Den här Silly Season-omgången har vi också förgyllts av otroliga korttidsvärvningar som Victor Söderström och Oliver Wahlstrom till AIK, Samuel Fagemo till Södertälje och Aleksi Heponiemi till Modo, för att nämna några. Men i den här listan räknas inte NHL-lånen utan bara de permanenta övergångarna.
Trots det var det otroligt tufft att få ned det till 15 namn.
De allsvenska klubbarna har värvat väldigt intressant, vilket gör att tunga namn som Brendan Mikkelson, Aleksi Rekonen, Nikolaj Belov, Lukas Zetterberg och Amil Krupic inte får plats. För att nämna fem.
De är HockeyAllsvenskans 15 bästa värvningar
15. Jacob Johansson, målvakt, Timrå
Det blir inte lätt att ersätta Victor Brattström, som stod 45 av 52 allsvenska matcher förra säsongen. Men Jacob Johansson känns absolut inte som någon försvagning för Timrå. Han är kanske till och med en liten förstärkning.
Johansson har varit en stabil SHL-målvakt och stått mellan 19 och 23 matcher per säsong under sina fyra år i Linköping. De tre första säsongerna låg han dessutom över 91 i räddningsprocent - en av säsongerna landade han till och med på 92,2.
Jag har i flera år väntat på att han ska få sitt stora genombrott och ta över förstaspaden i Linköping och kanske är det den här flytten till Timrå som behövs för att han ska kunna ta det steget. Johansson fyller 27 i dagarna och borde närma sig sin peak nu. Nu får han dessutom spela i ett riktigt bra lag, vilket han inte haft lyxen att göra de tre senaste åren i Linköping.
Jacob Johansson.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
14. Daniel Rahimi, back, Björklöven
Symboliskt sett är Daniel Rahimi den kanske tyngsta värvningen av alla. 33-åringen har vunnit ett VM-guld och var när han var som allra bäst en av SHL:s bästa backar. Nu har han kommit förbi sitt bäst före-datum, men det här borde ändå vara en klassback i HockeyAllsvenskan.
Vi har dock sett Rahimi-typen av backar gått ned i HockeyAllsvenskan tidigare, med tveksamma resultat. De här storväxta, fysiska backarna får sällan ut lika mycket av sitt spel i allsvenskan som de kan få i SHL. Den rutin som Rahimi sitter på, och den kärlek han har för Björklöven, gör ändå att jag tror att han kan ta klivet ned i seriesystemet hyfsat smärtfritt.
Även om han kanske inte blir den stjärna som många tror kommer han fortfarande betyda mycket för Björklöven.
Daniel Rahimi.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
13. Jacob Blomqvist, fw, Timrå
Timrås centerbredd är sylvass, med namn som Albin Lundin, Christopher Liljewall, Hugo Reinhardt och Jeremy Boyce. Och Jacob Blomqvist, såklart.
Blomqvist är lite i samma fack som Daniel Rahimi, med den skillnaden att de spelar olika positioner. Det handlar om två veteraner som inte fick vara kvar i sin SHL-klubb, som spelat lite längre ned i laget där och nu ska ta ett kliv uppåt i hierarkin igen. För jag kan inte tänka mig något annat än att det är tänkt att Jacob Blomqvist ska leverera offensivt.
Rent poängmässigt var den senaste säsongen i Brynäs hans sämsta, med elva pinnar. De åtta mål han sköt var dock den näst bästa noteringen han hade i klubben och den tredje bästa totalt i SHL om vi räknar in de 14 mål han sköt i Leksand för åtta år sedan. Den här killen är fortfarande vass runt motståndarkassen och har ett bra skott. Det kommer Timrå ha nytta av i powerplay.
Och även om Blomqvist nu inte skulle producera poäng kommer han bidra i boxplay och med ett bra tvåvägsspel. Och ett ledarskap. Han var trots allt kapten i Brynäs så sent som 2019.
Jacob BlomqvistFoto: Kenta Jönsson/Bildbyrån
12. Topi Nättinen, fw, Vita Hästen
2014 vann han JVM-guld med Finland. Säsongen 17/18 dunkade han in 42 poäng i SaiPa och slutade topp-20 i Liigas poängliga. Då trodde nog ingen att han tre säsonger senare skulle spela i en relativt liten klubb i HockeyAllsvenskan. Men så blev Topi Nättinens karriärsresa.
26-åringen har levererat okej även de två senaste säsongerna, med 19 poäng på 43 matcher och 22 poäng på 37 matcher. Däremot har målskyttet svikit honom rejält, med bara tre respektive fyra gjorda mål under de två säsongerna. Här går jag stenhårt på den högstanivå som han trots allt visat i relativ närtid.
Vita Hästen har en bra offensiv och Nättinen lär få en stor roll i den på pappret starka forwardsuppställningen. Får han det att funka tidigt, låt säga att han kommer in i ett stim i oktober/november, kan det här bli en riktig storstjärna på allsvensk nivå. Men de två senaste årens svaga mål-leverans gör att jag inte kan ha honom högre än så här på listan.
Nättinen påminner en del om Aleksi Rekonen i Karlskoga, som var den sista spelaren att kapas från att komma med.
Topi Nättinen, här i JYP:s färger.Foto: Daniel Goetzhaber/GEPA
11. Adam Åhman, mv, Tingsryd
Adam Åhman var en av allsvenskans bästa målvakter för två år sedan och Oskarshamn hade förmodligen gått upp i SHL även med honom i kassen. Tyvärr för Åhmans del tvingades han stå vid sidan om då, eftersom Christoffer Rifalk gjorde en sådan succé som han gjorde.
Efter ett struligt fjolår med operation och utebliven speltid i HV71 hamnade Adam Åhman i hemmaklubben Västervik. Där inledde han lite darrigt, men hittade ganska snabbt formen och gjorde några riktigt fina insatser. Nu gör han sig redo för en säsong till i HockeyAllsvenskan och jag tror på succé.
TAIF har haft en ruggig förmåga att få fram SHL-målvakter de senaste åren och jag blir inte förvånad om Adam Åhman står näst på tur. Det är en ung kille som redan har fått ganska mycket erfarenhet, och som redan visat att han håller hög, hög klass i den här serien. Jag hade till och med haft honom ännu högre upp om det inte vore för att det trots allt finns en liten, liten oro kring att han gick miste om så stora delar av förra säsongen.
För Tingsryd är det dock en total jackpot att få in en målvakt av den här kalibern.
Adam Åhman.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån
10. Anton Holm, fw, AIK
Anton Holm är tillbaka i AIK, där han ju gjorde succé senast det begav sig. Då satte han 20 mål och gjorde totalt 38 poäng på 39 matcher. Under debutsäsongen i klubben gjorde han 23 mål på 52 matcher. Det här är en målmaskin som kommer betyda otroligt mycket för "Gnaget".
Förra säsongen hade han det något tyngre. Nio mål på 31 matcher i finska TPS är långt ifrån dåligt, men det gick knappast som han hade tänkt sig. När han sen kom hem till Sverige igen och spelade med Skellefteå stämde det inte alls. Han hade svårt att prestera som både han och Skellefteå hade hoppats.
Men som sagt, i HockeyAllsvenskan är Anton Holm en storstjärna. På sina tre senaste säsonger i ligan har han gjort 69 mål på 142 matcher. Den som gjorde näst flest mål säsongerna 16/17 till 18/19 var Thomas Valkvae Olsen som gjorde 58 mål. Det säger en del om vilken enorm leverans Holm stod för. Kollar vi i poängkolumnen var han trea, bakom Nikolai Meyer och Marcus Eriksson.
Anton Holm är tillbaka i AIK.Foto: Bildbyrån/Dennis Ylikangas
9. Karl Johansson, b, Björklöven
Jag blev oerhört förtjust i Karl Johansson när han senast var i HockeyAllsvenskan. Då var han en del av det Per Kenttä-byggda lag som gick upp i SHL. Johansson drog till Växjö, misslyckades där, och kommer närmast från en och en halv säsong i österrikiska Graz.
Jag tror att misslyckandet i Växjö och säsongen i Österrike har gjort gott för Johanssons del. Min känsla var att det gick lite för fort för honom i samband med genombrottet i Oskarshamn. Då gick han från Vimmerby till Växjö på bara en säsong och han hade nog mått bra av att stanna kvar i HockeyAllsvenskan något år till.
Han har gjort det bra i Österrike och kommer nu hem till Sverige som en mer erfaren spelare. Han kommer hem till en serie han tidigare bevisat att han håller toppklass i, han kommer hem till ett givet topplag och han kommer återigen hem till ett Per Kenttä-styrt lag. Även om klubbmärket på bröstet är ett annat är mycket sig likt.
I Oskarshamn bildade han allsvenskans kanske bästa backpar tillsammans med Marcus Björk. Oavsett vem han paras ihop med nu kommer det återigen finnas potential för att Johansson ska utgöra ett toppbackpar i den här serien.
Karl JohanssonBildbyrån
8. Matt Bailey, fw, Södertälje
Senast Matt Bailey var i HockeyAllsvenskan var han dominant och definitivt en av de bärande spelarna i Moras lag som gick upp i SHL. Bailey gjorde 3+3 på sju matcher i allsvenskan och otroliga 7+2 på nio kvalmatcher. Håller han samma klass den här gången har Södertälje gjort en riktig pangvärvning här.
Bailey levererade bra även i SHL, med tio och tolv mål i ganska svaga Moralag, och förra säsongen blev det 25 poäng på 42 matcher i den tyska ligan för Ingolstadt. Den 29-årige kanadensaren är nu värvad för en roll högt upp i Södertäljes hierarki och borde kunna stå för en hel del offensiv leverans även den här gången.
SSK har en av allsvenskans mest potenta offensiva uppställningar men mycket kommer ändå hänga på att Bailey levererar poäng.
Matt Bailey gjorde succé i Mora.Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån
7. Fredric Weigel, fw, AIK
En poänggaranti i HockeyAllsvenskan. 31 poäng på 52 matcher, 32 poäng på 51 matcher, 41 poäng på 52 matcher och 27 poäng på 36 matcher är Fredric Weigels facit under sina fyra senaste år i andradivisionen. Nu får han dessutom spela ihop med radarpartnern Anton Holm igen, så jag kan inte se något annat än att det blir succé i HockeyAllsvenskan även den här säsongen.
Precis som Holm drog han till Finland förra säsongen men kom ganska snabbt tillbaka till Sverige igen. Han gjorde det bra i Björklöven men lär kunna få ut ännu mer när han nu är tillbaka i AIK. Han kommer ha stor press på sig, men är också van vid att vara spelaren ett lag ska luta sig mot. Ända sedan han var nere i HockeyEttan med SSK har han klarat av att infria de förväntningarna och alltid levererat passningar av högsta allsvensk klass.
Spelgeniet har ett tak som är högre än de flesta andras i serien. Faller alla bitar på plats skulle det här i bästa fall kunna vara en spelare som utmanar om poängligatiteln.
Fredric Weigel.Foto: Bildbyrån/Erik Mårtensson
6. Sebastian Ohlsson, fw, Modo
23 år. Kommer från sitt livs säsong. Värvas från en het rival. Kommer få en plats högt upp i hierarkin eftersom många andra stjärnor lämnat. Ni ser, det här är en riktig kanonvärvning av Modo.
Sebastian Ohlsson lämnade Timrå under uppmärksammade former och var snabbt tydlig med att Modo var klubben i hans hjärta. Han gjorde 18+20 förra säsongen och borde absolut kunna producera något liknande i ett topplag som Modo.
Det som också gör att den här värvningen är så spännande är faktumet att han kommer kunna bidra med saker även om det skulle gå troll i målskyttet. Vi såg i Skelleftråtröjan att Ohlsson också kan ta en roll lägre ned i hierarkin och bidra med ett hårt jobb. Han kan göra nytta även om han skulle få några färre minuter på isen. Det lär inte bli mindre av den varan nu när han spelar i klubben i hans hjärta heller, om man säger så.
Men jag tror inte Modofansen behöver oroa sig speciellt mycket över hans leverans. Det här känns som en klockren värvning.
Sebastian Ohlsson. Foto: Bildbyrån
5. Kevin Poulin, mv, Björklöven
Den här killen var alltså förstemålvakt för Kanada i OS 2018. Så varför i helsicke har jag honom inte högre? Det beror förstås på att han trots allt kommer från en säsong där han bara spelade sju matcher i AHL, för två olika lag. En skada förstörde hans säsong och även om han bara är 30 och borde kunna hitta tillbaka även från en långvarig skada så gör den ändå att det finns en viss osäkerhet kring honom.
Säsongen dessförinnan var han förstemålvakt i tyska Eisbären Berlin och kommer han upp i den nivå han gissningsvis hade då, då kommer han vara HockeyAllsvenskans bästa målvakt. Och framför allt kommer han se till att ingen i Umeå kommer sakna förra säsongens dundersuccé Joe Cannata.
Men det är ändå Cannata han kommer jämföras med. Han kom dock till Sverige som en helt okänd och oprövad målvakt på hög nivå, medan Poulin spelat 50 matcher i NHL, nästan 200 i AHL samt i både KHL, DEL, EBEL - och så OS.
Det finns onekligen förutsättningar för att Kevin Poulin ska bli en ny, klassisk Per Kenttä-succé.
Kevin Poulin.Foto: REUTERS/Grigory Dukor
4. Henrik Björklund, fw, BIK Karlskoga
En av de spelarna som tidigare nämnda Sebastian Ohlsson ska ersätta är Henrik Björklund. Precis som jag skrev om Fredric Weigel tidigare är Björklund en poänggaranti i HockeyAllsvenskan. 39, 19, 37, 36. Det är Henrik Björklunds poängrad under fyra år i Modo. Lägger vi till hans poängrad från de fyra säsongerna i BIK Karlskoga dessförinnan (36, 31, 26, 32) har ni fått tydliga bevis på att det är en väldigt pålitlig spelare vi har att göra med. Han gjorde 20 mål under tre av sina fyra år i Modo och har också en 19-målssäsong i BIK Karlskoga sedan tidigare. Du vet vad du får av Henrik Björklund - och det du får är riktigt högklassigt offensivt spel på allsvensk nivå.
Sedan HockeyAllsvenskan startade i sin nuvarande form, säsongen 05/06, är Henrik Björklund ligans bästa målskytt. Han är 25 mål före Fredrik Höggren, som nu trappar ned i Hockeytrean. Han är dessutom tvåa i poängligan, två poäng bakom Jens Jakobs som kommande säsong också spelar i division 3. I hans fall handlar det dock om spel i IK Pantern. Björklund kommer alltså ta över som tidernas poängkung ganska snart.
Att han nu är tillbaka i BIK Karlskoga gör också att jag inte känner någon som helst oro kring hans produktion för kommande säsong. Karlskoga är en klubb som verkligen symboliseras av "hemmasönerna" och vi har sett på spelare som Gustaf Thorell och Henrik Larsson att de kommit hem till BIK Karlskoga och producerat som om de aldrig varit borta. Jag tror på samma resultat för Henrik Björklund.
Henrik Björklund är tillbaka!Bildbyrån
3. Edwin Hedberg, fw, Modo
I sina bästa stunder har Edwin Hedberg sett riktigt bra ut i SHL. När han får igång trampet, när han får det att stämma i omställningarna och när han får tid att leverera sitt skott är han en SHL-spelare. Punkt och slut.
Att han som 26-åring nu spelar i HockeyAllsvenskan känns lite märkligt. Han har trots allt spelat i både KHL och Tre Kronor och gjorde 23 poäng i Rögle säsongen 17/18. När han bytte Ängelholm mot Skellefteå trodde jag på ett stort SHL-genombrott. Men i stället körde han fast. Efter en säsong i Skellefteå blev det en säsong i Finland och Tjeckien innan han nu alltså landar hemma i Örnsköldsvik igen.
På allsvensk nivå borde Edwin Hedberg vara en storstjärna. Dels är han en så pass bra spelare att han helt enkelt borde kunna leverera tack vare sin skicklighet. Men framför allt har han en spelstil som borde fungera lika bra som en hand i en hockeyhandske. Hans skridskoåkning och offensiva spetsegenskaper gör att han kommer kunna göra massvis med poäng. Något annat skulle förvåna mig rejält.
Edwin Hedberg återvänder till Modo.Bildbyrån
2. Frank Corrado, b, Modo
Den tredje och sista Modospelaren på listan är Frank Corrado. Precis som många andra spelare på listan har han erfarenhet av spel på betydligt högre nivå än HockeyAllsvenskan. 27-årige Corrado har 76 NHL-matcher och 250 i AHL att skryta med när han nu kommer upp till Örnsköldsvik.
Det finns alltid vissa frågetecken runt en spelare som kommer in med den erfarenhet och de meriter som Corrado har. Vad gör han i HockeyAllsvenskan? Är han en strulpelle? Har han varit skadad oavbrutet i två år? Vilken är hunden som ligger begraven, så att säga?
Corrado har haft vissa skadebesvär, men av det man hört verkar han inte komma upp till Ö-vik som en diva som ska glida runt på en skridsko. Signalerna man får vittnar snarare om att det här är en lagspelare som är driven att spela upp Modo i finrummet igen.
Hans ålder i kombination med hans erfarenhet gör att det här på förhand känns som en av allsvenskans mest spännande värvningar. Den har en ruggig succé-potential.
UPP OCH NED! Steven Kampfer gav Frank Corrado en riktig flygturen gång i tiden.
1.Daniel Norbe, b, Björklöven
Det blir mycket Modo och Björklöven här i toppen - men det är ju inte så konstigt med tanke på vilka tunga namn de värvat. Tyngst av alla är, i min värld, Daniel Norbe. Somliga kanske blir förvånade att jag har honom som etta men för mig är det här en solklar supervärvning.
Norbe gjorde en kanonsäsong i Karlskrona och var redan förra året en toppback i HockeyAllsvenskan. Han spelade sig till ett SHL-kontrakt med HV71 och var grymt bra i de få matcher han spelade. Han gick per omgående in och fick ett stort ansvar i powerplay och matchades nästan lika hårt som Johannes Kinnvall där. Det kändes givet att Norbe skulle bli kvar i SHL. Antingen i HV71 eller någon annan klubb (Växjö sägs ha varit sugna på honom).
Men Norbe valde, något chockartat, att ta en till säsong i HockeyAllsvenskan. Han gjorde det som Karl Johansson kanske skulle ha gjort efter sin succé i Oskarshamn. I samma stund som Norbe klargjorde att han skulle ta ett år till i allsvenskan hoppade han upp som etta på listan över seriens bästa värvningar.
Björklöven sitter på en av de bästa backuppsättningar vi sett ett allsvenskt lag ha, och den bästa backen i den backuppsättningen är Daniel Norbe. Då förtjänar man en förstaplats på en sådan här lista. Förra säsongen gjorde han 30 poäng på 46 matcher och visade upp ett riktigt bra tvåvägsspel. Nu kommer han få ett ännu större utrymme att visa sin spelskicklighet eftersom han spelar i ett lag som kommer premiera hans spel med pucken ännu mer än vad de gjorde i Karlskrona. Jag tycker man såg i HV71 att han klarade av att ta en spelande roll även i ett spelande lag.
Norbe är 25 år och borde kunna ta ett kliv till i utvecklingen. Utvecklas han lika mycket mellan säsongen 19/20 och 20/21 som han gjorde mellan 18/19 och 19/20, då är han kanske allsvenskans bästa back.
Daniel Norbe imponerade i HV.Foto: Axel Boberg/Bildbyrån
