Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Wille Bärehag, forward, Visby/Roma
I Visbys stjärnstarka trupp är han inte någon man särskilt ofta highlightar eller pratar om, men den ettrige centern har under sina tre säsonger på Gotland kommit att växa till en väldigt viktig spelare i laget. En oöm grinder som inte räds när det börjar hetta till och som på senare år dessutom har visat sig god för en hel del poäng. En slutspelsspelare som betyder väldigt mycket mer än han får erkännande för.
Oscar Pantzare, back, Borås
I och med att storstjärnorna Christian Lindberg och Anton Davidsson får allt ramljus och äter merparten av den viktiga speltiden hamnar Pantzare ofrånkomligen lite i skymundan. Men faktum är att här har Borås en väldigt skicklig back. Han kanske främst förknippas med att vara en pjäs som gör rätt för sig och vågar vara lite fysisk, men faktum är att det finns väldigt mycket spel i honom också. I en klubb med en annan hierarkisk fördelning hade han förmodligen varit en stjärna. Nu får han nöja sig med att ”bara” vara viktig för laget.
Gustav Särenborg, back, HC Dalen
Backkollegan Sebastian Ehrenflod har mer och mer börjat få ett erkännande för sin tuffa spelstil och förmågan att få motståndarna ur balans. Ett ”varumärke” som sportchefen Oscar Josefsson nyligen uttryckte det. Men även Särenborg förtjänar det där erkännandet. Han står lika mycket för vad som i folkmun kallas Dalen-dnat, att stå innanför egen blålinje, försvara smart och vara precis lagom elak när det behövs. Ett jobb han gjort med den äran i många år och är så bra på att det nästan tas för givet.
Foto: [Skärmdump]
Sebastian Lövgren, forward, Grums
Grums är ett hopplöst trubbigt lag där det egentligen bara är Joel Nyman som är att betrakta som tydlig spetsspelare. Och honom talas det ju en hel del om. Men jag kan tycka att Sebastian Lövgren hamnar lite oförtjänt mycket i skuggan. Forwarden har gnuggat med moderklubben hela karriären, piskat in en hel del poäng i division 2 och glimtvis visat att han har potentialen att göra det även i Hockeyettan. Med en lite skarpare omgivning är det möjligt att vi hade fått anledning att prata mer om Lövgren. Det är nämligen en spännande spelare även på den här nivån.
Oliver Sundberg, forward, Sundsvall
Forwarden kom in i Sundsvall som väldigt ung och betraktades då som ett spännande ämne, men har under åren i Hockeyettan mer kommit att bli en konstant i laguppställningen vars förväntningar inte är så mycket mer än att lägga ner ett gediget jobb. Men det finns så väldigt mycket mer i Sundberg, vilket kanske antyds i och med att det är han som fått chansen att kliva in i förstalinan med Emil Lindblom och Johan Lindholm sedan Filip Wiberg olyckligt blev skadad. Ramlar polletten bara rätt kan det börja komma en hel del poängproduktion här också.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
Gustav Arvidsson, forward, Lindlöven
25-åringen från Ängelholm kommer aldrig bli den som gör flest poäng, men för väldigt mycket andra viktiga egenskaper till isen. Han gör sällan några misstag och lägger ner ett kopiöst jobb varje match som gör omgivningen bättre. Det är med andra ord inte särskilt konstigt att han kommit att bli en väldigt populär pjäs i laget och ofta tilldelas priset som ”matchens lirare” när det internt delas ut i omklädningsrummet. Arvidsson är den typen av spelare som alla framgångsrika lag behöver, men som det väldigt sällan talas om.
Foto: [Skärmdump]
Alex Fält, forward, Mariestad
Den lille forwarden har gått från att vara en utfyllnadsspelare i truppen till att få ett ganska stort förtroende under nye tränaren Karl Helmersson. Det är lätt att förstå varför tränaren gillar kämpen. Han är formbar, gör vad han blir tillsagd och har en uppsida i det offensiva som verkligen visat sig den här säsongen. Att han är liten hindrar honom inte från att ge sig in i heta situationer och slutsatsen att vi kommer få se ännu mer utveckling från den här killen känns ganska självklar.
Oscar Lilja, forward, Tranås
Årets Tranås-gäng är väldigt uppdelat vad gäller tydliga roller och det gör Liljas gnugg ännu viktigare. Han tillhör inte gruppen av spelare som ska spruta in poäng och leda laget i statistiska kolumner, utan ska lägga ner ett gediget jobb och se till att de spetsiga herrarna får chansen att göra vad de är bra på. Det gör han med bravur och har gjort i många år. En trotjänare som förstått sitt syfte och gör allt för laget. Borde få ett större erkännande än vad han får.
Adam Falk, forward, Hanviken
Han har lite oförtjänt kommit att betitlas som förstakedjans ”städgumma” och det är klart att Adam Falk är en oerhört klok center som ligger rätt i banan, säkrar hemåt och ser till att andra kan känna sig säkra på att ge sig ut på vanskliga utflykter offensivt. Men precis som farsan sin är 25-åringen utrustad med ett väldigt välutvecklat spelsinne och kan slå de mest fantastiska passningarna som sätter medspelarna i öppna lägen. Faktum är att den dundersuccé som Alex Ek och Lukas Macklin gjorde ifjol förmodligen inte hade varit möjlig om de inte hade haft Adam Falk som center mellan sig. När han är borta blir Hanviken ett sämre lag.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
