Det går inte att komma runt att det är fler prominenta profiler än vanligt som lämnar Hockeyettan inför säsongen som kommer. Spelare som varit i ligan länge, som öst in poäng eller som på ett eller annat sätt utmärkt sig på ett extraordinärt sätt för sina lag.
Men det finns ett liv efter avskeden också. Idag tänkte jag lyfta fram de tio förmodligen största profiltappen och reflektera kring hur kännbara de kommer bli för klubbarna som blir av med sina juveler.
Håll till godo...
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona! {{ PAYWALL LIMIT }}
Robin Dahse, forward, Halmstad
Ingen spelare har varit lika mycket MVP för sitt lag som Robin Dahse varit för Halmstad de fem senaste säsongerna. Han har bokstavligt talat varit sanslöst bra och öst in poäng i precis rätt lägen samtidigt som han spridit glädje och energi omkring sig med sina ledaregenskaper. En riktig härförare som är omöjlig att ersätta. Den 33-årige kaptenen lämnar ett gigantiskt hål efter sig när han kliver av från truppen och börjar kalla sig hockeypensionär. Men är det något lag som kan klara av en sådan spelarförlust ska det väl i så fall vara Hammers. Nu får den solida stommen bekänna färg, andra kliva fram och dela på det ansvar som Dahse har tagit och försöka göra det bästa av situationen. Den andlige ledaren är borta, men hans visdom lever kvar hos dem som ska gnugga vidare.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Petter Mäkitalo, forward, Piteå
Ibland är spelare så länge på en och samma plats att man nästan börjar ta dem för givet. Petter Mäkitalo är precis en sådan spelare. Bortsett från en kort avstickare till Borlänge säsongen 18/19 har han spenderat åtta av nio raka Hockeyettan-säsonger i Piteås röda tröja. För det mesta som fruktad poängspelare, men på sistone även som viktig ledargestalt och rutinerad stomspelare. Nu pockar familjelivet på uppmärksamheten och 28-åringen tvingas prioritera annat än Hockeyettan-hockey i sitt liv vilket är helt naturligt i hans ålder. Men känslan är att hans frånvaro kommer bli mer påtaglig än vad många tror. Dels för att Piteå ställer upp med ett ungt lag som hade behövt allt rutinerat ledarskap de kunde få, men kanske också lite för att han blivit tagen för given. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, eller vad är det man brukar säga? Piteå kan mycket väl stå inför ett brutalt uppvaknande när Mäkitalo inte längre finns där i lineupen.
Foto: [Ola Westerberg/Bildbyrån]
Björn Jonason, forward, Huddinge
Den evigt unge duracellkaninen har tagit ett kliv åt sidan och är den som i sin nya roll som deltidssportchef har byggt ihop Huddinges trupp inför säsongen som kommer. Det var ett naturligt steg för 36-åringen vars senaste säsonger varit präglade av skador och en allt mer sinande poängproduktion. Verkligheten (läs åldern) kommer ikapp även fruktade poängkungar tillslut. Men att Jonason skulle ge upp på hockeyn eller sitt kära Huddinge fanns så klart inte i korten, han älskar det alldeles för mycket för det. Rent sportsligt kommer Huddinge förmodligen inte sakna Jonason särskilt mycket och hans hjärta och ledarskap finns ju så att säga kvar i verksamheten i och med hans nya roll. Men märk väl, veteranen har inte sagt rakt ut att han lägger av. Ingen skulle väl bli särskilt förvånad om han får feeling och fortsätter byta om i vinter? Spelande sportchef i Hockeyettan, är det någon som skulle klara det är det Jonason.
Foto: [Andreas L. Eriksson/Bildbyrån]
Alexander Bergström, forward, Karlskrona
Det var dags. Efter en lysande karriär toppad av SHL-avancemang (med KHK) och spel i olympiska spelen bestämde sig 39-åringen för att lägga av. Det var värdigt att han fick ta det beslutet själv och avsluta med en bra säsong även om han inte lyckades ta Karlskrona dit det var tänkt. Det vill säga till Hockeyallsvenskan. Tre avslutande säsonger blev det i Blekinge för att stänga karriären och det är klart att Bergström har varit väldigt bra. Han har skjutit viktiga mål, klivit fram i trängda situationer och varit en ledstjärna för laget. Men samtidigt har det varit tydligt att farten gått ner och att det gått lite längre mellan de lysande matcherna. Även om veteranen säkert kunnat göra minst en riktigt bra säsong till är känslan att Karlskrona kommer kunna vara lika bra utan honom. Nu kan ingen lämna över ansvaret till ”den där meriterade stjärnan” som äter mycket speltid, utan fler kommer behöva ta ett större ansvar själva. Det kan faktiskt bli väldigt bra.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Filip Cruseman, forward, Karlskrona
Där radarpartnern Alexander Bergström själv fick ta beslutet att lämna blev det lite bittrare i fallet Cruseman där klubben kom fram till att ett uppbrott var det lämpligaste. Det är klart att det gör ont att bryta med hjältar. Cruseman var ju helt fenomenalt bra under sina säsonger med Karlskrona i Hockeyallsvenskan och SHL och blev en publikfavorit som för alltid kommer leva kvar i minnena. Men beslutet att klippa var helt rätt. Cruseman var helt enkelt inte så bra som en stjärna måste vara den sista säsongen och det gick ganska långt mellan de riktigt skarpa matcherna. Det var dags att lämna över till en ny generation och även om man tappar en pjäs som också gjort ett viktigt arbete på marknadssidan kommer KHK klara sig bra även utan 34-åringen på isen.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Patrik Elfsberg, forward, Falu IF
När man sammanfattar 31-åringens karriär är det faktiskt obegripligt att han inte tog sig till Hockeyallsvenskan. Elfsberg hade ju allt, från ledaregenskaper till spetskompetens i rollen som center och en förmåga att ösa in poäng. Han hade några säsonger i Borlänge och Hudiksvall där han var en riktig Hockeyettan-stjärna och levererade på ett sätt som borde ha skickat honom uppåt i seriesystemet. Men så skedde aldrig. De senaste åren har han istället vigt sin karriär åt att hjälpa andra framåt och efter flytten tillbaka till moderklubben Falu IF varit en väldigt viktig pjäs när det kommer till att etablera klubben i Hockeyettan. Även om poängproduktionen gått ner har han fortsatt att göra viktiga mål och ta ett stort ansvar i de heta matcherna. Att han varit lagkapten åtta av sina totalt elva Hockeyettan-säsonger säger väldigt mycket. Det kommer bli väldigt kännbart för Falu IF att han inte är där, det unga laget tappar enormt mycket viktigt ledarskap.
Foto: [Skärmdump]
Jesper Lindén, forward, Mariestad
En av ligans allra bästa spelare lämnar klubben och lämnar ett hål efter sig som kommer vara omöjligt att helt och hållet plugga igen med en värvning. Lindéns spetsegenskaper, temperament och inte minst klubbhjärta utgör en unik kombination som fansen kunnat njuta av. Men Mariestad visste att det här skulle komma en dag, forwarden har ju i flera säsonger varit alldeles för bra för att spela i Hockeyettan och klubben kan inte vara annat än tacksam att de fått njuta av honom i sju hela säsonger. Man bör ha varit förberedda på avskedet och därmed tagit mental höjd för att det skulle komma. Därmed behöver det inte vara så kännbart som det kanske ser ut på papperet. Det är klart att Mariestad med Jesper Lindén är bättre än ett lag utan honom, men han är väl förtjänt av den chans han nu valt att ta i Hockeyallsvenskan med Kalmar.
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Tobias Sandberg, målvakt, Mariestad
Att Sandberg i skenet av att vapendragarna Jesper Lindén och Tobias Aronsson lämnar klubben 31 år gammal väljer att skicka upp utrustningen på hyllan är så klart ett jättetapp. Han har varit en av Hockeyettans allra bästa målvakter i många år och går inte att fullt ut ersätta. Men samtidigt har han varit lite av en bromskloss. Sandberg har varit som bäst när han stått allt och det har gjort att målvaktsutvecklingen bakom honom blivit lite haltande med konsekvensen att Mariestad varit väldigt sårbara de gånger han inte kunnat spela. På så vis blir det en öppnare konkurrens nu mellan Victor Olsson och Lucas Selindh under seriespelet. Det är väl först fram emot slutspelet förlusten av veteranen kan bli riktigt kännbar. Sandberg kännetecknades av att vara lysande när det gällde som mest, klarar någon av nykomlingarna att matcha det?
Foto: [Patric Söderström/Bildbyrån]
Sebastian Kaijser, forward, Sundsvall
Rent krasst är det bara två och en halv säsong som den kraftfulle forwarden har spenderat i Sundsvall, men känslan är att det varit betydligt mer än så. Så viktig har han nämligen varit med sitt fysiska spel och sin magiska poängproduktion när Sundsvall etablerat sig som ett topplag att räkna med i Hockeyettan. Kaijser har varit en härförare, kejsaren som lett sina styrkor mot toppen. Det är liksom inget snack om att han varit bäst i laget och en av de främsta i ligan. Nu är Sundsvall ett så pass homogent kollektiv vars spel bygger mycket på hårt arbete att man borde kunna klara sig även utan en storstjärna som Sebastian Kaijser, men det fina i kråksången är väl att han inte lägger av. Ett äventyr i Norge lockade den här säsongen, men förhoppningarna i Sundsvall är förstås att profilen en dag när han fått leka av sig lite kommer att komma tillbaka.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
Lukas Söderlund, forward, Surahammar
Den 25-årige ex-snajpern tog ett tidigt beslut efter säsongen att han skulle ta en paus från hockeyn och fokusera på det verkliga livet istället. Det är inget långsökt antagande att det är tankar som legat där och skavt ett tag. Produktionen och delaktigheten har ju ganska påtagligt gått ner den senaste tiden. När Söderlund är på sin topp, som när han manglade dit 36 puckar och gjorde totalt 56 poäng för Sura säsongen 21/22, är han en spelare som alla toppklubbar vill ha. En joker som kan avgöra vilken match som helst och som leder sitt lag. Men med tanke på hur stor plats han tar och hur mycket istid han äter kommer han lite i vägen när engagemanget och produktionen inte fullt ut finns där. Då är det bättre att andra får kliva fram och axla det ansvaret. Med andra ord kommer Surahammar klara sig bra utan de senare årens version av Söderlund, men det är klart vi alla hoppas att han en dag kommer tillbaka med nyfunnen energi och nytt löd i klubban. Han har många fina snajper-år kvar i sig om han bara vill.
Foto: [Skärmdump]
