Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona!
Det väntar ett nytt serieupplägg i Hockeyettan till hösten. Fyra serier är ett minne blott och vårserier och Allettor har skrotats till förmån för två raka grundserier med 20 lag i varje. Över 38 omgångar ska lagen nu göra upp om vilka som i slutändan tar sig in i det slutspel som ska kora laget som får möjligheten att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan.
Det kommer ställa en hel del nya krav på lagen och dess sammansättning, men hur står sig lagbyggena egentligen så här i juli med några månader kvar till seriepremiären?
I fyra delar under juli månad hamnar Hockeyettan-truppernas slagstyrka under luppen i en power ranking som delas upp utifrån förväntningarna kring i vilka skikt av tabellerna lagen kan tänkas landa.
I dagens första del är det botten tio i Hockeyettan norra som analyseras.
Notera: Rankingen är baserad på nuläge. Det vill säga spelare och tränare som presenteras officiellt fram till och med onsdag nionde juli. Rykten och andra spekulationer tas således inte med i analysen.
VAKANT
Efter ett framgångsrikt kval var tanken att den lilla Örnsköldsviks-klubben KB65 skulle kliva in i rollen som nykomling till hösten och man hade fyllt på truppen med rutinerade pjäser som Lukas Carlsson och hockeyvagabonden Shane Heffernan. Men efter licensnämndens granskning står det klart att klubben nekas elitlicens. Det gör att vi just nu befinner oss i ett limbo där den sista platsen i Hockeyettan norra är vakant. KB65 kan överklaga beslutet och fram tills att den processen är utagerad går det inte att säga någonting om hur serien kommer att se ut. Men det ska väldigt mycket till för att en överklagan ska bli framgångsrik och om den inte blir det är det kvaltrean Norrtälje som står på kö att få frågan (förutsatt att Kungälv tackar ja och tar platsen som uppstått i söder efter att även Alvesta nekats elitlicens).
19. WINGS
Det blir en säsong som knappast kommer handla om något annat än överlevnad. Wings hade det kämpigt redan ifjol med massiva spelaravhopp och en svajig ekonomi som hade kunnat försätta föreningen i ett mer prekärt läge än vad som nu blivit fallet. Det finns inga pengar till några storvulna förstärkningar och rutinerade sportchefen Björn Danielsson har rent krasst fått försöka skrapa ihop spillrorna av ett tidigare lagbygge till något som hjälpligt borde kunna fungera i Hockeyettan.
Det som är mest spännande med Wings kommande säsong är att man lägger huvudtränarskapet i händerna på Pontus Persson. En 30-åring som spenderat i stort sett hela sin tränarkarriär i klubbens ungdoms- och juniorverksamhet och varit assisterande i a-laget de senaste åren. Nu får han ta klivet fram och testa sina idéer i en tuffare position. Samtidigt som det givetvis är resultatet av att klubben är fattig känns det som ett fräscht grepp som säkert kan mynna ut i något positivt.
Truppmässigt är Wings som sagt knappast särskilt mycket mer än ett hopskrap. Att kaptenen Oscar Sarhus blir kvar och att Ville Hornborg återvänder efter en säsong i division 2 med Spånga är förstås bra och i Viktor Greveback som floppade i Surahammar ifjol finns det viss potential. Men det är knappast spelare som välter Hockeyettan och som helhet betraktad är truppen tunn och oerfaren. Som sagt, det blir kamp för överlevnad i Märsta.
Foto: [Skärmdump]
18. CLEMENSNÄS
Föreningen har kunnat leva ganska högt på att locka till sig Skellefteå-killar som valt att komma hem för att kunna spela i hemstaden under sina första säsonger i Hockeyettan. Det har inneburit att ganska etablerade spelare för nivån kommit att spela i den blå tröjan och Clemensnäs har haft ett ganska spännande lag som kanske inte fått ut den där sista lilla potentialen man hade kunnat förvänta sig. Men nu sker det en bantning och föryngring.
Klubben körde in i en ekonomisk kris under säsongen som gick och nu lämnar viktiga nyckelfigurer som målvakten John Vestermark, den interna poängkungen Liam Nilsson, slitvargen Oliver Kempainen och de rutinerade bröderna Warg. Ersättarna kommer från halvdana J20-gäng och division 2. Inget ont om det, det finns inget som säger att sportchefen Fredrik Lindgren inte kan fynda, men på papperet är det ett påtagligt försvagat Clemensnäs som kommer ställas på isen till hösten.
Helt hopplöst är det dock inte. Keepern Viktor Rönnqvist kanske inte var någon större hit under sina sista säsonger i Sundsvall, men det är en målvakt med hög grundpotential som nu kommer till Skellefteå efter att ha studsat tillbaka en säsong med Arboga i division 2. Samtidigt har lagbygget fortsatt en del luckor att fylla och får sportchef Lindgren in rätt pjäser där kan det säkert bli bra. Att vänta sig något annat än bottenstrid för Clemensnäs är dock att hoppas på för mycket.
Foto: [Skärmdump]
17. ENKÖPING
Det har varit så eländigt i så många säsonger att logiken säger att det förr eller senare måste vända. Det kan liksom inte bli så mycket sämre och någon gång förtjänar väl även Enköping den där medstudsen som gör att laget kan få lite självförtroende och växa. Men framförallt har den sportsliga ledningen (för ännu en gång i ordningen) försökt strama upp verksamheten och byggt om. Det ser faktiskt ganska intressant ut.
Det har skett delvis på grund av naturliga avgångar och delvis på grund av aktiva val från klubben, men merparten av den rutinerade stomme som burit Enköping i flera år är borta. För många föreningar skulle det förstås vara något negativt, men i det här fallet är det tvärtom. Stommen har ju som bekant inte tagit klubben någonstans och snarare stått för en kultur som varit allt annat än tävlingsinriktad och framåtskridande. Det är helt rätt att bygga om och bygga nytt och ungt. Faktum är att det borde ha gjorts tidigare.
Årets Enköping blir nu ett ungt lag där några killar med framtidspotential (jag flaggar gärna för backen Felix Lövgren och forwarden Tim Almgren) blir kvar och där truppen sedan fylls på med killar som vill ta nästa steg i seniorhockeyn och som förväntas ha en hunger som tidigare lagbyggen saknat. Tobias Smids och Adam Lidström ska stå för erfarenheten i forwardsbygget. Det är klart att det med Hockeyettan-mått mätt är ett ganska svagt lag, men känslan är att Enköping för första gången på länge är på väg i något som kan betraktas som rätt riktning.
16. FALU IF
Två säsonger i rad har Falu IF fått en brutalt dålig start i seriespelet och radat upp långa rader av förluster innan de under vårarna lyckats vända runt allt och avsluta på ganska positiva noter. Det håller inte längre nu när Hockeyettan gjorts om och det väntar ett maratonlopp över 38 omgångar istället för en omstart med vårserier och Allettor vid jul. Startar man svagt kommer man få sota för det hela säsongen i och med att det då blir en enda lång jakt på tabellplaceringar.
Om det påverkat filosofin i lagbygget eller inte för Falu IF är förstås svårt att avgöra, men känslan är att man försökt vara lite mer fokuserade på erfarenhet när truppen satts ihop. Nu tappar man förvisso den mest erfarne pelaren av dem alla när kaptenen Patrik Elfsberg lägger av, men backen Philip Hasselgren återvänder med lärdomar från Hanviken, keepern Marcus Nygren som gjorde comeback i vintras stannar kvar och flera av trotjänarna stannar också i truppen. Att en framtidsback som Ibrahim Qufaj skriver nytt kontrakt känns samtidigt också jättespännande.
Tyngdpunkten i lagbygget ligger annars på ungdomlig entusiasm. Falu IF har inte mycket till plånbok att flasha på marknaden och får finna sig i att fynda i J20 och bland unga spelare som ska ta nästa kliv. Det är lite den rollen Falu IF får inta i hockeyns hierarki och det borde kunna räcka till en position där man håller sig undan från den absoluta bottenstriden.
Foto: [Skärmdump]
15. BORLÄNGE
Som så många andra klubbar i Hockeyettan kämpar dalaklubben med en väldigt knaper ekonomi och den budgetlinje som man följt de senaste säsongerna kommer fortsätta även till hösten. Det innebär ett lag byggt till största delen runt unga killar som ska samla på sig erfarenhet av seniorhockey och lokala doldisar som möjligen skulle kunna visa sig bli större fynd än vad papperet stipulerar.
Men det finns ändå en hel del spännande uppsidor i Borlänges lagbygge. Kanske framförallt då backsidan där man får behålla både genombrottsmannen Hampus Malm och lagkaptenen Henning Rothsten. Två spelare som mycket väl skulle kunna röra sig vidare mot större uppgifter. Stabile Isac Ollas Mattsson gör också en säsong till i klubben och Gustav Lindström (som hämtas från Lindlöven) är en sådan där kille som stått och stampat lite de senaste säsongerna, men som tveklöst har potentialen att kunna blomma ut. För att vara ett budgetgäng har Borlänge verkligen en backuppställning som imponerar.
På forwardssidan får man behålla fjolårets genombrottsman och poängspruta Viktor Johansson vilket är oerhört positivt. Därtill kan Joel Myrberg Andersson förväntas bistå med lite offensiv leverans och Marcus Runnkvist står för rutinen. Joel Jonsson som ansluter från IK Oskarshamn blir också väldigt spännande att följa. Som så många andra budgetbyggen är det så klart så att truppen saknar den bredd som kommer krävas för att konkurrera högt upp i den nya Hockeyettans seriestruktur. Men russinen i Borlänge-kakan är ändå ganska delikata.
14. ÖRNSKÖLDSVIK
Ö-vik brukar vara ett lag som alltid tippas i botten av tabellerna, med all rätt. Man har länge jobbat på en nollbudget, haft unga lag utan namnkunniga spelare och varit med i Hockeyettan snarare för att delta än för att utmana. Men inför kommande säsong blåser det faktiskt lite positiva vindar. Det finns anledning att tro att Örnsköldsvik faktiskt skulle kunna göra lite mer än bara spela för att hålla sig borta från jumbopositionerna i tabellen.
Den anledningen är givetvis att man för en gångs skull fått behålla sina genombrottsmän från ifjol. Tobias Oskarsson var fantastisk innan han tvingades avsluta säsongen i förtid på grund av skada. Vilmer Grundström använde sin kropp och öste in poäng på ett förnämligt sätt under våren och på tränarbänken får ynglingarna Tobias Jansson och William Cederstam fortsatt förtroende. Det handlar inte bara om att det är skickliga aktörer, det innebär också ett enormt symbolvärde att spelare som andra, större klubbar borde ha varit på jakt efter faktiskt väljer att fortsätta i Örnsköldsvik. Det skapar känslan av att något väldigt bra är på gång.
Utöver nämnda stjärnor är Örnsköldsviks lag dock en samling unga spelare utan mycket till erfarenhet och som till stora delar är att betrakta som osäkra och oskrivna kort. Att några få spelare ska kunna lyfta klubben till några högre höjder är inte sannolikt. Men bara en sådan sak att Örnsköldsvik betraktas som ett lag som borde kunna ha en betryggande marginal ner till en kamp kring ett kvalstreck är att betrakta som väldigt positiva kliv framåt.
Foto: [Skärmdmp]
13. SURAHAMMAR
Ishockey handlar om så väldigt mycket mer än den reella skickligheten. Det visade om inte annat Surahammar ifjol. Laget som sportchefen Jörgen Mähler satte ihop var en brokig samling leftovers som misslyckats i andra Hockeyettan-klubbar eller kom från lägre division. En trupp som imponerade föga, men vars resultat blev över all förväntan. Mycket på grund av en fin kemi i laget och att spelare som tidigare kört fast i små roller hos andra fick islossning med större ansvar och förtroende i en ny miljö.
Nu slipper Surahammar fjolårets gigantiska spelaromsättning och får behålla stora delar av det lag som charmade Hockeyettan ifjol. Det gör per automatik att man kan förvänta sig lite mer. Det ska för att nämna några bli kul att se ett år två av spelare som Johan Franzén (forward), Tore Lundström (back) och Malte Eriksson (målvakt) som visade framfötterna ifjol. Blir många spelare en säsong bättre skulle Surahammar faktiskt kunna lyfta ännu högre i en tabell över 38 omgångar. Även om man så klart måste ha med i sin kalkyl att det är ett lag bestående av lirare från ligans andrahandssortering.
Den största stjärnan efter att snajpern Lukas Söderlund tagit ett kliv bort från hockeyn är förmodligen speedkulan Adam Karlsson som förväntas bära laget offensivt till vintern. Men i rostern finns ändå ett gäng rutinerade pjäser som varit i laget många säsonger och som kan betraktas som en stomme. De borde kunna hålla upp Surahammar så pass mycket att de utifrån sina förutsättningar gör en ny säsong som kan sorteras in på kontot godkänt med mersmak.
Foto: [Skärmdump]
12. KIRUNA IF
Är det nu vi ska börja få se frukten av att klubben valde att plocka in den sprudlande finländaren Nico Surenkin inför den gångna säsongen? Vinterns resultat blev ju inget att skryta om direkt, men 35-åringen har ett rykte om sig att vara en glädjespridare och har sina största färdigheter när det kommer till spelarutveckling. Att han nu haft ett år att bli varm i kläderna både som tränare och sportchef uppe i stelfrusna Kiruna borde börja synas på ett eller annat sätt.
Och det kan inte sägas annat än att Surenkin gjort några ganska intressanta drag på spelarmarknaden under silly season. Satsningen på importspelare blev inte särskilt framgångsrik ifjol så nu verkar fokus snarare ha skiftats mot hemvändare. Skicklige forwarden Rasmus Similä är tillbaka efter en helt okej utflykt till Piteå, den ukrainske målvakten Artur Ogandzhanyan vet man vad man kommer få ifrån och även Hugo Alatalo vänder hem till moderklubben efter en säsong i Västerås juniorer. Den estniske landslagsmannen Robert Ossipov och Clemensnäs interne poängkung Liam Nilsson är också riktigt spännande värvningar.
Det som gör att Kiruna IF ändå framstår som ett lag som bör hållas utanför topp tio i en analys är att man fortsatt är förvisade till att luta tungt mot en stomme som knappast håller mer än okej Hockeyettan-klass. Det är naturligtvis så att det är extremt positivt att kunna slussa upp mängder av spelare från egna led och bygga ett hemvävt lag, men det är inte många av spelarna som riktigt lyft av att spendera sin karriär i Kiruna. Kanske kan Rasmus Similä komma in med någon form av ny energi och visa att man kan lyfta rejält av att ge sig ut och se något annat i några år för att sedan återvända med nyvunna erfarenheter.
11. SOLLENTUNA
Fjolårets succélag ska absolut inte räknas ut, men för att kunna nå en topp tio måste de överträffa sig själva igen och känslan är att Sollentuna kommer bli lite mer synade i det nya serieupplägget. Ifjol räckte det långt i en svag östserie när lagen delades upp vid jul och nykomlingen kunde snubbla in i en Alletta. Till säsongen 25/26 med dess raka serie räcker det inte med att blixtra till glimtvis, man måste hålla en rakt igenom hög nivå för att hålla många lag bakom sig. Klarar Sollentuna det?
Ja, vi får väl se, men att sprudlande sportchefen Andreas Paulsson lyckats behålla stora delar av sitt succélag för rutinerade tränaren Kjell G. Lindqvist att jobba vidare med tyder på att spelarna tror på idén. Det hade inte varit konstigt om succéspelare som målvakten Alec Rajalin-Sharp, Tristan Magnusson, Ture Edvardsson eller bröderna Ahlzén spridits för vinden i Hockeyettan, men samtliga är kvar. Dessutom återvänder backen Martin Brovall efter en sväng hos Almtuna och burduse Oliver Kempainen är en väldigt spännande värvning.
Sollentuna firade stora triumfer med sitt villkorslösa arbete säsongen som gick. De struntade i vilka som stod på andra sidan rödlinjen utan gjorde sin grej och jobbade hårt. Greg Lindqvist kommer knappast tillåta något annat i höst igen. Det är ett sätt att förhålla sig till sin ishockey som gör det sannolikt att Sollentuna kan hålla flertalet lag med liknande förutsättningar och budget bakom sig. Det kanske inte fungerar varje kväll, men laget kommer i alla fall kämpa för det och bör inte bli riktigt lika ojämna som många av deras gelikar ofta blir över en hel säsong.
Foto: [Skärmdump]
