Medan de allra bästa spelarna födda 2005 och 2006 befinner sig på andra sidan Atlanten och jagar guld i JVM för tillfället finns också en lång rad jämnåriga som gnuggar på i den betydligt mer anonyma verkligheten i Hockeyettan. Totalt har över 200 tonåringar fått speltid i tredjeligan så här långt den här säsongen och flera av dem har gjort det riktigt bra.
Idag tänkte jag ta tillfället i akt att lyfta fram tio spelare från -05 och -06-kullarna som spelar ordinarie i Hockeyettan och som det kan vara värt att hålla ögonen på under säsongens andra halva.
Utan inbördes rangordning...
Leo Granholm, m, Örnsköldsvik
Den unge keepern fick göra en hel del matcher i Örnsköldsvik redan ifjol och skaffade sig då erfarenhet som gjort att han kunnat kliva fram som den givne ettan i laget den gångna hösten. Precis som hela laget har han successivt stärkt sina aktier under grundseriens gång och även om statistiken inte är särskilt vacker (det blir den ju sällan när man står i ett förlorande lag) har Granholm mer och mer positionerat sig som ett spännande målvaktsnamn i ligan.
Emil Stadin, b, Sundsvall
Backen valde att vända hemåt till Sundsvalls-trakten och inleda en seniorsatsning efter några säsonger i Frölundas juniororganisation och har trots att han bara är 06a fått en hel del förtroende av tränare Jonas Lindström. Väl värt förstås. Här snackar vi en av Hockeyettans mest spännande unga backar med bra spelsinne och en förmåga att fylla på i offensiven. Han har gjort ett rejält avtryck undre hösten och kommer bara fortsätta växa. Håll ögonen på Stadin!
Viggo Aspling, fw, Falu IF
Efter några säsonger i Leksands juniorlag valde den unge forwarden moderklubben Falu IF för att starta seniorkarriären och även om laget gick erbarmligt dåligt under hösten visade ynglingen ändå takter som ger fog för att förvänta sig mer. När Falun dessutom inledde vårserien med att mangla rivalerna Borlänge i ”Slaget om Runn” klev forwarden fram som tvåmålsskytt och hyllades stort efteråt. Kanske är det en signal om vad som är att förvänta sig under våren. Ett genombrott kan stå för dörren.
Hugo Hell, b, Forshaga
Det snackades mycket om backen inför säsongen och han har inte gjort någon besviken så här långt. Visst har det varit höga berg och djupa dalar, billiga misstag blandade med briljanta aktioner, men så måste det få vara med unga spelare och Forshaga har vågar spela Hell i de flesta situationer. Han har garanterat lärt sig mycket under hösten och växt av att kunna se kollegor som Tobias Björklund och Christoffer Rasch agera på nära håll. I Värmland finns det höga förväntningar på Hugo Hell med all rätt.
Frans Westberg Gren, fw, Örnsköldsvik
Det fina med Örnsköldsvik är att det är en klubb som låter unga spelare växa in i en seniorkostym utan att lägga någon större press på dem. Man är en budgetklubb och gör ingen hemlighet av att det är serien efter jul som är den viktiga resultatmässigt. Att hösten mer är en sträcka där övning ska ge färdighet. Westberg Gren är ytterligare en sådan där spelare som kanske inte hade fått så mycket speltid någon annanstans men som haft förmånen att växa i Örnsköldsvik. Den lille forwarden som hämtades från Timrå och dubblerar i juniorlaget har precis som merparten av spelarna i laget verkligen växt med uppgiften under hösten.
Emil Saramaa Larsson, b, Karlskrona
Sedan Karlskrona värvade Alex Brännstam och på så vi spetsade sin backsida har Saramaa Larsson sett sin speltid minska och på slutet mestadels spelat med juniorerna, men under merparten av grundserien fick han ordentligt med speltid i Hockeyettan och tog för sig i seniorhockeyn på ett mycket bra sätt. Han visade att han absolut håller på nivån, även i en hårdsatsande klubb som Karlskrona och skulle det uppstå skador eller andra problem i Allettan kan man vara helt trygga med att återinstallera sin unga back i laget.
Liam Larnebo, fw, Enköping
Offensiven var återigen ett riktigt sorgebarn för Enköping under grundserien och lagledningen hade egentligen ingenting att förlora på att kasta in ytterligare en yngling i mixen. De rutinerade pjäserna levererade ju ändå inte. Det vore väl kanske att överdriva att säga att Larnebo tog Hockeyettan med storm, men de två mål som han lyckades åstadkomma på sina sju matcher efter att han kallats upp från juniorlaget tog honom ändå till en delad tredjeplats i den interna målligan. Fortsätter han få förtroende efter nyår kan han absolut knipa en ordinarie tröja i laget och bli en spelare som driver Enköping framåt.
David Ronnestål, m, Kalix
Det är Linus Marcko som är den rutinerade förstekeepern i Kalix, det är ställt utom alla tvivel, men Ronnestål som inför säsongen anslöt från Skellefteås J20 har fått en hel del matcher och gjort det bästa av sina möjligheter. Han har visat upp sig som en trygg målvakt som laget kan lita på och vi har ju sett förr hur målvakter tagit vägen via just Kalix till riktigt fina karriärer. Det tydligaste exemplet är väl kanske nuvarande Rögle-keepern Christoffer Rifalk. Utan att göra några vidare jämförelser eller lägga någon press på Ronnestål, men han är en målvakt som kan ta sig längre än Hockeyettan.
Foto: [Tobias Sterner/Bildbyrån]
Alex Fält, fw, Mariestad
Den lille forwarden finns inte på några talanglistor eller i några rubriker, men det är en spelare man blir glad av att se på isen. Han spelar med en enorm energi, gör sitt jobb i det tysta och kan bitvis framstå som en igel för motståndarna. Med andra ord en kille som passar perfekt in i det burdusa Mariestad där han fyller en roll långt ner i hierarkin den här säsongen. Alla kan inte göra poängen. Den spelartyp Alex Fält representerar är också väldigt nyttig i framgångsrika lag.
Jonathan Kirschner, fw, Västervik
Tanken var nog egentligen inte att forwarden skulle figurera så flitigt i a-truppen den här hösten. Men i takt med att Västerviks ekonomiska problem kommit i dagen och spetsspelare på spetsspelare lämnat föreningen har speltiden ökat för Kirschner och han har visat att han varit mogen uppgiften. Ynglingen har bidragit med ett pålitligt gnugg och varit en kropp som gjort Västervik stabila mitt i kaoset. Våren kan förstås bli vansklig med tanke på att han också matchas hårt i J20 och därmed kan riskera att ta lite slut, men han har gjort det tillräckligt bra för att vara förtjänt av mer speltid i Allettan.
