Här är uppförsbacken som brantast – klubbarna som har det kämpigt

Våren och försommaren är för de allra flesta förknippade med en positiv spänning. Lagbyggen sätts samman, det ansluter spännande nyförvärv och alla har en skön förväntan inför vad som väntar den säsong som drar igång efter semestrarna. Men det är inte riktigt så där kittlande i magen för alla just nu.

Vissa har lidit jobbiga spelarförluster, vissa har behövt dra i den ekonomiska handbromsen ganska rejält och vissa har helt enkelt inte råd att bygga några särskilt slagkraftiga lag över huvud taget.

Efter att ha funderat över favoriter, utmanare och allsköns gäng med lite vind i ryggen har det blivit dags att reflektera över dem som har allra brantast uppförsbacke att ta sig uppför.  {{ PAYWALL LIMIT }}

LIGAN HOCKEYETTAN 

Juni närmar sig med stormsteg och det är fortfarande inte fastställt hur Hockeyettan ska spelas kommande säsong. Det finns inget presenterat serieupplägg, ingen serieindelning och ute i klubbarna börjar det bli minst sagt frustrerat över en planering som inte kan göras fullt ut. Samtidigt har Vännäs meddelat att de kommer dra sig ur, Tumba tackat nej till att ta över deras plats och frågan gått vidare till ett Arboga som också förhåller sig skeptiskt till att tacka ja. Som om det inte vore nog visar alldeles för många klubbar dystra ekonomiska siffror och kommande säsong ser ut att bli en dispensbonanza om inte licensreglementet ska slita ligan itu fullständigt. Man skulle väl minst sagt kunna beskriva det som motlut.

SKÖVDE

Vid ett rådgörande möte i slutet av april gav medlemmarna sin styrelse mandat att verka för att klubben inte ska gå i konkurs, men läget är förstås nattsvart med uppdagade miljonskulder och interna splittringar. Huruvida det över huvud taget går att rädda klubben kommer förmodligen uppdagas vid årsmötet i juni, men sedan det där positiva mötet i april har det varit väldigt tyst. Ja, förutom att vissa av de förfallna skulderna gått vidare till Kronofogden då...

Vid sidan av kampen för att rädda klubben ekonomiskt har alla nyheter om Skövde handlat om en spelartrupp som sprids för vinden. En efter en har spelarna från den gångna säsongens trupp presenterats av nya klubbar. Det blir en spelarflykt modell gigantisk och om klubben i slutändan kommer ut ur turbulensen stående på fötterna är frågan om man alls har ett lag att ställa på isen. Oavsett vilken division det blir man ska spela i.

TRANÅS

Jämfört med andra klubbar och dess ekonomiska problem är Tranås motlut kanske att betrakta som en liten kulle. En petitess. Man har dessutom gjort några riktigt spännande värvningar i Alfred Hjälm (från Kalix), Axl Johansson (från Vännäs) och Alexander Ternblad (från Skövde). Men ändå, det är kämpigt att från en säsong till en annan tappa i stort sett hela sin spets.

George Diaco och Kalvyn Watson (till Västervik), Markus Ruuskanen (till Tingsryd), Oscar Gustafsson (till Nybro), Viktor Nilsson Westlund (till Mariestad) och Pontus Eklöf (flyttar troligen utomlands) har samtliga lämnat föreningen och dessutom ryktas genombrottsbacken Martin Skärberg till Tingsryd. Totalt innebär det att fem av den gångna säsongens sex bästa poängplockare (så här långt) lämnat föreningen. En sådan smäll återhämtar man sig inte ifrån i första taget. Då spelar det egentligen mindre roll att man även gjort några spännande värvningar. Man måste ha sådan enorm träffprocent på sina nytillskott för att kunna täcka för det man förlorat att det inte kan förefalla något annat än osannolikt att det skulle inträffa. Supportrarna i Tranås har min sympati om de tycker att det är lite kämpigt.

KRIF

Klubben har levt lite för många år i lögnen att man på allvar faktiskt kan vara en utmanare till storebror (läs Karlskrona) och haft på sig en kostym som kostat lite mer än vad den har smakat. Sådant har en tendens att förr eller senare komma ikapp och det är vad som har skett nu. KRIF har riktigt risig ekonomi och har under våren tvingats tacka av många av de etablerade spelarna från fjolårstruppen. Det allra mesta talar för att man kommer få ställa ett ungt och orutinerat gäng på isen till hösten.

Samtidigt förlorar man den ryggrad som varit en konstant i klubben i över tio år när trotjänaren Sebastian Magnusson tvingats lägga av och kulturbäraren Andreas Nordfeldt under lite märkliga former fått sitt kontrakt brutet. Att börja om med en ung budgettrupp, utan att ha några rutinerade ledare med sig på isen kan bli riktigt utmanande. Det gäller nog för alla, så väl i klubben som på läktarna, i Kallinge- och Ronneby-trakten att göra upp med självbilden och acceptera att det nog faktiskt är några säsonger av kamp på tabellens nedre halva som gäller medan klubben återfinner det ekonomiska fotfästet. Annars är risken för stor besvikelse i Blekinge överhängande.

NYKÖPING

Det har funnits någon form av diffus plan i klubben att sakta men säkert skala upp och bli en klubba att räkna med på Hockeyettans övre halva, men det har av olika anledningar inte lyckats och nu står det klart att man är tvungna att ta flera kliv bakåt. Klubben har inte lika tydligt som några av sina seriekollegor deklarerat i offentligheten att det är ekonomisk kris, men enligt uppgift gick den gångna säsongen inte riktigt ihop sig och tittar man på det truppbygge som börjar ta form är det uppenbart att klubben inte har några pengar att röra sig med.

I mångt och mycket handlar det om att satsa hemvävt och billigt. Man lyfter både tränare och spelare från den egna juniorverksamheten oavsett om det är helt flygfärdigt eller inte och de värvningar som kommit utifrån är av typen anonyma marginalspelare från andra Hockeyettan-gäng. Samtidigt lämnar kulturbärarna som varit en stark ryggrad i Nyköping i många år. Christian Axelsson drar iväg på ett äventyr i Västervik, Albin Ivarsson Hamberg är på väg att bli supporterspelare i division 2-satsande Vita Hästen och keepern Daniel Fahlström kommer, trots att han bor i Nyköping, inte komma tillbaka efter sitt äventyr i Nybro. Det väntar en riktigt kärv vinter. 

TYRINGE

I Skåne gläds man över att ha fått in en meriterad tränare i form av kravställaren Mats Lusth och att man lyckats återförena den så kallade Muminkedjan (Ludvig Jansson, Heikki Harju och Jesper Ahlgren) som förväntas producera poäng för klubben i vinter. Det är kontrakteringar som gör att man utåt sett kan hålla en ganska god min, men internt måste man förstås inse att det väntar en säsong som kommer bli väldigt, väldigt tuff. 

Tyringe har helt enkelt inte ett lagbygge som håller Hockeyettan-klass. Den brokiga blandningen av förlängningar med spelare som varit en del av det nedviksgäng som stått på isen de två senaste säsongerna och värvningar från J20 och division 2 ser på papperet inte ut att kunna mäta sig i söderserien ens om de överträffar sig själva och alla förväntningar. Det är så klart inget konstigt i sig, Tyringe är en klubb med liten plånbok som får försöka göra det bästa utifrån sina förutsättningar och som rent krasst inte ska kunna konkurrera med många av sina kommande seriekonkurrenter. Men här gäller det för klubbledningen att hålla förväntningarna på en rimlig nivå och inte ge anledning för fansen att sväva iväg. Då kan verkligheten träffa hårt och då kan det bli riktigt mycket motlut i Skåne i vinter.

TV: VM-brons till Tre Kronor