Slutspelet har tjuvstartat med några spännande play-in-serier som ska sålla ut de sista ”riktiga” slutspelslagen innan en oerhört spännande vår kan ta vid. För första gången någonsin spelar Hockeyettan ett rakt slutspel där vinnaren tar allt, det vill säga en plats i Hockeyallsvenskan och det innebär att de främsta spelarna måste leverera. Det lag vars spetsar och rutinerade pjäser träffar bäst form har också störst möjlighet att bli lyckade i slutändan. Det är logiskt.
Därför är det läge att fundera lite över spelare som måste kliva fram nu när säsongen gäller som mest. Då tänker jag på spelare som har en skyhög potential som de kanske inte fått ut helt och hållet den här säsongen, men som skulle kunna bli viktiga slutspelsjokrar för sina lag.
Vissa av dem kanske har haft problem med skador, andra kanske befinner sig på fel sida karriären, men har en sista vass vår i sig eller så snackar vi om spelare vars potential är skyhög utan att de riktigt lyckats få ut den under seriespelet.
Kort och gott tio spelare för vilka det är dags att kliva fram nu när det vankas slutspel och vars succé skulle kunna bli tungan på vågen för deras respektive klubbar.
Filip Forsmark, b, Lindlöven
Det finns så mycket potential där inne som på något sätt verkar svår att förlösa. Forsmark har varit ett lovande namn länge och spelat för Karlskrona, Tranås och de senaste säsongerna Lindlöven utan att det riktigt lossnat. Han är inte alls dålig, men långt ifrån så dominant som han har förutsättningarna att vara och de har jobbat hårt med honom i Lindesberg för att få fram de där sista procenten som skulle göra så stor skillnad. Än så länge har han inte tagit klivet från bra till bäst, men ett lyckat slutspel skulle så klart kunna vara ett väldigt viktigt steg på vägen.
Foto: [Johan Bernström/Bildbyrån]
Ludwig Stenlund, fw, Mariestad
Meritmässigt har Stenlund ett cv som står sig väldigt väl i Hockeyettan med några framgångsrika allsvenska säsonger bland annat, men hans första tid i Mariestad har varit en startsträcka. Man får ha respekt för att forwarden kom in riktigt rostig efter ett långt skadeuppehåll och att han fått jobba med att hitta både sig själv och sin roll i laget, men leveransmässigt har det varit ganska skralt i Allettan trots att 27-åringen matchats i en riktigt stark omgivning. Mariestad har garanterat överseende, det är först nu man ska skörda frukterna av Stenlunds kompetens. Det är i slutspelet man förväntar sig att han ska kliva fram och leverera och vara en av dem som leder laget.
Foto: [Maxim Thore/Bildbyrån]
Viktor Hertzberg, fw, Brödernas/Väsby
Visst, 33-åringen har haft problem med skador och inte spelat sedan han tvingades kliva av hemmamötet med Sundsvall i slutet av januari. Han har haft en problematik med hjärnskakningar och vi vet inte ens om han kommer till spel i någon slutspelsmatch. Men det här har inte blivit alls som det var tänkt. Hertzberg kom till Brödernas/Väsby för att verkligen vara en spelare som gjorde skillnad, men har stått för en ganska begränsad leverans de matcher han kunnat vara med. ”Jag ska väl göra mål och assist och framförallt kliva fram när det gäller” sa han till Hockeysverige i augusti. Kommer forwarden tillbaka i spel den här säsongen återstår att se om han kan leva upp till de orden.
Foto: [Jesper Zerman/Bildbyrån]
Emil Lindblom, fw, Sundsvall
Det såg ut att vara på väg mot en hejdundrande revansch efter en mindre lyckad säsong i Boden när Lindblom återvände till Sundsvall och skyfflade in poäng i grundserien. Det fanns ett flyt i hans spel igen, en glädje och en leverans. Men effekten var bara kortvarig. I Allettan har målskyttet återigen gått i stå för den vanligtvis så vasse forwarden som alldeles för ofta gått poänglös från isen. Sundsvall förväntar sig att han ska svara för secondary scoring bakom den lysande förstakedjan och kanske rent av är beroende av att han gör det om slutspelet ska bli en lyckad historia. Poängleveransen som kom i Allettans två avslutande matcher kanske var ett kliv i rätt riktning. Potentialen till att lyckas har han verkligen, nu är det dags att kliva fram och göra det också.
Adam Byström Johansson, fw, Hudiksvall
I en lång rad säsonger har värmlänningen varit en av spelarna som omtalats som de riktiga spetsarna i Hudiksvalls färgstarka storsatsningar, men den här säsongen har varit lite annorlunda. Det vore förmätet att försöka påstå att kaptenen varit något annat än bra och han har missat några matcher på grund av skada, men det är som att han gått ner några procent efter att andra stjärnor som Christoffer Jansson och William Eckmyhl lämnat. Den där riktiga lystern har inte riktigt funnits där och poängproduktionen har inte varit riktigt vad den brukar vara, Men ett starkt slutspel (kanske toppat med ett avancemang till Hockeyallsvenskan?) skulle naturligtvis radera ut allt det där.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Henrik Eriksson, fw, Borås
Den 37-årige kaptenen hade det kämpigt ifjol, men valde ändå att satsa vidare en säsong till i Hockeyettan. Förmodligen med ambitionen att kunna göra sig själv lite mer rättvisa och hitta tillbaka till den spetsiga figur han en gång var. Men det är nog trots allt så att tiden börjar komma ifatt Eriksson. Han är fortfarande en väldigt viktig spelare i Borås-laget med tanke på sitt hjärta, sin rutin och sina ledaregenskaper, men tiden som härförare och poängspelare tycks vara förbi. Han har blivit mer och mer av en icke-figur offensivt i takt med att klubben värvat in spetsiga medspelare. Men det finns lite krut kvar i tanken, stundande slutspel kanske är en sista möjlighet att skina på nivån. Hur långt kan veteranen leda Borås?
Foto: [Jörgen Jarnberger/Bildbyrån]
Pelle Hedlund, fw, Forshaga
Det är möjligt att förväntningarna var satta på en orättvist hög nivå. Efter fjolårssuccén för Linus Skager, en toppspelare som valde den lilla klubben och blomstrade, målades Hedlund upp som version 2.0 när han värvades till Forshaga inför den här säsongen. Så har det inte blivit. Man kan väl inte påstå att forwarden varit direkt dålig, men han har inte varit en hejdundrande succé heller, utan mer blivit en i kollektivet. Man borde kunna förvänta sig mer av en spelare som har de meriter som Hedlund ändå besitter. Men han kan förstås ha sparat det bästa till sist. Nu väntar ett slutspel där Forshaga går in som tydlig underdog, drömläge för en irrationell forward som Hedlund att plötsligt skina.
Foto: [Pär Olert/Bildbyrån]
Carl Westberg, fw, Halmstad
Någonstans går så klart lagets och individuella spelares prestationer ganska mycket hand i hand. Halmstad Hammers har varit en skugga av sitt vanliga jag den här säsongen och återvändaren Westberg har inte lyckats alls i den utsträckning man hade förväntat sig. Han vände tillbaka till Halmstad med ganska höga förväntningar om att vara en burdus energispruta som också kunde leverera en hel del poäng. Så som det var senast han var i klubben. Men poängen har inte kommit och så värst jobbig vet jag inte om motståndarna tyckt att Westberg varit heller. Det har varit en typisk mellansäsong. Men 25-åringen har precis alla de där egenskaperna som man förknippar med en slutspelsspelare och om Hammers tar sig vidare från det pågående play-in-spelet kanske han kan bli en injektion framåt. Det behöver laget.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Filip Cruseman, fw, Karlskrona
När 34-åringen är på sitt bästa spelhumör är han en intensivt jobbig spelare som jagar livet ur sina motståndare och pumpar in energi i sina medspelare. En oerhört nyttig spelare som gör alla omkring sig bättre och bidrar oerhört mycket även om det inte alltid är han som i slutändan gör poängen. Tyvärr kommer de där bra dagarna lite för sällan nu för tiden. Det är uppenbart att Cruseman är på den sidan av karriären när det börjar peka neråt och när han inte har sina bra dagar bidrar han ärligt talat inte med särskilt mycket alls. Men nu är det slutspel och det är i den hetta och intensitet ett slutspel frambringar som han ska trivas som bäst. Kan han plocka fram den bästa versionen av sig själv för en sista riktigt häftig resa skulle det kunna betyda väldigt mycket för Karlskrona. Att kraften finns därinne någonstans behöver vi nog knappast betvivla.
Foto: [Jonas Ljungdahl/Bildbyrån]
Ture Edvardsson, fw, Sollentuna
21-åringen från Ekerö har den här säsongen visat att en pollett trillat ner och att han kan göra de saker han tidigare lyckats med på division 2-nivå även i Hockeyettan. Kalla det ett litet genombrott om ni så vill. Men än finns det mil kvar att knata och saker att lyckas med. Faktum är att Edvardsson blev rätt iskall ju längre Allettan gick och att han inte kom till och producerade poäng i alls samma utsträckning som i grundserien. Ska han kunna betrakta sig som etablerad i ligan på riktigt måste han lyckas offensivt även mot riktigt starkt motstånd och när kan det anses vara mer lämpligt att börja med det än i ett slutspel? Han kan bli nyckeln som tar Sollentuna vidare från play-in.
