan liksom inte sägas tydligare än så, en välarbetande stomme är a och o för Hammers framgång. Sedan behöver man förstås också fylla på med spetspjäser efter de framträdande spelare som lämnar, men det kommer ske under sommaren.
...och så bör det vara prioriterat att förlänga med Robin Dahse förstås.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
