Foto: [Simon Eliasson/Bildbyrån]
Kalix: Oscar Kohlström, back
Kalix är inte något särskilt burdust lag, det handlar mer om finess och ett offensivt spel när de tar sig till framgångar, men kapten Kohlström har knappast gjort sig ett namn i ligan genom att vara snäll. 23-åringen har en historik av att dra på sig en hel del utvisningar och är en spelare som står upp när det blåser. Hans hårdhet är en nyckel om Kalix ska kunna mäta sig med ett Boden som i alla fall historiskt är känt för att spela ganska mycket på gränsen.
Sundsvall: Leon Häggström, back
Hela Sundsvalls sätt att vara bygger på att de ska spela ett intensivt spel och vara riktigt jobbiga att möta. Gärna lite över gränsen om domaren skulle vända bort blicken. Men backen Häggström har en ytterligare nivå i det spelet. Allt sedan han anslöt till laget som en sen värvning under fjolårssäsongen har han varit riktigt stark i det fysiska spelet. En backtuffing som inte lägger några fingrar emellan och som påfallande ofta lyckas vara en grymt jobbig motståndare utan att hamna på utvisningsbänken. En nyckelförsvarare in i slutspelet.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
Borlänge: Leon Cadei, forward
Den fysiske forwarden har blivit en av de där spelarna i Hockeyettan som domarna håller ett extra öga på varje gång han är på isen. Ibland är känslan att han får en del rätt orättvisa utvisningsminuter just för att han är den han är. En Borlänges alldeles egen Lance Ward skulle man väl kunna säga. Men ett rykte uppstår inte helt och hållet av sig självt, det är klart att Leon Cadei är elak också. I ett Borlänge-lag proppat med lirare kommer hans aggressivt fysiska spel att bli viktigt.
Foto: [Skärmdump]
Lindlöven: Erik Brenkle, back
Lindlöven är ett lirarnas lag som jobbar stenhårt som kollektiv, men som saknar de där riktiga råskinnen som vrider upp tempen och ser till att det händer saker på isen. Det betyder dock inte nödvändigtvis att man är särskilt snälla därute. Det kostar att ta sig in på kassen även mot Lindlöven och en av herrarna som ser till att det är så är Brenkle. Stor och stark och lägger stor prestige i att det ska vara rent framför den egna målvakten. En defensiv kämpe.
Forshaga: Alfred Bergman, forward
Han har inte riktigt fått stämpeln ännu, men det här kanske är våren då Alfred Bergman cementeras som en pålitlig ”slutspelsspelare”. Han har varit runt i både Köping och Borlänge och spelat fysiskt innan han hamnade hemma i Värmland igen och representerar Forshaga. En lagspelare som är tung i sin forecheck och inte duckar när det blir känslor ute på isen. Det här är ett erkännande som bara väntar på att hända.
Foto: [Jeanette Dahlström/Bildbyrån]
Hudiksvall: Rasmus Kahilainen, forward
25-åringen har gjort en lysande säsong i Hudiksvall och slutade faktiskt långt upp i den interna poängligan under seriespelet, men när det vankas slutspel är det en helt annan dimension som förväntas av honom. Kahilainen är en skicklig hockeyspelare, men hans största usp är ett frenetiskt fysiskt spel och en käft som glappar tills de mest tålmodiga motståndarna får nog. En provokatör med glimten i ögat som bara kommer köra och vägra ge sig förrän han har vunnit. Kommer bli direkt oskön att möta under våren.
Foto: [Pär Olert/Bildbyrån]
Strömsbro: Braylon Shmyr, forward
Gävle-kollektivet är inte något varken fysiskt eller provocerande gäng. De har strömlinjeformat puttrat fram genom säsongen utan att röra upp särskilt mycket till känslor eller för den delen själva bli påverkade av vad motståndarna pysslar med. Det är som med det mesta annat när det gäller klubben, lite lagom. Men kanske kan Braylon Shmyr med sitt nordamerikanska temperament i alla fall föra någon form av temperatur till isen? I åttondelen mot Väsby var det han som blev mest utvisad i laget. Med HELA fyra minuter.
Karlskrona: Hugo Wendt, back
I ett lag där väldigt mycket handlar om speed och offensiv finess är det uppfriskande att det även finns spelare som förstår sin defensiva roll och troget finner sig i den. Hugo Wendt har varit en defensiv gigant sedan han värvades till Karlskrona och är nöjd med det. Vi snackar inte något råskinn som kommer bli utvisad i onödan, men en tuff och rejäl back som inte kommer vika sig. Han kommer göra sitt jobb och stå upp för laget. Precis vad Karlskrona kommer behöva innanför den egna blålinjen när matcherna tuffar till sig längre fram i slutspelet.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Borås: Simon Ericsson, forward
Precis som i Visby ifjol har Simon Ericsson i Borås fått utrymme att vara en poängproducerande spelare och gjort det på ett väldigt bra sätt, men i grund och botten är han en powerforward. Den där typen av spelare som kan smälla på så att det gör ont och leverera de smarta efterslängarna så att det brinner till. Han använder sin storlek på ett bra sätt, kan käfta och är en energigivare till det egna laget när han är sitt bästa jag därute på isen. Problemet för Borås är att de behöver honom i båda rollerna och att det då kan bli lite splittrat. Hade han satts att bara vara den elake jäveln hade han kunnat jaga livet ur Karlskronas största stjärnor.
Foto: [Skärmdump]
Vita Hästen: Oliver Bohm, back
Inför säsongen hyllades Oliver Bohm som en av de allra bästa värvningarna i Hockeyettan. Intressant med tanke på att han inte gör särskilt många poäng eller syns särskilt mycket alls i själva spelet. Men det var det här han värvades för. Att vara en 30-minutersman som är hård som granit i det defensiva spelet och ser till att ingen jävel kommer över bron i slutspelet. Han kommer bli jätteviktig om Vita Hästen ska lyckas ta sig hela vägen till Hockeyallsvenskan. Bäst behöver inte alltid betyda vassast. Det kan betyda tryggast, solidast och elakast också.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Halmstad: William Berg, forward
Vem ska man välja? Halva Halmstads lag består ju av laglojala slutspelsspelare som växlar upp när det hettar till och ser till att det är oerhört jobbigt att möta laget. Men en som vår efter vår verkligen utmärker sig är ändå veteranen William Berg. Han tycks älska när det hettar till och är inte sen att vara där och tjabba och fäkta när det blir känslor. En forward som kan reta gallfeber på motståndarna och som säkerligen kommer få sitta en och annan minut på utvisningsbänken innan slutspelet är över. Precis vad man vill ha ut ur en riktig slutspelslirare. En sevärd herre.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Tingsryd: Valdemar Vesterlund, forward
”När han gör det han ska göra är han ovärderlig för oss, när han är framför mål och är lite lagom grisig och grinig. Man behöver ju ha en sån i sitt lag”, sa sportchefen Patric Larsson när han reflekterade över sin trupp i vår artikelserie ”Spelare för spelare” tidigare under vintern. Det säger det mesta. Vesterlund är den där spelaren som lever upp när det blir känslor och som gärna ser till att röra om lite i grytan. Med tanke på att Tingsryd inte har särskilt många av den typen kommer han bli extra viktig nu när det är slutspel.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Hanviken: Pelle Carlsson, back
Det är inte många sekunder den rutinerade kaptenen sitter på bänken mellan sina byten. Han hänger över sargen och håller konstant igång tugget med motståndarna med sin spjuvriga uppsyn. En back som tycks bli bättre ju mer han få trashtalka och som inte tvekar en sekund att skicka iväg en välplacerad slashing när domarna vänder blicken åt andra hållet. Här snackar vi en profil som borde få mer hyllningar än vad han faktiskt fått under alla sina år i Hockeyettan. Han bjäbbar och provocerar med tajming.
Foto: [Skärmdump]
Tranås: Johan Norberg, back
Trots att Tranås har ett lagbygge som bygger väldigt mycket på roller och där arbetsinsatsen är a och o är laget påfallande tomt på riktig elakingar. Man har många skickliga grovarbetare, men kanske inte så många utpräglade provokatörer. På backsidan är det egentligen bara Norberg som kan kategoriseras som en riktig hårding. Han ska spela tufft, stå för det lite elaka och se till att det är rent i egen zon. Ett spel som han gör med den äran.
Foto: [Skärmdump]
Visby/Roma: Daniel Carlqvist, back
Visby/Roma har väldigt många som skulle kunna sorteras in i facket slutspelsspelare, det är därför de i så gott som alla sammanhang omnämns som en så livsfarlig joker inför det stundande slutspelet. Men låt oss här highlighta en utpräglat tuff spelare som plockades från Brödernas/Väsby just av sådana anledningar. Daniel Carlqvist är på Gotland för att det ska vara obekvämt att vara i Visby-zonen och fyller en extremt viktig roll för laget på det sättet. Han kommer dela ut sin beskärda del av tjuvnyp och stå där och trumfa i de häftiga duellerna. Det kommer göra ont om man ska ta sig förbi honom.
