Vännäs har efter många om och men begärt sig ner i division 2. Tumba som stod först i kön att få frågan om att ersätta dem har vänligt, men bestämt tackat nej till att ta den erbjudna platsen och därmed är det Arbogas tur att fundera. Grundinställningen där är att det lutar åt ytterligare ett nej. I alla fall om man ska tro klubbens föredömligt transparenta kommunikation.
Argumenten i samtliga fall är att det inte håller ekonomiskt att ta klivet.
Då snackar vi klubbar som spelade i kvalserien och satsade mot Hockeyettan säsongen som gick och som står beredda att göra om samma sak säsongen som kommer. Rent krasst, det finns inte många division 2-klubbar som på kort varsel är beredda att ta klivet uppåt i seriesystemet. Bortsett förmodligen från några gäng i söder vars geografiska position säkerställer att de inte riskerar att hamna i den kostsamma Vårserien norra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
På licensnämndens bord ligger samtidigt ett sammelsurium av årsbokslut som spänner från svaga till bedrövliga. Om de tillämpar sitt reglemente fullt ut så som det var tänkt när det instiftades kommer det innebära en slakt av ligan. Men ishockeyförbundet har gett dem mandat att vara riktigt bjussiga med dispenser. Hockeyettans klubbar mår som generell grupp uruselt ekonomiskt.
Matten när man överväger allt detta är ganska enkel. Det är inte hållbart. Hockeyettan som liga har kommit till ett vägskäl. Det är dags att sluta blunda för verkligheten. Hur mycket man än vill att nuvarande formation och upplägg är vägen framåt måste man inse att så inte är fallet.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det har visat sig sällsynt svårt att shoppa rättigheterna till ligan och kapitalisera på den till det pris den skulle behöva betinga för att det ska ge rimligt klirr i kassan för de 40 klubbarna. Det har det egentligen aldrig gjort under tiden med en ligaorganisation i bakgrunden (jo, det var ju faktiskt på väg att bli något riktigt bra med ATG på kroken, men det sumpades ju av att några tuppiga prestigegubbar inte kunde agree to disagree och gå vidare framåt). Det är ingen som ska hängas för det, efter dryga tio år är det bara att konstatera att de pengarna finns helt enkelt inte att uppbringa på den här nivån.
Ur min synvinkel finns det två alternativ.
Man kan skyndsamt se till att banta ligan till betydligt färre lag vilket skulle göra att det är färre som ska dela på kakan, kanske ha lite större muskler till att finansiera verksamhet och resor och samtidigt trygga det faktum att det finns lag underifrån som trycker på och faktiskt vill upp...
...eller så kan man kort och gott acceptera faktum att det inte fungerar, gilla läget och rikta in sig på en modell där man spelar betydligt mer lokalt och kanske rent av utökar ligan med några lag för att spela mer centrerat på sina geografiska platser.
Det finns garanterat goda argument för båda sidor, men faktum är att valet måste göras snart. Det är inte så att det mirakulöst börjar ramla manna från himlen och klubbarna plötsligt blir välbärgade föreningar som klarar av den kostym de måste bära. Den utveckling vi ser idag med nej tack och dispenser kommer knappast att tvärvända bara man blundar och hoppas.
Det är dags att sluta blunda för verkligheten och acceptera att 40 lag i en rikstäckande serie som förväntas kuska land och rike runt inte är en modell som fungerar.
