- ”Det är kanske lite mer rock'n'roll här uppe”
- ”Vi var troligtvis anledningen nio gånger av tio att det blev tjafs”
- ”Det finns lite hardcore-fans”
- ”De har kanske inte AIK och Djurgården”
- ”Där var det en slutspelsmatch varje match även i serielunken”
- ”Då skämdes man på ett annat sätt "Vilka är det i södra som är så jäkla bra egentligen?”
Det är en ständig trätofråga som får supportrar att gå i spinn och experter att försiktigt klia sig i det som finns kvar av kalufsen – vilken av de fyra Hockeyettan-serierna är egentligen den bästa?
Det är en känslig fråga som helt uppenbart har väldigt många olika svar beroende på var man befinner sig i landet och vilket perspektiv man väljer att anlägga på frågan. Ska man ta med det där med förutsättningar i resonemanget och är det bredden eller spetsen man egentligen ska titta på?
Oavsett hur man väljer att resonera är det uppenbart att åsikterna påfallande ofta går isär, så vad kan vara mer passande än att låta de spelare som varit runt och testat på spel i flera av de olika serierna berätta om deras fördelar och nackdelar och i slutändan avgöra vilken Hockeyettan-serie som egentligen är den bästa?
I veckans Hockey(h)ettan-panel möter vi backen Markus Magnusson vars Hockeyettan-resa tagit honom förbi klubbar som Lindlöven, Boden, Nyköping, Tranås, Piteå och Kiruna IF, forwarden Alex Ek som spelat i öst, väst och syd med bland annat Nybro, Vallentuna, Visby/Roma, HC Dalen, Huddinge och Wings, backen Oliver Lexenberg som spelat topphockey med Halmstad, Brödernas/Väsby och Mariestad innan han landade i Huddinge, försvararen Sebastian Walfridsson vars meritlista inhyser fina klubbar som Visby/Roma, Nybro, Brödernas/Väsby och Hudiksvall samt energispelaren Robin Höglund som faktiskt dressat upp i samtliga fyra serier för Vimmerby, Huddinge, Borlänge, Boden, Borås och i år Västervik.
Så, vad har de egentligen att säga om Hockeyettans fyra olika serier?
Foto: [Petra Älvstrand/Bildbyrån]
{{ PAYWALL LIMIT }}
Upplever du att det spelas olika typ av hockey i de olika Hockeyettan-serierna?
Markus Magnusson, back, Kiruna IF
– Både ja och nej, allt beror ju på vad du har för tränare egentligen. Norra har väl lite sämre ekonomi och då blir väl tränarna därefter skulle jag säga. Det är min generella bild. När vi hade Mikael Aaro i Piteå var det jättestrukturerat, alla visste vad vi skulle göra, sen har man varit på ställen där det finns sämre pengar och då blir tränare därefter. Det är fall till fall. När jag var i Tranås till exempel, då var det extremt strukturerat och detaljrikt, men även att vi körde så in i helvete. I det stora skiljer det sig lite, men jag skulle inte säga att det är någon jättemarkant skillnad. Det är kanske lite mer rock'n'roll häruppe i norr.
Alex Ek, forward, Wings
– Nu var det ett tag sedan jag var i södra, men där är det lite mer strukturerat, man märker att det är lite noggrannare, lite mer taktiskt. Nu känns det som att det bara är något jag säger, men jag tror att det är lite högre snittålder i södra, speciellt om man jämför med östra där jag är nu. Då blir det lite mer taktiskt, det är inte bara åka och hoppas på det bästa. Västra vill jag minnas att den var ganska brunkig. Det var alltid tighta matcher med till exempel Mariestad, speciellt om man spelade i Dalen, men vi var troligtvis anledningen nio gånger av tio att det blev tjafs. Vi var lika goda kålsupare själva, men det var ganska mycket kamp i de matcherna. Östra är en ganska ung serie, så här är det lite mer fart och fläkt.
Oliver Lexenberg, back, Huddinge
– Så här på rak arm nej. Nu minns jag inte riktigt hur det var i Halmstad, men nej är mitt korta svar. Det blir väl lite mer skillnad på hur specifika lag spelar.
Sebastian Walfridsson, back, Hudiksvall
– Det är väl lite mer spelskicklighet neråt landet, om jag tänker på när jag var i Nybro. Lagen var lite mer spelförande och det blir väl så när det är lite skickligare spelare och lite bättre lag. Nu har jag inte hunnit lira så mycket häruppe i norr, men av vad jag sett hittills blir det väl kanske lite mer fysiskt spel, den typen av hockey. Östra skulle jag nästan säga är någon typ av blandning. I stora drag.
Robin Höglund, forward, Västervik
– Jag har ju också utvecklats eller förändrat mitt spel genom åren, men jag skulle väl säga att topplagen i norra är bra. Boden som jag har varit i och som jag har att prata om tycker jag är riktigt bra. Det är en hög topp i norra. Piteå har ju också tagit sig till kvalserien och visat att de kan tampas typ, fast ändå inte när det väl kommer till kritan. Det slutar oftast med att södra serien är strået vassare just när det kommer till att man ska ha slutfacit på det hela. Här i Västervik känns det som att vi har kvar det allsvenska tänket. Allt är nog ganska identiskt med vad de har haft innan med video, träningar, fys, genomgångar och väldigt mycket utvecklingsfokus på individen. Jag tror inte det blir så annorlunda hockey, bara att det är lite mer resurser i den södra serien. Alla serier har sina toppar och bottnar om man säger så. I ettan är det svårt att få ihop 20 gubbar som är väldigt duktiga spelare och det förstår man ju, men för att få ihop helheten behöver man ganska mycket resurser och jag tror ändå att södra drar strået längst. Hockeymässigt är väl inget annorlunda, men just kvaliteten på individen kanske. Det blir väl lite fler hockeyspelare om man säger så då.
Foto: [Skärmdump]
Bortsett från det rent hockeymässiga, skiljer sig serierna på något annat sätt?
Markus Magnusson, back, Kiruna IF
– Resorna skulle jag väl säga. Sen tycker jag väl att södra är fin på så vis att det är sånt jäkla engagemang runt klubbarna rent fansmässigt. De har ändå supportrar som åker på supporterresor och sådana saker, där var de jättebra i Tranås till exempel. Här uppe är det väl egentligen bara Boden som har det och nu har väl Sundsvall också fått lite uppsving de senaste åren. Det är största skillnaderna, resorna och att det finns lite hardcore-fans.
Alex Ek, forward, Wings
– Jag kan bara tala för mig själv, men främst när det gäller södra. Jag var i Nybro, så det är svårt att jämföra, där är allting superprofessionellt. Det var bara en tidsfråga innan de skulle gå upp i allsvenskan, det visste man redan när jag var där, innan det verkligen var riktigt, riktigt nära. I Stockholm blir det mer att man har sitt vanliga liv på ett annat sätt. Nu är jag också äldre, men det är mer att man har sitt eget liv medan om man flyttar är det mer att man är mer med laget utanför. Sen vet jag också att de som är unga i vårt lag, men inte kommer från Stockholm hänger väldigt mycket utanför, så det är nog väldigt mycket beroende på vad man kommer till. I östra får vi åka bil till bortamatcherna och det är det skönaste.
Oliver Lexenberg, back, Huddinge
– Det är kortare resor här i östra, men i övrigt nej. De klubbar från mindre städer, typ i södra, som kanske har lite mer pengar får lite mer tryck just kring ettan för de har kanske inte AIK och Djurgården, men i övrigt nej det skulle jag inte säga.
Sebastian Walfridsson, back, Hudiksvall
– Det är väl lite skillnad på lag och skickligheten som kommer därefter och det har väl att göra med många faktorer som spelar in. Det är olika pengapåsar och sånt som gör att man har råd med olika spelare, men det skiljer väl sig lite kvalitetsmässigt ändå. Det är klart det finns bra matcher i östra emellanåt också, men jag upplever att i södra...nu har väl det också förändrats lite i och med att Kalmar och Nybro inte är kvar, men där var det en slutspelsmatch varje match även i serielunken tycker jag . Det var Karlskrona borta, Troja borta, Kalmar hemma, varje match var lite mer likt ett slutspel medan i östra kan det absolut vara bra matcher, men sen kan det komma någon match där man märker att nivån går ner några snäpp. Det är väl jämnare i södra kontra östra. Att åka och spela Karlskrona borta nästan fullsatt eller Segeltorp borta, de kontrasterna, det är skillnad på dem så klart. Jag vet när vi hade första träningen i Nybro, där var det nog 7-800 pers bara på första träningen. Det var nästan som att kliva ut till en match när man hörde jublet.
Robin Höglund, forward, Västervik
– Det blir ju en del långa resor i södra också på något sätt, men de norra bussresorna är väldigt långa. Det är det att det blir mycket arbetstid som går bort, man kan åka på onsdag och komma hem sent på söndag. Personligen har jag väl inte haft det så proffsigt som vi har det nu i år, så i mitt fall tycker jag att jag tagit ett steg i rätt riktning. I Västervik har man möjligheten att i stort sett bara spela hockey och det är väldigt få förunnat på denna nivån. Sen tycker jag det varit väldigt bra, till exempel i Boden, där har man möjlighet att jobba ganska mycket och det är en viktig del i det hela. Tränar man på eftermiddagarna har man möjlighet att även jobba på det som är utanför hockeyn, med arbetslivet som blir förr eller senare för allihopa. Det är också en väldigt bra grej att börja nöta på. Livet utanför är ganska så likt överallt förutom nu i år då, att vi har träningar på förmiddagarna och är klara vid lunch.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Vilken serie tycker du har varit roligast att spela i?
Markus Magnusson, back, Kiruna IF
– Jag får väl ändå säga de norra för jag har varit med och gått längst i dem. Gått till kvalserien med Piteå en gång och Boden en gång. Sen kanske vi inte hade så mycket att hämta tyvärr, men jag får ändå ta dem. Det vore ändå konstigt om jag inte hade sagt det.
Alex Ek, forward, Wings
– Södra. Publiken, derbyna. Det var inte askul att torska 0-6 mot Troja i mellandagarna om man spelade i Nybro. Då skämdes man på ett annat sätt. Man förstår att det är på riktigt. I östra kan det bli att man spelar inför närmast sörjande i vissa fall och då är det ingen som blir förbannad på det sättet mot vad skillnaden var där nere. Man känner mer en stolthet och vilja att prestera när man vet att det är så många som brinner för det. Sen om det är Hockeyettan eller allsvenskan, det är ändå folks liv och det respekterar man ju. Det är viktigt att prestera för deras skull och för ens egen.
Oliver Lexenberg, back, Huddinge
– Jag tycker att det har varit ungefär jämlikt. Nu kanske jag inte har jättemycket från tiden i Mariestad, men jag har haft sjukt kul både i södra och i östra som jag har varit i. Så det är jämlikt skulle jag säga.
Sebastian Walfridsson, back, Hudiksvall
– Där skulle jag nog säga södra i och med att varje match kändes som en slutspelsmatch och jag gillar ju den typen av hockey där varje byte räknas. Sen gillar jag också när det är folk på matcherna, man får en annan inställning till det hela, man får lättare att tagg igång och göra sitt yttersta därute. Så det är nog södra som har varit roligast hittills.
Robin Höglund, forward, Västervik
– Roligast...just när det drar ihop sig och blir slutspel och sådana grejer, då är hockey som roligast var man än är. Sen vill man ju ha det här att det är jämnare lag hela tiden, ju oftare det kan bli toppmatcher desto bättre. Man vill ju ha en tight serie, man vill ha det här att idag är det jätteviktigt att ta de här poängen, den här verkliga känslan. Det är det man är ute efter som spelare. Sen vet man ju att för alla spelare på alla nivåer kommer det en tid under säsongen när det blir lite större gap mellan lag och så där, men man är ute efter det här att det ska vara match-match. Det ska vara på allvar. Södra, östra, västra, norra...jag kan inte säga någon serie som har varit roligare, utan ju mer toppmatcher och ju jämnare serien blir desto roligare blir hockeyn.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Vilken av de fyra serierna är egentligen den bästa?
Markus Magnusson, back, Kiruna IF
– Det blir väl södra. De har väl bäst lag, störst ekonomi och att det är tightast. Det har väl varit så i alla år och det kommer tillbaka lite till det här med supportrarna, att det finns sådant jäkla intresse runt lagen oavsett om det är Mörrum eller Karlskrona eller Troja eller vad de nu heter. Det finns ett engagemang runt klubbarna som gör att det kommer folk hela tiden och då kan du bygga en ekonomi också.
Alex Ek, forward, Wings
– Den var svår. De norra lagen har man aldrig koll på, men jag vill ge lite kärlek till östra. Topplagen här är riktigt bra. Det var några år när serien var skattad rätt, att den var riktigt dålig, men Hanviken gör det jäkligt bra, Väsby har bra lag, Visby har riktigt bra lag, så jag säger östra. Vilka är det i södra som är så jäkla bra egentligen? Pantern är inte bättre än ett lag i östra som knappt har någon budget, vad jag har förstått är inte Alvesta något vidare i år, Tyringe är bleka och sen är det Mörrum...Halmstad, Karlskrona, Västervik, Troja, visst de är bra, men tidigare år var det så att när man kollade i södra kände man shit det är sju lag som ska gå till Allettan, det är två som kommer floppa, så känner man inte i år.
Oliver Lexenberg, back, Huddinge
– Jämnast kanske är södra sett till de så kallade topplagen, så jag får väl säga södra då.
Sebastian Walfridsson, back, Hudiksvall
– Jag står väl fast vid att det är den södra. Vi får väl se lite hur det blir nu i år när det är lite omjusteringar, men under åren som jag har varit i Hockeyettan så har södra varit den bästa tycker jag. Den håller bra klass ändå. Karlskrona har börjat bra vad jag har sett, Västervik är med där nu och slåss, så den blir nog bra även i år, men den har nog varit lite bättre tidigare år.
Robin Höglund, forward, Västervik
– Det är den södra, så är det bara. Nu är upplägget lite annorlunda i år med Vimmerby upp och Kristianstad bort, så det är väl lite tidigt att säga exakt hur det blir, men något som jag tycker är extremt kul är att det ska bli ett annat upplägg framåt slutspel. Det tror jag är riktigt bra och tror det kan bli riktigt kul, framförallt publikmässigt, att det blir playoff bara. Att man möter varandra flera gånger på allvar på ett annat sätt. Det tycker jag är ett stort lyft för produkten.
Foto: [Simon Eliasson/Bildbyrån]
