Målvakterna får exceptionellt mycket uppmärksamhet och det snackas frekvent om vilka som ska göra målen eller slå de där delikata avgörande passningarna. Till och med powerplay-eleganterna som tituleras backar, men har sina största förtjänster i det offensiva spelet får för det mista väldigt mycket medietid.
Men idag ska vi inte prata om dem. Idag är det nämligen dags att rikta strålkastarljuset åt ett helt annat håll. Nämligen mot de där backarna som gör sitt jobb i det tysta, men aldrig eller sällan får särskilt mycket uppmärksamhet för det. Många av dem är defensiva härförare som sällan gör ett misstag och av den anledningen knappt heller syns. Andra är spelare på snabb frammarsch som kommer blomstra vilken dag som helst, men av olika anledningar ännu inte hamnat på kartan för en större publik.
Kort och gott, tillåt mig presentera tio doldisbackar inför säsongen 24/25 i Hockeyettan. Utan inbördes rangordning.
Erbjudande på Hockeysverige Plus! Ta del allt vårt material, däribland alla våra texter om TV-pucken samt våra laganalyser inför säsongen i SHL, HockeyAllsvenskan och SDHL, i ett helt år eller halvår till ett rabatterat pris. Läs mer här och ta del av erbjudandet här, med koden tv_puck25. {{ PAYWALL LIMIT }}
Erik Fernhall, Alvesta
Det var väl kanske ingen större överraskning att den unge göteborgaren inte fick möjligheten att följa med Vimmerby upp i Hockeyallsvenskan. Han måste stå på tillväxt något år till i Hockeyettan för att uppnå sin fulla potential och kunna leverera på en högre nivå. Men här har Alvesta gjort ett riktigt klipp. Det finns så att säga anledningar till att Fernhall testats i ungdomslandslagen tidigt i karriären och under säsongen med Vimmerby växte han med uppgiften. En stabil back som gör det mesta rätt, men inte fått de stora rubrikerna...än.
Foto: [Josefine Loftenius/Bildbyrån]
Isac Ollas Mattsson, Borlänge
23-åringen från Stockholm har seglat väldigt mycket under radarn under sina första säsonger i Hockeyettan, men en sådan sak att han fick möjligheten att ta klivet från Segeltorp till självaste Hudiksvall säsongen 21/22 säger en hel del. Sedan dess har det blivit två säsonger i Skövde där förväntningarna legat på andra, men där Ollas Mattsson gjort ett tryggt och stabilt intryck. Att han skriver på för en (förlåt Borlänge) marginalklubb inför kommande säsong säger en hel del om hur mycket doldis han tyvärr är. Backen har verktygen för att spela i en betydligt större klubb vilket han förhoppningsvis får utrymmet att visa till vintern.
Wille Hedqvist, Surahammar
Straffspecialisten blir kvar i Surahammar för tredje säsongen i rad och förväntas nu ta ett kliv fram som rutinerad ledare i ett till stora delar ganska brokigt och ungt nybygge. Men utanför Sura är det väldigt få som snackar om Hedqvist mer än för hans ekvilibrism i straffmomentet. Att han har specialiserat sig på att vara en spjutspets i just den aspekten av spelet är förstås kul och det lär bli några nya highlight-mål till vintern, men Hedqvist är dessutom en ganska tuff back som gör rätt för sig i egen zon. Hans direkt svaga statistik kommer främst av att han spelat i ett riktigt svagt lag.
Foto: [Skärmdump]
Daniel Gheorghiu, Forshaga
Dubbelpassaren Gheorghiu har fått sin hockeyfostran i Färjestad, men gjort landskamper för Rumänien och under de senaste åren kommit att växa till en pålitlig back på Hockeyettan-nivå. Han är ingen flashig spelare som kommer stå ut för ett oinvigt öga, men ser till att finnas i rätt positioner defensivt och gör ett gediget jobb för laget. Uppvaktades till exempel av Mjölby, där Rumänien-kännaren Jens Brändström gillade vad han sett, inför den här säsongen men valde att stanna kvar i Forshaga. Där är han fortsatt en doldis, men en spelare som kommer vara väldigt viktig för laget.
Hugo Wendt, Karlskrona
Det har snackats mycket om mångsidiga backar som rappt ska kunna spela pucken och bidra i offensiven när Karlskronas nybygge har kommit på tal och visst, Tim Bothén, Tim Welin och Lukas Fredin är riktigt spännande värvningar, men ingen av dem kommer kunna lyckas utan en defensivspecialist vid sin sida. Enter Hugo Wendt. Kraftpaketet har de två senaste säsongerna (för Tranås respektive Karlskrona) gått från klarhet till klarhet som den där stenhårde jäveln som håller rent innanför egen blå. Som ser till att få stopp i spelet och gärna flyttar på motståndare framför egen kasse. Detta utan att få i närheten av de rubriker han förtjänar. Kanske rent av nya Karlskronas viktigaste back.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Gustav Särenborg, HC Dalen
Nässjö-produkten har hunnit fylla 25 och blivit gammal i gemet i Hockeyettan. Vi snackar kort och gott om en rutinerad kraft som säsong efter säsong ser till att bidra till HC Dalens stabila grundspel med sin smartness och pålitlighet. Särenborg sprider ett lugn omkring sig som gör att andra kan agera med pondus kring honom i egen zon. Det blir inte många poäng framåt varje säsong, men han är en spelare som bidrar med så mycket mer än bara det som syns i statistikkolumnerna och borde hyllas mer än han gör. Han är extremt viktig för sitt HC Dalen.
Christopher Lynch, Mjölby
Halvirländaren kommer från en roll som snudd på negligerad sjundeback i hårdsatsande Karlskrona, men har potentialen att vara så väldigt mycket mer än så. I Mjölby förväntar man sig att Lynch ska vara en fältherre ute på isen. En defensivgeneral som även om försvarsspelet kommer i första rummet inte ska vara helt impotent framåt. Det bara öser superlativer ur Östergötland när den reslige herren kommer på tal. Det ska helt enkelt bli väldigt spännande att se vad han gör av det förtroende han nu får, för i Mjölby kommer han få mängder med istid och ansvar. Just sådant som kan få en spelare att lyfta från en doldisroll till att blomstra på större scener.
Foto: [Fredrik Karlsson/Bildbyrån]
Elias Lustig, Lindlöven
”Inte ett ord om Lustig?!” ylade färgstarke sportchefen Tomas Östlund när jag hade spelat in podd om Lindlövens lagbygge med honom och avhandlat ett gäng andra spelare. Han har så klart rätt. Elias Lustig är inte spelaren som står först i kön för att avhandlas när det orangea gängets trupp ska nagelfaras på förhand, men han kan mycket väl vara den vi talar mest om när säsongen är över. Försvararen har turnerat mellan Hockeyettans mindre klubbar (Kumla, Vännäs Segeltorp, Borlänge...) och skaffat sig mängder med rutin. I vintras var han till och med lagkapten i Dalarna utan att särskilt många tog notis. Men nu när han kommit till ett lite starkare lag är det dags att flyga på riktigt. Lustig har väldigt stor potential att överraska.
Henrik Claeson, Piteå
Efter att ha fått sin fostran i Luleås juniororganisation tog Claeson klivet ut i seniorhockeyn med Piteå och där har han blivit kvar. Säsongen som startar om några veckor blir hans femte i klubben och under åren som passerat har han positionerat sig som en pålitlig kraft som sätter defensiven i första rummet. 23-åringen petar dit några ynka poäng per säsong, men är främst en spelare man kan lita på och som kommit att bli en viktig del av den stomme som gör att Piteå trots ganska tunga spelartapp kan fortsätta prestera säsong efter säsong. Sådana pjäser är oerhört viktiga.
Foto: [Simon Eliasson/Bildbyrån]
Olle Andersson, Visby/Roma
Det känns som igår Visby-bossen André Lundholm plockade in Andersson i truppen med snack om att det var en ung talang som man hört mycket gott om och som skulle få möjligheten att växa in i kostymen. Men år går fort och sedan försvararen debuterade för Visby/Roma har det hunnit gå fyra hela säsonger. Under de här åren har han hunnit med att positionera sig som en väldigt stabil back som gör ett gediget jobb för laget utan att det slår några blixtar eller är särskilt flashigt. Han är helt enkelt någon man kan lite på i alla väder. Nu blir det intressant att se vad som händer efter en säsong där han missade väldigt många matcher och i en situation där backsidan har uppgraderats rejält ute på Gotland. Högst troligt kommer Olle Andersson trots detta bära en ganska viktig roll.
Foto: [Magnus Lejhall/Bildbyrån]
