Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona!
Det väntar ett nytt serieupplägg i Hockeyettan till hösten. Fyra serier är ett minne blott och vårserier och Allettor har skrotats till förmån för två raka grundserier med 20 lag i varje. Över 38 omgångar ska lagen nu göra upp om vilka som i slutändan tar sig in i det slutspel som ska kora laget som får möjligheten att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan.
Det kommer ställa en hel del nya krav på lagen och dess sammansättning, men hur står sig lagbyggena egentligen så här i juli med några månader kvar till seriepremiären?
I fyra delar under juli månad hamnar Hockeyettan-truppernas slagstyrka under luppen i en power ranking som delas upp utifrån förväntningarna kring i vilka skikt av tabellerna lagen kan tänkas landa.
I dagens tredje del är det topp tio i Hockeyettan norra som analyseras.
Notera: Rankingen är baserad på nuläge. Det vill säga spelare och tränare som presenteras officiellt fram till och med onsdag tjugotredje juli. Rykten och andra spekulationer tas således inte med i analysen.{{ PAYWALL LIMIT }}
10. VALLENTUNA
Under tränaren och sportchefen Jussi Salos ledning har Vallentuna trots ganska begränsat spelarmaterial lyckats nå två raka Allettor och satt klubben på kartan som ett kollektiv som kämpar hårt för sin sak. Det har varit smått destruktivt, defensivt inriktat och ganska tråkigt, men ett sätt för Vallentuna att kunna nå framgång. Nu lämnar den framgångsrike finländaren för ett nytt jobb i Tranås och frågan är hur Vallentuna ska klara av det.
Speciellt som truppbygget inför säsongen 25/26 om möjligt ser ännu mer grått ut än vad det har gjort de senaste åren. Vallentuna har inte pengar till att kunna värva briljant spets, utan får förlita sig på att de spelare man har in-house kan ta kliv och bland värvningarna inför hösten märks framförallt breddspelare från omkringliggande klubbar som Sollentuna och Wings. Det skrämmer inte direkt de tilltänkta topplagen, men samtidigt ser den norra serien ut att bli så pass svag att Vallentuna kan komma långt på erfarenhet. Man har ett koppel av spelare som varit med och spelat Allettan de senaste åren och det kan komma att betyda en hel del. Fortsätter spelare som Melker Plars och William Wassberg att utvecklas kan det bli något att hålla ögonen på.
Det som ska bli mest intressant att hålla ögonen på är emellertid den nya huvudtränaren Kjell-Ivar Lundholm. Efter några år som assisterande tränare i allsvenskan med Östersund tar 29-åringen sina första kliv ut i en roll som huvudtränare på seniornivå. Vallentuna, utan någon egentlig press, framstår som en alldeles utmärkt plats att göra det på och kanske kan ynglingens fräscha idéer få gråsten att bli till guld ytterligare en säsong ute i norra Stockholm.
Foto: [Bildbyrån]
9. KALIX
Nej, Kalix lag skrämmer förstås inte särskilt många, men i brist på skarpare motstånd vore det faktiskt ganska märkligt om norrbottningarna inte lyckas ta sig till en position där de i alla fall får spela play-in. Det brukar de ju faktiskt på ett eller annat sätt lyckas med och den kommande säsongens trupp är på intet sätt sämre än vad de ställde upp med ifjol. Jag skulle nog rent av vilja påstå att den är marginellt bättre.
Framförallt har man ett spännande målvaktspar där hemvändaren Jacob Carlsson förväntas ta en tydlig förstaspade med uppkomlingen David Ronnestål som hungrig backup. Kalix får också behålla fjolårets genombrottsman Filip Runbjer som öste in poäng och ger honom en ny potentiell lekkamrat i Adam Helldén som nu gör en identisk resa från Huddinge till Norrland för att få fart på en karriär som lovat mer än vad den kunnat leverera så här långt.
Men framförallt har Kalix i flera år varit duktiga på att slussa upp egen talang i a-laget och det är en linje man inte kommer avvika ifrån. Det finns en hemvävd stomme i laget och man kommer fortsätta släppa fram yngre grabbar som ska få sätta sitt första avtryck i seniorhockeyn. I finske Marcus Ittonen och påläggskalven Lucas Bäckman Lundbäck har man dessutom hittat ett spännande tränarpar för att lotsa föreningen in i framtiden.
Foto: [Skärmdump]
8. STRÖMSBRO
Det är snudd på sensationellt hur mycket kontinuitet Strömsbro kunnat ha i sin trupp de senaste åren. När föreningen förra sommaren ställdes inför det tuffa beskedet att licensnämnden avslagit möjligheten till elitlicens och degradering till division 2 var ett faktum valde i stort sett hela truppen ändå att stanna kvar. Efter att ha krossat division 2 vintern som gick är Strömsbro nu tillbaka i Hockeyettan med i stort sett identiskt manskap. Det är som att tiden stått still. Som om Gävle-gänget är tillbaka för att ta vid där det var tänkt att de skulle vara ifjol.
Laget som sportchefen Johan Wennberg hade satt ihop inför säsongen 24/25 hade som mål att nå en Alletta, man skulle bygga vidare på de positiva erfarenheterna från det slutspel där man pressat Halmstad Hammers långt in i kaklet och förhoppningarna var stora. Med tanke på att det är i stort sett samma lag som nu kommer tillbaka efter gästspelet i division 2 finns ingen anledning att förvänta sig något annat än att Strömsbro kommer hålla till på tabellens övre halva. Det har man material för. Det är så att säga ingen vanlig nykomling som tar klivet in i Hockeyettan norra.
En väldigt solid Gävle-stomme är på plats och laget kommer kunna leva högt på den erfarenhet som finns hos ett samspelt gäng som gjort det här tillsammans över flertalet säsonger. I en serie vars kvalitet ser ganska svajig ut kan det räcka långt. Vad som dock saknas för att laget ska kunna utmana allra längst upp i tabellen bland de riktiga topplagen är den absoluta spetsen. Kollektivet är starkt och alla lagdelar ser trygga ut. Inte minst backsidan framstår som riktigt fin. Men här finns inte de där spelarna som är garanter för att det ska sprutas in mål framåt på Hockeyettan-nivå. Det är trots allt ett rejält kliv upp från den division 2-serie som man pulvriserade ifjol. Kanske kan spelare som Lucas Ekholm och Joel Holmli kliva fram och bli någon form av offensiva jokrar?
Foto: [Skärmdump]
7. FORSHAGA
Forshaga har kommit att bli ett sådant där mellanlag som sällan gör någon besviken, men heller aldrig tar sin omgivning med storm. Det brukar bli ojämna säsonger där laget blandar och ger, där de alltid tar sig någon bit i en Alletta eller ett slutspel utan att det blir någon sensationell succé och där spelare växer lagom mycket utan att bli stjärnor. Det är möjligt att det är att göra det mesta av sina förutsättningar och ingen kan säga något annat än att Forshaga stretar på bra, men det vore spännande att se om det kan bli något mer under nye huvudtränaren Mikael Wikstrand.
31-åringen var framgångsrik som spelare i både SHL och landslaget och har kommit in i Forshaga med en energi och ett driv som verkar ha smittat av sig. Nu får han möjligheten att ta klivet från rollen som assisterande fram i en huvudtränarroll och det framstår som helt rätt satsning av den sportsliga ledningen i de värmländska skogarna. Laget ser nämligen ut att bli ganska snarlikt det man jobbat med de senaste säsongerna. Det finns en rigid stomme av gedigna Hockeyettan-arbetare som kommer göra det bra och som bör vara stabila nog att kunna ta Forshaga upp bland de tio bästa lagen i serien.
För att kunna kräma ut mer än så behövs dock något lite extra. Pelle Hedlund bör kunna kliva fram som en större offensiv stjärna än vad han var ifjol. I unge backen Hugo Hell finns stor utvecklingspotential och så väl backen Hugo Lindman Gustafsson (från Vallentuna) som forwarden Karl Andersson (från Boden) är riktigt spännande värvningar. Guldkorn finnes således och kanske kan den nye tränaren förvalta dem väl nog för att det ska lyfta över medel.
Foto: [Bildbyrån]
6. PITEÅ
De största snackisarna under våren och sommaren har varit att rivalerna från Boden framfusigt varit framme och snattat det som Piteå sett som sitt. Att både Jacob Sundin och Victor Edström valt en flytt i sidled, Oscar Eriksson väljer Boden när han flyttar tillbaka till Norrbotten och att Elias Callgren hamnar i Hive Arena trots att han checkar precis alla boxar för vad som hade passat i Piteås spännande Young Guns-koncept. Det är nästan så att Piteås eget lagbygge hamnat lite i skymundan. Orättvist kan tyckas, för det ser ändå kanske intressant ut.
Visst lämnar den stora genombrottsmannen Viggo Nordström för en möjlighet i Hockeyallsvenskan med Nybro, men i hans ställe kommer Nils Bolin in. En forward som hamnade i en otacksam situation i Karlskrona ifjol, men som har en väldigt fin grundpotential med ett bra skott och skarp skridskoåkning. I en roll där han får stort förtroende och möjlighet att spela i de avgörande lägena finns alla förutsättningar för att det slutligen ska lossna och då kan han bli ett vasst offensivt vapen för Piteå. Att stora delar av Young Guns-gänget från ifjol stannar kvar är också väldigt positivt. Då tänker jag på spelare som Oskar Lundkvist, Oscar Bramberg och Isak Holmström.
Det som främst kommer bli avgörande för hur framgångsrika Piteå kan bli är dock hur bra fason man kan få på försvarsspelet. Under fjolåret blandades en väldigt flärdfull offensiv med väldigt svagt defensivt agerande. Att många av de unga spelarna blivit en säsong äldre och skaffat sig förståelse för vad som gick snett i vintras kommer säkert hjälpa en del, men försvaret är något man måste jobba hårt med och på backsidan ser man inte ut att ha höjt nivån särskilt mycket. Det blir ungt, oprövat, spetsigt och därav förmodligen ganska svajigt, men väldigt spetsigt ytterligare en säsong i Piteå.
5. VÄSBY
Det såg ut som att det skulle bli en riktig budgetsatsning när Brödernas-satsningen gått halvt om halvt på grund och flertalet rutinerade pjäser lämnat klubben samtidigt som värvningarna som kom in snarast var av breddkaraktär. Men ju mer bilden av hur det färdiga lagbygget kommer att se ut, desto mer spännande framstår den trupp som nye sportchefen Robert Nordmark satt ihop ute i Renew Arena. Vi kommer inte kunna snacka om Väsby (som nyligen beslutade att dumpa tillmälet Brödernas) som det självklara topplag de varit under några år till vintern, men det blir absolut en frisk fläkt som bör kunna utmana alla lag i enskilda matcher.
Nedskärningar till trots har ändå viktiga stomspelare som Nicklas Nousiainen och Filip Rydström förlängt. Hungriga uppkomlingar som Filip Barklund och Marcus Kivelä Carlzon blir också kvar och i nyförvärv som Alexander Popovic, August Skiöld, Pontus Karlsson och Alfred Aalto finns mer att få ut än vad de lyckas få fram de senaste åren. Den där revanschlustan som borde finnas där kan man komma ganska långt på och Väsby har ett material som borde kunna spela en ganska offensiv hockey som skördar framgång i en svag serie.
Sen är det förstås så att den riktiga bredden och tunga erfarenheten som laget kunnat leva högt på de senaste säsongerna saknas i det här lagbygget. Det går att komma ganska långt på ungdomlig entusiasm, men att Väsby ska kunna utmana de allra främsta topplagen framstår som långsökt. Laget blir nog lite för ojämnt för att det ska räcka så långt, men att det blir slutspel i Stockholm är det inget snack om. Så bra ska det här bygget vara.
Foto: [Bildbyrån]
4. LINDLÖVEN
Kontinuiteten är imponerande. För att vara en framgångsrik ”lågbudgetklubb” har Lindlöven lyckats hålla hårt i spelarna som gjort starka avtryck de senaste säsongerna. Det hade så att säga inte varit konstigt om större klubbar varit framme och gjort anspråk på spelare som Sebastian Falk, Isak Jonsson eller Emil Norberg, men samtliga kommer klä upp sig i brandgult även till hösten. Det är ett gott betyg till sportchefen Tomas Östlund och den sportsliga ledningen som skapade en bra känsla i truppen under vintern.
Men kontinuiteten har förstås också till viss del en baksida och det är att man blir stående och stampande på en och samma punkt. Det är svårt att se hur Lindlöven ska kunna ta det hela så mycket längre utan att addera ny spets till befintlig trupp och sådan brukar vara dyr. Inte för att truppen är lastgammal, men många av spelarna har ändå kommit till en punkt där de gjort några säsonger i Hockeyettan och det inte är helt givet att de kommer bli bättre och bättre från säsong till säsong. Stabilitet och trygghet kontra framåtrörelse, inför kommande säsong har klubben valt att gå på det första spåret och det är förmodligen helt rätt väg.
Ser man på Lindlöven-truppen i jämförelse med motståndet man kommer stöta på i den nya norrserien ter det sig nämligen så att laget kommer stå sig riktigt bra. Man har bra målvakter, en intressant backsida (ska det slutligen lossna rejält för Filip Forsmark?) och en anfallslinje som har spetsen, men kanske framförallt är ett gediget kollektiv som kommer upprätthålla en hög grundnivå. I och med värvningen av Gustav Karlsson har man dessutom kastat in en liten joker i mixen som om polletten trillar ner för honom skulle kunna bli den där extra spetsen jag gärna påstår att de saknar.
3. SUNDSVALL
Skulle man ställa frågan hur styrkeförhållandena förändras när det kommer till spelare in och ut ur truppen till någon av ledarna i Sundsvall skulle svaret bli att det inte spelar någon roll för man lirar ju med det man har. I flera år har tränaren och sportchefen Jonas Lindström predikat om processen där det handlar om att bli bättre och bättre dag för dag och det har varit ett framgångsrecept. Sundsvall har gjort fina resultat och hämtat sig från tunga spelarförluster förr.
Men med det sagt är det så klart kännbart att den store härföraren Sebastian Kaijser lämnar för ett utlandsäventyr och spelare som Samuel Eklund och den unge uppkomlingen Emil Stadin hade man så klart velat ha kvar. Kanske är det ändå så att det blir plus/minus noll när man ställer förluster och värvningar emot varandra för in i mixen kommer ju den rutinerade keepern Adam Ohre och några spännande juniorer från Timrå.
Det som är viktigast när man diskuterar Sundsvall är dock kontinuiteten och de som blir kvar. Klubben har ju jobbat med en kärna där unga spelare fått växa in i seniorkostymen över tid och att det blivit så bra resultat de senaste säsongerna har mycket att göra med den predikade uthålligheten. Sundsvall är ett kollektiv som sakta blivit bättre och bättre och som ständigt jobbar stenhårt. Nu får man behålla förgrundsgestalter som Johan Lindholm och Filip Wiberg och även njuta frukten av Nils Nordh som blir kvar via ett märkligt låneupplägg med Östersund. De tunga tappen till trots, man kommer kunna starta på ungefär samma ruta som man avslutade i våras och då kan det räcka långt.
Foto: [Bildbyrån]
2. BODEN
Boden är förmodligen den klubb som kliver in i säsongen 25/26 med störst positiva förväntningar på sig. Under fjolårssäsongen gjorde man det mesta av sina förutsättningar med en ung och oprövad trupp som växte under säsongens gång. Nu blir större delen av den befintliga truppen kvar, både vad gäller spetsspelare (som Daniel Mannberg och Nils Thomasson) och de unga förmågorna som tog rejäla kliv framåt ifjol. Samtidigt trimmar man upp det hela med ett helt koppel av riktigt spännande värvningar.
Spelare som Elias Callgren och Johannes Mäki förväntas vässa offensiven, Karl Persman är en väldigt intressant back, Oscar Eriksson snudd på en stjärna på nivån och de både Piteå-stölderna Jacob Sundin och Victor Edström är att betrakta som något av statusvärvningar. Hade Boden någon akilleshäl ifjol var det att man mot de allra främsta lagen hade svårt att driva spelet och fick förlita sig lite för mycket på att försvara starkt och sen omsätta de få chanser man kunde komma över. Nu bygger man för att själva kunna vara mer av en aktör som tar tag i taktpinnen vilket blir väldigt intressant.
Boden var bra redan ifjol, men slår man samman den imponerande kontinuiteten och de skarpa nyförvärven ser det ut som att man faktiskt lyckas skruva upp det hela ytterligare några grader. Ifjol var man en utmanare, i höst bör det Robert Bergdahl-coachade laget vara ett av toppgängen på riktigt.
1. HUDIKSVALL
I vanlig ordning ser det ganska tunt ut i Hudiksvall-truppen så här års, men det är knappast för att den rutinerade sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom skyndar långsamt. Han gör sig bara ingen brådska att presentera det som finns på kontrakt. För här finns ett pussel att lägga. Hudiksvall har tackat av ett koppel av spelare. Trotjänare som Adam Byström Johansson och Filip Lander försvinner samtidigt som spjutspetsen Karl Umegård fått söka sig ett nytt jobb i Mariestad. Men de spelare som det ännu inte kommunicerats något om blir med allra största sannolikhet kvar.
Med andra ord är det ganska mycket kontinuitet att vänta. Hudiksvall bygger vidare kring det lag som snubblade på mållinjen i den femte och avgörande finalmatchen mot Troja-Ljungby den gångna våren. Det kommer att bli ett riktigt starkt lag som kommer att vara snudd på överlägsna i den norra serien. Satsningen avtar inte, Hudiksvall hämtar bara hem sig själva och kommer komma tillbaka med furiös kraft. Någon gång måste ju den kraftfulla satsningen lyckas.
Det som blir intressant att följa är vilka de sista spetspusselbitarna blir i den trupp som tränaren Filip Algeman ska försöka lotsa mot framgång. Förstekeepern Adam Ohre har försvunnit till Sundsvall och ersatts av ett väldigt spännande par där framtidsmännen Kristers Steinbergs och Hugo Haas ska göra upp om speltiden och på den ganska intakta backsidan har sportchefen lovat att det kommer bli ännu bättre klass än vad vi såg under det imponerande fjolåret. En sak är säker, vi kommer tala om Hudiksvall som ett av Hockeyettans allra bästa lag även säsongen 25/26.
Foto: [Bildbyrån]
