Foto: [Jens Carlsson/Bildbyrån]
MINDRE HALTANDE TABELL
Det som varit föremål för mest kritik under inledningen av seriespelet är de gravt haltande tabellerna. Det må ha sina förklaringar i att det är utmanande att få ihop det när lagen ska tillryggalägga långa sträckor i buss och man för logistikens skull då gärna spelar flera matcher på samma bortatripp. Men när det kan skilja så mycket som fyra, fem matcher mellan hur mycket olika lag varit i elden blir det snudd på omöjligt att läsa av tabellen och att kunna placera sitt favoritlag i en kontext till andra gäng är avgörande för supportrar. Får man inte grepp om tabellen blir det svårare att uppmana ett brinnande intresse och det har verkligen märkts under hösten.
Men det stannar inte där. Rytmen har dessutom blivit vedervärdig med alla upphackade omgångar. Ena veckan har lagen spelat tre matcher för att nästa sedan bara spela en och på så vis varvat tätt matchande med evighetslånga uppehåll. När det inte finns en rytm i det hela kan det så klart påverka lagen sportsligt, men framförallt påverkar det publikintresset. Att aldrig riktigt veta när favoritlaget spelar hemma istället för att ha en stabil onsdag-söndag-onsdag-söndag-rytm har visat sig påverka negativt. Det har blivit svårt att planera och svårt att begripa.
Nu finns det förstås anledningar. Det södra schemat blev klart väldigt sent efter avhopp, elitlicensgranskningar och allmänt dividerande och Norrland är Norrland med sina geografiska utmaningar, men på något sätt måste detta åtgärdas till nästa säsong. Så haltande tabeller som det varit i höst kan man inte ha. Det är direkt förödande. Enklare med färre lag kanske?
ETT TILL STRECK
Det pekades ut som en stor brist redan när serieupplägget presenterades inför säsongen att ett väldigt ingenmansland breder ut sig från plats 11 till plats 18 i tabellen. Det är något som kommer bli alltmer påtagligt ju längre säsongen pågår och tabellen sätter sig, men faktum är att det märkts av redan under den första fjärdedelen.
De övre strecken (efter lag sex respektive tio) som ska sålla ut slutspels- och play-in-lag kräver nämligen att en ganska stor mängd av säsongens matcher har spelats för att bli riktigt spännande. I upptakten, kanske rent av fram till jul, blir det snarast så att ingenmansland med tanke på de haltande tabellerna breder ut sig över hela tabellen. Istället för att varje match är viktig har känslan varit att ”det spelar ingen roll hur det går just idag” varit påtaglig. Då blir det lunk deluxe.
Men det där skulle man ju lätt kunna avhjälpa genom att skicka in fler streck i tabellen. Dels bör naturligtvis fler lag än två från varje serie tvingas kvala. Det strecket skulle man med fördel kunna skicka uppåt i tabellen. Men Hockeyettan skulle må bra av ytterligare ett streck någonstans i ingenmansland som gör att det finns mer att kämpa kring. Var det skulle placeras och vad det skulle gälla kan man dividera om, men det måste stå mer på spel i varje omgång och skapas mer streckdramatik som kan vara påtaglig redan tidigt under säsongen för att det ska kännas riktigt roligt.
Foto: [Bildbyrån]
FLER MÖTEN MED RIVALERNA
Klubbarna i Hockeyettan är inte överens om särskilt mycket, men en sak kan de allra flesta skriva under på. Det är matcherna mot rivaliserande klubbar i närområdet som lockar publik och gör att de tjäna pengar. Därför är det snudd på ironiskt att det enda som det egentligen blev mindre av i och med det nya serieupplägget är just rivalmöten. I och med det raka upplägget där man möter alla lag hemma och borta en gång vardera ser lagen knappt skymten av sina rivaler för att istället välkomna en massa långtbortistan-gäng som hemmapubliken varken bryr sig om eller har en relation till.
Här kan man så klart inte konstatera något annat än gör om gör rätt. Klubbarna behöver sina derbyn och möten med lag som ligger någorlunda nära rent geografiskt. Det är det fansen vill ha. Även om man kör med stora serier spridda över ett stort geografiskt område som grundstruktur borde det göras plats för derbygrupper. Till exempel möjligheten att möta de närbelägna lagen dubbelt antal gånger under säsongen. Den typen av upplägg har de som bestämmer röstat ner med något lamt argument om att ”det inte blir rättvist”, men jag tror klubbarna skiter högaktningsfullt i millimeterrättvisa om det innebär att de får folk på läktarna och klirr i kassan.
ETT MER SPRITT SPELSCHEMA
Nu är vi tillbaka igen vid det där med ett upphackat spelschema som gör ligan svår att följa för supportrarna och skapar haltande tabeller, men det finns faktiskt en brist till med detta.
I början av serien har det påfallande ofta varit så att vissa lag klarar av mötena med varandra direkt och sedan aldrig kommer mötas igen. Det blir väldigt konstigt när lag möts hemma och borta inom bara några veckor och sen är klara med varandra för säsongen. Inte bara för att det mycket påtagligt kan påverka sportsligt med hänseenden till formkurvor etcetera utan också när det gäller engagemanget hos supportrarna. Det blir lite ”jasså ska vi möta dem igen? - och sen aldrig mer”. Ska man ha det här upplägget borde i så lång utsträckning det är möjligt så klart ett möte ligga på hösten och det andra på våren.
