Foto: [Skärmdump]
IK PANTERN
Rubrikerna kring den lilla Malmö-klubben är dystra. Här handlar det inte om att bygga ett slagkraftigt lag, utan om att i första hand rädda klubbens existens och i andra hand över huvud taget säkra finanser som gör att det är rimligt att ställa upp i Hockeyettan. Ekonomin är risig, arbetet på styrelsenivå har varit rörigt och de eldsjälar som sliter dag och natt för att få det att gå ihop har garanterat tvingats ifrågasätta om ett deltagande i tredjeligan över huvud taget är rimligt.
När Pantern valde att tacka ja till en vakant plats i Hockeyettan inför säsongen som gick innebar det att man fick ta med sig stora delar av en division 2-trupp upp och spetsa den med några spelare med Hockeyettan-erfarenhet vars anknytning till Malmö gjorde att de kunde ansluta. När jag samtalade med sportchefen Joakim Tillgren under säsongen var han ganska transparent med att det var en trupp som egentligen inte räckte till för nivån. Tyvärr är det nog exakt där IK Pantern hamnar igen OM de löser spel i Hockeyettan. Det finns inte ekonomi eller förutsättningar till att bygga något annat än ett lag som kan skvalpa i botten av tabellen.
Jag hoppas innerligt att det hårda arbetet några få personer nu lägger ner bär frukt och att man lyckas rädda klubben. Men vill ni ha ett stalltips tror jag nog det är väldigt långsökt att IK Pantern spelar i Hockeyettan kommande höst. Det är kanske en mer rimlig kostym att dressa upp i division 2.
JÄRFÄLLA
Stockholmsklubben fick jubla efter ett lyckat kvalspel där man lyckades armbåga sig före så väl Tumba som Norrtälje i kampen om den åtråvärda platsen i finrummet, men det mesta talar för att Järfälla trots allt kommer att tacka nej till den. Ingenting är ristat i sten, men i mitten av april beslutade styrelsen att klubben ska säga nej tack om det nya serieupplägget med två 20-lagsserier blir verklighet. Det blir helt enkelt för dyrt för att det ska vara rimligt för en så liten klubb att vara med.
Det mesta talar alltså för att Järfälla kommer säga tack men nej tack när hammaren dundrar i bordet och serieupplägget fastställs i juni, men OM de ändå skulle bestämma sig för att vara med kan vi inte förvänta oss något annat än en budgetsatsning. Det blir stora delar av en division 2-trupp som får följa med upp en division. I sin avancemangstrupp hade man åldrande spelare med gedigen Hockeyettan-erfarenhet och det är klart att killar som Daniel Andersson, Mikael Hedlund, Jonathan Rodensjö och Christian Holmblad skulle kunna göra enorm skillnad i Hockeyettan. Men de spelade i division 2 av en anledning och frågan är om tid och engagemang finns för att vara med och kuska buss till Norrland eller södern i tid och otid.
KB65
Från styrelsehåll har det uttryckts en viss tveksamhet inför om det faktiskt är möjligt för den lilla klubben att spela i Hockeyettan så som den är tänkt att se ut säsongen 25/26, men något formellt beslut kring hur man kommer att göra kring den plats man vann i kvalspelet har ännu inte kommunicerats och rent sportsligt har KB65 redan mullrat igång ordentligt med sitt lagbygge.
Det har dundrat in förlängningar och nyförvärv i parti och minut vilket i sig så klart är bra, att vara tidigt på banan med ett lagbygge kan aldrig vara fel, men det ger samtidigt intrycket av att klubben är lite naiv. Eller rent krasst, inte har råd med bättre. Den norra division 2-serien är svag och att då ta med sig en stor del av truppen därifrån upp i Hockeyettan och förstärka den med andra division 2-spelare kommer inte leda till att man kan hävda sig. Man ska inte döma för tidigt, men där KB65 står just nu har man ett skelett till en trupp som inte kommer räcka till i Hockeyettan.
Det man skulle behöva göra är att spetsa till det med ett koppel av spelare som har erfarenhet från ligan och som man med säkerhet vet kommer att kunna leda laget. Samtidigt är jag så klart väldigt medveten om att den typen av spelare inte skriver på för en klubb som än så länge inte gett hundra procent klartecken att det kommer bli spel i Hockeyettan. De spelare som skrivit på så här långt är sådana som ställt in sig på att spela i KB65 oavsett serietillhörighet och med det får man helt enkelt gilla läget än så länge.
VÄSTERVIK
Västervik inledde den gångna säsongen med ett stjärnlag på isen, men det luftslott till budget som klubbens styrelse hade lagt synades snabbt och när botten gick ur föreningen gjorde den det rejält. Innan säsongen var över hade man tvingats sälja av halva laget och diskussionen efter att Allettan slutat med en jumboplacering har handlat om noll procent sport och hundra procent ekonomi. Det är helt enkelt högst oklart vad som händer med Västervik inför kommande säsong.
Som kommunikationen har låtit jobbar man utifrån flera olika spår där prio är att rädda föreningen från konkurs, men där man i den perfekta av världar också hoppas kunna lösa en elitlicens och därmed vara berättigade till spel i Hockeyettan. Med tanke på hur illa sargad klubben är framstår det som ett långskott, men inget är ju så att säga omöjligt i sportens värld. Kommer Västervik till spel i Hockeyettan till hösten handlar det dock knappast om något nytt stjärngäng. Man har bränt all sin trovärdighet som topplag och kommer rent krasst inte ha råd att värva färdiga spelare. Det kommer handla om att skapa en miljö för J20-spelare som kanske inte får förtroendet någon annanstans när de ska ut från elitklubbarna och en omstart långt ner i tabellerna. Oavsett serietillhörighet är det högst troligt att Västervik står inför några sportsliga hundår.
Foto: [Bildbyrån]
WINGS
Utförslöpan är brant i norra Stockholm. Bakom de riktigt svaga sportsliga resultaten säsongen som gick döljer sig en spelarflykt, en blödande ekonomi och en ungdomsverksamhet som allt mer tappat sin glans. Wings som under många år varit ganska duktiga på att kunna lyfta in talang från sin egen verksamhet har åderlåtits och med tanke på skicket på föreningen är det en högst relevant fråga om de över huvud taget kommer ställa upp för Hockeyettan-spel kommande säsong?
Samtidigt som det lutat emot för Wings har konkurrensen dessutom hårdnat i norrort i takt med att Brödernas/Väsby satsat och både Vallentuna och Sollentuna tagit kliv framåt. Om nu dessutom Järfälla kommer upp och bestämmer sig för att göra ett ordentligt försök i Hockeyettan är det heller inte något som direkt talar till Wings fördel.
Blir det så att man trots allt ryckas gaska upp sig och kommer till spel i Hockeyettan kommer det bli med ett ungt budgetlag. Möjligtvis kan Wings återgå till linjen att locka spelare med att de är fria att gå om någon större klubb visar intresse och på så sätt locka till sig några aningen mer etablerade spelare, men annars kommer det bli ungt och oprövat. Kanske rent oredo. Spelare från stommen har droppat av de senaste åren och klubben står långt ifrån först i kön för att kunna välja sina värvningar på marknaden.
Foto: [Skärmdump]
BRÖDERNAS/VÄSBY
Vad händer egentligen ute i Renew Arena? Klubben valde att skiljas från sin framgångsrike sportchef Tom Tärnström under säsongen med luddiga förklaringar om olika syn på hur verksamheten framåt skulle bedrivas. In kom Robert Nordmark som under sitt korttidskontrakt enligt uppgifter inifrån katakomberna hann komma på kollisionskurs med aktörer kring a-laget, men sedan ändå fick förlängt kontrakt och ovanpå det skvallras det om att hamburgargänget som satt sitt namn på föreningen börjar tappa intresset och att en rejäl nedskärning kan vara i antågande.
Det är med andra ord väldigt många frågetecken som söker svar och hur nämnde Nordmark tänker sig att bygga sin trupp vet vi ännu ingenting om då det varit knäpptyst från klubben sedan säsongsslut. Det som har sagts är att det klyschigt ska vara ”ungt och utvecklingsbart” (vilket väl i sig indikerar en nedskärning) som hos så många andra Hockeyettan-lag. Att fortsätta bygga truppen kring Stockholmskillar som kanske varit iväg något år i förskingring och skaffat sig erfarenheter och perspektiv förefaller vara en smart strategi, men vi får helt enkelt avvakta med att slå fast ifall Brödernas fortsatt kommer vara att betrakta som en favorit eller om det väntar nya bistra tider ute i Väsby.
Foto: [Tobias Sterner/Bildbyrån]
CLEMENSNÄS
Det finns att fundera på i Skellefteå. Clemensnäs tvingades under vinterns gång gå ut med håven och be om hjälp för att få ihop ekonomin hjälpligt nog för att kunna slutföra säsongen. Efter det har det varit väldigt tyst. Klubben har inte kommunicerat något om sin framtid även om man kanske kan gissa sig till att det nya serieupplägget kan presentera vissa utmaningar för en sargad ekonomi och på den sportsliga fronten har man inte sagt något. Inga förlängningar eller nyförvärv. Ska vi ta det som lugnet före stormen?
Rent sportsligt har Clemensnäs under sina säsonger i Hockeyettan varit en liten klubb som byggt kring det lokala. Man har varit en plats där Skellefteå-fostrade spelare som vill vara på hemmaplan men ändå spela hockey på en skaplig nivå kunnat dressa upp. Många har vänt hem från andra ettanklubbar för att vara med och det är förstås på den linjen man måste fortsätta. Hemvävt och billigt. Ovanpå det tror jag dock att det är direkt livsavgörande för den lilla föreningen att hitta ett tätare samarbete med Skellefteå AIK. I nuläget är det klart att man pratar och att nån spelare åker fram och tillbaka på lån, men i det längre perspektivet måste det bli mer än så. Samarbetet måste formaliseras och utökas så att båda klubbarna kan dra långsiktiga fördelar av varandra både vad gäller spelare och organisation. Annars tror jag tyvärr att Clemensnäs tid på så här hög nivå snart är över.
ENKÖPING
Det har varit deppigt i Enköping i många år nu. Vad den sportsliga ledningen än har tagit sig för, om man satsat ungt, rutinerat, defensivt eller spetsigt, har resultaten ändå blivit desamma. Urusla. Laget har blivit ett av Hockeyettans gråaste och det är nästan så att alla börjar förvänta sig att det är så det ska vara. Losermentaliteten sitter i väggarna. Det är en väldigt utmanande negativ spiral att bryta.
Något som kan konstateras är att den gemensamma nämnaren för många av de svaga resultaten är en stomme av trotjänare som trots fina meritlistor inte kunnat driva föreningen framåt. Vissa ur den har nu fallit ifrån på eget bevåg och ska man tro snacket inifrån klubben kan det komma att bli en än större utrensning. Det låter positivt, för att göra i stort sett rent hus är nog ett måste för att få laget på rätt köl. Det har kvittat vilken tränare man ställt att bossa över laget, resultatet har ändå blivit detsamma. Med andra ord måste en bekvämlighetskultur städas ur Bahcohallen och det gör man enklast genom att byta truppen. Sen är det förstås så att Enköping kommer få plocka från den lägsta hyllan i jakten på nyförvärv, men någonstans känns karaktär viktigare än skicklighet i det här läget. Ur den aspekten är det väldigt viktigt att succébacken Felix Lövgren stannar.
Foto: [Skärmdump]
KIRUNA IF
Det blev rörigt för ett drygt år sedan när små bagateller blossade upp till brandfacklor och dåvarande sportchefen Thomas Jatko valde att ställa sin plats till förfogande eftersom hans vision om hur en satsning ska gå till helt uppenbart inte gick i linje med styrelsen och delar av spelartruppen. Efter det rekryterades den erkänt skicklige spelarutvecklaren Nico Surenkin som både tränare och sportchef inför den gångna säsongen och efter det har allt stannat upp.
Kiruna IF ställde ett brokigt lag på isen i vintras med en stomme av hemvävda spelare som inte håller någon vidare klass i Hockeyettan spetsat med utländska importer som i ärlighetens namn inte kryddade så mycket som det var tänkt. Upplägget ser inte ut att bli särskilt mycket annorlunda inför kommande säsong. Kiruna väljer att satsa ungt, har förlängt många kontrakt och verkar envist vilja hänga i sin stomme. Det gör att man återigen blir helt och hållet utlämnade till vilken spets man lyckas hitta på marknaden. Och historien har ju visat att det är svårt att locka de skickliga svenska spelarna till norraste Norrland. Lägger man till det några år av svaga resultat och en krympade börs blir utmaningarna ännu större.
Vi kan förmodligen redan nu sluta oss till att hur mycket de spetsimporter sportchef Surenkin i slutändan får tag på levererar kommer vara svaret på frågan hur mycket Kiruna IF fortsätter att stagnera. Tyvärr.
