- ”En totalrenovering”
- Nya målvakten jämförs med SHL-stjärnan.
- Tunga tappen: ”Svåra att ersätta”
- Nya stjärnbacken: ”En otrolig värvning”
- Behovet – där behöver Oskarshamn förstärka.
- Talangen lyfts fram: ”En tidig favorit till Guldgallret”
- ”Då ser det plötsligt väldigt trubbigt ut”
- Så kan de ställa upp − kedjor och backpar.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se – hela sommaren för en krona!
Läs också: Sommaranalys − MoDo: ”Fiasko om det inte blir SHL”
Läs också: Sommaranalys − Karlskoga: ”Jakten på en omöjlig ersättare”{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Det blev en hel del skriverier kring Oskarshamns målvakter i fjol med tanke på hela Tomas Rydén-situationen. Till slut lyckades dock IKO reparera det hela genom att plocka in Evan Cowley som verkligen lyfte nivån och blev en succé under slutet av säsongen.
Men allt det röriga från fjolåret är nu bakom dem. Precis som med resten av laget har IK Oskarshamn fått tänka om och tänka nytt. Då har sportchefen Arsi Piispanen valt att satsa på ett finskt namn i form av Emil Vuorio som hämtas från den finska andraligan.
Piispanen jämförde då Vuorio med Lassi Lehtinen rent stilmässigt, vilket är en saftig jämförelse. Det återstår att se om IKO har gjort ett fynd på samma sätt som Mora har gjort de senaste åren med Jani Lampinen, Topias Leinonen och Waltteri Ignatjew för att nämna några.
Vid sin sida kommer Vuorio att ha 20-årige Olof Glifford som har lånats ut från HV71 och det är ett mycket spännande tillskott. För Glifford känns det som ett bra steg efter sitt inhopp i SHL förra säsongen och HockeyAllsvenskan har visat sig vara en bra liga för unga målvakter. Glifford kommer att få en rejäl chans av IKO och med hans egenskaper finns det möjlighet för att honom att ha en liknande resa som exempelvis Oskar Blomgren hade i Almtuna i fjol.
IKO har även Hubert Forsberg Zetterström som ett tredje alternativ även om han ska lånas ut till HC Dalen.
Detta är ett målvaktssida som bara osar potential. Men det finns också en dos av osäkerhet. Vuorio är den äldsta (!) målvakten i laget då han är född 2002 och ingen av dem har bevisat sig på allsvensk nivå. Det finns kapacitet för både finländaren och Glifford att kliva fram och göra succé men det är också lite av en risk då det mycket väl också kan falla platt ifall ingen av dem steppar upp.
Även om detta inte är en av HockeyAllsvenskans bästa målvaktspar är det oklanderligt ett av de mest spännande på förhand.
Backar
Fjolårets toppbackar Rasmus Bengtsson, Michael Joyaux och Niclas Burström bar upp Oskarshamn förra året och ledde verkligen laget. Det är stora tapp och oavsett prestation på isen är framför allt Bengtsson och Burström svåra karaktärer att ersätta i omklädningsrummet.
Men samtidigt har IK Oskarshamn gjort en av ligans allra bästa värvningar till sin backsida. Pontus Näsén blev en landslagsback senast han spelade i Oskarshamn säsongen 2020/21. Sedan hade han två otroliga allsvenska år i MoDo där han gjorde hela 112 poäng på 132 matcher och var en av hjältarna bakom SHL-avancemanget 2023. Han gjorde sedan även en riktigt stark säsong i SHL för MoDo 2023/24.
Näsén är fortfarande bara 28 år och bör kliva in och vara en av HockeyAllsvenskans bästa backar – framför allt offensivt. Detta är en otrolig värvning av Piispanen.
En annan toppvärvning som jag verkligen gillar är Ludvig Markman från Mora. 23-åringen har haft en remarkabel utveckling under två år i Mora och blivit en defensiv back av hög allsvensk klass. Om han fortsätter sin utveckling i Oskarshamn är detta definitivt en spelare som skulle kunna värvas till SHL 2026.
De två andra nyförvärven stavas Isac Jonsson och Marc-Olivier Duquette som båda är lite mer osäkra kort. Båda skulle kunna lyfta och bli nyckelbackar för IKO – eller tappa och inte bli mer än breddbackar. Båda är åt det mer defensiva hållet men Jonsson bör ha lite mer offensiv potential medan Duquette är en stor back som kan bli jobbig att möta.
Kvar i laget från i fjol är Hugo Jonasson, Ludvig Östman och Ville Jonsson som alla blandade och gav en hel del under fjolåret. Av de tre känns det dock som att Jonasson har störst potential att kunna studsa tillbaka och bidra mer under den kommande säsongen.
Det finns aspekter att gilla av Oskarshamns backsida men som helhet är jag lite osäker på hur det kommer att sitta ihop. Det är tydligt att försvaret har fått en mer defensiv ton men det finns lite för många frågetecken för att kunna lyfta fram backsidan som en styrka. Om det är någonstans som IK Oskarshamn fortfarande kan vara i behov av att förstärka, är det just i försvaret. Speciellt eftersom Näsén just nu är den enda rightaren.
Så kan de ställa upp:
Markman – Näsén
Duquette – Jonasson
Östman – I. Jonsson
V. Jonsson
Enligt mig är det tydligt att Markman och Näsén bör vara lagets två främsta backar, även om det inte nödvändigtvis måste betyda att de ska spela tillsammans. Det går också att lyfta fram en mer fysisk back som Duquette för att täcka upp mer bredvid Näsén.
Den som hamnar lite i kläm här och nu är Ville Jonsson. Han gjorde det okej i fjol men skulle nog kunna växa i en större roll. Men som det ser ut har jag svårt att se att han ska ta sig in på sex backar. Då krävs det att något av nyförvärven floppar rejält eller att någon annan ska underprestera.
Personligen känns det dock fortsatt som att det saknas något, kanske en till lite mer offensiv pjäs som kan bidra mer framåt. Pontus Näsén är ganska ensam där just nu, om inte någon som Hugo Jonasson eller Isac Jonsson kan fylla det tomrummet bakom honom.
Forwards
Här har det blivit en totalrenovering. Om man jämför Oskarshamns forwardssida i fjol med den till den kommande säsongen är det bara Filip Sveningsson och Hampus Karlsson som är kvar från säsongsstarten 2024. Sedan tillkom förvisso också Lukas Vesterlund, Herman Hansson och Sören Dietz-Larsen under säsongens gång, spelare som alla blev kvar.
Men IK Oskarshamn har tappat/gjort sig av med i princip hela spets från fjolåret. Zion Nybeck, som bar laget på sina axlar, har stuckit till SHL medan Erik Bradford, Carter Camper, Nolan Walker och Liam Hawel blev avtackade.
Arsi Piispanen har i stället skiftat fokus helt och satsat på nya spår. Såklart blir det då en finsk spets som ska kliva in och ersätta den nordamerikanska spetsen från i fjol. Teemu Lepaus är en klassvärvning och han bara ska vara en toppspelare för IKO på allsvensk nivå sett till vad han har presterat de senaste åren. Joni Ikonen och Linus Nyman bär inte med sig samma garanti, men det är två spelare som båda har gjort 30+ poäng i Liiga tidigare i sina karriär. De bör därmed också kunna bidra offensivt på allsvensk nivå.
Annars är det stora namnet här såklart Filiph Engsund. Han kommer kanske inte revolutionera Oskarshamns offensiva spel, men hemmasonen blir gruppens stora ledare. Engsund blir ovärderlig med både sin karaktär samt tvåvägsspel. Han blir spelaren som de andra ska ta rygg på.
Annars har IKO valt att satsa på flera yngre och lovande spelare som kan vara antingen fågel eller fisk. Lukas Vesterlund (2004), Joel Svensson (2005), Herman Träff (2005) och Viggo Nordlund (2006) har alla stor potential, men det är såklart lite av en chansning att satsa på flera så unga spelare att kliva fram och bidra.
Efter ombyggnationen är Oskarshamns anfall inte alls lika flashigt och det är inte lika många namn som sticker ut. Men frågan är om det inte är en bättre byggd forwardssida sett till helheten. Framför allt gillar jag centrallinjen med fyra starka centrar på allsvensk nivå.
Dock är IK Oskarshamn lite för beroende av vissa spelare för att det ska se riktigt bra ut. Om ett par av finländarna floppar samtidigt som ingen av talangerna kliver fram ser det plötsligt väldigt trubbigt ut.
Så kan de ställa upp:
Lepaus – Ikonen – Nyman
Nordlund – Engsund – Träff
Svensson – Eriksson – Sveningsson
Hansson – Karlsson – Dietz-Larsen
Vesterlund (Björnkvist)
Jag väljer att sätta ihop en helfinsk kedja, det kan bli succé men då krävs det att alla tre levererar också. Men Lepaus bör kunna göra sina kedjekamrater bättre, nästan oavsett vilka det är.
Av de unga spelarna är det framför allt Viggo Nordlund och Herman Träff som jag tror på. Nordlund har högst offensiv potential och enligt mig är han en tidig favorit till Guldgallret. Träff har inte samma offensiv och lär kanske inte göra några 30-40 poäng men han är en stor spelare som har bevisat sig i allsvenskan tidigare och mycket väl kan bli en bra powerforward. Jag tror att de båda hade passat bra bredvid rutinerade Filiph Engsund som får bli mentorn i kedjan.
IKO saknar dock som sagt en bredd på spetsen. Visst kan spelare som Filip Sveningsson, Joel Svensson och Axel Björnkvist kliva fram och leverera över förväntan men jag har svårt att se att de kan få roller som passar. Oskarshamn har dock gjort en smart värvning i form av Melker Eriksson och jag gillar även vad jag såg av Sören Dietz-Larsen i slutet av fjolåret. Tillsammans med Herman Hansson kan han bilda en stark checking-line.
Det finns i nuläget ingen given topp-sexa eller botten-sexa utan IKO kommer att kunna se vilka som tar chansen eller inte och kedjorna lär vara ett ”work-in-progress” under hela säsongen för att se vad som funkar.
Kommentar
Förra året gjorde IK Oskarshamn nästan allting fel och schabblade bort sin första säsong efter degraderingen från SHL. Nu har klubben fått försöka tejpa över sprickorna och lappa ihop det bäst som det går. Hela 17 spelare har fått lämna och 16 nya har hämtats in, Arsi Piispanen har försökt sminka grisen så gott det går. På förhand går det inte att säga att IKO ser särskilt mycket bättre ut, men jag tror att deras plan för framtiden är bättre.
Jeff Jakobs har hämtats in som huvudtränare och kommer att få jobba långsiktigt. Han har till och med öppet sagt att målsättningen INTE är att vara ett topplag och slåss om SHL-platsen redan den här säsongen. Jag tror att det är en sund inställning.
IK Oskarshamn har fått börja om på en helt ny kula där nästan allt från i fjol har rivits ner. Nu kommer de i stället att bygga upp något nytt och det kommer då att krävas både tid och tålamod innan de börjar nå resultat.
Summa summarum är Oskarshamn inte bättre än i fjol – men det hela känns klart mer spännande.
