Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona! {{ PAYWALL LIMIT }}
Det har blivit mer och mer vanligt att spelare som presterat vasst i Hockeyettan, men ändå inte får några allsvenska kontrakt, söker sig utomlands. Marknaden har öppnat sig och det finns attraktiva klubbar och ligor i Polen, Danmark och Norge så väl som södra Europa. De internationella resenärerna från Hockeyettan blir fler och fler för varje säsong.
Men vänder man på det perspektivet blir den europeiska kartan så klart också intressant för sportcheferna i Hockeyettan. För det finns ett stort gäng spelare därute som gjort sina säsonger och som kanske börjar känna sig sugna på att vända hemåt. Då är det inte nödvändigtvis så att de allsvenska klubbarna står i kö utan det går oftast att fynda ganska bra från klubbarna i Europa. Den typen av värvningar ser vi också fler och fler av för varje år som går.
Därmed har det blivit dags att vända blicken utåt och se vad för fynd som kan stå att finna. Tillåt mig fundera över ett gäng utlandssvenskar som mycket väl skulle kunna lockas hem och bli stjärnor i Hockeyettan.
Sebastian Benker, forward
Den målglade forwarden har hunnit fylla 33 och det är drygt åtta år sedan han spelade i Hockeyettan senast (med Troja-Ljungby), men det har hela tiden funnits en slumrande frågeställning om han någon gång skulle vända hemåt moderklubben Borås. Nu kan vara den perfekta tiden. Som handelsresande i spets i Hockeyallsvenskans mittenhierarki har han i stort sett förbrukat alla lämpliga klubbar redan och med tanke på att Borås spänner musklerna för en rejäl toppsatsning skulle hans kompetens kunna passa väldigt väl in i mixen. Läget för en hemkomst blir som sagt knappast bättre än nu för forwarden som spenderade den gångna säsongen i Schweiz och Danmark med HC Thurgau och Frederikshavn White Hawks.
Foto: [Johan Axelsson/Bildbyrån]
Charles Eklund, forward
Den tidigare Mora-junioren var hett eftertraktad av moderklubben Sollentuna när han gjorde comeback under vintern, men hamnade då hos de urusla norrmännen Comet Halden där det blev totalt sju matcher utan framgång. Det stärkte knappast aktierna. Men Eklund har gjort det bra på Hockeyettan-nivå tidigare, kanske framförallt i Borlänge och med tanke på att norrort är fullt med lag i skriande behov av offensiv hjälp (Sollentuna, Vallentuna, Järfälla, till och med Brödernas/Väsby) borde han vara ett namn som definitivt diskuteras.
Foto: [Tobias Sterner/Bildbyrån]
Jaeden Martin, back
Den rejäle backen har sedan han lämnade IK Oskarshamn under sin J20-tid inte varit något namn för de allsvenska klubbarna, men har gjort tre raka säsonger i Danmark där den senaste med Frederikshavn White Hawks verkligen får anses vara med mersmak. Här har vi en spelare som inte lägger några fingrar emellan, ser till att använda musklerna för att hålla rent i den egna zonen och som på Hockeyettan-nivå rent av skulle kunna betraktas som en general.
Hannes Johansson, forward
Den rutinerade 31-åringen gjorde en bra säsong i Polen med Cracovia Krakow, men ryktas nu återigen hem till moderklubben Tingsryd. Det kanske inte är så konstigt, han tycks ju ha förmågan att bli förlåten för det mesta (minns den infekterade flytten till rivalen Karlskrona för ett gäng år sedan) och med det i beaktande är det väl ingen big deal för fansen att han var med och spelade upp Nybro till det finrum som Tingsryd nu tvingats lämna. Men en fascinerande historik åsido, skulle Hannes Johansson välja bort utlandet och vända hem för spel i Hockeyettan blir han naturligtvis ett av de riktigt intressanta namnen att följa till vintern.
Foto: [Magnus Lejhall/Bildbyrån]
Mikael Johansson, forward
Senast vi såg den irrationella Växjö-produkten i Hockeyettan var säsongen 18/19 då han var en framstående del av det lag som tog Kristianstad till Hockeyallsvenskan. Efter det har karriären varit ganska brokig. Johansson har turnerat förbi klubbar i Österrike, Italien, Skottland, Danmark och nu senast Polen där han var assisterande kapten hos KH Torun. Det är ett cv som förpliktigar, men nu är även han ett av namnen som nämns i ryktesfloran kring Tingsryd och det vore onekligen intressant att se vad han skulle kunna åstadkomma i ett nytt topplag nu när han snart fyller 30 och byggt på sig rejält med nyttig erfarenhet.
Foto: [Krister Andersson/Bildbyrån]
Mattias Pettersson, målvakt
Är det månne dags att sluta en cirkel? Det var inte i moderklubben Halmstad som Pettersson fick sitt riktigt stora genombrott på Hockeyettan-nivå, han hann ju passera både Mörrum och Lindlöven med gott resultat innan det small till, men det var i Hammers allt började. Keepern som spenderat de tio senaste åren på högre nivå har gjort fyra raka utlandssäsonger och kommer närmast från en vinter i danska SønderjyskE som knappast kan beskrivas på något annat sätt än så där. Med tanke på att han hunnit fylla 34 och att statistiken är så där är det inte helt givet att de lukrativa utlandserbjudandena ligger på bordet. Det allsvenska kapitlet bör väl dessutom vara stängt. Men visst vore det väl häftigt att se den forne danske mästaren i Hammers-tröjan en gång till? Är Halmstad inte intresserade bör det finnas andra ettan-topplag som är det.
Foto: [Avdo Bilkanovic/Bildbyrån]
Simon Falk, forward
Det har blivit något av en trend på senare år att klubbar plockar hem spelare från exempelvis NCAA som gjort klart sina universitetsstudier och så väl fått sig en grundplåt för livet som för hockeyn efter sina år i Nordamerika. Doldisar och jokrar som kommer hem och gör ett gediget avtryck i Hockeyettan. Den tidigare Västerås-junioren Falk har spenderat de fem senaste säsongerna i Nordamerika och skulle mycket väl kunna vara en spelare ettanklubbar nyfiket tittar på. En rejäl pjäs som skulle kunna komma in och röra om i ligan.
Jakob Stöffling, back
Kvalitetsmässigt har den 25-årige masen precis allt för att spela i Hockeyallsvenskan, men det har inte gått spikrakt på senare år. Han hade lite svårt att verkligen äga sin plats i Mora säsongen 23/24 (då han även lånades ut till Halmstad i ett gäng matcher) och säsongen som gick fick han avsluta hos norska Stjernen i förtid på grund av skada. Vi snackar med andra ord om en begåvad back med lite oklara aktier. Jag håller det inte för otroligt att det finns nya utlandskontrakt på bordet, men behöver Stöffling studsa tillbaka skulle han kunna vara ett alternativ för den högre hierarkin hos många av Hockeyettans topplag. Om någon är villig att ta den chansen...
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
Ian Blomquist, målvakt
På den internationella marknaden är vacker statistik lag, speciellt för målvakter, och där har unge Blomquist verkligen hamnat lite klämd. Han hade en otacksam uppgift under sina säsonger i Västerås och statistiken från den gångna säsongen i norska bottenlaget Comet Halden är ingen munter läsning. En räddningsprocent under 87% och fler än fem mål insläppta per match i snitt är ingenting som får Europas sportchefer att hjula av glädje. Då spelar det ingen roll att det i grunden är tal om en talangfull keeper vars potential är att spela betydligt högre upp i seriesystemet. Det kan vara så att Blomquist kan vara i behov av en Hockeyettan-säsong för att starta om och då vore han en drömvärvning för i stort sett alla klubbar.
Notera: Denna text skrevs innan Ian Blomqvist skrev på för Västervik.
Foto: [Fredrik Karlsson/Bildbyrån]
Anthon Eriksson, forward
Prislappen är förmodligen för hög på hans tjänster, men Eriksson för den typen av egenskaper till bordet som de flesta av Hockeyettans topplag är i skriande behov av. Han är tuff och frän och tvekar inte att kliva fram i frontlinjerna för sitt lag. Att han gjort sina svänger i Polen, Skottland och nu senast Danmark (Aalborg Pirates) har förmodligen mest att göra med att de allsvenska lagen inte nödvändigtvis är så sugna att betala för den typen av tjänster. Man söker dem hellre internt. Ligger inte nya internationella kontraktsförslag på bordet skulle jag bli förvånad, men vill Eriksson spela i Sverige borde klubbar som Boden, Hudiksvall eller varför inte Visby/Roma stå i kö med plånboken i högsta hugg.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
