Inför återstarten tar vi nu ett rejält grepp om samtliga lag och analyserar de fyra olika serierna. I fyra artiklar granskar vi nu de fyra serierna och analyserar dess lag utifrån punkterna ”framgångsfaktor”, ”förbättringspotential”, ”spelare att hålla ögonen på” och ”slagkraft”.
Idag: den norra Allettan.{{ PAYWALL LIMIT }}
PITEÅ
Framgångsfaktor: Entusiasmen i anfallsspelet
Laget har en väldigt ungdomlig profil och flera av de unga spelarna som plockats in har fått en fantastisk utväxling under hösten. Vi har fått se blivande offensiva stjärnor som Oskar Lundkvist och Viggo Nordström slå igenom, men också fått njuta av den burdusa aspekten av Isak Holmström och en injektion som Oscar Bramberg stod för när han kom in från Wings. Piteå har spelat ett väldigt sevärt anfallsspel och ovanpå det fått imponerande utdelning. Det har varit kvickt, fyndigt och entusiastiskt på ett sätt som värmer.
Förbättringspotential: Försvarsspelet
Lika lysande som Piteå varit i den offensiva delen av banan, lika svaga har de varit i defensiven. Det är så att säga ingen slump att laget konstant spelat väldigt målglada matcher. Bitvis har det varit snudd på plågsamt att se och man har saknat linjer och tålamod i försvarsarbetet samtidigt som målvaktsspelet varit på sin höjd mediokert. Delvis kan man förstås skylla det på ungdomlig naivitet med tanke på strukturen i lagbygget, men här måste Piteå skärpa sig betänkligt om de ska kunna stå upp mot bättre motstånd under våren.
Spelare att hålla ögonen på:Viggo Nordström/Oskar Lundkvist, forwards
De två ynglingarna har varit helt fantastiska hela grundserien. Trots att de gör sin första hela seniorsäsong har de gått från klarhet till klarhet och lett Piteås offensiv. Från början såg det ut som att det var Nordström som skulle servera och Lundkvist som skulle skjuta, men med tiden har de gemensamt växt till mångsidiga forwards som kan göra poäng på alla möjliga sätt och leder laget.
Slagkraft: På en bra dag kan Piteå garanterat vara med och utmana alla lag, men laget har inte strukturen och defensiven för att kunna vara framgångsrika över en hel lång serie mot bra motståndare. Vi kan nog förvänta oss en ganska svajig resa där briljant växlas med djupa dalar och där tyngdpunkten fortsatt kommer ligga på offensivt spel. Men får man det att klaffa fullt ut är topp fem i Allettan norra ingen omöjlighet.
Foto: [Ola Westerberg/Bildbyrån]
BODEN
Framgångsfaktor: Hungern i laget
Boden gjorde en lite yngre och mer oprövad satsning till den här säsongen när många av de gamla trotjänarna klev av och ersattes av spelare som man lyfte upp från den egna verksamheten eller hämtade i närområdet. Det har verkligen burit frukt. Boden har haft energi och driv hela hösten och spelat en hockey där spelare har kunnat växa och till och med en veteran som Daniel Mannberg som såg trött ut ifjol har flugit fram. Det verkar vara en grupp som är beredd att underkasta sig det hårda arbetet i banans båda delar vilket har lett till en tydlig stabilitet där man både levererar framåt och håller tätt bakåt. Den där hungern som personifierar Boden den här säsongen kommer bli viktig framåt.
Förbättringspotential: Rutinen
Rutin är naturligtvis inte något som laget kan lösa på en lunchrast, förutsatt att sportchefen Arto Sirviö inte ger sig ut och värvar en masse förstås och det lär knappast hända. Snarare är det så att klubben får se stundande Alletta som ett utmärkt tillfälle att bygga just rutin inför framtiden. Man har ett förhållandevis ungt och uppenbarligen mycket skickligt lag som nu kommer göra lärdomar inför framtiden. Men det går inte att komma ifrån att bristen på erfarenhet kan komma att bli Bodens akilleshäl i Allettan. Spelare som Daniel Mannberg, Felix Dahlroth och nyligen comebackande Christian Nyman kommer behöva ta ett stort ansvar.
Spelare att hålla ögonen på:Andreas Nilsson, forward
22-åringen som spenderade sina juniorår i Luleå är inne på sin tredje säsong i Boden och har den här hösten tagit klivet från att vara en gedigen vattenbärare till att bli en pålitlig poängspelare för lagets övre hierarki. Det är ett bra exempel på vad som kan hända om man har lite tålamod och ett resultat av Bodens tydliga satsning på ett ge de lite mer ”hemvävda” spelarna chansen den här säsongen.
Slagkraft: Med tanke på att många nog trodde att det här skulle bli något av en mellansäsong för Boden har laget redan överträffat många förväntningar i grundserien, men utifrån vad man visat upp så här långt finns ingen anledning att tro så mycket annat än att laget kommer fortsätta göra resultat. Den norra Allettan bjuder motstånd av skiftande kvalitet och stabiliteten i spelet gör att Boden kommer skörda ny frukt. Borde definitivt kunna vara med och tampas topp fem.
HUDIKSVALL
Framgångsfaktor: Klassen och målmedvetenheten
Hudiksvall har ett av Hockeyettans allra bästa lag med en backsida där varje pjäs är en toppback i ligan och en forwardssida med så väl starka poängspelare som grovjobbare. Man har byggt laget smart och även om det möjligtvis kan anses vara i tunnaste laget (men där lär det väl dyka upp någon breddvärvning) finns definitivt materialet för att kunna gå hela vägen. Lägg till det att det här är ett målmedvetet gäng. De gick in i säsongen med vetskapen om att allt fram till Allettan skulle vara ett träningsläger och har efter några bittra slutomgångsmissar i kvalserien ställt siktet mot Hockeyallsvenskan. De kommer vara påkopplade efter jul.
Förbättringspotential: Målvaktsspelet
Tittar man bara på siffrorna är det kanske ingen fara på taket, den uttalade förstekeepern Adam Ohre ligger en bit över 90% i räddningsprocent och har hållit tre nollor. Man kan väl säga att han har gjort det han ska. Men den norra serien har varit för svag för att verkligen testa honom och i några matcher mot slutet rann det in lite oroväckande många puckar. Det finns frågetecken kring om det är han som kan bära Hudik hela vägen till Hockeyallsvenskan. Ska det ske måste han kliva upp en nivå till. Bakom ettan är det nämligen väldigt tomt. Vågar Hudiksvall förlita sig på Brynäs-lånet Kristers Steinbergs eller är en värvning i antågande?
Spelare att hålla ögonen på:Loa Milfors, forward
Stockholmaren kom in några omgångar in i serien när han vände hem från Nordamerika och har kommit perfekt in i Hudiksvalls sätt att spela hockey. Vi snackar en mångsidig rightare med ett bra skott som visat att han är god för en hel del poäng på Hockeyettan-nivå. Förmodligen en doldis för många, men han kommer låta höra tala om sig i Allettan.
Slagkraft: Det här är utan tvekan ett av Hockeyettans bästa lag och målbilden är att vara med och slåss om den allsvenska platsen långt in på våren. Det finns ingen anledning att tro något annat än att det kommer bli så. Gör man bara något åt bredden på forwardssidan och klarar sig utan allvarligare skador på fel pjäser kan det mycket väl vara så att det är Hudiksvalls år i år.
Foto: [Skärmdump]
SUNDSVALL
Framgångsfaktor: Den spetsiga offensiven
Efter några säsonger där Sundsvall framförallt varit ett hårt arbetande kollektiv och levt högt på en ynklig producerande kedja breddade man sin spets och kryddade upp med återvändaren Emil Lindblom till den här säsongen. Det har verkligen gett resultat. Sundsvall har kunnat bjuda på en betydligt mer mångfacetterad offensiv och kunnat ställa ut flera producerande enheter på isen. Med andra ord har man blivit än svårare att tas med (för intensiva, aggressiva och jobbiga är man fortfarande) och målproduktionen har gått upp. Det är ett betydligt spetsigare Sundsvall som kliver in i Allettan den här säsongen.
Förbättringspotential: Boxplay
Sundsvall är ganska homogena som lag och försvarsmässigt finns i det stora hela inga större anledningar till oro, men det kan konstateras att man är det svagaste laget i boxplay av de fyra norrgängen som tar sig vidare till i Allettan. Procenten på 76,19% bör nog upp över i alla fall 80% om man ska kunna vara med och tävla med de allra bästa. Materialet och potentialen till att även spela ett framgångsrikt boxplay finns i truppen.
Spelare att hålla ögonen på:Jonathan Reinholdt, målvakt
Inför säsongen var han en doldis som av ren slentrian antogs för att vara den som skulle betraktas som andremålvakt. Men Reinholdt har visat sig vara en riktig vinnarmålvakt och har trots god konkurrens av rutinerade Carl Hjälm varit den som startat merparten av Sundsvalls matcher. Han har varit riktigt vass och nu blir det spännande hur 20-åringen står sig i en så pass spetsig och stark serie som Allettan.
Slagkraft: Det är lätt att glömma bort, men Sundsvall har faktiskt trots avsaknad av riktig spets tagit sig till det sista steget innan kvalserien två säsonger i rad då man fallit mot Kalmar respektive Kristianstad i semifinal. Årets lag är lite mer mångfacetterat och det är inte särskilt långsökt att man ska kunna vara med och stöka långt fram i ett slutspel i vår igen. I Allettan bör Sundsvall ha siktet inställt på topp fem som sämst, något annat vore att undervärdera sin egen förmåga.
Foto: [Skärmdump]
BRÖDERNAS/VÄSBY
Framgångsfaktor: Stjärnorna i offensiven
Det går inte att blunda för att Brödernas/Väsby har en oerhört spetsig trupp med mängder av spelare som kan leverera framåt. Experimentet att peta in ett gäng unga, hungriga, drivna killar vid sidan av de etablerade stjärnorna för att göra det mindre bekvämt har också burit frukt under hösten. Offensivt har Brödernas tänt på alla cylindrar och stjärnor som Henrik Rommel och Carl Wassenius har sett hungrigare ut än på länge. Det har sett riktigt lovande ut och kommer bli väldigt svårt att freda sig mot för motståndarna i en Alletta. Dessutom har man ett gigantiskt sparkapital i Viktor Hertzberg som utan att vara dålig bara har visat en bråkdel av vad han är kapabel till i grundserien.
Förbättringspotential: Hantera blåsten
Egentligen finns inte så mycket att förbättra för Brödernas/Väsby som gått som tåget genom grundserien. Det är klart att spetsspelarna kan skruva upp det ytterligare en nivå, men det sker per automatik när lunken övergår i matcher som gäller någonting. Här handlar det snarare om att på ett så bra sätt som möjligt lyckas hantera de stormar som blåser vid sidan av isen så att de påverkar laget så lite som möjligt. Hamburgarkedjan Brödernas har ekonomiska problem, sportchefen Tom Tärnström har lämnat klubben och risken är väl att det ökända hamburgarfolket börjar röra om i grytan. Där finns utmaningarna för laget.
Spelare att hålla ögonen på:Marcus Kivelä Carlzon, forward
Det var en liten ögonbrynshöjare när han värvades från KRIF i samband med att Blekinge-klubben nekades elitlicens. Kivelä Carlzon passade inte riktigt stjärnmallen som Brödernas brukar rätta sig efter när de sträcker sig utanför Stockholmsområdet i sitt värvningsarbete. Men i kölvattnet bakom de större namnen har forwarden gjort en riktigt stark höst och framförallt excellerat som passningsspelare. Det är en joker om kan komma att bli väldigt nyttig för laget nu när man ska kliva in i en tuffare serie.
Slagkraft: Brödernas är precis som de senaste åren ett av de stora favoritlagen till att vara med i kampen om att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan och det faktum att man sett piggare och hungrigare ut den här hösten gör att farhågorna för en svag Alletta likt den ifjol borde vara små. Det här är ett lag med en skön mix av rutinerade stjärnor och unga spelare som spelar för att ta sig vidare i karriären och det borgar för rätt energi i alla matcher. Brödernas ska vara med och utmana om serieseger i Allettan och finalplats i slutspelet.
LINDLÖVEN
Framgångsfaktor: Man är ett svårspelat lag
Lindlöven är långt ifrån något lika namnstarkt lag som flera av motståndarna man nu kommer att stöta på i den norra Allettan, men fungerar väldigt bra som kollektivt och har ett sätt att spela som gör att man är med i alla matcher. Oavsett åt vilket håll det i slutändan tippar över är det påfallande ofta så att det blir uddamålssegrar i lagets matcher och man har inte en enda gång under grundserien förlorat med mer än två mål. Det skedde en gång i seriens begynnelse hemma mot Mariestad (utöver det är det fem uddamålsförluster) och då ramlade sista pucken i tom bur med fyra sekunder kvar. Lindlöven är med andra ord väldigt svårspelade och det är en god egenskap att ha när man kliver in i en Alletta.
Förbättringspotential: Den offensiva leveransen
Lindlöven är ett lag som sitter ihop väldigt väl som kollektiv och som kan arbeta sig till segrar som imponerande grupp, men jämfört med merparten av lagen man får med sig från den västra serien är man knappast att betrakta som något målglatt gäng. Att spjutspetsen Isak Jonsson missat halva serien har förstås skadat Lindlöven och nog hade man väl väntat sig lite mer än man fått av stjärnförvärvet Oliver Arle Östergren. Många spelare har bidragit med lite under grundserien, men för att kunna få ett lyft i Allettan måste fler börja leverera mer.
Spelare att hålla ögonen på:Jonathan Frykholm/William Kias, målvakter
Lindlöven har ett väldigt bra målvaktspar där det egentligen inte spelar någon roll vem av herrarna tränaren Lennart Hermansson kastar in mellan stolparna, det är tätt och tryggt oavsett. I grundserien har de delat ganska broderligt på speltiden och så lär det fortsätta även i Allettan om båda får vara hela och friska. Frykholm gjorde en succésäsong ifjol efter att Kias skadat sig. I vår är tanken att de ska skriva historia tillsammans.
Slagkraft: Ifjol överraskade Lindlöven alla genom att komma trea i Allettan och sedan ta sig hela vägen till en semifinal mot Brödernas/Väsby. Riktigt så stora förväntningar ska man nog inte ha på laget den här säsongen. Det är ett habilt arbetargäng som kommer kunna placera sig någonstans i mitten av tabellen och tryggt ta sig till slutspel. Men att förvänta sig mer vore att ha en övertro på laget. Upprepar man fjolårsbedriften överträffar man sig själva.
FORSHAGA
Framgångsfaktor: En underskattad offensiv
Trots att spetsspelare som Pelle Hedlund och Tobias Björklund i perioder varit skadade har Forshaga lyckats åstadkomma en offensiv ishockey som varit vägvinnande i den västra serien. Hugo Ek Koskela har tagit ytterligare kliv som poängspelare, Lukas Enqvist har visat sig vara mer än bara en arbetare och Lukas Smith har tagit klivet från grovjobbare till elegant. Då har jag inte ens nämnt den impact Christoffer Rasch haft från sin backposition. Forshaga har fått med många i produktionen och presterat en bättre offensiv än väntat.
Förbättringspotential: Fler måste kliva fram
Det kanske framstår som paradoxalt med tanke på hyllningarna ovan, men Forshaga behöver att fler kliver fram ur kollektivet och glänser. Bakom topp två-kedjorna är man ett ganska grått kollektiv som förvisso gör sitt jobb på ett bra sätt, men som måste bidra lite mer även i det offensiva. Speciellt om det fortsätter vara så att skador plågar de tilltänkta spetsarna. Allettan är tuffare än grundserien och då behöver man leverans från fler händer för att kunna mäta sig med de bästa. Dessutom plågades laget av en diger skadelista i slutet av grundserien vilket bör oroa en aning.
Spelare att hålla ögonen på:Lukas Smith, forward
Centern har gjort tre hela säsonger i Hockeyettan, först hos Kumla sedan hos Skövde, utan att särskilt många lagt märke till honom. En habil arbetare som gjort sitt jobb i det tysta och på så vis bidragit till laget. I år har han fått kliva fram i en större roll i Forshaga och då har även poängen kommit. En nyttig allround-pjäs som förtjänar ett större erkännande än vad han kanske har fått.
Slagkraft: Det är som vanligt när Forshaga tar sig vidare till Allettan, laget blir en underdog som kommer få rikta in sig på att fälla de lite större drakarna med jämna mellanrum. Några riktiga spetspjäser till trots kan man inte förvänta sig något annat än att det kommer bli strid på tabellens undre halva, men en slutspelsplats borde Forshaga absolut kunna ordna. Faller alla pusselbitar på plats kan man rent av bli att betrakta som lite av en joker.
Foto: [Skärmdump]
SURAHAMMAR
Framgångsfaktor: Kollektivet
Det har skett en monumental uppryckning. Ifjol hamnade Surahammar i negativt kval mycket på grund av att man hade en grupp som inte drog jämnt. Spelsättet var för komplicerat för begränsade spelare att förstå och inom omklädningsrummets väggar fanns inte den riktiga kemin. Årets upplaga ser ut att vara det omvända. Surahammar har agerat riktigt bra som lag och det är många spelare som klivit fram och hjälpts åt att driva offensiven. Lukas Söderlund är stjärnan, men han har inte behövt dra laget på egen hand. Rutinerade pjäser som William Otter och Lukas Henze har klivit fram, men haft många andra i sitt kölvatten. Det är en fin kollektiv insats som tagit laget till Allettan den här säsongen.
Förbättringspotential: Tuppkammen mot topplag
Surahammar må ha varit första lag i serien att lugga en poäng av Brödernas/Väsby, på bortaplan dessutom, men ser man det över hela grundserien hade laget väldigt tufft att få med sig poängen mot de riktigt bra lagen. Det blev idel förluster mot Hanviken, Visby/Roma, Vallentuna och nämnda Brödernas/Väsby. Där måste man naturligtvis skruva upp spelet en nivå när det bara vankas motstånd av andra topplag. Lägstanivån måste upp och tuppkammen resas om man ska kunna matcha det svåra motstånd som nu väntar.
Spelare att hålla ögonen på:Adam Karlsson, forward
Den lille speedkulan gav sig iväg på ett äventyr till Mariestad den här säsongen, men insåg ganska snabbt att gräset inte var grönare på andra sidan och återvände till Surahammar. Väl tillbaka har han tagit upp tråden från ifjol då han öste in poäng och var en av lagets viktigaste spelare. En utpräglad kontringsspelare som passar perfekt in i den hockey som Surahammar spelar och som kommer vara en nyckel i Allettan.
Slagkraft: Sina bästa dagar kan Surahammar välta alla motståndare. De har en ganska kvick offensiv, ett basalt sätt att spela där pucken mer än gärna ska vara framför laget och det kan vara jobbigt att hantera för mer namnstarka gäng som gärna vill trycka på och äga spelet. Men med det sagt är Surahammar fortsatt en brokig samling spelare utan särskilt mycket erfarenhet från den högre nivån och det kan innebära ganska ojämna insatser. Det blir strid på tabellens undre halva, men att Surahammar kan landa en slutspelsplats är absolut inte uteslutet.
VALLENTUNA
Framgångsfaktor: Organisationen
Det vore synd att säga att Vallentuna gjorde någon särskilt bra grundserie, man tog fem poäng färre än ifjol och var i slutändan snubblande nära att faktiskt missa Allettan. Men vad som gjorde att man ändå kom ut på rätt sida strecket och lyckades vinna en hel del jämna matcher var organisationen i spelet. Man började redan under fjolåret med att bygga ett grundspel och har fortsatt på samma linje i år. Även när det grinat emot har Vallentuna haft något att falla tillbaka på och där många andra östserieklubbar spretar åt alla möjliga håll framstår norrortsgänget ändå som någorlunda konsekvent. Det är något man kan fortsätta att bygga kring. Så länge man är tydliga med det man gör och fortsätter arbeta enligt spelsystemet kommer man i alla fall vara ett lag som är ganska svårt att slå.
Förbättringspotential: Målskyttet
Vallentuna var ett trubbigt lag under fjolåret och det är en del av spelet man inte lyckats lösa till den här hösten heller. Man var det av de sex lagen som avancerade vidare från den östra serien som hade svårast att få pucken i nät och gjorde totalt bara 42 kassar på 18 matcher (ett snitt på ynka 2,33 mål per match). En notering i det häradet kommer inte duga om man förväntar sig att kunna utmana de lite större klubbarna i en Alletta, men vid en snabb blick på laguppställningen är det svårt att se vilka spelare som skulle kunna kliva fram som tydliga målskyttar. Antingen måste några forwards överraska eller så måste sportchef Jussi Salo ger sig ut på värvarstråt.
Spelare att hålla ögonen på:Lukas Paulsson, forward
24-åringen har gnetat på som en ganska pålitlig Hockeyettan-spelare i Vallentuna många säsonger nu, men den gångna hösten har han framstått som mer värdefull än någonsin tidigare. Han har varit inblandad i det mesta av det bästa som laget åstadkommit i offensiven och är en av få spelare i laget som verkligen kan bryta mönster med sin blick för spelet och fina passningshandleder. Han måste fortsätta vara bra för att laget ska nå framgång.
Slagkraft: Ifjol var Vallentuna ett skrällgäng som inte bara tog sig till Allettan, utan dessutom vann hälften av sina matcher i spetsserien och avancerade in i slutspelet (där Lindlöven blev för svåra). Riktigt den auran finns inte kring årets upplaga. Det är klart att man kan hitta formen i Allettan, men något annat än att det blir strid på tabellens nedre halva är inte att förvänta. Vallentuna kommer få göra upp med gäng som Sollentuna, Surahammar och Forshaga om de sista slutspelsplatserna.
Foto: [Skärmdump]
SOLLENTUNA
Framgångsfaktor: Tron på den egna identiteten
Man kan säga mycket positivt om skrällgänget Sollentuna som, som nykomling nu tagit sig hela vägen till Allettan, men någon av de starkaste trupperna på papperet har man inte. Rent krasst är det ett spetsat division 2-gäng som stökat runt i Hockeyettan östra och det finns tydliga nycklar till att det varit framgångsrikt. Framförallt har man satt en egen identitet som man sedan vårdat. Det har inte spelat någon roll vilka motståndare som stått på andra sidan, Sollentuna har ändå fortsatt att spela sitt spel. Ibland har det inte räckt till, men många gånger har det lett till segrar. Man har jobbat hårt och varit konsekventa genom hela grundserien och det är beundransvärt. Det finns ingen anledning att tro att man kommer ändra på den saken bara för att serien nu heter Allettan.
Förbättringspotential: Det offensiva
Ser man till laguppställningen finns det ett gäng spännande spelare som skulle kunna ikläda sig rollen som poängproducenter, men under hösten var Sollentuna inte ett lag som gjorde särskilt mycket mål. Gångerna man kom över tre skjutna mål per match var lätträknade i grundserien och även om man försvarar sig bra kommer det bli svårt att lyckas i en Alletta utan en mer spetsig offensiv. Det finns inga pengar till att värva så det är något man kommer behöva lösa internt. Vilka spelare kliver fram?
Spelare att hålla ögonen på:Tristan Magnusson, forward
Magnusson spelade med Segeltorp och lärde sig Hockeyettan den hårda vägen ifjol, det har han haft stor nytta av den här säsongen. Den 21-årige forwarden har spelat med en härlig energi i grundserien. Sett till att ta sig till lägena där det hettar till och visade upp en sida som knappast kan beskrivas som så mycket annat än frän. En del poäng har det också blivit och han skulle mycket väl kunna bli en av de där spelarna som kliver fram för Sollentuna.
Slagkraft: Det är förstås superhäftigt att Sollentuna som nykomling har lyckats skrälla sig till Allettan, men det här är en helt annan nivå än Hockeyettan östra och här ska laget inte ha särskilt mycket att hämta. Man kommer fortsatt vara ett välcoachat lag som går sin egen väg och jobbar hårt, men tar sig Sollentuna till slutspel är det att betrakta som ytterligare en jätteskräll.
