Förra veckan resonerade jag kring klubbar som spänner bågen högt, men egentligen inte har trupper nog för att kunna leva upp till sina ambitioner under rubriken ”Tyvärr – här är lagbyggena som inte matchar ambitionerna”. Men vad händer om man vänder på det perspektivet och istället reflekterar över smygarna? De där klubbarna som inte särskilt många snackar om, men som i det tysta bygger trupper som börjar se mer och mer spännande ut.
Det kan vara på sin plats att utfärda en varning för klubbar som gör det bra och som högst troligt kommer bli bättre än vad många tror. Med det sagt behöver det inte nödvändigtvis nå hela vägen till ett slutspel för alla av dem, men jag identifierar fyra klubbar som det finns all anledning att ha högre förväntningar på kommande vinter.
Superdeal: Läst allt på Hockeysverige Plus - hela sommaren - för en krona
{{ PAYWALL LIMIT }}
KUNGÄLV
Kungälv fick sin Hockeyettan-plats via skrivbordet långt in i sommaren och blev så illa tvungna att ta med sig en division 2-trupp upp i finrummet. Från klubbledningens sida var man öppna med att man inte riktigt visste vad som väntade och hoppades på att kunna växa in i ligan både som klubb och som lag. Mot den bakgrunden var den virvlande starten man fick på Hockeyettan-äventyret långt över förväntningarna och landade de poäng som gjorde att man trots allt kunde klara sig undan kvalspel med ganska god marginal även om laget kroknade under den andra halvan. Som comeback-säsong i ettan betraktad var 25/26 mer än godkänd.
Klubben och laget gjorde också precis de där lärdomarna som man hade hoppats och förlänger nu med de delar av truppen som visade att de klarade av nivån. Inte nödvändigtvis några flashiga lirare (jo, Oliver Gabay förstås...), men spelare av det rätta virket som klarar av den ganska tempostarka och tuffa hockey som spelas i söderserien. Man fick med sig mycket från säsongen som gick och utnyttjar den kunskapen på helt rätt sätt.
Samtidigt kan man inte undgå att den fina säsongen positionerade Kungälv som en relevant spelare i Göteborgsområdet och det gör att man får välja spelare från en högre hylla den här våren. Det skvallrar inte minst värvningarna av spelare som Rasmus Hultfelt, Petter Sjöcrona och Rasmus Åkerblad om. Kungälv betraktas inte som ett givet bottenlag och blir därmed ett attraktivare val för den kategorin av spelare. Det syns inte nödvändigtvis i laguppställningen om man bara flyktigt skummar igenom namnen, det är så att säga inget stjärngäng, men Kungälv kommer på merparten av alla händer vara ett starkare lag säsongen som kommer. Det kommer nog ganska snabbt visa sig att det är ett lag den inte kommer bli lätt att tas med.
Foto: [Skärmdump]
GRÄSTORP
Grästorp var ett väldigt tydligt ingenmanslandslag från start till mål säsongen som gick, men med lite medstuds skulle man faktiskt kunna bli betydligt mer än så kommande säsong. Anledningen till det är att man har gjort en ganska tydlig analys av vad som saknats de senaste säsongerna och försökt göra något åt den situationen.
De två punkterna? En för smal spets och för svagt målvaktsspel. Kort och gott har man genom värvningar av spelare som Philip Frankl och tjecken Michal Ramik försökt skapa förutsättningar att avlasta spelare som Anton Kivelä och Albin Sterner i det offensiva. Målbilden har varit att flytta hierarkin i laget lite nedåt och få till fler linor som faktiskt kan producera poäng på regelbunden basis. På målvaktssidan väljer man att ta en chans med forne stortalangen Ian Blomquist som blir uttalad förstekeeper och ska försöka hjälpa honom att få tillbaka det där ack så viktiga självförtroendet. Lyckas man med det har man en målvakt som kan stå väldigt många matcher och vinna mer än de ganska jämna målvaktspar utan toppar som vaktat GIK-kassen de senaste åren.
Det är så klart ett lagbygge med några om och men, men funderar man kring det faktum att det ändå finns en väldigt solid stomme av arbetarspelare med hjärta för föreningen och att rutinerade tränaren Andreas Appelgren återvänder till klubben talar ändå ganska mycket för att det ska bli lyckat. Grästorp har en grund att bygga vidare ifrån som många klubbar i liknande situation saknar och gör att de faktiskt kan bli ganska slagkraftiga.
Foto: [Skärmdump]
PITEÅ
Mycket kan förstås hända under sommaren. Det visade om inte annat historien med Viggo Nordström som skrev nytt kontrakt för att sedan ändå försvinna till Nybro Vikings ifjol. Men i Piteå har sportchefen Anton Wallsten ändå gjort ett styvt jobb med att lyckas behålla de kanske mest åtråvärda unga stjärnorna när backen Wilmer Lindfors och forwarden Oscar Bramberg förhållandevis tidigt ritat på nya kontrakt. Det pekar ut en riktning mot kontinuitet som känns helt rätt och riktig.
Den bilden förstärks också av att sportchefen tidigt såg till att förlänga med tränarparet Tomas Holmström och Daniel Rankvist. De kom in mitt i säsongen ifjol och såg till att förenkla lagets spel. Det blev lite rakare, lite mindre teoretiskt. Helt rätt medicin för ett ungt garde som befinner sig mitt i en utvecklingsprocess. Det är en sliten klyscha att ett år äldre betyder ett år bättre, men det är något Piteå får hoppas på nu när man ändå väljer och får behålla en ganska stor del av det unga spelargalleri som haft höga berg och djupa dalar i sin prestation över de två senaste säsongerna. Börjar lite polletter trilla ner under Tomas Holmströms lugna ledarskap finns faktiskt förutsättningar för något ganska bra. Då är en topp sex-position i den norra tabellen inte en orimlig målsättning.
Det som framförallt talar till Piteås fördel är att man gjort något åt målvaktssidan. Det har varit en problematisk position de två senaste säsongerna utan burväktare som vunnit matcher åt laget de kvällar när spelet kanske inte fungerat. Nu plockar man in talangfulle Jonathan Reinholdt som varit alldeles för bra för att sitta fast i rollen som andrekeeper i Sundsvall. Fortsätter hans utveckling så som man kan förvänta sig kan han bli mannen som pekar ut vägen framåt för Piteå.
Foto: [Peter Skaugvold/Bildbyrån]
MJÖLBY
En gång är ingen gång och det är svårt att upprepa en hejdundrande succé. Det verkar vara en ganska allmänt vedertagen uppfattning att Mjölby kommer få svårt att följa upp sin fina säsong med slutspelsavancemang 25/26. Jag erkänner villigt att jag tillhör skaran som kanske underskattat lagets slagkraft för toppen ytterligare en vinter. Men är inte det ett läge som passar Mjölby alldeles, alldeles utomordentligt?
Som det ser ut kommer man få behålla merparten av sitt succélag från säsongen som gick. De vassaste spetsarna är kvar, de hungrigaste trotjänarna vill gnugga vidare, tränaren Björn Tholander Olsson ska fortsätta svinga sitt trollspö ytterligare en vinter. Ovanpå det har statusen höjts och man kommer kunna göra lite finare nyförvärv än vanligt. Sebastian Lillsund från Vita Hästen är ett bra exempel och det allra mesta talar ju för att spetsskrinnaren Adam Karlsson är på väg hem till moderklubben. Med en bibehållen stomme som fått smak på topp tio och en lite utökad spets kommer Mjölby ha ett bra lag på papperet.
Lägg till det då bränslet som de många nederlagstipsen måste ge. Små klubbar likt Mjölby slår alltid som bäst ur en position som underdog och att, likt ett Halmstad Hammers, inte fullt ut få erkännande för att man är bra på riktigt borde pumpa upp en lust att ”visa de j***arna” som man kan komma ganska långt på. Jag vidhåller att Mjölby på papperet förmodligen inte kommer ha ett lag som matchar de andra som kommer tippas topp tio, men det lär knappast saknas motivation för att göra om den fina bedriften en säsong till. En rejäl varning är härmed utfärdad.
Foto: [Elin Lundgren/Mjölby Hockey]
