Jag vill börja med att säga att man självklart förstår spelarnas perspektiv i det hela. De vill spela matcher för att förbereda, och starka sina egna aktier, inför den nya NHL-säsongen. Det är hur förståeligt som helst och det går verkligen inte att klandra någon av spelarna för att de vill komma hem till Sverige och spela upp sig.
Däremot tycker jag man kan ifrågasätta hur klubbarna agerar och ser på detta.
Nu behövs det dock tydliggöras att situationerna ser helt olika ut för SHL och Hockeyallsvenskan. I SHL tillåts inte korttidskontrakt och därför kan endast spelare som redan hade avtal som täckte säsongen 2020/21 lånas ut till klubbar i den svenska högstaligan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Därför är det inte så konstigt att SHL-lagen tar tillbaka dessa spelare då det känns nästan som att de ”måste” göra det. När en spelare lämnar SHL för NHL trots kontrakt så rivs inte avtalet med den svenska klubben utan han blir i princip tjänstledig. När det andra jobbet, NHL, då försvinner i ett par månader så finns det ju egentligen ingen anledning för spelaren att vara tjänstledig längre utan kontraktet borde då med andra ord börja gälla igen.
Med Hockeyallsvenskan är det dock annorlunda då ligan tillåter korttidskontrakt, i viss mån, och därför är det klubbarna själva som aktivt ger sig ut och plockar in spelarna på ett helt annat sätt. Därför kommer frågan om NHL- och AHL-förstärkningar behandlas lite annorlunda när det diskuteras för de ligorna.
Spelarna som har kommit in till SHL var några av de bästa i ligan förra säsongen och förväntas även vara crème-de-la-crème kommande säsong. Då syftar jag på Fredrik Händemark, Mathias Bromé, Linus Sandin och Joakim Nygård (även om Nygård inte spelade i SHL senaste säsongen).
Desktop ad in article Mobile ad in article
Självklart kommer ju underhållningsvärdet på ligan att höjas när det kommer in bättre spelare. Det går liksom inte att förneka. Vi kommer dock bara att få njuta av dessa spelare i cirka två månader innan de återvänder till Nordamerika.
Jag ser dock ändå några problem med att plocka in sådana spelare under bara ett par månader.
Joakim Nygård, Fredrik Händemark, Linus Sandin och Mathias Bromé borde vara fyra av de bästa spelarna i SHL.Foto: Bildbyrån
Ta till exempel Örebro som exempel. De har plockat in Mathias Bromé och Rodrigo Abols fram till november och så som det ser ut just nu förväntas de vara två av lagets mest framstående spelare. Säg att de båda lever upp till, eller till och med överträffar, förväntningarna och öser in poäng under sin tid i SHL.
Vad händer då med Örebro efter november när de båda försvinner? Det skulle plötsligt bli två gigantiska hål i forwardsuppställningen, öppningar som inte bara fylls av att man plockar in någon ny för då skulle de förmodligen inte kunna ersättas.
Örebro har visserligen andra skickliga offensiva spelare som skulle kunna fylla tomrummet om de steppar upp efter att Bromé och Abols försvinner. Det känns dock som att offensiven kommer ta sig en törn efter att de båda försvinner, ett problem som kanske kommer bistå resten av säsongen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ett annat exempel är Linus Sandin i HV71. På försäsongen har han bildat kedja med Anton Wedin och Lias Andersson. En kedja som mycket väl kan vara en av de bästa vi sett i SHL de senaste fem åren, om allt klickar för dem.
Säg också att de får grym kemi och spottar in poäng för skojs skull, hur påverkas då dynamiken när Sandin försvinner? Det här exemplet kanske inte är lika starkt för Andersson och Wedin är två klasspelare och det borde egentligen bli succé oavsett vem som är tredjelänk till duon.
Det finns dock anledning till oro för att de aldrig kommer att klicka lika bra med någon annan som de kanske gör med Sandin och då blir det också problem för hela lagets offensiv om de tvingas kasta om i kedjorna hela tiden för att hitta något som funkar nästan lika bra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
De här NHL-lånen kommer alltså inte hjälpa något lag vinna SM-guld.
Samuel Fagemo borde göra succé i Hockeyallsvenskan.Foto: Kajsa Kalméus
Nu vidare till Hockeyallsvenskan.
Här är det väldigt annorlunda. Jag tänker inleda med att säga att spelare som Samuel Fagemo (när han nu blir klar för Södertälje) och Rasmus Asplund i Västerås med all sannolikhet kommer att ta andradivisionen med storm.
När det kommer till vissa andra som Johan Södergran, Simon Holmström och Axel Andersson är jag dock inte lika säker. Visst, det är bra spelare men är det verkligen killar som kommer komma in och hinna göra superstor skillnad på en och en halv månad? Tveksamt.
I vissa fall känns det som att en del allsvenska klubbar plockar in spelare från Nordamerika ”bara för att”. De är självklart inte bara utfyllnadsspelare men de fyller en trupplats just nu och sedan får klubben hitta någon annan att ta den platsen, inte lika bra så klart.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Problemet här är också att det kan bli ett problem med gruppdynamiken om det lånas in spelare från NHL-lag lite hur som helst. Exempelvis Almtuna har redan plockat in Gustav Lindström och Johan Södergran och det har även ryktats om Rasmus Sandin och Olle Alsing (även om det nu låter som det är otroligt för de båda) samtidigt som målvakten Filip Larsson och tidigare JVM-forwarden Tim Söderlund har tränat med klubben.
Alla verkar inte lösa sig men om laget hade fått in allihop, totalt sex spelare, från Nordamerika som alla försvinner i november skapar det ju jättestora tomrum precis i början av säsongen. Det skulle säkert gå bra i början av säsongen men när alla de plötsligt lämnar så skulle säkert klubben få svårt att behålla samma form. Hur skulle resten av laget påverkas av att knappt en fjärdedel av truppen försvinner efter en och en halv månads spel?
Desktop ad in article Mobile ad in article
Fler spelare ryktas vara på ingång till Hockeyallsvenskan som exempelvis Anton Karlsson, Jonas Johansson och Adam Werner. Det kommer säkert finnas ytterligare ett par handfull spelare som är aktuella för allsvenskt spel.
Jag känner dock personligen att om man vill ha in en spelare från NHL/AHL så vill man väl att det ska vara en ledande spelare, inte en kille som kanske knappt ens tar plats i förstakedjan/första backpar/är förstamålvakt. Vad är då poängen med att plocka in spelaren? Då blir känslan, som jag nämnde tidigare, att man tar in någon ”bara för att”.
Här verkar dock Hockeyallsvenskan ha lite pli på vad lagen gör. För TT berättade nämligen ligans VD Stephan Guiance att man kommer sätta stopp för korttidskontrakten, likt SHL, om det blir ett överflöd av ”onödiga” inlåningar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Vi har haft ett möte med samtliga klubbar och då framkom inte att det var så stor efterfrågan på den här typen av korttidskontrakt. Det framgick inte att det skulle kunna bli ett problem. Men vi har sagt att om det tilltar så kommer vi att ändra det beslutet. Då sätter vi stopp vid en given tidpunkt, men just nu är vi inte där, säger Guiance till nyhetsbyrån TT.
Att ha relativt kort koppel här tycker jag är bra.
Stephan Guiance.Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
En annan aspekt är ju också den ekonomiska biten. Västerås sportchef Patrik Zetterberg har sagt att värvningen av Rasmus Asplund är den billigaste han gjort på flera år, men så är det nog inte för alla lag.
Alla fall är ju annorlunda och det är okänt hur mycket lön, om ens någon, som lagen betalar för spelarna. Den största kostnaden vore dock försäkring och där kan kostnaderna skena. Det blir därför lite skenheligt att plocka in eventuellt halvdyra spelare från Nordamerika samtidigt som man kräver att få spela med publik för att klubbarna ens ska kunna överleva. Det klingar lite fel hos mig.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Generellt, i båda SHL och Hockeyallsvenskan, blir ju frågan också vad som händer med de unga killarna som skulle ha fått chansen om NHL-killarna inte kom in. En junior skulle säkert ha tagit plats i truppen innan förstärkningen från väst kom och i stället petas ynglingen ner i juniorlaget.
När den inlånade spelaren återvänder till Nordamerika kanske junioren lyfts upp igen men det känns inte som en lätt situation att hamna i som en ung kille att lyftas upp och ta en plats i truppen som en mycket bättre och mer etablerad spelare hade. Det kan bli mycket press på den unga killen och det är sällan lätt att komma in som lite ny mitt under säsongen, speciellt för en oerfaren grabb.
Tänk efter nu, finns det något som är så spännande som att se en ung kille komma upp och prestera bra?
Jag tänker själv tillbaka på känslan man hade när Elias Pettersson, Linus Söderström, Rasmus Dahlin med flera var unga och man fick se glimtar av stjärnpotentialen de hade. Ingen av juniorerna som eventuellt petas på grund av NHL-lån kanske är på den nivån men min poäng är att det alltid är roligt att se unga killar komma upp och få chansen, samtidigt som det även är positivt för svensk hockey.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det vore väldigt synd att eventuellt gå miste om en del av det.
Avslutningsvis så kommer det självklart vara roligt att se vissa toppspelare showa i ett par månader men jag är samtidigt kluven kring hela situationen.
Men som brukligt så återstår det ju att se hur allt utvecklas och hur det går för spelarna och klubbarna. Lagen har säkert redan förberett en del inför att spelarna lämnar tidigt, och de har ju tio gånger bättre koll på allt än vad jag har.
Det gäller som vanligt att ta alla spekulationer och hypoteser med en liten nypa salt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Om du tycker jag är helt ute och cyklar är det fritt fram att höra av sig.
/@RobinOlaus
