- Han räddade Södertälje från ett fiasko.
- Hotet: Då kan SSK tappa Love Härenstam.
- Siffrorna bakom den svaga offensiven: "Sämst i ligan"
- Gå skilda vägar med veteranerna: "Är han aktuell för Leksand?"
- Stjärnan kan lämna: "Har en klausul"
- Gjort klart med nyförvärv: "Klok värvning"
- Floppvärvningarna: "Inget annat än en cirkus"
- Borde SSK behålla Andreas Johansson?
- Därför blir nästa säsong ett stålbad för Södertälje.
Läs mer: Här hittar du analysen av Västerås.
Läs mer: Här hittar du analysen av AIK.
Läs mer: Här hittar du analysen av Kalmar.
Länge såg det ut som att Södertälje skulle avsluta säsongen i HockeyAllsvenskan med ett rejält fiasko men de räddade upp situationen genom att komma sjua, slå ut Kalmar i kvartsfinal och ta sig till en semifinal mot Björklöven. Så hur ska man egentligen värdera SSK:s säsong? Hur borde laget tänka och agera till nästa säsong? Borde tränaren Andreas Johansson bli kvar?
Det är flera frågetecken som SSK behöver reda ut inför säsongen 2026/27. Här genomlyses truppen och hur Södertälje kan se ut till nästa säsong. {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Det går att orda en hel del om SSK:s säsong och varför den i stora drag har varit en besvikelse. Något som däremot inte går att diskutera är att målvaktssidan har varit ett stort plus. Kanske den enda riktiga positiva överraskningen den här säsongen.
SSK gick in i säsongen med ett spännande målvaktspar. Oliver Håkanson som såg ut att vara redo för nästa steg och talangen Love Härenstam som skulle göra sin första seniorsäsong. Det kändes dels lite osäkert, då ingen av dem var självklara succékeeprar på förhand, men dels också riktigt intressant då både hade kapacitet att kunna blomma ut.
Vid det här laget vet vi alla hur det slutade. Love Härenstam var helt otrolig i kassen vilket gjorde det omöjligt för SSK att ställa honom utanför laget. Det var bara under JVM som SSK fick ändra där Niclas Westerholm värvades in och fick förtroendet före Håkanson som sedermera fick lämna. Westerholm var också bra efter att han kom in och förtjänar en hel del kredd, men det går inte att säga annat än att allt handlade om Love Härenstam.
Tonåringen klev in och var fenomenal direkt från start och räddade Södertälje gång på gång. Trots att Härenstam faktiskt förlorade fler matcher än han vann så hade han otroligt starka siffror individuellt. Han var en av ligans allra bästa målvakter med 92,0 i räddningsprocent, 1,81 GAA och fem nollor på 32 matcher i grundserien. Han räddade också mer än elva mål över förväntan, en siffra som var bäst i HockeyAllsvenskan.
På hela säsongen släppte han bara in fyra mål eller fler i fem av sina 43 matcher, både grundserien och slutspelet inräknat. Han gav således SSK alltid chansen i matcherna och det hände egentligen aldrig att han klappa ihop där bak och släppte in en stor mängd mål. Det kan knappt bli mer tydligt att SSK:s problem låg offensivt snarare än defensivt.
Love Härenstam är verkligen också en matchvinnarmålvakt som kliver fram när det gäller som mest. Det visade han såklart under JVM, men också i SSK-tröjan. Han höll nollan i åttondelen mot Mora samt i den sjunde och avgörande kvartsfinalen mot Kalmar där hans insats var helt avgörande för att se till att SSK kunde gå vidare. Även i semifinalen mot Björklöven höll han nere siffrorna och såg till att Södertälje ändå kunde göra en match av det hela där det var relativt jämna matcher resultatmässigt.
Love Härenstam var utan tvekan SSK:s MVP och förtjänar allt beröm som han har fått under säsongens gång.
Foto: [Johan Löf/Bildbyrån]
Utgående kontrakt:
Niclas Westerholm
Spelare på kontrakt:
Love Härenstam (2027)
Niclas Westerholm klev in och spelade starkt efter att han värvades, och stod framför allt för riktigt bra insatser i slutspelet när han fick spela. Trots det är det ganska självklart att gå skilda vägar med finländaren. SSK lär satsa på en lite billigare lösning för att få in en tydlig backup till nästa säsong.
Detta eftersom Love Härenstam har kontrakt och det mesta pekar på att han vill stanna i SSK för att fortsätta sin utveckling i klubben. Det är ett otroligt viktigt besked och något som kan bli avgörande för hela Södertäljes säsong 2026/27. Om Love Härenstam blir kvar ska han vara självklar förstekeeper och spela så mycket han bara kan, gärna upp emot 40 matcher. Såklart blir ju besväret för SSK att han återigen kommer att försvinna på JVM och de lär få lappa ihop det under ett par veckor där kring årsskiftet.
Det enda hotet mot att Härenstam blir kvar i Södertälje är ifall det är SHL-lag som går stenhårt på att få loss honom. Hans NHL-klubb St. Louis Blues lär också ha en del att säga till om och ifall de tycker att han ska spela i SHL, då lär det väl bli så. Men om Love Härenstam själv vill stanna i SSK, vilket är fallet enligt den samstämmiga rapporteringen, talar ändå mycket för att han också blir kvar.
Vid sin sida ser Härenstam ut att få en annan ung målvakt, nämligen 20-årige Teodor Munther. Det är en lovande keeper som tidigare har spelat bra för Djurgårdens juniorlag och även levererat fina siffror i Hockeyettan. Han dock inte varit uttalad etta i Hockeyettan utan delat på målvaktssysslan i Vita Hästen under säsongen och steget från att vara en 1B-målvakt på Ettan-nivå till att spela i HockeyAllsvenskan kan bli lite klurigt.
Det kan dock visa sig vara en smart värvning av SSK att låta Munther stå på tillväxt bakom Härenstam en säsong för att sedan kanske vara redo för mer förtroende säsong två.
Backar
De senaste åren har Södertälje sannolikt haft den bästa backsidan i HockeyAllsvenskan, åtminstone en av de bästa. Inför årets säsong tappade de däremot två väldigt tongivande försvarare i form av Viktor Grahn och Olli Vainio. Att ersätta dem skulle visa sig vara svårare än vad SSK kanske till och med förväntade sig.
Det hjälpte ju inte heller att Roope Laavainen missade starten av säsongen och Daniel Norbe också fick stora delar av både låg- och försäsongen förstörd på grund av skada. De kom helt enkelt snett in i det från start samtidigt som nyförvärven inte alls kom upp i den förväntade nivån.
Jonas Ahnelöv och Niklas Arell hämtades in som prestigevärvningar för att höja nivån i försvaret. I ärlighetens namn kom dock ingen av dem riktigt upp i nivå utan blandade och gav en hel del. Det var först i slutspelet som båda två höjde sitt spel och faktiskt visade sitt värde för laget.
Sett till backarna var det bara Daniel Norbe och Roope Laavainen som höll en genomgående bra nivå över hela säsongen. Resten var antingen alldeles för ojämna eller bidrog för lite i spelet överlag.
Foto: [Jonathan Näckstrand/Bildbyrån]
Utgående kontrakt:
Jonas Ahnelöv
Albin Carlson
Wilhelm Hallquisth
Daniel Norbe
Filip Windlert
Felix Öhrqvist
Spelare på kontrakt:
Roope Laavainen (2027)
Niklas Arell (2028)
Ludvig Söderberg (2028)
Här väntas det bli rejäla förändringar. SSK kommer att få bygga om stora delar av sin backsida till nästa säsong. Felix Öhrqvist återvänder till Linköping och Wilhelm Hallquisth uppges vara klar för Timrå.
Sedan ser även Daniel Norbe ut att lämna sedan han varit en av HockeyAllsvenskans allra bästa backar under sina fyra år i SSK-tröjan. Även om han inte har varit liiika överlägsen den här säsongen är det fortsatt ett väldigt tungt tapp ifall han sticker. Det är ingen spelare som man bara ersätter rakt av. Dessutom lär Jonas Ahnelöv lämna då hans kontrakt löper ut.
Det innebär att Filip Windlert och Albin Carlson blir kvar och jag skulle kunna se att SSK förlänger med en av dem, men inte båda.
Något som är viktigt för SSK är att Roope Laavainen blir kvar som en toppback även i nästa års lag. Han var riktigt bra efter att ha kommit tillbaka från sin skada och är en nyckelspelare. Niklas Arell har avtal i två år till och han behöver visa att han kan spela som han gjorde i slutspelet över hela säsongen, annars är det ett kontrakt som Södertälje lär ångra. Även junioren Ludvig Söderberg är sajnad i två år framöver.
Södertälje behöver dock värva fyra eller fem nya backar inför nästa säsong. Av årets värvningar var bara Laavainen riktigt lyckad och där måste SSK få en bättre träffprocent. De behöver få in ett par offensivt starka backar för att ersätta Norbe och sedan är de fortsatt i behov av ett par försvarsgeneraler. Men en nyckelpunkt blir att få in backar som är säkra på pucken, för det spelet lämnade en del att önska den här säsongen.
Foto: [Kenta Jönsson/Bildbyrån]
Forwards
Här hittar vi Södertäljes stora svaghet den här säsongen. Som jag nämnde i början var målvaktsspelet en faktor som hela tiden höll SSK kvar i matchen, problemet är att de inte utnyttjade det tillräckligt. Även om de bara släppte in två eller tre mål per match så lyckades de ändå förlora för att de var för uddlösa framåt.
Det blir också tydligt om man också synar siffrorna. I lika styrka förväntades SSK ha +10 i målskillnad, men i verkligheten hade de i stället -1. Södertälje gjorde hela 16 mål (!!) färre än förväntat i spel fem-mot-fem. Det var överlägset sämst i hela ligan. Ser man till skotteffektiviteten var SSK också sämst i HockeyAllsvenskan då man bara gjorde mål på 8,89 procent av sina skott. Trots att de sköt femte mest skott i ligan var de bara nia sett till antal mål. Det är riktigt klent.
Så vad berodde det på? Brist på spets? Inte tillräckligt med målskyttar? Oflyt? Ett systemfel? Well, det är sannolikt lite av en kombination men personligen ser jag att deras offensiva spel hackade överlag, och det faller såklart på tränaren Andreas Johansson. SSK hamnade ofta på utsidan och hade inte den här självklarheten i sitt spel när man gick framåt. Ibland kändes det som att man saknade en tydlig spelidé när man fick pucken.
Sedan sköt man ju faktiskt ganska många skott men fick helt enkelt inte in pucken. Där går det inte heller att snacka bort att spetsen inte riktigt fanns där. Inför säsongen värvades transatlanterna Mitch Lewandowski, Brett Stapley och Cole Fonstad som tilltänkta spetsspelare. De misslyckades dock allihop.
Foto: [Johan Axelsson/Bildbyrån]
Tillsammans stod trion endast för två mål och nio poäng. Ett stort underbetyg. Alla tre fick lämna under hösten och det är värt att nämna att alla tre har lyckats relativt bra sedan de lämnade SSK. Stapley gjorde 22 poäng på 30 matcher i Finland, Lewandowski har 44 poäng på 49 matcher i ECHL och Fonstad stod för 44 poäng på 38 matcher i tyska andraligan. Men i Södertälje passade de inte alls in, återigen kanske det delvis beror på att spelsystemet inte funkade och gjorde det svårt för spetsen att kliva fram.
SSK hade sedan egentligen bara två riktiga spetsspelare i form av Sebastian Dyk och Carter Ashton innan A.J. Vanderbeck värvades i slutet av säsongen. Annars fanns det speciellt många framträdande målskyttar. Det var helt enkelt för uddlöst. Det blev också lagets fall i slutspelet, där det såklart var ett tungt slag att Ashton inte kunde spela en enda match.
Av SSK:s 14 matcher gjorde man bara tre mål eller fler i fyra matcher. I resterande tio matcher stannade de på två mål som mest. Det håller egentligen inte för att gå långt och egentligen var det bara målvaktsspelet och det kompakta och rejäla spelet i försvars- och mittzon som de gjorde att de tog sig vidare mot Kalmar. Men mot Björklöven var skillnaden sedan ofantligt stor mellan lagen sett till den offensiva kraften, och då kom ”Löven” aldrig riktigt upp i maxnivå heller.
Här kommer Södertälje verkligen behöva gå till botten med hur man ska bli farligare framöver till nästa säsong. Behöver man bygga annorlunda i truppen? Eller borde Andreas Johansson tänka på att ändra i spelet för att få ut mer av laget framåt i banan? SSK:s 130 mål var deras sämsta notering sedan 2021/22 när laget fick kvala sig kvar i Allsvenskan och då gjorde man 129 mål. Så målskyttet måste vara klart bättre 2026/27 om SSK ska kunna bli en utmanare igen.
Utgående kontrakt:
Carter Ashton
Filip Engarås
Henrik Eriksson
William Eriksson
Hampus Harlestam
Viktor Liljegren
Leevi Teissala
William Wiå
Patrik Zackrisson
Foto: [Kenta Jönsson/Bildbyrån]
Spelare på kontrakt:
Sebastian Dyk (2027)
Adam Hesselvall (2027)
Filip Holst Persson (2027)
Karl Sterner (2027)
A.J. Vanderbeck (2027)
Teemu Väyrynen (2027)
Måns Lindbäck (2028)
Även framåt lär det bli en hel del förändringar. Först och främst måste SSK få klarhet i hur det blir med A.J. Vanderbeck. Han har ett kontrakt som gäller även över den kommande säsongen men avtalet har en klausul för spel utomlands. SSK behöver spetsen och det kan Vanderbeck bidra med. I nuläget lutar det dock åt att amerikanen kan vara förlorad och då tvingas Södertälje ersätta honom.
Gällande övriga spelare på utgående kontrakt lär flera av dem försvinna. William Wiå är förlorad efter en stark säsong och lämnar för spel i Finland. Annars har jag svårt att se att spelare som Patrik Zackrisson, Viktor Liljegren och Leevi Teissala blir kvar och får nya avtal. Zackrisson kom in med väldigt höga förväntningar och var inte dålig på något sätt, men var inte heller så bra som SSK hade hoppats även om han blev bättre och bättre. I slutändan får han knappt godkänt. Skulle kaptenen kunna bli aktuell för Leksand efter deras degradering?
William Eriksson och Hampus Harlestam är väl kantbollar att få nya avtal. De kan absolut vara nyttiga i anpassade roller, men är det spelare som SSK behöver framöver? Åtminstone lär de inte ingå i en topp-sexa nästa säsong och frågan är om det då inte är bättre att gå skilda vägar.
Slutligen borde Södertälje självklart förlänga med Henrik Eriksson. ”Hank” är fortsatt en effektiv och oerhört användbar spelare som ska få fortsätta om han själv vill. Jag tycker även att Filip Engarås är en spelare att behålla sett till hans nyckelroll i boxplay samt att han även har visat att han kan bidra framåt.
Bland spelarna på kontrakt har man Sebastian Dyk kvar som en bärande forward. Där bakom finns även ungtupparna Adam Hesselvall, Filip Holst Persson och Karl Sterner som behöver kliva fram och visa att de kan göra skillnad även på seniornivå snarare än att vara på utkanten. Teemu Väyrynen var en besvikelse efter att han värvades och behöver verkligen steppa upp nästa år.
Foto: [Michael Campanella/Bildbyrån]
Sedan har vi Måns Lindbäck. Han återvände till SSK och skulle studsa tillbaka efter ett par tuffa år men det blev helt pannkaka. Lindbäck kom helt fel in i säsongen och var rent ut svag när han spelade. Bara 4+3 på 25 matcher talar sitt språk och Lindbäck kom inte alls upp i nivå sett till spelet i stort heller innan skadan. Om han inte lyfter sig rejält till nästa säsong sitter SSK i en tuff sits då han har avtal till 2028.
På ryktesväg uppges Södertälje ha gjort klart med Linus Skager som närmast kommer från Troja-Ljungby och det är en klok värvning. Jag gillar Skager skarpt och han ska kunna vara en bärande offensiv spelare för SSK nästa säsong. Annars är det relativt tomt framåt för Södertälje.
SSK kommer att behöva fylla på rejält bland topp sex-forwards och värva in nästan två nya toppkedjor. Det blir en utmaning för Emil Georgsson som behöver träffa mer rätt än vad han gjorde den här säsongen.
Ledare
Inför årets säsong tappade SSK sin huvudtränare Magnus Bogren som gick till Björklöven där han gjort succé. Även assisterande tränaren Mattias Zackrisson försvann då han gick till Linköping. Södertälje valde då oväntat att satsa på Andreas Johansson som huvudtränare trots att han inte haft ett tränarjobb på åtta år. Det kändes onekligen som en rejäl chansning, och ja resultatet blev väl lite där efter också.
Den struktur och tydliga spelplan som fanns under Bogren var borta. I stället blev SSK ett ganska enformigt lag som spelade relativt simpel hockey. Det var inte alls samma kontroll i spelet med pucken utan nu var det fler dumpade puckar och att man skulle jaga. Det offensiva spelet blev då lidande och lagets säsong räddades i stora delar av starkt målvaktsspel snarare än något annat.
Därför måste man fortfarande ifrågasätta ”AJ” och hans ledarskap till nästa säsong. Är det verkligen spelet att satsa på och vägen framåt för Södertälje? Oavsett vad så har han ju, tillsammans med övriga ledarstaben, kontrakt för nästa säsong och de kommer att bli kvar. Det vill bara till att man faktiskt är så pass ödmjuka att man kan erkänna vad som gick fel i spelet och att de också kan justera det till nästa säsong. För det kan inte se likadant då.
Foto: [Jesper Zerman/Bildbyrån]
Sportchefen Emil Georgsson ska såklart också synas. Han har tidigare gjort ett hyllat jobb i SSK men den här säsongen går det inte att komma ifrån att hans värvningar inte kom upp i nivå. Av alla nyförvärv som Södertälje gjorde inför säsongen, vilka blev egentligen riktigt lyckade? I mitt tycke är det endast tre stycken, en på varje position. Det är Love Härenstam, Roope Laavainen och Carter Ashton. Resten har av olika anledningar inte presterat enligt förväntan. Därigenom blev Södertälje ett sämre lag till den här säsongen.
Flera värvningar misslyckades också fatalt där Brett Stapley, Mitch Lewandowski, Cole Fonstad och Elias Lindgren alla fick lämna redan i höstas. Sedan har vi ju fadäsen kring Andrew Nielsen som släpptes, värvades tillbaka och sedan fick lämna igen innan säsongen ens började. Viktor Liljegren släpptes också först av Södertälje men värvades tillbaka ett par veckor in på säsongen.
Georgsson fick bygga om delar av truppen under säsongens gång med värvningar som Viktor Liljegren, William Eriksson, Teemu Väyrynen, Niclas Westerholm, Leevi Teissala och A.J. Vanderbeck. Laget blev däremot inte riktigt bättre trots förändringarna. Det var ju faktiskt framför allt de spelarna som redan fanns i truppen som var mest framträdande och ledde laget, medan nyförvärven mest hade biroller.
På det stora hela går det inte att säga att det var annat än lite av en cirkus och ett misslyckande. Till nästa säsong ska truppen byggas om rejält och det blir stora förändringar. Då har SSK inte råd med lika många plumpar som de hade den här säsongen.
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
Summering
Hur ska man värdera Södertäljes säsong?
SSK undvek ju det stora fiaskot i slutändan och en semifinalplats ser ju såklart bra ut på pappret. Men det går ändå inte att komma ifrån att säsongen varit en besvikelse där känslan var att laget inte riktigt hängde ihop under stora delar. Risken är att Södertälje dock ändå, lite naivt, ser positivt på säsongen på grund av hur de avslutade.
Jag tror dock att det vore att fälla in i fällan av en falsk trygghet. Problemen som fanns i SSK:s spel försvann egentligen aldrig och de måste få till förändringar till nästa säsong. Inför årets säsong var Andreas Johansson oerhört tydlig i sin retorik om att SSK:s mål var SHL och det var de ju faktiskt inte ens i närheten av. Där måste man också revidera vad som faktiskt är en realistisk målsättning.
Detta var en relativt dyr trupp med stora förväntningar på sig och det blev lite pannkaka av det hela. Kommer man verkligen kunna fortsätta satsa och få in pengar från externa finansiärer på samma sätt om resultaten uteblir?
Sannolikheten är hög att SSK får kapa en del i spelarbudgeten och bygga billigare och smartare nästa säsong. Då blir dock marginalen mindre och man har inte råd att ha fel. Nästa säsong måste det pricka rätt.
Personligen ser jag det dock mer troligt att SSK återigen hamnar en bra bit ifrån toppen, snarare än att de faktiskt kan utmana om SHL.
Nästa säsong kan bli ett stålbad för Södertälje.
Source: Södertälje SK @ Elite Prospects
