- Tunga tappen – vilka ersätter stjärnorna?
- ”Det är oroväckande tecken”
- Nyförvärvet sticker ut: ”Bör vara en toppback på allsvensk nivå”
- Så borde Mora IK värva.
- ”Står inför ett prövande år”
- Kedjan lyfts fram: ”Vore oerhört jobbiga att möta”
- ”Då kan Mora överraska”
- Så kan de ställa upp − kedjor och backpar.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se – hela sommaren för en krona!
Läs också: Sommaranalys − MoDo: ”Fiasko om det inte blir SHL”
Läs också: Sommaranalys − Karlskoga: ”Jakten på en omöjlig ersättare”
Läs också: Sommaranalys − Oskarshamn: ”Varning – städning pågår”{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
De senaste åren har Mora IK varit bortskämda med bra målvaktsspel. Matteus Ward, Waltteri Ignatjew, Topias Leinonen och Jani Lampinen har alla gjort succé och tagit sig uppåt i sina karriärer via Mora. Målvaktstränaren Karl Malmquist är då ett kännbart tapp för Mora och inför den kommande säsongen har klubben valt att överge det finska spåret.
I stället har Marcus Hellgren Smed hämtats hem till Dalarna för att bli lagets förstemålvakt. Han hade några riktigt starka säsonger i BIK Karlskoga, dock med ett väldigt bra försvar framför sig, och han bör även hålla en hög nivå för Mora. Han är bevisad på allsvensk nivå och känns som ett säkert val av MIK som också har sajnat honom till ett treårskontrakt.
Burväktaren som kommer att konkurrera om speltiden är Tobias Johansen Breivold, som har meriter från det norska landslaget. 23-åringen lär vara ett andraval bakom Hellgren Smed men har gjort det ganska bra i Norge och kommer absolut få chansen att bevisa sig också. Det kommer dock krävas att han gör rejäl succé för att peta ner sin målvaktskollega.
Förutom att Mora har två målvakter med väldigt långa namn har de lyckats få ihop en klart godkänd målvaktssida. På förhand skulle jag till och med slå fast att detta är Moras starkaste lagdel. Det kommer bli svårt för Hellgren Smed och Johansen Breivold hålla samma elitnivå som tidigare målvakter har gjort men detta är ett gediget målvaktspar som bör vara stabilt.
Åtminstone bör Mora IK kunna känna sig säkra på målvaktssidan för de kommande åren då båda målvakterna är kontrakterade i minst två år. Med Marcus Hellgren Smed mellan stolparna bör det också vara en trygg position för dalalaget.
Backar
Mora har fått arbeta om sin backsida rejält. Även om Oskar Asplund, Kristoffer Gunnarsson, Joel Olerot och Anton Olsson har blivit kvar är det värt att poängtera att det var de fyra backarna som fick minst istid i Mora förra säsongen.
Lagets fem främsta backar har alla försvunnit. Max Martin såldes redan innan deadline förra året och under lågsäsongen har Roope Laavainen, William Pethrus, Eero Teräväinen och Ludvig Markman också lämnat. Än värre är att de alla fyra har lämnat för att gå till konkurrerade klubbar. Vad säger egentligen det om Moras status om fyra av deras bästa backar lämnar för att i stället gå till andra lag i HockeyAllsvenskan? Det är oroväckande tecken.
Hittills har Mora då bara värvat två nya backar vilket gör att det ser minst sagt tunt ut i försvaret för tillfället. Tobias Ekberg är dock garanten. Han bör ha kapacitet att kunna vara en toppback på allsvensk nivå, framför allt defensivt. Ekberg har varit en bra SHL-back under sin peak och jag är spänd att se på vad han kan uträtta under sin återkomst till svensk hockey. I nuläget blir han dock Moras förstaback och jag är lite tveksam till om han verkligen kommer hålla tillräckligt hög nivå för att passa i den rollen. Han kommer att behöva mer support för han kommer inte att kunna bära upp hela försvaret själv.
Det andra nyförvärvet är Martin Fransson från Björklöven och den är lite mer svårbedömd. Det finns helt klart potential i honom men vad ska han egentligen kunna ta för roll i Mora? Han har storleken och kan vara en bra puckflyttare men han kom inte riktigt till sin rätt i ”Löven” och frågan är om han kommer funka bättre i Mora? Men vad är han egentligen, kan han vara en powerplay-back eller blir han mer av en tvåvägsback för ett andra- eller tredje backpar?
Helt klart står dock att Mora kommer att behöva förstärkning på försvaret. Det har ryktats om Oskar Lindgren från Vimmerby som skulle kunna komma in och bli lagets främsta offensiva back, men det sköts ner rejält av Moras sportchef Andreas Hägglund redan i maj. Blir det då ingen övergång?
Något som jag reagerar på med Moras backsida just nu är att de endast har sex leftare, inte en enda right-back finns på avtal just nu (och Lindgren är också leftare). Högst upp på önskelistan bör således vara en offensiv högerfattad back som kan kliva in i första backpar samt även styra powerplay. Det är det största behovet i Moras lag överlag just nu.
Men även om Mora skulle lyckas pricka rätt med en sådan värvning tycker jag att det ändå behövs något mer för att fylla ut backsidan, någon som kan höja nivån och bredda försvaret genom att ta en bra roll i andra- eller tredje backpar. Just nu tycker jag att det ser lite väl beige ut.
Så kan de ställa upp:
Ekberg – X
Asplund – Fransson
Olsson – Gunnarsson
Olerot
Det stora tomrummet är såklart i första backpar där Tobias Ekberg behöver en backpartner. Oavsett om det blir Oskar Lindgren eller någon annan måste den platsen fyllas. Sedan är det möjligt att Mora även bör leta efter någon med en lite mer defensiv profil.
Just nu har jag fått para ihop Oskar Asplund och Martin Fransson och, förutom storleken, är de ganska lika i spelstilen som mer offensivt lagda backar. Det kan bli lite kaka på kaka att ha dem i samma backpar, i stället för att sprida ut deras egenskaper. Asplund behöver också lyfta sig avsevärt från fjolåret då Mora inte hittade rätt roll åt honom och det blev lite pannkaka av det hela. Han behöver kliva fram mer, speciellt så som backsidan ser ut just nu.
Anton Olsson är en stor talang och visade framfötterna när han kom in i HockeyAllsvenskan under slutet av fjolåret. Jag tror att det vore bra att sätta honom bredvid überpålitlige Kristoffer Gunnarsson som kan bli lite av en mentor och städa upp bredvid 19-åringen.
Det finns alltså vissa pusselbitar att gilla för Mora IK, men det behövs mycket mer för att detta ska kunna klassas som en backsida av hög klass. I nuläget skulle den ärligt talat inte få mer än en tvåa på en femgradig-skala.
Forwards
Även framåt har Mora drabbats av flera tunga tapp. Johan Persson, Martin Johnsen, Ludvig Levinsson, Ture Linden, Kalle Kratz och Todd Burgess har alla försvunnit. Den mål- och poängbästa forwarden som är kvar i laget är Gustav Olhaver som gjorde åtta mål och elva poäng i fjol.
Det kommer alltså krävas att nya spelare kliver fram och bidrar. Mora har fått bygga en helt ny spets som ska leda laget framåt. I nuläget ser Connor MacEachern ut att vara den främsta nya spetsspelaren. Centern har AHL-meriter samt öste in mål och poäng i ECHL förra säsongen. Han ser just nu ut att bli förstacenter och lär behöva leverera rejält.
Ett annat nyförvärv jag är spänd att se är norrmannen Sander Wold. 20-åringen öste in poäng i Norge förra säsongen och lär kunna få en förskjuten roll hos Mora. Det kanske inte går att förvänta sig att han är lika bra som Martin Johnsen i fjol men Wold har onekligen potential att bli en succéspelare.
Från de allsvenska konkurrenterna har Mora IK värvat spelare som Jesper Norbäck, Hampus Larsson och Georg Weigelt. Norbäck lär vara en topp sex-spelare och har kapacitet att vara en av lagets främsta offensiva spelare. Det visade han sannerligen upp i Almtuna men fick inte samma roll i Karlskoga, men kan han få en ledande roll i Mora kan detta mycket väl vara en spelare som gör 35-40 poäng. Larsson gjorde det stundtals bra i Djurgården förra året och lär kunna göra en hel del mål för Mora i rätt roll. Weigelt är sannolikt inte mer än en tredjecenter på sin höjd.
En annan spännande värvning är Travis Treloar som kommer från college. Han var lagkapten för sitt collegelag i fjol och har även stått för några starka år i NCAA. Han skulle kunna kliva upp i en roll som spetscenter om allt faller väl ut. Ett intressant namn är Hugo Orrsten som är på lån från Örebro. Han gjorde hela 67 poäng på 47 matcher i Örebros J20-lag i fjol vilket gjorde att han kom delad tvåa i J20 Nationell. Han har jobbat med tränaren Oscar Dahlgren och har en härlig kombination av storlek samt skicklighet vilket gör att han har en bra chans att lyckas på allsvensk nivå.
Det senaste nyförvärvet, som presenterades tidigare i dag, är kanadensaren Ethan De Jong. Han fyller ett behov som en högerfattad offensiv forward, precis vad Moras lagbygge behöver. Mora har nu tolv forwards men skulle behöva något toppnamn till för att fylla ut sin anfallssida mer. Som det ser ut just nu finns inte den där riktiga spetsen för att vara med och utmana i toppen. Det krävs att spelare som MacEachern, De Jong och Wold blir riktiga succévärvningar för att det inte ska se alltför trubbigt ut.
Mora behöver därför sannolikt värva ytterligare en spetsforward för att fylla ut laget och göra att offensiven ser lite farligare ut på förhand. Annars är detta ett stort steg bakåt jämfört med fjolåret.
Så kan de ställa upp:
Wold – MacEachern – De Jong
Norbäck – Treloar – X
Orrsten – Weigelt – Larsson
Olhaver – Smedberg – Salmi Lilja
Johansson (Forslund)
Jag lämnar plats för en lucka i Moras toppkedjor där jag anser att det skulle behövas något mer namn som kan ta en stor roll offensivt. Visserligen skulle det dock även gå att lyfta upp spelare som Hugo Orrsten eller Hampus Larsson i större roller, men jag tror att Mora skulle tjäna på att få in en större konkurrens om topp sex-platserna.
Jag gillar dock Moras centersida och tycker att det finns potential i den med tydliga roller för alla fyra. Mora IK skulle också kunna formera en riktigt jobbig fjärdekedja med Gustav Olhaver, Karl Smedberg och Gustav Salmi Lilja där alla tre är minst 1,87 meter långa samt väger över 90 kilogram. Det vore en oerhört jobbig formation att möta.
Även om det ser ganska tunt ut just nu lär Mora värva in ett par namn till och det finns även juniorer som Charlie Forslund, Vincent Sandberg och Joel Abrahamsson som mycket väl skulle kunna knacka på dörren till A-laget under säsongen.
Kommentar
Förra säsongen tog Mora ett steg bakåt och just nu är det svårt att se att inte samma sak ska hända den kommande säsongen. Även om det ekonomiska läget inte ser lika allvarligt ut som förra året, och inte hägrar över föreningen som ett stort svart moln, går det inte att komma ifrån att orosmolnen hopar sig över Dalarna.
Det finns för många frågetecken för att Mora ens ska kunna nämnas i topp sex-diskussionen inför nästa säsong. Kan Oscar Dahlgren verkligen kliva in och fylla skorna efter Daniel Hermansson? Varför har Mora inte kunnat behålla några av sina toppspelare? Finns det tillräckligt med spets? Håller backsidan måttet? Vem ska göra målen efter att Johan Persson lämnat? Har de verkligen ekonomin för att utmana?
Listan skulle kunna göras längre.
Mora IK står inför ett prövande år men om Andreas Hägglund får bra träffprocent på sina nyförvärv – igen – och Oscar Dahlgren visar sig vara en klockren rekrytering, då kan Mora absolut överraska. Det är onekligen en bra miljö och Mora är vana vid att bli lite underskattade.
Här och nu är det däremot svårt att se Mora blanda sig in i en toppstrid utan det lär bli ytterligare en säsong som ett mittenlag innan de möjligtvis kan blicka uppåt igen.
