Inför återstarten tar vi nu ett rejält grepp om samtliga lag och analyserar de fyra olika serierna. I fyra artiklar granskar vi nu de fyra serierna och analyserar dess lag utifrån punkterna ”framgångsfaktor”, ”förbättringspotential”, ”spelare att hålla ögonen på” och ”slagkraft”.
Idag: den norra vårserien.
{{ PAYWALL LIMIT }}
KALIX
Framgångsfaktor: Den offensiva potentialen
När man pratar runt med representanter från topplagen i Hockeyettan norra är det ganska tydligt att det finns en respekt för Kalix. Det talas om ett lag som är lurigt att möta, men som inte riktigt lyckades få ihop det i grundserien och rent offensivt gjorde man det faktiskt inte så pjåkigt. Kalix prickade in betydligt fler mål än de andra bottenlagen och spelade ett ganska bra powerplay (22,95%). Förutsatt att man får behålla de flesta av sina spetsspelare (Mack Keryluk hyrs ut till Västervik) och inte drabbas av spelarflykt finns ganska goda förutsättningar att fortsätta leverera nu när det bara väntar ganska modest motstånd efter jul.
Förbättringspotential: Defensiven
Varken Linus Marcko eller ynglingen David Ronnestål har särskilt bra siffror från grundserien, men det är inte målvakterna som ska hängas för de svaga resultaten. Tvärtom har Kalix keeprar gjort vad de kunnat och spelat ganska bra. Men organisationen i försvarsarbetet har lämnat mer att önska och motståndarna har bjudits på alldeles för många bra lägen. Här måste man skärpa till sig betänkligt om man ska kunna göra resultat av den potential som trots allt finns i laget.
Spelare att hålla ögonen på:Oscar Kohlström, back
Den 22-årige försvararen gör sin andra säsong i klubben och har under hösten fått pryda sin tröja med ett C. Vi snackar med andra ord en väldigt viktig pjäs som tar sitt ansvar bakåt, men framförallt har en uppsida i det offensiva. Något inte minst poängleveransen ifjol visar. Kalix är naturligtvis inte slutdestinationen för hans karriär, men kommande vår kommer han vara en av nyckelspelarna i vårserien.
Slagkraft: Det finns en inneboende kapacitet i laget som inte riktigt kommit fram under grundserien. Att laget skulle kunna mäta sig med de fyra stora i norr fanns kanske inte på kartan, men poängdifferensen upp till strecket borde i alla fall ha varit mindre. Men nu får man lite av en omstart. Det blir modest motstånd i vårserien och får man bara fram det där vassa lite mer konsekvent kan det faktiskt bli riktigt kul. Kalix är en av de tydliga kandidaterna till att ta sig in i slutspelet bakvägen.
KIRUNA IF
Framgångsfaktor: Det bekanta motståndet
Kiruna IF gjorde en rakt igenom svag grundserie sett till sina egna förväntningar på den egna förmågan, men man lyckades i alla fall vinna fem matcher. Två gånger mot Kalix, två gånger mot Örnsköldsvik och en gång mot Clemensnäs. Den uppmärksamme läsaren noterar att samtliga är lag som man nu fått med sig till den norra vårserien. I dessa fem segermatcher lyckades man dessutom sammanlagt producera 30 av de 54 mål man gjorde totalt över samtliga seriens 21 omgångar. Det är ganska starka papper och letar man efter något att bygga en positiv känsla kring kan konstateras att man både vet hur man får hål på och slår lagen man nu ska göra upp med under våren. Det kan aldrig skada att ha sådan statistik i ryggen.
Förbättringspotential: Bortaspelet
Det mesta skulle kunna bli bättre för Kiruna IF som varit för tama i defensiven och vars importer inte har levererat poäng på en tillräckligt hög nivå, men en sak står ut. Ska man vara med och tampas om toppositionerna i serien räcker det inte med att snubbla in lite segrar på hemmaplan med jämna mellanrum. Då måste man vinna borta också och där lyckades Kiruna inte alls i grundserien. Faktum är att det bara blev en enda bortaseger, mot ett Clemensnäs som då befann sig i fritt fall. Med sina totalt fem poäng på bortaplan var Kiruna IF den norra ettans sämsta bortalag. Visst, man reser mycket och långt, men det är en parameter som man måste bli mycket bättre i.
Spelare att hålla ögonen på:Johannes Mäki, forward
20-åringen är tillbaka i Kiruna efter att ha spelat juniorhockey i Luleås organisation och växte under hösten in i seniorhockeyn på ett bra sätt. Kiruna hade svårt att komma loss offensivt, men glimtvis visade Mäki upp något som med lite rutin och erfarenhet garanterat kan bli något vasst. Han är inte redo att kunna bära det här laget den här säsongen, men fortsätter utveckling under våren kan han mycket väl bli en av spelarna det skrivs mycket om till nästa säsong.
Slagkraft: Med importspelare som Teemu Siironen, Matej Galbavy och Miro Lehtimäki borde Kiruna IF vara ett lag som omtalas i toppen av den ärligt talat väldigt svaga norra vårserien. Men det som visades upp i grundserien skrämmer inte alls. Importerna gjorde inte vad de skulle och den hemvävda stommen är alldeles för svag för att kunna konkurrera i något högre skikt på division ett-nivån. Sker en ordentlig uppryckning av dem som ska leda är det möjligt att det kan börja flyga, men spontant känns gruvgänget ärligt talat inte som någon särskilt given utmanare om en slutspelsplats.
Foto: [Skärmdump]
CLEMENSNÄS
Framgångsfaktor: En hög högstanivå
På papperet hade Clemensnäs faktiskt ett lag som såg ut att kunna bli lite lurigt inför seriestart, men det har inte funkat alls. Det är möjligt att strulet vid sidan av där det uppdagats att ekonomin egentligen inte räcker till för Hockeyettan-spel har stört mer än man velat medge, men hösten har varit dyster både spel- och resultatmässigt. Laget avslutade grundserien med elva raka förluster och har inte vunnit en match sedan den 27 oktober. Det är dystert. Men någonstans i kråksången måste man ändå påpeka att laget vid flera tillfällen gjorde starka insatser mot topplag som Hudiksvall och Piteå under den här perioden. Det gav inga segrar, men vid två tillfällen fick man med sig poäng. Den visar sig alldeles för sällan, men rätt dagar har Clemensnäs faktiskt en ganska hög högstanivå.
Förbättringspotential: Special teams
Laget var överlägset sämst på att göra mål i den norra serien och läckte samtidigt betänkligt bakåt. Med andra ord är det kanske inte så förvånande att man har svaga siffror även i special teams. Faktum är att Clemensnäs var sämst i både powerplay (17,44%) och boxplay (70,27%) i den norra serien. Där måste man skärpa till sig åt båda håll om det inte ska bli bottenstrid igen.
Spelare att hålla ögonen på:Liam Nilsson, forward
Det går inte att blunda för den interna poängligasegraren Liam Nilsson som nu en gång för alla visat att han är en bra spelare på Hockeyettan-nivå. Tyvärr har han under hösten varit alldeles för ensam om att prestera på en konsekvent hög nivå i det blå laget.
Slagkraft: En bra dag kan Clemensnäs besegra alla lag i serien, men frågan är hur motiverat laget är. Man går en ekonomisk kamp vid sidan av isen som garanterat tar mycket energi och i och med att ingen åker ur serien den här säsongen kan energin snabbt tryta efter några förluster. Jag har svårt att se hur Skellefteå-gänget efter sin svaga avslutning av grundserien ska kunna repa tillräckligt mycket mod för att göra något särskilt bra av vårserien. Tyvärr.
Foto: [Skärmdump]
ÖRNSKÖLDSVIK
Framgångsfaktor: Formkurvan
I Örnsköldsvik har man aldrig hymlat om att grundserien är en utvecklingsprocess och att det är vårserien efter jul som är det riktiga elddopet. Efter en trög start blev laget också bättre och bättre under hösten och man avslutade grundseriespelet med att vinna fyra av sina fem sista matcher på ett imponerande sätt. Det är med andra ord ett ganska formstarkt gäng som gått på ledighet och känslan måste vara god inför återstarten. Medan andra lag kämpar med frågetecken har Örnsköldsvik snarare spelare som klivit fram som utropstecken med Tobias Oskarsson, Vilmer Grundström och Olle Söderlund i främsta ledet.
Förbättringspotential: Försvarsagerandet
Nu blev det precis som det mesta annat förvisso bättre mot slutet av serien, men det går inte att blunda för att 97 insläppta mål på 21 spelade matcher är väldigt svagt. Släpper man in 4,6 mål i snitt per match kommer man inte vinna många matcher, det kan nog alla vara överens om. Inte en enda av Ö-viks ordinarie spelare hade plusstatistik i grundserien och här krävs en påtaglig skärpning för att kunna flyga mot slutspelsplatserna.
Spelare att hålla ögonen på:Tobias Oskarsson, forward
Den unge forwarden kom in från Modos juniorer inför den här säsongen och har tagit Hockeyettan med storm. Att i seriejumbon snitta över en poäng per match är urstarkt och det är knappast något snack om att Oskarsson är i Örnsköldsvik på lånad tid. Frågan är bara hur långt han kan ta klubben den här våren innan någon större förening nyper honom.
Slagkraft: Klubben har haft en sund inställning till sin slagkraft och säsongen i största allmänhet och kliver in i vårserien som en betydligt större utmanare än jumbopositionen i norra serien kanske antyder. Vi snackar inte något givet slutspelslag, men i alla fall en klubb som kan vara med och störa och utmana lite om det. Förutsatt att man får behålla sina succéspelare i offensiven så klart.
FALU IF
Framgångsfaktor: Underskattning
Jumbo i västra serien, totalt sju futtiga inspelade poäng och första (enda) hemmasegern först i näst sista hemmamatchen. Det finns inte mycket hos Falu IF som skrämmer kommande motståndare. Snarare mängder av punkter som ger anledning att räkna ut dem. Men det kanske kan vara en styrka nu när allt startar om på noll. Statistiskt är masarna så klart urusla, men många av motståndarna har under seriens gång gett dem beröm för att vara svårspelade. Att deras söliga tempo är svårbemästrat och att de faktiskt bjudit ett bättre motstånd än vad siffrorna visar. Kan man hålla liv i den lågan och samtidigt bli lite underskattade är det faktiskt ganska troligt att det kan lyfta i alla fall lite för Falun.
Förbättringspotential: Effektiviteten
Det kan tyckas att det finns spelare i truppen som inte borde ha några problem att få pucken i nät, men faktum är att Falu IF var riktigt svaga i det momentet under grundserien. 30 gjorda mål på 18 matcher är uruselt och dalkarlarna hade västra seriens sämsta skotteffektivitet (7,19%) och spelade ett ofarligt powerplay (9,62%). Vad nycklarna än är för att få igång den slumrande (snarkande!) offensiven måste ledarteamet hitta dem snabbt under juluppehållet. Offensiven i grundserien var under all kritik.
Spelare att hålla ögonen på:Alfred Svensson, målvakt
Marcus Nygren är så klart förstekeepern och den som bör förväntas stå flest matcher, men unge Svensson har fått mer förtroende än förväntat under grundserien och gjort det bra. Han har förstås inte vunnit särskilt många matcher, men visat upp ett spel som i sina bästa stunder lovat en hel del. Det blir spännande att se hur han kan ta det vidare. Med rätt utveckling är det en förstekeeper i Hockeyettan i vardande.
Slagkraft: Falu IF är inte så dåliga som tabellplaceringen i grundserien antyder. Får de bara ut lite mer av potentialen i sitt lag bör man kunna hålla sig borta från den absoluta bottenstriden i den här serien. Att steget är långt upp till den absoluta toppen råder det dock inga tvivel kring. Laget har inte visat upp mentalitet nog att kunna pekas ut som en utmanare. Spelar man av säsongen och klarar en mittenplacering är det bra nog med tanke på hur det har sett ut.
BORLÄNGE
Framgångsfaktor: En inneboende potential
Tränaren Liam Wallström har varit frustrerad under hösten. Hans lag har nämligen gjort betydligt bättre insatser än vad de har fått betalt för i poäng. Men trots starka insatser även mot topplagen har dalkarlarna hittat vägar att förlora matcher och stannade i slutändan på en niondeplats i serien. Men marginalerna är små och skulle man få några medstudsar med sig i början kan det gå fort. Det finns en inneboende potential i det unga laget som med lite medgång skulle kunna blomma upp ordentligt. Motståndet i vårserien skrämmer inte och spelar Borlänge vidare på sin nivå kan det räcka en bra bit.
Förbättringspotential: Hemmaspelet
Borlänge vann bara en enda match under ordinarie tid på hemmabanan under grundserien. Det var mot rivalen Falun i en match som man lyckades avgöra sent. Där måste man så klart steppa upp. I en tight serie är det ofta ett starkt hemmaspel som fäller avgörandet och efter jul måste masarna börja plocka merparten av poängen i Borlänge ishall. Även kvällarna när spelet kanske inte stämmer fullt ut.
Spelare att hålla ögonen på:Hampus Malm, back
Ynglingen som gör sin första säsong i seniorhockeyn har mycket kvar att lära, men har under hösten visat en hel del spännande tendenser. Han har en tilltalande storlek och har vid några tillfällen lossat en bössa som säkerligen kan komma att bli ganska bra. Med hösten lagd till handlingarna förutsätter jag att han kommer fortsätta växa under hösten.
Slagkraft: Med tanke på hur lite betalt Borlänge fick för ganska fina insatser under hösten är känslan att det är något som bara ligger och väntar på att förlösas här. Det är ett ungt lag som säkert kommer fortsätta göra naiva misstag, men spelmässigt har man byggt en bra grund under hösten och med lite mer utdelning kan laget lyfta. Jag ser faktiskt Borlänge som en av de tydligaste utmanarna till att kunna nypa en play-in-plats från den här serien.
Foto: [Skärmdump]
WINGS
Framgångsfaktor: Ingen press på axlarna
Det faktum att inget lag åker ur Hockeyettan den här säsongen måste vara en lättnad för Wings. Med det spel man visat upp så här långt hade risken nämligen varit ganska överhängande att laget hade hamnat i en nervig bottenstrid och riskerat kval. Men nu finns ingen press över huvud taget. Att man bara kan kliva ut i vårserien, sänka axlarna och försöka ha kul istället för att fundera över misstag och resultat borde kunna vara förlösande för det unga laget. Det är i alla fall vad man får hoppas på.
Förbättringspotential: Glöden
Wings hade väldigt svårt att göra mål i grundserien, man släppte in flest mål av alla lag i hela östra serien, man lyckades bara vinna en enda gång på bortaplan (mot hemmausla Enköping) och slutade näst sist med endast 12 inspelade poäng. Roten till allt det där deppiga kan kanske härledas till bristen på glöd. För vad vill Wings? Även om det från början fanns antydan till ett grundspel hittade laget ständigt vägar att förlora matcher även när de spelade helt okej och den där killer-instinkten som ett bra lag har även om spelarmaterialet framstår som blekt på papperet har saknats. Spetsspelare har dessutom lämnat längs vägen (Alex Ek, Dennis von Walden, Oscar Bramberg). Här måste man hitta ett botemedel för att få in lite vilja, tro och glöd i anrättningen.
Spelare att hålla ögonen på:Didrik Lif, forward
21-åringen har stått på tillväxt i a-lagstruppen i några säsonger nu och även om utvecklingen kanske inte har gått riktigt i den takt som man hade kunnat förvänta sig befinner han sig nu efter alla avhopp i en position där han måste vara en av pjäserna som leder de offensiva styrkorna. Det blir lite upp till bevis i vårserien.
Slagkraft: Jag har väldigt svårt att se Wings som något annat än ett lag som bara spelar av säsongen under vårkanten. Den inneboende kraften att verkligen göra något bra av sina förutsättningar verkar inte finnas. Lite motstuds och man viker ner sig och har man den mentaliteten finns det ett flertal gäng i den här serien som står beredda att kapitalisera. Wings kommer i slutändan inte vara nära diskussionen om play-in-platserna.
Foto: [Skärmdump]
ENKÖPING
Framgångsfaktor: Målvaktsspelet
Enköping må ha varit rakt igenom usla under grundserien och slutat sist i den östra Hockeyettan, men målvakten Viktor Andersson gjorde ändå vad han kunde för att ge laget chanser att vinna. Keepern slet på och gjorde flertalet riktigt bra matcher. Enköping föll inte på att det ramlade in för många puckar bakåt, utan att man inte gjorde några mål framåt och är det någon som kan börja vinna poäng åt gänget är det faktiskt dess målvakt.
Förbättringspotential: Effektiviteten
En hopplös ineffektivitet har plågat laget i flera säsonger och hösten blev någon form av bottennotering när Enköping bara lyckades mäkta med 23 mål framåt på 18 spelade matcher och noterade en skotteffektivitet på 5,03%. I en synnerligen svag östserie ska tilläggas. Det har varit rent sorgligt och ingenting föreningen tagit sig för tycks ha hjälpt. Här är förbättringspotentialen dock gigantisk, för så dåliga kan inte Enköping vara i en serie till.
Spelare att hålla ögonen på:Tim Almgren, forward
Det blev smått ironiskt att den unge forwarden lämnade storsatsande Västervik för att han ville ha en större roll för att bara några veckor senare kunna konstatera att den totala utförsäljningen av spets i svallvågorna av en ekonomisk kris gjort att möjligheterna till speltid blivit väldigt mycket bättre på ostkusten. Men Almgren vände hem till moderklubben och även om han inte fick det att lossna under sina åtta matcher under hösten är det en skicklig spelare som mycket väl skulle kunna få fart på grejerna i vårserien.
Slagkraft: Kunde Enköping inte konkurrera i den östra serien, där man inte tog en enda poäng på hemmaplan och slutade sist i serien med futtiga nio poäng inspelade, är det svårt att se hur de ska kunna göra det i den norra vårserien. Nu väntar långa resor, motståndare som spelar ganska aggressivt och en tillvaro långt utanför den strålkastarbelysning där spelarna egentligen vill vara. Årets Enköping har visat sig vara synnerligen svagt och det går inte att tippa laget någon annanstans än i ännu en bottengyttja.
