- Oskarshamns nystart: "Startat på en bättre plats"
- Tunga stjärntappen: "Helt klart ett riskspel"
- Nyförvärvet pekas ut: "Kan vara ett fynd"
- Därför kan Södertälje hamna utanför topp fyra.
- "SSK har rätat ut flera av sina frågetecken"
- Stjärnvärvningen som skulle förändra allt.
- Kan Kalmar minska gapet till storklubbarna?
- "Att de lyckades behålla stjärnan är inget annat än en sensation"
- Skrälltipset: "Då kommer de att gå till..."
Läs mer: Analys av bottenlagen – ”De får kvala”.
Läs mer: Analys av mittenlagen – ”Risk för fiasko”. {{ PAYWALL LIMIT }}
6) IK Oskarshamn 
Efter att ha åkt ut ur SHL 2024 satsade IK Oskarshamn på att gå tillbaka upp förra året men det gick inte alls som planerad. Flera udda beslut och en rejäl omsättning i klubben gjorde att säsongen blev en besvikelse för IKO, som inte ens tog sig in på topp sex.
Till årets säsong har Oskarshamn då byggt om nästan hela laget – och tränarstaben. Kan det göra så att de är med och utmanar högre upp den kommande säsongen?
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Olof Glifford (Emil Vuorio)
Backpar:
Ludvig Markman – Pontus Näsén
Marc-Olivier Duquette – Ludvig Östman
Isac Jonsson – Hugo Jonasson
(Ville Jonsson)
Kedjor:
Teemu Lepaus – Filiph Engsund – Linus Nyman
Viggo Nordlund – Joni Ikonen – Herman Träff
Filip Sveningsson – Melker Eriksson – Joel Svensson
Herman Hansson – Hampus Karlsson – Søren Dietz-Larsen
(Lukas Vesterlund, Axel Björnkvist)
Kommentar:
Oskarshamn har tappat nio av sina bästa poängplockare från i fjol då endast Filip Sveningsson är kvar i klubben från den listan. Zion Nybeck, Michael Joyaux och Rasmus Bengtsson är då bland de allra tyngsta tappen.
Till den nya säsongen har IKO då värvat in mycket nytt. Bland annat en ny målvaktssida med två spännande burväktare i Olof Glifford och Emil Vuorio, nya toppbackar i form av Pontus Näsén, Marc-Olivier Duquette och Ludvig Markman, hemvändare som Filiph Engsund, Herman Träff och Joel Svensson samt finsk spets i form av Teemu Lepaus, Linus Nyman och Joni Ikonen. Det är ett nytt Oskarshamn som ställer upp på isen, och på förhand ser det också lite mer gediget ut.
Fem punkter om Oskarshamn
❗Utropstecknet: Byggt hemvävt
Förra året var det spretigt i Oskarshamn. Malmöikonen Oscar Alsenfelt var sportchef, det fanns oprövade tränare i Björn Karlsson och Albin Blomqvist samtidigt som truppen i stora delar var ett legoknektar-gäng. Var fanns IKO-hjärtat i föreningen?
Till i år är det dock helt annorlunda. Klubbprofilen Arsi Piispanen är GM, Jeff Jakobs är tillbaka som tränare medan förre kaptenen Daniel Ljungkvist och spelarprofilen Johannes Salmonsson också står i båset. IKO har också värvat hem tre oskarshamnare som återvänder till moderklubben, Filiph Engsund, Herman Träff och Joel Svensson.
Det tycker jag är helt rätt väg att gå för Oskarshamn. Det kommer att finnas klart mer vilja i årets lagbygge och det är en helt annan känsla kring IKO.
❓Frågetecknet: Håller spetsen måttet?
Som jag nämnde tidigare har Oskarshamn förlorat nio spelare som kom topp tio i interna poängligan förra säsongen. Frågan är då om laget verkligen fått in tillräckligt med spets för att ersätta de poäng som har försvunnit? På backsidan lär Pontus Näsén dra ett stort offensivt lass och göra mycket poäng men på forwardssidan är det inte lika självklart.
Jag har inga tvivel om att Teemu Lepaus kommer göra mycket poäng för Oskarshamn, men kan de andra finländaren Linus Nyman och Joni Ikonen också leverera? Kommer ungtupparna Joel Svensson (2005), Herman Träff (2005) och Viggo Nordlund (2006) kunna ta stora roller och bidra offensivt? Om spelare som Nyman, Ikonen, Träff eller Nordlund inte levererar upp till förväntningarna ser det plötsligt ganska uddlöst ut.
Oskarshamn lär därför vara ganska beroende av att ett fåtal spelare kliver fram och producerar, och det är helt klart ett riskspel.
🎯Nyförvärvet: Marc-Olivier Duquette
Jag tycker faktiskt att det finns flera riktigt spännande nyförvärv i Oskarshamn. Jag hade kunnat välja att lyfta fram potentiella succéer som Herman Träff och Viggo Nordlund, eller backen Isac Jonsson som sett intressant ut på försäsongen alternativt den nya defensivspecialisten Ludvig Markman.
Men jag riktar i stället blicken mot den kanadensiske backen Marc-Olivier Duquette. Han är en storväxt back som har värvats från den tyska andraligan. Han är kanske ingen poängkung som Michael Joyaux var (gjorde blott 13 poäng på 47 matcher i DEL2 i fjol) men Duquette har sett riktigt bra ut på försäsongen och om han kan fortsätta så under seriespelet kan Oskarshamn ha gjort ett fynd här.
🌟Poängkungen: Teemu Lepaus
Pontus Näsén skulle också kunna vara en kandidat att vinna interna poängligan om han kan nå samma nivåer som när han spelade i HockeyAllsvenskan med MoDo för några år sedan. Men jag väljer ett mer säkert kort i form av Teemu Lepaus som jag spår kommer ligga strax kring en poäng per match i Oskarshamn.
När Lepaus spelade i Kalmar för ett par år sedan gjorde han stor succé med 15 mål och 41 poäng på 47 matcher. Han blev då ett av ligans främsta utropstecken. I fjol hade han även en framgångsrik säsong i Norge med 52 poäng på 45 matcher. Hans 44 passningspoäng gjorde att han vann assistligan.
Lepaus är en spelare som både kan göra mål men också sätta upp sina lagkamrater. En smart spelare som ofta gör något bra när han har pucken på sitt klubblad. Han funkar i nästan vilken omgivning som helst och den mångsidigheten gör att jag har svårt att se att han inte ska göra succé även i IKO.
👔Ledarna: Jeff Jakobs och Arsi Piispanen
Efter tre säsonger i Linköping är Jeff Jakobs tillbaka i Oskarshamn igen där han drog till sig en sådan uppmärksamhet för sitt sätt att utveckla lagets backar. Nu har dock Jakobs blivit bossen och som huvudtränare är han ännu ganska oprövad. Han hade en tuff tid i Mora och fick sparken efter bara några månader 2019. Sedan har han dock samlat på sig erfarenhet som ass. tränare i SHL.
Jakobs är bara 36 år och är ett spännande namn, det går inte att fortsatt döma honom från tiden i Mora utan han ska få sätta sin prägel på Oskarshamn. Under hans ledning kommer IKO att spela annorlunda jämfört med vad vi såg i fjol och jag tycker att det är sunt av Oskarshamn att låta Jakobs bygga upp något över tid.
Arsi Piispanen klev in som sportchef under förra säsongen och gjorde ett par starka klipp genom att värva Herman Hansson, som nu blivit lagkapten, samt den nyttiga breddspelaren Søren Dietz-Larsen. Två spelare som båda lär ha impact även under årets säsong. Han har också haft ett tydligt fokus i sitt lagbygge på att värva mer egenproducerat och få in mer karaktär i laget. En inspirerande start.
Summering
IK Oskarshamn har tagit ett tydligt avstamp efter fjolårets röriga misslyckande. Nu är det ett tydligare fokus på mer viljestarka spelare som kommer att spela bättre som ett kollektiv – snarare än att enskilda spelare ska sticka ut med sin elegans på isen.
Det finns några enstaka frågetecken som vilken av målvakterna som kliver fram och om spetsen verkligen håller nivån som krävs. Men överlag är känslan att Oskarshamn startar på en bättre plats i år och kan jobba mer målmedvetet och med ett lugn.
I år finns inte samma förväntningar och press om att gå upp till SHL utan de kan utvecklas och växa ihop som lag i en rimlig takt. Det tror jag kommer göra nytta för IKO, och leda till att de även kan slåss högre upp i år.
5) Södertälje SK 
I fjol var Södertälje snubblande nära SHL då de endast var ett mål från att slå ut Djurgården för att gå vidare till en final mot AIK. Men det blev en suddenförlust i ”game seven” mot DIF vilket gör att SSK får försöka igen till den kommande säsongen.
Södertälje har då tappat succétränaren Magnus Bogren samt tagit farväl av flera ledande spelare och kulturbärare. Kan detta nya SSK-laget nå samma höjder som fjolårets upplaga, eller blir det platt fall för nysatsningen?
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Oliver Håkanson (Love Härenstam)
Backpar:
Daniel Norbe – Roope Laavainen
Jonas Ahnelöv – Wilhelm Hallquisth
Niklas Arell – Albin Carlson
(Filip Windlert, Elias Lindgren)
Kedjor:
Sebastian Dyk – Patrik Zackrisson – Måns Lindbäck
Cole Fonstad – Brett Stapley – Mitch Lewandowski
Carter Ashton – Filip Engarås – Filip Holst Persson
William Wiå – Hampus Harlestam – Henrik Eriksson
(Karl Sterner, Adam Hesselvall)
Kommentar:
Södertälje har förlorat många bärande pjäser. En av ligans bästa målvakter Frans Tuohimaa har försvunnit tillsammans med toppbackarna Viktor Grahn och Olli Vainio. De har även tappat mycket offensiv spets i form av Nolan Stevens, Nicolai Meyer, Carter Souch och Marcus Eriksson. Sedan har även ledare som Filiph Engsund och Jacob Dahlström också lämnat.
Det är med andra ord mycket som behöver ersättas i årets lagbygge. Södertälje har då ändå fått in en hel del meriterade namn som Patrik Zackrisson, Jonas Ahnelöv, Niklas Arell, Carter Ashton och Måns Lindbäck. Sedan har de även fått in nordamerikansk spets i form av Cole Fonstad, Brett Stapley och Mitch Lewandowski samt fått in unga och hungriga spelare som Love Härenstam, Wilhelm Hallquisth, Filip Holst Persson och Karl Sterner. Sedan ryktas det också om att Linus Omark kan ansluta och han skulle i sådana fall gå raka vägen in i en förstakedja och peta ner en spelare som Dyk eller Lindbäck längre ner i hierarkin.
SSK har fått in en bra mix, men det är fortfarande mycket som ska stämma för att den nya gruppen ska kunna checka alla boxar jämfört med spelarna som har försvunnit.
Fem punkter om Södertälje
❗Utropstecknet: Ligans bästa försvar
Bara BIK Karlskoga släppte in färre mål än Södertälje förra säsongen och de senaste åren har SSK:s varit ett av HockeyAllsvenskans bästa defensiva lag. Trots att de nu har tappat bärande försvarare som Viktor Grahn och Olli Vainio, som både var uppe bland ligans bästa defensiva backar, har SSK ändå lyckats få ihop ett försvar som ser ut att vara ännu bättre.
Roope Laavainen, Jonas Ahnelöv och Niklas Arell är alla toppvärvningar på allsvensk nivå, även om Laavainen nu missar starten på säsongen med en skada, och de säkrar upp försvaret rejält. Sedan finns även Daniel Norbe och Wilhelm Hallquisth som leder vägen med offensiv kvalité också.
Det säger en hel del att SSK kommer att ha två spelare – som sannolikt är Filip Windlert och Elias Lindgren – utanför sex backar när alla är friska. Det finns både spets, stabilitet och bredd i denna backsida. Därför är det enkelt att säga att Södertälje har den bästa backsidan i HockeyAllsvenskan – med distans till övriga toppkonkurrenter.
❓Frågetecknet: Är målvakterna tillräckligt bra?
Även om försvaret ser ut att hålla toppklass finns det ett stort frågetecken kring duon mellan stolparna. Jag tror att det skulle kunna fälla SSK i avgörande lägen. Oliver Håkanson och Love Härenstam är inte ett dåligt målvaktspar på den här nivån och framför allt tror jag att Håkanson skulle kunna vara riktigt bra i perioder – medan Härenstam är oprövad hittills. Jag är egentligen inte speciellt orolig för att de ska vara bra i grundserien, speciellt med försvaret de har framför sig, men hur kommer de kunna prestera när allt dras till sin spets?
I fjol hade Södertälje Frans Tuohimaa i mål och han var en av ligans bästa målvakter. Men trots det svajade han en del i sina prestationer. Men i slutspelet och semifinalserien mot Djurgården var han som bäst och var nära att nästan på egen hand föra SSK vidare till final – och kanske i längden också till SHL.
Utan Tuohimaa är jag osäker på om SSK har den matchvinnarmålvakten i Håkanson och Härenstam.
🎯Nyförvärvet: Patrik Zackrisson
SSK har gjort flera värvningar som skulle kunna lyftas – men det går inte att komma ifrån Patrik Zackrisson. Han är 38 år gammal, men är verkligen inte slut. ”Zacke” fick snarare ett uppsving i Leksand förra säsongen och var bättre än vad han varit de tidigare två säsongerna. Därför är det ändå lite konstigt att Leksand valde att släppa veteranen, för han har fortfarande mycket kvar i tanken.
Nu blir han lagkapten direkt i Södertälje och även om Zackrisson troligtvis inte gör 20 mål eller 40 poäng kommer han sannolikt vara lagets viktigaste spelare. Han kommer kunna bära upp laget och vara en oerhört värdefull spelare att ha ute på isen i alla spelformer. Zackrisson kan agera playmaker offensivt men också vara lagets främsta boxplay-spelare samt den stora ledaren i laget. Få spelare i HockeyAllsvenskan har alla de egenskaperna.
🌟Poängkungen: Brett Stapley
Södertälje kommer sannolikt att luta sig mot sina nya nordamerikaner för spets där framför allt Brett Stapley och Mitch Lewandowski sticker ut i offensiv väg. Skillnaden mellan de båda är dock att Lewandowski tidigare endast spelat i Nordamerika medan Stapley gjort en säsong i Europa och är mer inspelad på den stora isen. Därför väljer jag att lyfta Stapley som poängkung.
Den kanadensiske centern har öst in poäng var han än har spelat de senaste säsongerna. Eller vad sägs om följande statistikrad:
- 2021/22: 43 poäng på 41 matcher i collegeligan NCAA.
- 2022/23: 52 poäng på 57 matcher i ECHL.
- 2023/24: 71 poäng på 67 matcher i ECHL.
- 2024/25: 45 poäng på 48 matcher i Slovakien.
Brett Stapley är en offensiv center som framför allt är en skicklig playmaker. Han kommer att kunna styra i powerplay och servera sina lagkamrater och därför lär han även kunna samla på sig en hel del poäng. Om allt klickar skulle han mycket väl kunna närma sig Nolan Stevens notering på 52 poäng.
👔Ledarna: Andreas Johansson och Emil Georgsson
Magnus Bogren har gjort ett jättejobb i Södertälje de senaste tre åren och tillsammans med Emil Georgsson har han varit med och byggt upp SSK till en toppklubb att räkna med i HockeyAllsvenskan. Därför är det ett hårt slag att Bogren nu får lämna. Ersättaren blev i stället Andreas Johansson som inte har varit tränare på många år.
Det är en stor chansning som SSK gör, speciellt med tanke på hur det gick för Andreas Johansson under hans två tidigare tränarjobb i HV71 och MoDo. Södertälje har gått från en trygg och stabil coach i Bogren till Johansson som är mer av ett wild card. SSK har haft ligans kanske bästa defensiv och varit oerhört jobbiga att möta under Bogrens ledning men med Andreas Johansson i båset är det inte säkert att de får samma stabilitet. Han är ambitiös och ställer höga krav och då vill det till att spelarna svarar upp på rätt sätt. Annars kan det gå helt åt skogen.
Summering
Efter semifinaluttåget i våras fanns det anledning att vara orolig för Södertälje. Budgeten skulle sänkas, de förlorade sin tränare och flera bärande spelare. Det fanns då en osäkerhet kring hur satsningen skulle fortsätta. Men enligt mig har de ändå kunnat sudda ut flera frågetecken, däremot finns det två osäkra punkter kvar.
Målvaktssidan och tränaren.
Det vill till att Andreas Johansson blir en hit och att någon av målvakterna kliver fram för att SSK ska vara lika bra som i fjol. Annars tror jag att det finns en risk att de tappar lite och kanske inte ens är ett av topp fyra-lagen.
Men om SSK nu landar Linus Omark… Då kommer de i allra högsta grad vara med och slåss om SHL-avancemanget på allvar.
4) Kalmar HC 
Nederlagstippade nykomlingar för två år sedan men Kalmar har bara blivit bättre och bättre för att fortsätta överraska. 74 poäng och en tiondeplats under första säsongen ledde sedan till ett enormt lyft med hela 96 poäng i fjol vilket gjorde att KHC tog sig in på topp sex. De har gått från en stöddig liten uppstickare till att på allvar vara uppe och slåss med drakarna.
Kalmar har tagit steg uppåt för varje år och jobbar målmedvetet för att minska gapet till storklubbarna i HockeyAllsvenskan. Kan de fortsätta ta kliv på den resan den här säsongen?
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Jacob Crespin (Carl Malmqvist)
Backpar:
Carl-Johan Lerby – Henrik Nilsson
Clay Hanus – Peter DiLiberatore
William Eckmyhl – Ludvig Jardeskog
(Tobias Aronsson, Tobias Abrahamsson, Jakub Hasek)
Kedjor:
Valdemar Johansson – Matt Fonteyne – A.J. Vanderbeck
Gustaf Westlund – Matthew Struthers – Liam Hawel
George Diaco – Elliot Ekmark – Eddie Levin
Arvid Westlin – Mattias Wigley – Gabriel Olsson
(Jesper Lindén, Albin Storm, Nikita Antonov)
Kommentar:
Även om det har hänt en del i Kalmar måste man ändå säga att klubben är i en väldigt bra position. De fick behålla sina två bästa spelare Carl-Johan Lerby och A.J. Vanderbeck mot alla odds och inte många andra tongivande spelare har försvunnit. Visserligen har lirare som Victor Laz, Teemu Väyrynen, John Dahlström och Trevor Cosgrove försvunnit. Men Kalmar har visat en förmåga att hela tiden växla upp och värva från en högre hylla oavsett vilka de tappar.
Kalmar har blivit en attraktiv klubb att spela i och därför har de kunnat locka till sig spelare som Liam Hawel, Gustaf Westlund, George Diaco, Eddie Levin och Elliot Ekmark som har varit toppspelare i HA-konkurrenter. KHC har flyttat fram sina positioner och kan skryta med ett ännu bättre lagbygge än vad de ställde upp med under succésäsongen i fjol.
Fem punkter om Kalmar
❗Utropstecknet: Uppåtgående kurva
Kalmar HC är inne på en resa genom hockey-Sverige. De spelade i Division 3 så sent som 2016 (!) men på bara några år har de gjort en raketresa. De gick upp till HockeyEttan 2018 och efter några knaggliga år på nedre halvan i Ettan plockade KHC in Viktor Tuurala som ny tränare och Daniel Stolt som sportchef 2021. Tuurala och Stolt förvandlade Kalmar till ett topplag på Ettan-nivå vilket ledde till avancemanget till HockeyAllsvenskan på Kristianstads bekostnad 2023.
Även på allsvensk nivå har de sedan avancerat med Tuurala och Stolt vid rodret och nu är de etablerade som ett lag på tabellens övre halva. Kalmar har blivit bättre för varje år och klubbens kurva fortsätter att peka uppåt. Utvecklingen ser fortsatt positiv ut för klubben vilket gör att de nu kan blicka uppåt på allvar.
❓Frågetecknet: Har de nått sitt tak?
Det är fortfarande nästintill osannolikt vilken säsong Kalmar hade i fjol. Nästan allting gick rätt och att de vann 32 av 52 matcher och plockade 96 poäng är inget annat än en remarkabel bedrift. Exempelvis hade 96 poäng räckt till en andraplats (!) säsongen 2023/24. Det har gått fort och de har nått högre klart tidigare än vad många andra lag har gjort som har fått bygga upp i flera år till att kunna vara konkurrenskraftiga.
Men hur mycket kan de egentligen förbättra på de 96 poängen som de plockade i fjol? Har Kalmar i sig att passera 100 poäng och vara med i en uppflyttningsstrid? Det är ett stort steg att ta att närma sig de absolut bästa lagen i HockeyAllsvenskan och det kommer krävas ett nytt mirakel av Kalmar för att regelbundet börja slåss i toppen på allvar.
🎯Nyförvärvet: Peter DiLiberatore
Kalmar har gjort många värvningar som kittlar och jag är superspänd på att se killar som George Diaco, Eddie Levin, Liam Hawel och Elliot Ekmark – som alla har potential att göra succé. Men jag kan inte hålla mig från att kika lite extra på den nya toppbacken Peter DiLiberatore, och inte bara för att det är ett högklassigt namn.
DiLiberatore är 25 år och har spelat 144 matcher i AHL. Hur kommer hans spel att överföras till HockeyAllsvenskan? Helt ärligt kan jag säga att jag knappt har en aning. Men han har visat bra tendenser på försäsongen även om det är nytt med den stora isen. Daniel Stolt har även sagt att detta är en spelare som han har tittat på i några år och med hans scoutingöga har han byggt upp ett sådant förtroendekapital att man direkt tror att han gjort ett fynd i DiLiberatore.
🌟Poängkungen: A.J. Vanderbeck
63 poäng på 51 matcher. Det var den noteringen som A.J. Vanderbeck mäktade med i fjol och de enda importerna som har producerat bättre under en allsvensk säsong är Nick Schilkey, Broc Little och Adam Tambellini. Hyfsat sällskap. Att Kalmar lyckades behålla Vanderback kan inte ses som något annat än en sensation.
Kommer Vanderbeck göra 63 poäng igen? Nja, det är jag tveksam till. Men jag tror inte heller att han kommer att behöva ösa in lika mycket poäng den här säsongen. Kalmar har skaffat en bättre ensemble runt omkring Vanderbeck med fler spelare som kan leverera i offensiven. Därför ligger inte allt på hans axlar längre men amerikanen ska ändå vara god för 45-50 poäng.
👔Ledarna: Viktor Tuurala och Daniel Stolt
Av alla föreningar i HockeyAllsvenskan tror jag att det bara finns en enda klubb vars ledare hålls högre än vad Tuurala och Stolt gör i Kalmar, och det är Mattias Karlin och Henrik Gradin i MoDo. That’s it. Ingen annan ledarduo har samma förtroende och samma garanti, möjligtvis även Karlskoga med Dennis Hall och Torsten Yngveson, men det är den enda konkurrensen.
Annars har Kalmar två av de starkaste pjäserna som går att ha i de ledande positionerna. Viktor Tuurala har bevisat hur skicklig han är taktiskt och på att få ut det mesta av spelarna som han har till sitt förfogande. Kalmar har presterat klart bättre än vad de har ställt upp med rent namnmässigt de här två åren och det finns egentligen ingen anledning att tvivla på att det inte ska fortsätta på samma vis. Stolt har också bevisat sig som en oerhört skicklig sportchef med ett skarpt öga för talang och en förmåga att fynda.
Den kombinationen gör att man inte kan räkna bort Kalmar. Så länge Viktor Tuurala och Daniel Stolt är kvar i KHC kommer jag att tro på att det här laget blir att räkna med.
Summering
Jag ställde mig frågande till hur mycket bättre Kalmar egentligen kan bli, men jag tippar de faktiskt högre upp i tabellen. De har kvar en kärna från succélaget i fjol och har även kryddat lagbygget vilket gör att de har en topp fyra på backsidan och en topp nia på forwardssidan som verkligen sticker ut och kan mäta sig med de bästa i HockeyAllsvenskan.
Även om de inte har ett lika namnkunnigt lag som topplagen tror jag inte att de är mycket sämre. Speciellt inte under Tuuralas ledarskap där de återigen lär spela över sin förmåga.
Kalmar HC kanske inte är riktigt mogna för att slåss om SHL-platsen ”på riktigt” utan de är nog ett eller ett par år från att kunna utmana om avancemang – ifall de fortsätter sin resa. Men den här säsongen ser jag att de absolut skulle kunna blanda sig in bland de fyra bästa lagen och kunna ta sig vidare till semifinal. Den kapaciteten finns i det här bygget.
Tabelltipset:
1.
2.
3.
4. Kalmar HC
5. Södertälje SK
6. IK Oskarshamn
-------------------------------------------
7. Mora IK
8. AIK Hockey
9. Nybro Vikings
10. Västerås IK
-------------------------------------------
11. Almtuna IS
12. IF Troja-Ljungby
-------------------------------------------
13. Östersunds IK
14. Vimmerby HC














