- ”Satsar på en budget-lösning”
- Frågetecken för målvaktssidan: ”Det är ett riskspel”
- Vem ersätter skadade toppbacken?
- Tunga stjärntappen: ”Omöjliga att ersätta”
- Stjärnvärvningen: ”Kommer bli ovärderlig”
- Jagar toppnamnen: ”Kan vinna poängligan”
- ”Risken finns att de är längre ifrån toppkonkurrenterna än vad de var i fjol”
- Så kan de ställa upp − kedjor och backpar.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se – hela sommaren för en krona!
Läs också: Sommaranalys − MoDo: ”Fiasko om det inte blir SHL”
Läs också: Sommaranalys − Karlskoga: ”Jakten på en omöjlig ersättare”
Läs också: Sommaranalys − Oskarshamn: ”Varning – städning pågår”
Läs också: Sommaranalys − Mora: ”Orosmolnen hopar sig”
Läs också: Sommaranalys − AIK: ”Den stora chansningen”{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Förra året löste Södertälje SK sina målvaktsproblem genom att värva Frans Tuohimaa som var en av ligans allra bästa målvakter och var nära att leda SSK hela vägen till final. Men de valde ändå att gå skilda vägar med finländaren till den kommande säsongen och kommer i stället att satsa på en budget-lösning på målvaktssidan.
Oliver Håkanson är kvar från i fjol efter att ha varit klar andremålvakt bakom Tuohimaa. Vid sin sida får han nu 18-årige målvaktstalangen Love Härenstam. Det är inte två dåliga målvakter på något sätt. Men är de tillräckligt bra som målvaktspar? Kan någon av dem kliva fram som förstemålvakt och vinna matcher åt SSK i avgörande slutspelsmatcher? Det är ett stort frågetecken.
Av de två är Håkanson den som har bevisat sig på allsvensk nivå tidigare. Han gjorde det ganska bra i Almtuna och spelade även starkt när han fick chansen i SSK under den gångna säsongen – dock i ett väldigt litet arbetsprov. Han stod bara i tolv grundseriematcher samt fem slutspelsmatcher och hade även ett väldigt bra starkt försvar framför sig.
Jag har inga frågetecken kring ifall Oliver Håkanson är en bra allsvensk målvakt. Men håller han en tillräckligt hög nivå för att kunna vara förstemålvakt för ett topplag som jagar en plats i SHL? Skulle han kunna spika igen i slutspelet på samma sätt som Tuohimaa gjorde? Det är fortfarande upp till bevis för 23-åringen. Potentialen finns helt klart där.
Love Härenstam är en av svensk hockeys största målvaktstalanger och det ska såklart bli väldigt spännande att se hur han hanterar steget till seniorhockeyn. Han kommer från en lite tuffare säsong där det gick lite upp och ner för talangen. Nu tror jag det kommer vara nyttigt för Härenstam och hans utveckling att få vara på en och samma plats där han har kontrakt i två år och får träna och spela regelbundet.
Han fick känna på seniorspel i CHL med Skellefteå förra säsongen och ska nu ta klivet till A-lagshockey permanent. Det är då såklart svårt att bedöma vilken nivå han kommer att hålla i HockeyAllsvenskan redan som 18-åring. Det kan mycket väl bli succé om han kommer rätt in i säsongen, annars kan det mycket väl också ta lite tid innan han växer in i spelet.
Södertälje SK har ingen dålig målvaktssida per se men det är såklart lite av ett riskspel att inte ha någon mer etablerad målvakt. Det blir dock väldigt spännande att se hur Håkanson och Härenstam utvecklas och spelar under säsongens gång.
Backar
SSK har sannolikt haft det bästa försvaret i hela HockeyAllsvenskan de senaste åren men till hösten kommer det att se ganska annorlunda ut. Det är tungt för Södertälje SK att tappa två så tongivande backar som Viktor Grahn och Olli Vainio, som kanske har varit lagets två främsta spelare rent defensivt. Det är inte helt enkelt att ersätta dem rakt av.
Södertälje har lastat på med ett antal nyförvärv och endast Daniel Norbe samt Albin Carlson är kvar i laget jämfört med fjolåret. SSK har satsat på rutin i form av Jonas Ahnelöv och Niklas Arell samt plockat från allsvenska konkurrenter genom att värva Roope Laavainen och Elias Lindgren. Sedan har de även lånat in HV71-talangen Wilhelm Hallquisth. Det finns då flera anledningar att gilla SSK:s förstärkningar.
Niklas Arell kanske inte är det namnet som sticker ut mest men jag tror nog att detta är Södertäljes bästa defensiva värvning. Han kommer att kunna leda försvaret med sin hårda och tuffa defensiva spelstil. Rent namnmässigt är såklart Jonas Ahnelöv den mest iögonfallande värvningen. Han har både spelat OS och VM samt gjort över 500 SHL-matcher. Rent rutinmässigt är det såklart att Ahnelöv kommer bli väldigt viktig, men jag ställer mig ändå lite frågande till vilken nivå han kommer hålla. Han fyller 38 år i december och kommer senast från spel i Slovakien. Har han fortfarande kapacitet att vara en toppback på allsvensk nivå eller hur mycket finns kvar i tanken? Men oavsett kommer han vara en viktig ledare och en glädjespridare inom gruppen.
Som defensiva värvningar tror jag dock mycket på både Arell och Ahnelöv. Jag gillar även lånet av Wilhelm Hallquisth. Han har sporadiskt visat ljusglimtar av fint spel i SHL och på allsvensk nivå bör han kunna vara en bidragande back. Sätt honom bredvid en av veteranerna och jag tror att Hallquisth mycket väl kan bli en positiv injektion i SSK:s lag.
Elias Lindgren är en klok värvning egentligen då han verkligen växte och fick en fin utveckling under säsongen i Vimmerby. Men i nuläget går det inte att se hur han ska ta plats på sex backar med namnen som han har framför sig. Det blir en tuff kamp om speltiden.
Roope Laavainen har värvats med tanken att vara en toppback för SSK, men den förre Mora-kaptenen har olyckligtvis tvingats till operation och missar starten av säsongen. Det gör att Södertälje SK får ge sig ut på marknaden för att hitta ett ytterligare namn som kan förstärka backsidan i Laavainens frånvaro.
Vad kan då finnas på marknaden? Ett möjligt namn är Marcus Karlström som fortsatt saknar klubb och sannolikt lär vara intressant för flera allsvenska klubbar. Skulle Södertälje då kunna ge Karlström ett bud som lockar backen till klubben? Det vore en högklassig ersättare till Laavainen.
Så kan de ställa upp:
Norbe – Laavainen
Arell – Hallquisth
Ahnelöv – Carlson
Lindgren
Södertälje har en av HockeyAllsvenskans allra bästa backar i form av Daniel Norbe och han ska såklart vara det första namnet i laguppställningen. Laavainen har visat prov på både fina offensiva och defensiva färdigheter och skulle kunna vara en bra backpartner för Norbe efter att han kommer tillbaka från skada. Under Laavainens skadefrånvaro lär dock Albin Carlson kliva upp och spela med Norbe då de bildade ett framgångsrikt backpar i fjol. Det kan såklart även bli den permanenta lösningen på sikt.
Som sagt tror jag att det vore klokt för SSK att spela Hallquisth med antingen Arell eller Ahnelöv som kan ta ett defensivt ansvar vilket öppnar upp för Hallquisth att åka upp mer.
Det blir framför allt spännande att se vilken profil som SSK letar efter för att ersätta skadade Laavainen. Kommer de försöka plocka en till tvåvägsback? Eller kan de kosta på sig att plocka en mer offensivt inriktad försvarare? Beroende på vilken typ av försvarare som plockas in går det såklart att ändra om i backparen för att få en annan balans.
Forwards
Nolan Stevens, Nicolai Meyer, Marcus Eriksson, Egor Polin, Viktor Liljegren, Carter Souch och Miikka Pitkänen har alla försvunnit. Det är med andra ord en hel del mål och poäng som kommer att behöva ersättas. Stevens och Meyer stod tillsammans för 55 mål och 104 poäng i fjol – och jag är villig att slå fast att det blir nästintill omöjligt för Södertälje att hitta en ny duo som levererar på samma sätt.
Med det sagt tycker jag ändå att SSK har hittat flera potentiella toppspelare. Framför allt Måns Lindbäck är en lysande värvning. Han kommer verkligen kunna göra allt för SSK, göra mål, vara en lagspelare, ta ansvar i defensiven och såklart även vara drivande i offensiven. Han ska ha en väldigt stor roll i det här laget.
I övrigt har Södertälje SK också satsat på att värva in nordamerikansk spets. Sportchefen Emil Georgsson har ändå blandat och gett lite med sina transatlanter under åren i SSK. Det har såklart varit vissa succéer, framför allt Stevens, men det har även blivit några floppar. Årets tre värvningar väntas dock alla ta ledande offensiva roller och Södertälje har inte råd att låta ett par av dem floppa för då ser offensiven helt plötsligt inte alls lika sexig ut.
Brett Stapley är toppcentern som har värvats för att ersätta Nolan Stevens och han ser mest spännande ut på förhand då han har öst in poäng var han än har spelat de senaste åren. Mitch Lewandowski och Cole Fonstad, däremot, ska stå för målen. Det är tanken i varje fall och SSK får hoppas att värvningarna faller väl ut.
Annars ska det inte heller underskattas att Södertälje har tappat två nyttiga rollspelare så som av Filiph Engsund, Jacob Bjerselius och Jacob Dahlström. Det är kanske inte spelare som alltid har stuckit ut men som ändå har bidragit med väldigt mycket. Det vill till att Södertälje kan hitta andra profiler som kan stå för samma grovjobb.
Något som dock är tydligt är att SSK inte är klara. De har tolv forwards på kontrakt i skrivande stund och det kommer sannolikt värvas två spelare till. Någon som redan uppges vara överens om en flytt till Södertälje är Leksands lagkapten Patrik Zackrisson. Det kan bli en ovärderlig spelare för SSK. ”Zacke” har fortfarande hållit en bra nivå i SHL de senaste åren och även om han har fyllt 38 år känns han inte ”slut” på något sätt. Han ska hålla en väldigt hög nivå och både vara en ledare samt en stark tvåvägscenter på allsvensk nivå.
Södertälje SK har samtidigt också kopplats ihop med namn som Ryan Lasch och Mario Kempe. Jag skulle bli både förvånad och imponerad om SSK verkligen skulle landa Lasch, och han skulle då bli favorit till att vinna allsvenska poängligan. Men Kempe känns som en mer realistisk värvning, om än dock inte lika spetsig. Om Södertäljes två sista värvningar in i truppen är Zackrisson och Kempe kan de ändå känna sig väldigt nöjda då de skulle skaffa sig en stark bredd i offensiven.
Så kan de ställa upp:
Lewandowski – Stapley – Lindbäck
Fonstad – X/Zackrisson – Dyk
Holst Persson – Harlestam – Sterner
Eriksson – Engarås – Wiå
Hesselvall
Beroende på vilka som blir SSK:s sista värvningar kommer såklart den slutgiltiga laguppställningen att se annorlunda ut. Om de mot förmodan skulle lyckas värva Ryan Lasch skulle han gå in som det första namnet på högersidan. Mario Kempe är svårare att hitta en självklar plats för då han kan spela både center och ytterforward samt inte har samma offensiva uppsida längre.
Men nordamerikanerna ska ha självklara roller i de två toppkedjorna och även Måns Lindbäck bör ta plats högt upp. Sebastian Dyk kommer också från en stark säsong och ska ha en hög position i hierarkin. Patrik Zackrisson bör såklart också vara en framträdande center. Det går dock att argumentera för att SSK ska sätta ”Zacke” i en kedja med någon/ett par av de unga talangerna Karl Sterner, Filip Holst Persson eller Adam Hesselvall för att ta en mentor/pappa-roll.
Sedan blir det en tydlig fjärdekedja med Henrik Eriksson och William Wiå, som blir centrala i det defensiva, tillsammans med nyförvärvet Filip Engarås som får i uppdrag att ersätta Bjerselius som fjärdecenter.
I nuläget råder det inga tvivel om att SSK kommer att ha en imponerande bredd, men är spetsen tillräckligt stark för att ersätta toppnamnen som de har tappat? Det är inte självklart.
Kommentar
Förra säsongen var Södertälje SK bara en vinst från att slå ut Djurgården i semifinalen och om de inte hade fallerat i den sjätte matchen och sedan åkt på en snöplig sudden-förlust i den sjunde hade de fått möta AIK i final och mycket möjligt också gått upp och spelat i SHL nästa år. Så små marginaler var det.
Men nu har fjolårets lagbygge rensats och Södertälje gick tidigt ut med att de kommer att behöva sänka budgeten till den kommande säsongen. Det innebar att det tidigt stod klart att de inte skulle kunna behålla flera av de bästa spelarna från laget utan var tvungna att släppa flera av sina stjärnor.
Då är frågan hur stort fallet egentligen kommer att bli, om det ens blir något. Har de verkligen råd att snåla med lagbygget för att inte tappa mark gentemot övriga toppkonkurrenter?
SSK:s minskade budget innebar bland annat att de har sparat pengar på målvaktssidan samt fått tänka lite annorlunda gällande vilka spelare man ska värva. Det har då inte samma självklarhet i kommande lagbygge och det finns därmed ett antal frågetecken gällande framför allt spetsen. Även om flera värvningar ser spännande ut kommer det krävas en del för att de ska få samma überstabila försvar, starka målvaktsspel samt offensiva stjärnspelare som de hade i fjol.
Nu har Södertälje fått in investeringar som har gjort att de kan höja budgeten igen vilket möjliggör flera av toppvärvningarna, och gör att de kan jaga spelare som Ryan Lasch, Patrik Zackrisson och Mario Kempe – värvningar som sannolikt annars varit omöjliga. Men risken är att det kom lite för sent.
Sedan är jag inte heller säker på att Andreas Johansson är rätt tränare att leda detta laget hela vägen och instinktivt känns det som ett nedköp jämfört med Magnus Bogren.
Med det sagt ser jag dock att Södertälje SK ska vara ett topp fyra-lag även den kommande säsongen och utmana om SHL-platsen. Jag tror bara att risken finns att de är längre ifrån övriga toppkonkurrenter än vad de var i fjol.
