- “Var lite skeptisk till den lösningen”
- “Värvade det perfekta allsvenska laget”
- Publiksuccén.
- “Var inte bara en dans på rosor”
- Han pekas ut som MVP: “Då fanns han där”
- Den osannolika sviten: “Hade PSG varit nöjda med”
- Frågetecknet: Vad talar för att det blir annorlunda nu?
- Blickar framåt: Spelarna de borde titta på - kan han bli ny målvakt?
- Hur kommer de hålla som nykomling?
Läs också: Måns Karlssons analys av Västerås.
Läs också: Måns Karlssons analys av Tingsryd.
Läs också: Måns Karlssons analys av Almtuna.
Läs också: Måns Karlssons analys av Kalmar.
Läs också: Måns Karlssons analys av Södertälje.
Läs också: Måns Karlssons analys av Västervik.
Läs också: Måns Karlssons analys av Nybro.
Läs också: Måns Karlssons analys av Björklöven.
Läs också: Måns Karlssons analys av AIK.
Läs också: Måns Karlssons analys av Östersund.
Läs också: Måns Karlssons analys av BIK Karlskoga.
Läs också: Måns Karlssons analys av Mora.{{ PAYWALL LIMIT }}
Lagbygget
Det har snackats om Brynäs ekonomiska fördel jämfört med de andra klubbarna i HockeyAllsvenskan, vilket ju gjorde att man kunde värva ett gäng stjärnor. Likt HV71 tog de in tunga namn som , Tyler Vesel och Tyler Kelleher, men de plockade också in de lettiska VM-hjältarna Miks Indrasis och , och under säsongen anslöt också självaste Jordie Benn. I synnerhet de tre sistnämnda är spelare som i normala fall inte dyker upp i HockeyAllsvenskan. Miks Indrasis är ju en spelare man bländats av i hockey-VM i många år, och Jordie Benn…ja, den meritlistan han har hade ju stuckit ut även i SHL. Den bästa värvningen Johan Alcén gjorde var dock Jack Kopacka, som han värvade extremt tidigt. Som jag förstått det var det en spelare de tidigt tittade på till den här säsongen, och jag tror banne mig de hade kunnat värva honom även om de stannat kvar i SHL. Det var riktigt snyggt att se den här potentialen i en spelare som gjorde 8+27 i HockeyAllsvenskan förra säsongen. Den här säsongen gjorde han 40 (!) mål (33 i serien och sju i slutspelet) och var en av ligans bästa spelare. Där såg man redan på försäsongen att Brynäs hade gjort ett fynd. Och vilket sanslöst fynd han var.
En annan som verkligen ska lyftas fram som ett fynd är Damian Clara, men honom kommer jag komma in på senare.
Något som kännetecknar Brynäs lagbygge anno 23/24 lika mycket som de vassa importerna är de egenfostrade spelarna som valde att stanna. Väldigt få hade dömt spelare som Johan Larsson, Linus Ölund eller Simon Bertilsson om de valde att lämna klubben även om de ju också var de som var med och spelade ner den. Men de tre, tillsammans med Anton Rödin, Greg Scott, Johannes Kinnvall, Anders Lindbäck, , , Theo Lindstein och Noel Nordh valde i stället att följa med laget ner i HockeyAllsvenskan med en målsättning att ta laget upp igen.
Om vi jämför med Oskarshamn, som nu åker ner, så är ju de på många sätt precis lika ekonomiskt “dopat” som Brynäs, HV71 och Djurgården varit. Den stora skillnaden är egentligen att de inte har lika många egna spelare (i alla fall inte bärande sådana) som väljer att följa med laget ner. Det är klart att ekonomin spelar en viss roll där, Brynäs kan ju erbjuda Johan Larsson en lön som Oskarshamn säkert inte kan erbjuda sina spelare, men Brynäs (och Djurgården och HV71) har också en betydligt längre historia av att fostra spelare som tar klivet upp i A-laget. Vi ska ha i åtanke att även Jakob Silfverberg skulle ha kommit hem och spelat i HockeyAllsvenskan om man inte hade gått upp i år.
Något som också stack ut med Brynäs, och som man får ge credd till sportchefen Johan Alcén och tränaren Niklas Gällstedt för, är den tydliga rollfördelningen. Ett lag som till en början kändes lite arrogant, och där det var tydligt att se vilka svagheter som fanns, växte successivt till att kännas så oerhört självklara. Man visste precis vilka som skulle göra vad, vad som förväntades av precis varenda spelare. När det gällde som mest blev de en ostoppbar maskin, där alla gjorde just vad de skulle göra. Det är klart att Johan Alcén hade utmärkta möjligheter att värva ihop det “perfekta” allsvenska laget - men det är också betydligt lättare sagt än gjort. Han var ifrågasatt och fick mycket kritik när de ramlade ur, men har sannolikt dragit mycket lärdomar av det som hände då vilket lär ha hjälpt den här säsongen.
Tränaren
Niklas Gällstedt var ett rutinerad och beprövat namn och ett orutinerad och oprövat namn på samma gång. 57-åringen har stått i bås, iförd tränarkavaj, i 15 år men det här var faktiskt första gången han var huvudtränare på seniornivå (bortsett från några korta inhopp som interimlösning). I stället har han gjort karriär som assisterande tränare, främst i Schweiz, och eftersom han hela tiden landat nya jobb är det uppenbart att han gjort bra saker och att han varit uppskattad.
Men jag ska vara ärlig och säga att jag var lite skeptisk till Brynäs tränarlösning. Gällstedt var som sagt ett frågetecken efter att ha varit borta från svensk hockey under många år, “Masken” Carlsson kom från ett jobb i division tre och hade ytterst begränsade tränarmeriter, och sen var det ju som i det här sällskapet kändes som det mest “stabila” namnet efter sina många år i Brynäs. I början av säsongen fick Brynäs tränartrio också en del kritik, och jag fick då också känslan att ingen riktigt “klev fram”. Kanske var det helt enkelt så att “Gälla” behövde växa in i sin roll, lite? Även om jag vet att han följt svensk hockey i allmänhet och Brynäs i synnerhet även under sina år utomlands är det klart att det blir en omställning att komma hem och ta över Brynäs efter allt som hänt i klubben de senaste åren.
Säsongen var inte enbart en dans på rosor. Det fanns tider under säsongen då man tvivlade på om de skulle gå upp. Men ska vi se det rent statistiskt var Brynäs ett extremt bra allsvenskt lag, Inte minst offensivt. Defensiven dröjde det ett ganska bra tag innan de satte fullt ut, men offensivt var de bäst i serien från start till mål. Men även om defensiven (och målvaktsspelet) stundtals svajade var Brynäs och Södertälje helt överlägsna i serien när det gäller expected goals-procent.
Det som stack ut med Brynäs rent spelmässigt var hur de under de första 35-isch omgångarna av serien tillät sig att bli ett hockeyallsvenskt lag. De var som att de “gick med” i spelreglerna som gällde i HA. De spelade ganska hafsigt och gick mycket på instinkt, i stället för att spela moget och strukturerat och helt enkelt vinna på att man var ett extremt bra lag rent tekniskt - men också taktiskt. Det känns som att Gällstedt även där till sist fick in det tänket i spelarna, och då var de egentligen helt överlägsna.
Det är lätt att säga att spelarna var som bäst när det gällde som mest, men i detta Brynäs gällde det även tränaren.
Snackisen
Brynäs publik får ofta, och ofta med all rätt, kritik. Jag har bevakat klubben under tio år, och under åtminstone hälften av de åren har det varit mer regel än undantag att det varit ganska dött på läktarna. Ståplats har också skakats av många interna stridigheter genom åren, med nedlagda supporterföreningar, tjafs mellan supporterföreningar, tjafs mellan klubben och supporterföreningar - och så vidare. Ståplats har för det mesta varit halvfull, och sittplatspubliken har varit…som man tänker sig att sittplatspubliken i Gävle är.
Förra säsongen hade Brynäs ett publiksnitt på närmare 6500 personer, vilket ju får anses vara otroligt imponerande med tanke på hur dåligt de presterade. Och med tanke på hur klubbens rykte i Gävle trots allt försämrats av alla skandaler och kriser om funnits i och runt Brynäs IF de senaste åren.
I år budgeterade Brynäs för ett publiksnitt på drygt 5000 personer - men det landade i stället på 6462. Bara Djurgården, med 6481, var bättre. Och jag måste säga att draget från ståplats var bättre än det varit på länge. Och sittplats har, under stundom, också gjort det bättre än normalt. Då har jag inte ens nämnt det stöd man haft på bortaplan, inte minst på de lite mindre ställena. Mer ofta än sällan har också bortasektionen varit fylld.
Det här snacket som funnits om att Gävle, och supportrarna, slutit upp nu när de behövts som mest har inte bara varit tomt prat. Det har verkligen varit så. Och jag som bor i Gävle har också märkt av det. Det har varit imponerande att se hur de vänt ilskan och sorgen ifjol till glädje, och att de tagit till sig årets vinstmaskin. Kanske var det här året i Hockeyallsvenskan, och uppvaknandet i samband med förra årets degradering, precis det Brynäs IF behövde?
Där är det lite upp till bevis nästa säsong. Orkar Brynässupportrarna genomlida en till tuff säsong i SHL? Orkar de återigen ge klubben och laget det stöd de behöver när läget är som tuffast? Det är i alla fall jag spänd på att få se.
.jpg)
Ett statistiskt utropstecken
Brynäs gjorde en riktig plattmatch och föll mot Mora med 5-2 den nionde februari. Där och då var faktiskt deras serieseger hotad. I matchen därefter vann de mot Almtuna med 4-2, och det blev starten på en imponerande segersvit. Brynäs gick rent resten av serien, de tog 30 poäng av 30 möjliga, och vann till sist serien med otroligs 17 poängs marginal.
Segersviten fortsatte sedan en bit in i slutspelet, innan de till sist föll i den tredje semifinalmatchen mot BIK Karlskoga efter förlängning. Då hade de vunnit 16 raka matcher. Det blev också den enda förlusten de åkte på under slutspelet. Något som i sin tur alltså innebär att de vann osannolika 22 av de 23 sista matcherna under säsongen - och att de inte förlorade under ordinarie tid efter den nionde februari. Säsongens sista två och en halv månader förlorade de alltså inte en enda match efter ordinarie tid.
Av de där 22 segrarna kom dessutom 20 (!) efter ordinarie tid, vilket ju också är en närmast bisarr statistisk notering.
Det hade till och med PSG varit nöjda med.
MVP
Det som sticker ut med Brynäs är att de på ett sätt har många MVP-kandidater - men på ett sätt innebär ju det att de inte heller har någon tydlig MVP-kandidat.
Vem ska lyftas fram här? Är det förstecentern och lagkaptenen Johan Larsson? Den allsvenska poängligatvåan Miks Indrasis? Den allsvenska skyttekungen Jack Kopacka? Backgeneralen Simon Bertilsson? Superduon Tyler Kelleher (slutspelets MVP och Tyler Vesel, som knappt förlorade en match efter att de kommit tillbaka efter sina skador?
Ni ser, det finns gott om alternativ.
Men jag landar faktiskt i Damian Clara.
Ja, Brynäs hade gått upp till SHL med en “okej” allsvensk målvakt också. De stod inte och föll med att de behövde ha just Damian Clara i kassen. Men låt oss inte glömma att man under en period bara hade honom att tillgå. Efter röran runt Anders Lindbäck vid årsskiftet dröjde det en dryg månad innan Jared Coreau var på plats. Det var under en period då Brynäs hackade en del spelmässigt, och där och då var man faktiskt ytterst beroende av Clara. Där och då klev han också fram och gick från att vara ett frågetecken till ett utropstecken. Ett utropstecken som sen bara blev större och större och större.
När det behövdes som mest, när de inte hade någon annan att vända sig till, då fanns Damian Clara där.
Frågetecknet
Frågetecknet runt Brynäs handlar egentligen inte så mycket om den här säsongen, där finns det få anledningar att gnälla, utan vad det egentligen är som talar för att den kärna som funnits när laget varit ett bottenlag och till och med åkt ur SHL nu helt plötsligt ska kunna ta Brynäs IF till nya höjder?
Det är fortfarande Johan Larsson, Anton Rödin, Simon Bertilsson och Linus Ölund som ska leda laget på isen. Det är fortfarande Johan Alcén som är sportchef. Ove Molin står där i båset, Håkan Svedman är fortfarande klubbdirektör… Ja, ni förstår min tanke. Det är också en åldrande spelarkärna, där många sett sina bästa år och antagligen nu “bara” är bra (eller väldigt bra) SHL-spelare - men en bit bakom de bästa.
Jag kommer skriva mer om det senare i texten, men det är viktigt att Brynäs får lugn och ro och inte börjar sparka folk till höger och vänster om det går tungt i SHL. Samtidigt sitter man lite i en rävsax i så fall - för då har man återigen gått på “niten” att bygga runt spelare som funnits med även när det gått tungt tidigare. Risken är att man hamnar lite i ett “HV-läge”. Det ska bli spännande att se hur Brynäs hanterar det i så fall.
Det är lätt att prata om hur bra sammanhållning man har i ett lag när det går bra. Det är något annat om samma lag börjar förlora match efter match.
Det som talar för att Brynäs kan vända den här negativa trenden de varit inne på under en lång tid är väl att de, på något abstrakt sätt, kanske ändå går in i nästa säsong med lite mer glädje och en känsla av att de inte har lika mycket att förlora. Kan de behålla känslan från den 23:e april 2024 in i SHL-premiären om en månad så kanske det kan bli en lyckad säsong, trots allt.
Betyg
Spelmässigt dröjde det egentligen till februari innan Brynäs nådde den nivå de hade i sig. Kanske var det för att det var först då de hade alla sina stjärnor friska och krya samtidigt. Innan dess hade de alltid någon eller ett par av de tänkta stjärnspelarna på frånvarolistan.
Men vinner man serien med 17 poäng, noterar en av de högsta poängnoteringarna i HockeyAllsvenskans historia och sen går upp i SHL efter att ha förlorat en enda slutspelsmatch är det klart de ska ha högsta betyg. Något annat finns egentligen inte.
Jag tror inte jag behöver motivera det så mycket mer än så.
Blicka framåt
Jag har redan skrivit mycket om Brynäs framtid i den här och den här texten. Där får ni dels mina åsikter om vilka spelare man borde ta med sig upp, men också hur jag ser på det allmänna läget i klubben.
Men vad vet vi när det gäller spelartruppen? Vilka spelare har kontrakt och är bekräftade av klubben? På målvaktssidan vet vi ingenting. Där skriver Sportbladet att Magnus Hellberg är ett namn de tittar på. Det vore såklart en supervärvning. Klart är i alla fall att Brynäs inte har råd med en målvaktscirkus i stil med den de haft de senaste åren. Nu behöver de lugn och ro, och en förstemålvakt de kan bygga med över tid. Magnus Hellberg vore ett klockrent namn där. Jag gissar att de också tittar på en sådan som , som har utgående kontrakt och dessutom en bakgrund i klubben från tiden som junior. Jag slänger också ur mig ett riktigt långtskott: Jhonas Enroth. Om Örebro bestämmer sig för att få med som målvaktsetta kanske Enroth skulle kunna göras tillgänglig? Det här är dock ytterst lösa spekulationer.
Men oavsett vilket lär de behöva ha en väldigt billig och prisvärd backup. Kan David Rautio vara sugen på att förlänga karriären med en tripp tillbaka till Gävle?
Det vi vet i övrigt är att Jakob Silfverberg är klar. Utöver honom har Johan Larsson, Anton Rödin, Greg Scott, Noel Nordh, Anton Ohlsson och Linus Lindblom kontrakt på forwardssidan. Vi kan också utgå från att Jack Kopacka och Miks Indrasis är klara. Jag utgår också från att Linus Ölund blir kvar. I så fall har de tio forwards på avtal. Flera medier har rapporterat att Oskar Lindblom är på ingång, och det är uppgifter som nått även mig. Vad jag förstår är dock inget klart där. Får de in Lindblom kommer de ha en bra forwardssida för att vara nykomling, men det som verkligen behövs är breddspelare. Sannolikt lär varken Ohlsson eller lillebror Lindblom vara aktuella för att gå in på tolv forwards kommande säsong. I så fall saknas det alltså hela fyra forwards. Med tanke på hur sent Brynäs kommer in på marknaden gissar jag att de kommer behöva plocka en del spelare som ratats från andra SHL-klubbar, men de kommer också kunna plocka en del allsvenska spelare som ligger precis på gränsen till SHL. Jag kan tänka mig att de kanske blickar mot exempelvis Mora, som har en del spelare i den kategorin.
På backsidan har Brynäs Simon Bertilsson, Johannes Kinnvall, Theo Lindstein, Kasper Larsen och Anton Johannesson på avtal. De tre förstnämnda lär spela kvar i Brynäs, men Larsen och Johannesson har inte platsat på sex backar i HockeyAllsvenskan och lär lånas ut/försvinna. Här har kvällstidningarna skrivit att är på ingång, och han skulle naturligtvis gå in och spela i första backpar. Men backsidan är tunn, och jag skulle tro att det är där Brynäs kommer stöta på sina värsta utmaningar. På forwardssidan har man ändå en del “på gränsen”-spelare som kan göra det helt okej i SHL, men på backsidan har man relativt få spelare som verkligen kan göra skillnad i SHL. Med tanke på hur marknaden ser ut nu när Johan Alcén kliver in på den gissar jag att han kommer behöva vänta och se vad som händer borta i Nordamerika innan han spikar backsidan. Jag skulle tro att han får blicka en del mot AHL här.
Brynäs kommer vara en helt okej nykomling, spelare för spelare är de säkert i klass med MoDo, men med tanke på hur tuff och jämn SHL bör det absolut bli en kamp om att undvika kval kommande säsong. Något annat vore förvånande - och skulle innebära att man gjort succé.
Frågan är om Brynäs själva kommer se det så? Kommer man stå emot trycket utifrån, som kommer ropa på tränaren Niklas Gällstedts avgång om de ligger sist efter 20 omgångar? Det Brynäs jag känner kommer inte göra det, utan kommer fortsätta leta kortsiktiga lösningar och tänka att framtiden får lösa sig sen. Men för Brynäs skull hoppas jag att säsongen i allsvenskan gjort dem lite mer ödmjuka. Jag hoppas att de förstår sin plats, att de är nykomling i SHL och att de i första hand inte är en 13-faldig svensk mästare med ett jättetryck på sig av att de ska vara ett topplag, och hålla sig kvar 63 år i rad en gång till.
Brynäs behöver lugn och ro.
