Analysen gjordes innan Mattias Karlin fick sparken av MoDo.
Inför säsongen var MoDo och Björklöven utpekade av de flesta som stora favoriter i Hockeyallsvenskan. Med snart halva serien spelad har Björklöven infriat – och överträffat – de förväntningarna som överlägsen etta i serien. För MoDo ser situationen annorlunda ut. Man ligger i skrivande stund 18 poäng bakom Björklöven, på en fjärde plats i tabellen, och allt fler kritiska röster hörs både från supportrar, media och inifrån laget.
Hur illa är det egentligen ställt?
MoDo ligger som sagt fyra i tabellen men ser man till poängsnitt, vilket är ett bättre mätvärde i en haltande tabell, ligger man femma med 1,79 poäng/match. Ett snitt som skulle ge 93 poäng över 52 omgångar. Det skulle definitivt vara lägre än förväntat för MoDo men ändå förmodligen tillräckligt bra för en topp-6 placering. Det är dock trenden som oroar. De första 13 matcherna förlorade MoDo bara två matcher. Den otroliga 8–0 förlusten i Oskarshamn och ett avgörande på straffar mot Björklöven. Därefter har man förlorat sju av de elva matcherna som spelats med ett poängsnitt på en poäng/match – bara Östersund och Troja har lägre under samma period.
Så låt oss titta närmare och analysera MoDos siffror från 31 oktober (när förlusttrenden inleddes) fram till dagens datum. Om jag inte anger något annat så är alla siffror framöver från den här elva-matchers perioden och som vanligt är det siffror från Hockeysiffror.se jag refererar till.
För att få en överblick över eventuella problemområden tittar vi på MoDos “spider” för den här perioden:
{{PAYWALL LIMIT}}
Alla kategorier mäts utifrån lagets rank i den specifika kategorin, där längst ut är bäst i ligan och där längst in mot mitten således är sämst i ligan. Vi ser tydligt att det finns några uppenbara kategorier som felar men också att det ser riktigt bra ut i vissa delar. Vi kan titta närmare på några områden som ser bra ut.
Lika styrka
Modos bekymmer senaste dryga månaden grundar sig inte i ett svagt fem-mot-fem-spel. Tvärtom ser det processmässigt riktigt bra ut. MoDo har 56 procent av andelen chanser (i form av xG) i matcherna och 58 procent av andelen avslut. I båda dessa kategorier är det bara Björklöven som är bättre. Det ser också bra ut både offensivt och defensivt.
Även om vi tittar på faktiska mål ser det ok ut i lika styrka. MoDo har 52 procent av andelen mål, vilket är sjätte bäst i ligan under vår mätperiod. Framför allt drivs det av defensiven där MoDo bara släpper in 1,35 mål per 60 spelade minuter vilket endast Karlskoga kan trumfa.
Även om MoDo har förlorat sju av de elva senaste matcherna har man bara förlorat “lika styrka matchen” i tre av dessa, där två kom för minst en månad sedan. Man har bara negativ målskillnad i lika styrka i en av de nio senaste matcherna. Det ser likadant ut gällande förväntade mål.
MoDo har också haft väldigt bra målvaktsspel under den här perioden. Eller snarare – Adam Werner har varit väldigt bra i lika styrka. Under vår mätperiod är Werner sexa i ligan sett till räddningsprocent. Justerar vi den för vad han förväntas släppa in enligt xG så är det bara Glifford i Oskarshamn och Lindbom i Karlskoga som har bättre siffror. Werners målvaktskollega Edvin Olofsson har haft det tyngre och placerar sig i botten av tidigare nämnda kategorier. Olofsson har bara stått i två av de här elva matcherna men har då släppt in hela 6 mål i lika styrka. Att jämföra med Werners 7 insläppta på nio matcher.
Börjar vi gå över och titta på det som inte fungerat såg vi i spidern att målskyttet i lika styrka låg lågt – vilket är helt och hållet drivet av ineffektivitet. Sett till både avslut och chanser är MoDo under mätperioden ett av de bästa lagen i ligan, men trots det är det bara Almtuna och Nybro som gjort färre mål per spelad minut i lika styrka. MoDos skottprocent i lika styrka för den här perioden är 5,5 procent. En otroligt låg siffra som bara är bättre än Nybros. Justerar vi för kvalitet på avslut i form av xG säger siffrorna att MoDo hade gjort 9 mål fler med ett skytte enligt ligasnittet. Med den offensiva spetsen som MoDo besitter skulle jag dessutom förvänta mig långt över ligasnittet när vi pratar skytte.
Tittar vi på de andra topplagens forwards med minst 100 minuters istid har Björklöven sex forwards med skottprocent på minst 15 procent i lika styrka. Karlskoga har tre, AIK tre, Oskarshamn sex och Kalmar fem. MoDo har ingen. Jesper Olofsson, Linus Andersson och Gerry Fitzgerald har visserligen alla över tolv procent, men till exempel Tyler Kelleher har sex procent, Emil Larsson har 4,5 procent och Kyle Topping har inte gjort mål i lika styrka alls under den här perioden.
Ser vi till de första 13 matcherna hade MoDo sex forwards med minst 15 procents effektivitet i lika styrka, så kapaciteten i laget finns onekligen där. Kanske kan man hävda att några spelare låg lite väl högt i inledningen av säsongen och att en dipp därför var väntad, men med så många erkänt spetsiga namn är jag inte orolig för MoDos del gällande effektiviteten i det långa loppet.
Special teams
Special teams har varit ett riktigt sorgebarn. Dessvärre för MoDo gäller det både powerplay och boxplay. Precis som vi gjorde för lika styrka kan vi titta på lagets målskillnad i special teams per match. Det här är alltså gjorda mål i PP och insläppta i BP sammanslaget.
Under mätperioden som vi tittar på har MoDo förlorat “special teams matchen” sex av elva matcher och bara vunnit den två gånger.
Sedan den 31 oktober (starten av vår mätperiod) har MoDo bara gjort tre mål i powerplay, och justerat för tid i spelformen ger det 3,4 mål per 60 minuter. Snittet i ligan för samma period är åtta mål per 60 minuter. Dessutom har man släppt in ett mål i sitt eget powerplay så nettot i spelformen blir +2 på elva matcher.
Otroligt nog ser det lika illa ut i boxplay. MoDo har släppt in nio mål under dessa elva matcher och snittet per speltid är 11,7 insläppta mål per 60 minuter. Sämst i ligan för perioden.
I både powerplay och boxplay är slutprodukten ett problem. Jag är försiktig med att dra för stora slutsatser av xG i special teams, speciellt under en sådan här begränsad tidsperiod, eftersom det är väldigt känsligt för svängningar, men enligt de siffrorna ser processen inte lika illa ut som resultatet. MoDo är det lag som underpresterar sitt xG mest i både powerplay och boxplay under den här perioden. Att skyttet sviktar är väl ingen större överraskning med tanke på hur det såg ut i lika styrka, men för boxplay är det mer anmärkningsvärt med tanke på hur Werners siffror i lika styrka såg ut. Vi kan nog räkna med att siffrorna kommer att trenda tillbaka mot mitten i båda spelformerna men här anser jag ändå att det finns mest att jobba med för MoDo och även mest att vinna av att förbättra sig.
Ser vi till boxplay är det inte en enskild enhet eller backpar som ser ut att vara problemet. Tittar vi på de åtta spelarna med mest istid i boxplay är det bara en som varit på isen för mindre än tio mål/60 minuter – Jacob Norén som inte heller han har speciellt imponerande siffror med sina åtta mål/60 minuter.
Eftersom laget som helhet bara gjort tre mål i powerplay är det givetvis svårt att hitta individuella ljusglimtar i den spelformen. Här går det eventuellt att fundera kring hur man formerar sig. Senaste tiden har MoDos PP1 utgjorts av en enhet med fem forwards. Linus Andersson har haft rollen som skytt med sin right-fattning i vänstra tekningscirkeln. Det innebär att varken Tyler Kelleher eller Gerry Fitzgerald, två av de bästa powerplay-spelarna i Hockeyallsvenskan senaste säsongerna, har fått sina naturliga roller.
Backarna
Zoomar vi ut igen och tittar på säsongen som helhet har det ändå sen i somras pratats om att MoDo ska förstärka sin backsida. Efter snart halva serien spelad känns det minst lika aktuellt som någonsin.
Tittar vi på ligan i stort och tar de backarna som spelat minst 100 minuter och sorterar på Game score hittar vi bästa MoDo back (Sverre Rönningen) på plats 29. Därefter är det ganska jämnt och MoDo har med sex backar runt topp-40 i ligan, men det är helt klart så att den självklara förstabacken (och andrabacken?) saknas. Speciellt eftersom David Rundblad och Victor Berglund inte har presterat som man kanske tänkte. I Rundblads fall är det powerplay som trycker ner hans Game score en del och ser man bara till lika styrka är han 23:a i ligan. Victor Berglund däremot hittas först på 77:e plats i Game score i lika styrka.
MoDo har haft August Berg på lån från Djurgården och ser nog gärna att det ska utvecklas till en permanent lösning framöver. Senaste dagarna har det också pratats om Kasper Kotkansalo från Luleås frysbox, och Henrik Gradin har bekräftat att det är en spelare man bollar. Det är visserligen ett stort steg mellan SHL och Hockeyallsvenskan och underlaget i Luleå är väldigt litet – men jag är minst sagt tveksam till att Kotkansalo skulle vara en uppgradering av MoDos backsida.
Sammanfattning
Det stormar rejält i Örnsköldsvik. Det är givetvis förväntat när ett på förhand tippat topplag bara mäktar med att ta 1 poäng per match under de elva senaste matcherna. I sådana situationer gäller det för ledningen i laget att hålla huvudet kallt och identifiera vad som brister och vad man kan åtgärda. I MoDos fall tycker jag att det är väldigt tydligt. I lika styrka visar både resultaten – men kanske framför allt den underliggande processen – att mycket ser bra ut. Under den perioden jag har tittat på, där man alltså förlorat sju av elva matcher, har man trots det en positiv målskillnad och bara Karlskoga släpper in färre mål i lika styrka. Därför har jag väldigt svårt att se att det ligger något i det prat som nu sipprar ut om att tränarna “har tappat gruppen” eller att det skulle handla om något “tyst spelaruppror”.
Jag köper inte heller att det skulle saknas grundspel. Tvärtom visar den här tunga perioden att trots ett fullkomligt iskallt skytte (-9 mål i lika styrka jämfört med xG) så kan man hålla sig flytande i fem-mot-fem spelet. Med all spets som MoDo har i laget kommer den bleka effektiviteten inte hålla i sig om man fortsätter att skapa chanser i samma utsträckning som hittills.
Det största orosmolnet för MoDo – och det man måste få ordning på – är sina special teams. Även om man också där kan förvänta sig en naturlig rörelse mot mitten så finns det strukturella och individuella saker att skruva på.
Lyckas man lösa det och även förstärka laget med en eller två backar av kvalitet ser jag fortsatt MoDo som ett absolut topplag och en utmanare om SHL-platsen framåt våren, även om Björklöven såklart har seglat upp som storfavorit.
