Patrik Elfsberg, sportchef, Falu IF
31-åringen klev raka vägen från isen, där han varit en ledande spelare samt kapten de två senaste säsongerna, och in i en roll som sportchef där han tillsammans med profilen Tomas Jonsson tagit en ledande roll i att utveckla Faluns verksamhet framåt. Inte minst på ledarsidan. När jag pratade med honom i början av hösten uttryckte han tydligt att det kändes som rätt beslut att lägga av och att det inte fanns någon längtan alls tillbaka till isen. Men det var innan serien drog igång. Det är väldigt svårt att veta på förhand hur det ska kännas när det börjar pirra i tävlingsnerven och faktum är att Elfsberg är i både form och ålder för att kunna ha några ytterligare säsonger i sig. Börjar det krisa ordentligt för Falu IF så...
Victor Öhman, sportchef, Västervik
När han hade sålt av merparten av truppen och det inte fanns särskilt mycket annat val mot slutet av den gångna säsongen föll Öhman faktiskt till föga och registrerade sig själv i Västervik-truppen. Han spelade två matcher i Hockeyettan när säsongen skulle knytas ihop. Det var så klart ingen optimal situation och Öhman har knappast uttryckt någon intensiv vilja att ta sig tillbaka till isarna, men han är bara 33 år fyllda och gjorde 26 poäng i Hockeyallsvenskan så sent som säsongen 22/23. Förhoppningsvis ska det inte behöva gå så mycket åt skogen i Västervik att de behöver sälja truppen en vinter till, men kör det ihop sig står sportchefen säkerligen redo att damma av utrustningen.
Jesper Samuelsson, fw, Vita Hästen
Här kan det bli tal om en inverterad comeback. Det vill säga en återgång till kontoret för den stora trotjänaren. Samuelsson var ju spelande sportchef för Vita Hästen under sejourerna i division 3 och division 2, men efter klivet upp i Hockeyettan tyckte klubben att han skulle göra bäst nytta som enbart spelare. Sagt och gjort, så fick det bli. Men Samuelsson är 37 år fyllda och det finns inga garantier för att kroppen håller hur länge som helst. Skulle han hamna i ett läge där han blir tvungen att kliva av den sportsliga satsningen är det säkert ingen som tycker att något annat vore lämpligt än att han ansluter som assistent till sportchefen Tom Tärnström i det sportsliga arbetet.
Filip Thörnqvist, assisterande tränare, Mariestad
Matchformen må ha förändrats under de säsonger den forne lagkaptenen har hållit upp sedan han lade av efter säsongen 19/20, men det är uppenbart att Thörnqvist har svårt att hålla sig borta från sporten och framförallt sitt älskade Mariestad. Han har passerat genom ungdomsverksamheten, sportgruppen och står nu på bänken som assisterande coach. Rent spelmässigt skulle 36-åringen kanske inte tillföra så mycket därute i nuläget, tempot av idag är så pass uppiskat, men provokatören har gjort nytta i den rollen förr. Minns till exempel hur han var för skadad för att kunna spela, men ändå bytte om och rörde upp vredgade känslor i en hel ishall i Västerås. Han skulle säkert kunna provocera fram fördelar till sitt lag bara genom att sätta på sig ko-tröjan en gång till.
Marcus Paulsson, tränare, Mörrum
Efter säsongen 23/24 bestämde sig storprofilen för att det fick vara nog. Han hade tampats med lite skador och nåt en punkt där det var dags att kliva av. Efter det gick det dock ganska snabbt till att han kastades in i tränarcirkusen och det är uppenbart att han brinner för både sporten och kanske framförallt för Mörrum. Att ha en spelarkarriär i sådan närtid är positivt i dialogen med de unga utvecklingsbara spelarna, men det gör honom också till en lämplig kandidat till att göra comeback. Skulle det uppstå en skadekris eller något annat omvälvande i Mörrum är det ingen långsökt tanke att han skulle kunna kliva in och göra i alla fall några gästspel i Jössarinken. Marcus Paulsson, 41 år gammal, tillbaka i en laxtröja. Hur flott skulle inte det vara?
Andreas Paulsson, sportchef, Sollentuna
Är det någon på den här listan som verkligen framstår som en rimlig kandidat till att snöra på sig grillorna i Hockeyettan igen är det faktiskt Andreas Paulsson. Profilen har hunnit fylla 49 och gör sin tredje säsong som sportchef i Sollentuna men har styvnackat vägrat ge upp spelarkarriären helt och hållet. Han tar fortfarande hand om kroppen och gjorde den gångna vinter nio poäng (4+5) på fyra seriematcher för Solna i division 3. Året dessförinnan bytte han om i åtta division 2-matcher och ytterligare tio kvalfighter när hans Sollentuna tog klivet upp i Hockeyettan. Drivet finns uppenbarligen fortfarande där. Visst vore det en fin 50-årspresent till sig själv att kliva in på rinken när det vankas slutspel framåt våren och då återförenas för spel med sonen Lukas en sista gång.
Oscar Holst, assisterande tränare, Tingsryd
Det börjar bli några år sedan energiforwarden gjorde sin sista hela säsong på högre nivå, men så sent som säsongen 23/24 tog han klivet från rollen som medianisse till att spela några allsvenska matcher med Tingsryd. Det är med andra ord inte helt långsökt att 35-åringen skulle kunna snöra på sig skridskorna igen om det skulle uppstå en smärre kris och krävas mankraft i Patric Larssons hemvävda lagbygge. Med tanke på just den tydliga Tingsryds-prägeln på laget skulle det inte vara en märklig syn alls.
Christian Engstrand, målvaktstränare, Mjölby
Under sina sista år i karriären tränade Engstrand med Mjölby under försäsongerna i väntan på de större kontrakten utomlands och när karriären efter några matcher med Västerås ifjol kom till en ände valde 36-åringen att bjuda tillbaka som målvaktstränare i klubben. Det var nästan lite synd. Det hade varit spännande att se vad målvaktsveteranen hade kunnat åstadkomma som spelare en sista säsong i Hockeyettan. Men kanske är det inte så långsökt att vi skulle kunna få se det. Engström finns ju så att säga i klubben och skulle Mjölby åka på någon oläglig skada borde han vara det första alternativet klubbledningen vänder sig till. Det skulle kunna bli riktigt bra.











