Det är lite knappt en månad kvar till deadline och de sportsligt ansvariga i Hockeyettans 40 klubbar har några hektiska veckor framför sig när de sista spetspusselbitarna ska adderas eller spelare skeppas iväg för att spara pengar. Lite beroende på var i tabellerna lagen ligger placerade.
Men har man gjort ett bra grundarbete blir stundande deadline inte alls lika viktig. Ett lagbygge är ju så långt mycket mer än bara de sista pusselbitarna man adderar. För att nå långt i Hockeyettan behöver man ha en genomtänkt plan för hur man bygger sin trupp och fingertoppskänsla nog för att plocka in rätt spelare till rätt roller. Det är lättare sagt än gjort i en värld av agenttips och skeva självbilder.
Idag har det blivit dags att resonera kring vilka som egentligen är de bästa sportcheferna i ligan. Tillåt mig lyfta fram fem kandidater.
Lars ”Lillis” Lövblom, Hudiksvall
Hade det inte vart för Lars ”Lillis” Lövblom hade Hudiksvall inte varit vad klubben är idag. Det är den krassa verkligheten. När 62-åringen kom in i klubben rådde kaos. Det var ambitioner utan styrning och en självbild modell uppblåst. Sedan dess har sportchefen (som började som tränare) ägnat år och åter år åt att bygga organisation, sanera och stärka. Han har pekat ut en riktning för föreningen som gjort att de kan vara med och utmana mot Hockeyallsvenskan varje år.
Det är lätt att säga att man borde vara givna i toppen med tanke på hur mycket pengar som pumpas in i klubben från sponsorhåll varje år och det är tveklöst så att Hudiksvall tillhör gängen som kan betala mest. Men pengar är inte mycket värt om man inte använder dem på rätt sätt, det har vi sett i många klubbar genom åren. ”Lillis” springer inte med sedelbuntar efter stjärnor, men är beredd att betala stort för att få in rätt roller.
Där ligger hans styrka. Filosofin har sett lite olika ut under de sex år han varit sportchef (tre år som tränare dessförinnan) i klubben, men gravt förenklat skulle man kunna koka ner det till att det handlar om ett tydligt rolltänk. Sportchefen har hittat en tydlig nisch av unga spelare som står på gränsen till Hockeyallsvenskan och har skaffat sig den erfarenheten utan att brejka fullt ut. Han är en mästare på att få den gräddan till sin trupp. Med en rejäl touch av hårt arbete och elakhet på toppen.
Att han dessutom visat en tydlig vilja att sätta sitt lagbygge i händerna på unga framtidstränare som kan utvecklas med truppen istället för att lägga äggen i korgen hos gamla meriterade dinosaurier visar också på en viss egensinnighet. Det handlar inte om, utan när ”Lillis” Lövblom lyckas lotsa Hudiksvall till Hockeyallsvenskan.
Foto: [Skärmdump]
Tom Tärnström, Vita Hästen
Den eventuella svagheten ligger i en viss fäbless för nostalgi. Tärnström har under sina år i Väsby haft en lite väl tydlig tendens att vilja plocka tillbaka spelare han haft tidigare oavsett om det funnits en väldigt tydlig uppsida eller inte. Något som också avspeglade sig när han prompt skulle ha med sig tränaren Jesper Kemi till det nya giget i Norrköping.
Men det är så klart på gott och på ont. Tränarrekryteringen har ju fallit väl ut och det var den där kärleken till gamla kontakter som gjorde att sportchefen kunde landa gravt överkvalificerade Colin Smith till Vita Hästen. På hans pluskonto finns ett rejält kontaktnät och en obändig vilja att gå sin egen väg. Det kanske inte alltid syns vid en första anblick, men oftast finns det mer tanke än man kan tro bakom bossens oftast ganska stjärnstarka lagbyggen. Han är inte den som är rädd att förändra och förstärka, men har ändå en gedigen tanke om kontinuitet i botten.
Det finns en anledning till att han varit på tapeten i AIK och låtit sig intervjuas för tjänsten som sportchef i Almtuna. För att ta några allsvenska exempel. Det var knappast en slump att det var honom Vita Hästen föll för när de skulle bygga organisationen som ska staka ut vägen tillbaka mot Hockeyallsvenskan. På Hockeyettan-nivå är det nämligen få som mäter sig med 37-åringen när det kommer till mindset och träffsäkerhet.
Foto: [Skärmdump]
Hampus Melén, Karlskrona
Hockeyettan är ligan som ska forma framtidens stjärnor. Vi ser det ständigt vad gäller spelare, vi har sett det vad gäller tränare (tänk till exempel Dennis Hall och Viktor Tuurala) och ibland gäller det även sportchefer (Daniel Stolt är väl det bästa exemplet). Hampus Melén är förmodligen nästa man på listan över potentiella exporter till högre nivå. Han har kommit in som en frisk fläkt i ständigt underpresterande Karlskrona och på bara något år tagit klubben från en position som underpresterande dinosaurie till en förening som har fog för att drömma om framtida erövringar.
Årets lagbygge är det första han satt ihop på egen hand efter att ha kommit in sent ifjol och det har också synts på sammansättningen av unga hungrigt spelskickliga killar som strävar uppåt. Det ska vara fart och finess och underhållningsvärde. En väldigt tydlig identitet som 30-åringen scoutat fram. För scouting lägger han stor vikt vid. Det är mycket video, många tentakler ute och tankar som sträcker sig längre än bara några poäng på en eliteprospectsprofil. Hampus Melén står för något som Karlskrona inte har stått för på många år och när han får kalibrera sin filosofi och sin omgivning lite tydligare kan det bli hur bra som helst.
För det här är en work in progress, Melén är färsk i yrket och håller på att forma sin identitet i realtid. Bara på det dryga år han rattat Karlskrona har man kunnat se hur han växt i rollen och blivit betydligt mer pumpad av pondus. När han tillslut växt sig så stark att han inte längre påverkas av yttre faktorer (i Karlskronas fall oftast ganska dåliga idéer) och fullt ut kan diktera sin modell kommer det skördas stor framgång. Med dedikation och en tydlig idé kommer man långt och Hampus Melén har både ett fräscht tänk och tydliga ambitioner. För Karlskronas del är det en jackpot att han nyligen skrev på en kontraktsförlängning över flera år. Han kan mycket väl bli mannen som tar klubben tillbaka till Hockeyallsvenskan.
Foto: [Skärmdump]
Tomas Östlund, Lindlöven
55-åringen är en av ligans mer långlivade filurer på sin post och gör sin tolfte raka säsong som sportchef i Lindlöven, men har i alla år fått jobba ganska mycket i skymundan. Det började väl i ärlighetens namn som i ganska många av ligans klubbar, utan större ambition och med hamsterhjulets touch. Att man skriver kontrakt med spelare för att man kan snarare än för att det finns någon större poäng och tanke med det. Men genom åren har Östlund kommit att bli mer och mer dedikerad, sett mer och mer av potential i sin klubb och de senaste åren har han skruvat på vad som idag är ett fullskaligt topplag i Hockeyettan norra.
Ligans garanterat hetaste sportchef (när det brinner då brinner det rejält så att säga) har fått smaka kontinuitetens sötma och då snackar vi den bra formen av kontinuitet. Det vill säga där man handplockar det man vill ha kvar snarare än bara får behålla en trupp för att spelarna inte har så mycket annat att välja på. De senaste åren har Lindlöven blivit en klubb där spelare utvecklas och på så sätt kunnat bygga upp ett rykte. Det gör att man lyckats behålla riktigt bra spelare i konkurrens med omkringliggande storheter och även kunnat locka till sig spelare med potential. Ett välutvecklat samarbete med större klubbar i närområdet har också hjälpt sportchefen att nära sin vision.
Det fanns en magi i samarbetet med långvarige tränaren Jonas Dufåker som lade grunden till vad Lindlöven är idag, men överlämningen till nuvarande tränaren Lennart Hermansson gick sömlöst utan att Lindlöven tappade minsta lilla. Det har sportchefen så klart en ganska stor del i. Kan han bara skaka av sig den klyschiga småklubbsmentaliteten att det är något nobelt i att serva andra klubbar med talang från sin tillbakadragna roll i hierarkin skulle gänget från Lindesberg kunna bli något stort på riktigt.
Foto: [Skärmdump]
Patric Larsson, Tingsryd
Profilen som ringer ihop sitt lag från målarställningarna runt om i de småländska avkrokarna är egen. På ett bra sätt. Han är en snackpåse som inte räds att säga vad han tycker och har genom åren byggt på sig en erfarenhetsbank som han garanterat har en stor nytta av när målet nu är att föra Tingsryd tillbaka till finrummet.
Det lagbygge som ställts på isen till den här säsongen bär signaturen av en sportchef som vet vad han gör. De stora stjärnorna är inte lika viktiga som klubbhjärtat och Larsson ställde målarbruken åt sidan för att locka hem ett garde av trotjänare med hjärta för klubben. Det landade i att han fick in ett koppel av spelare som checkade boxarna för skicklighet, erfarenhet och klubbhjärta. En svårslagen kombination. Det var väl egentligen bara Måns Hermansson och Victor Crus Rydberg han gick bet på (och vem vet vad som kommer hända där framöver?). Att sedan addera ung fräsch talang till anrättningen som potentiell spets var därefter inte så svårt.
Nu är det förstås få förunnat att verka i en förening med så många spelare i förskingring som det var aktuellt att locka hem. Larsson hade det väl förspänt på så vis. Men mixen av ungt och rutinerat, perfekt anpassad för nivån laget ska verka på, imponerar ändå. Sportchefen har sitt sätt att bygga och har inte brytt sig så mycket om några yttre faktorer. Jakten på de sista pusselbitarna har sedan fått ta sin tid och kommer säkert pågå hela vägen fram till deadline. Det är en lyx man kan unna sig när man byggt något stabilt och hållbart från första början. Resultaten är fina och laget på papperet kapabelt till betydligt mycket mer än den träiga hockey det spelat så här långt under säsongen.
Foto: [Sara Damne/Bildbyrån]
