- ”Det är en osäkerhet i AIK just nu”
- Talangerna hyllas: ”Kan få rejäla genombrott”
- Behovet – så borde AIK värva.
- ”Förstår inte alls varför man släpper honom”
- Ryktas värva från konkurrenten: ”Riktigt stark värvning”
- Området där är AIK bland de bästa i ligan.
- ”Kommer chansningen att löna sig – eller kosta AIK?”
- Så kan de ställa upp − kedjor och backpar.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se – hela sommaren för en krona!
Läs också: Sommaranalys − MoDo: ”Fiasko om det inte blir SHL”
Läs också: Sommaranalys − Karlskoga: ”Jakten på en omöjlig ersättare”
Läs också: Sommaranalys − Oskarshamn: ”Varning – städning pågår”
Läs också: Sommaranalys − Mora: ”Orosmolnen hopar sig” {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Med HockeyAllsvenskans bästa målvakt mellan stolparna kan det väl inte kännas annat än kassaskåpssäkert för AIK Hockey, va? Nja, här säger jag sakta i backarna lite och väljer att försöka se på saken nyktert.
Victor Brattström är såklart en målvakt av absolut högsta allsvenska klass. Han hade högst högstanivå av alla målvakter i fjol och bar verkligen AIK, framför allt under semifinalen mot BIK Karlskoga. Utan honom hade AIK sannolikt fått gå via en åttondelsfinal och troligtvis inte ens komma förbi en kvartsfinal. Så stor impact hade han på lagets framgång.
Så varför ens tvivla då? Det kan väl inte bli bättre för AIK med Victor Brattström mellan stolparna? Och även om det må vara sanning måste man också kunna se på helheten.
I fjol hade AIK Jonathan Stålberg som stöttade upp Brattström och Stålberg spelade ju faktiskt fler matcher än Brattström, i grundserien, på grund av toppmålvaktens skada. Stålberg höll såklart inte samma höga nivå som sin målvaktskollega men han gjorde verkligen inte heller bort sig utan spelade på en bra nivå över hela säsongen.
Men han blir inte kvar i AIK Hockey vilket gör att klubben har fått fixa en ny vapendragare till Victor Brattström. AIK valde då att lyfta upp 19-årige Simon Carlsson från J20-laget för att agera backup till Brattström. Carlsson har varit en av J20 Nationells främsta målvakter rent statistiskt men hittills har han bara gjort sex seniormatcher i sin karriär, fyra i AIK och två på lån hos Vallentuna. Det är klart att vissa målvakter kan gå raka vägen från J20-spel till succé på seniornivå, exempelvis Marcus Gidlöf, men det är ändå ganska sällsynt.
Vad händer då om Brattström skulle bli skadad och vara borta i ett par månader, likt förra säsongen? Är Simon Carlsson då verkligen redo att kliva fram och täcka för Brattström? Det är en osäkerhet i AIK:s lag just nu.
AIK Hockey lär dock räkna med att Victor Brattström är ohotad förstemålvakt och förhoppningen är säkerligen att han ska spela 40-45 matcher, om han är frisk. Med Brattström i målet kan AIK uppnå det mesta.
Backar
Efter mycket om och men lyckades AIK till slut få till en fungerande backsida. Till nästa säsong ser det dock ut att bli en hel del förändringar. Även om AIK inte har tackat av spelare som Tom Hedberg, Eric Norin och Filip Windlert formellt förutsätter jag att ingen av dem erbjuds nya kontrakt.
Då är det Alfred Barklund, Simon Åkerström och Gustav Sjöqvist som blir kvar från i fjol. Sedan har AIK också lyckats få behålla Viggo Gustafsson på ett nytt lån från HV71. Det är ändå ett bra gäng att fortsätta satsa på. Jag är dock ganska förvånad att AIK Hockey valde att släppa Macoy Erkamps helt och inte utnyttjade optionsåret i hans avtal. Jag tycker ändå att han hade ett värde och spelade bra i sin roll.
Men det är framför allt Åkerström och Barklund som är de stora namnen här. De är båda toppbackar på allsvensk nivå och framför allt Barklund har ju haft SHL-intresse kring sig efter sitt enorma slutspel i våras. Det är två backar som verkligen kommer att leda AIK den kommande säsongen.
De båda 06:orna, Viggo Gustafsson och Gustav Sjöqvist, är spännande spelare då Sjöqvist tog stora kliv under fjolåret medan Gustafsson klev in och spelade stundtals bländande under slutet av säsongen. Båda spelarna har chansen att få rejäla genombrott den kommande säsongen om pusselbitarna faller på plats.
Annars har AIK lastat på med två nyförvärv i form av William Pethrus och Jack York, två högerfattade backar. Framför allt Pethrus väntas ta en tillspetsad roll i detta lagbygge. Han kommer från en stark säsong i Mora där han gjorde 30 poäng. Han noterades dock ”bara” för elva primary points och en majoritet av hans poäng var andraassists. Pethrus har sina styrkor i offensiven och kan bli lite väl endimensionell ifall det inte faller väl ut. Men i rätt roll ska han kunna vara ett starkt nyförvärv.
Jack York är dock en lite mer osäker värvning. Han lär ju vara en ersättare till Erkamps men frågan är vad som sticker ut med kanadensaren? På förhand är det svårt att sätta fingret på. Han har inte några iögonfallande siffror från Usports, den kanadensiska collegeligan, och han är inte någon stor och tuff back. Har han verkligen spetsegenskaper, antingen offensivt eller defensivt, för att göra avtryck?
AIK Hockey har för tillfället endast sex backar på kontrakt och det är tydligt att minst en back till behöver värvas in. Jag kan egentligen se en plats för alla nuvarande backar bland de ordinarie sex platserna. Men AIK:s sista värvningar bör ju inte vara sjunde- och åttonde backar. Jag kan se ett behov för en mer defensivt inriktad försvarare för att stärka lagets topp fyra. Flera av de nuvarande backarna är lite väl offensivt viktade och de vill ju inte hamna i samma sits som Björklöven gjorde i fjol.
Så kan de ställa upp:
Barklund – Pethrus
Åkerström – X
Gustafsson – York
Sjöqvist
Alfred Barklund och Simon Åkerström ska vara AIK:s två främsta backar där Åkerström leder powerplay och Barklund är det första namnet i boxplay. De ska svälja väldigt mycket istid och vara bärande spelare hela säsongen.
Barklund kan då få en fin partner i form av Pethrus som bildar ett balanserat backpar. Jag skulle kunna se Åkerström spela i ett backpar med Viggo Gustafsson men frågan är om inte en mer defensiv profil passar bättre där. Annars skulle såklart både Gustafsson och Sjöqvist kunna ta roller högre upp i laguppställningen. Även om de blandade och gav i fjol höll båda en hög nivå när de spelade som bäst.
Det finns bra spelare i AIK:s försvar men sannolikt kommer det att behövas någon mer pusselbit för att helhetsbilden ser bättre ut.
Forwards
AIK Hockey har tappat Gerry Fitzgerald och Lukas Zetterberg samtidigt som de även valt att gå skilda vägar med Jordy Bellerive. Helt ärligt förstår jag inte alls tänket kring att släppa Bellerive och inte utnyttja optionsåret i hans avtal, kanadensaren var en av AIK:s bästa spelare under säsongens andra halva och funkade väldigt bra med Fitzgerald och Scott Pooley.
Men trots tappen är detta i mångt och mycket samma forwardssida. Det är endast ett par namn som har bytts ut för att ersätta spelarna som har lämnat.
Christopher Bengtsson är det främsta nyförvärvet. Han bör kunna kliva in och bli en toppspelare för AIK. Han har blandat och gett lite under sina år i HockeyAllsvenskan men har gjort 20+ mål vid två tillfällen och har som bäst gjort 41 poäng. Han är framför allt en målfarlig spelare men kan dock vara lite ojämn. AIK får hoppas att de får den bästa versionen av Bengtsson den kommande säsongen.
Ett annat nyförvärv är Ludwig Blomstrand som hämtats in från Södertälje, efter att ha varit utlånad till Nybro i fjol. På pappret ser det såklart bra ut då han har levererat på hög nivå i HockeyAllsvenskan tidigare och stod för 16 mål och 31 poäng på 39 matcher i Nybro. Men ser man lite mer på djupet finns det frågetecken. Han gjorde en majoritet av alla sina mål och poäng i powerplay och stod för blott 6+5 i lika styrka. Blomstrand var en renodlad PP-specialist och bidrar inte mycket mer till helhetsspelet. Han kommer inte driva offensiven eller hjälpa till så mycket defensivt utan behöver ha en spetsad roll för att leverera. Det krävs att AIK hittar rätt roll för honom, för då skulle han kunna göra 20 mål.
Det är just nu de enda offensiva värvningarna som AIK har gjort, men de är inte färdiga än. Det ska komma in ytterligare ett namn som förstärker offensiven och spetsar laget. Expressen har då uppgett att det blir John Dahlström som närmast kommer från Kalmar. Han skulle sannolikt kliva in och vara en given spetsspelare för ”Gnaget”.
Dahlström hade en stark säsong i Kalmar där han var ruskigt effektiv med hela 16 mål och 25 poäng på blott 26 matcher. Han producerade då bra på egen hand och förlitade sig inte på powerplay under stod för 10+7 i lika styrka. Om det inte hade varit för skadeproblemen hade han garanterat gjort över 20 mål och säkerligen även sniffat kring 40 poäng. Detta är en riktigt stark värvning av AIK som höjer nivån på lagets offensiv avsevärt.
I övrigt satsar AIK Hockey till stor del på kontinuiteten inom laget. Flera tongivande spelare som Scott Pooley, Daniel Ljungman, Oscar Nord, Daniel Muzito Bagenda, Christoffer Björk och Oskar Magnusson är kvar i laget. Det är viktigt att ha den stommen på plats.
Även om AIK har tappat ett par spelare och bara gjort ett fåtal värvningar ser forwardssidan alltså ut att kunna bli både tillräckligt spetsig och bred för att kunna tävla i toppen av tabellen.
Så kan de ställa upp:
X/Dahlström – Bengtsson – Pooley
Blomstrand – Björk – Magnusson
Emanuelsson – Muzito Bagenda – Nord
Tärnström – Ljungman – Rudslätt
Kopac (Boije)
Nöten som AIK behöver knäcka är vem som ska spela med Scott Pooley. I fjol var Pooley väldigt framgångsrik med Gerrry Fitzgerald bredvid sig och AIK behöver hitta rätt center för att komplettera stjärnan. I nuläget har jag placerat nyförvärvet Christopher Bengtsson där men det går såklart att ruska om. Bengtsson spelade ytterforward senast han var i Sverige och spelade för Björklöven, men han har agerat center de senaste åren och även tidigare i sin karriär.
AIK har alltså alternativ och skulle kunna också kunna skicka ut Bengtsson på en kant. I sådana fall skulle jag nog vilja lyfta upp Daniel Ljungman som center bredvid Pooley. Ljungman stod för en lovande första säsong i AIK men har mer i sig och skulle kunna ta nästa steg nästa säsong.
Annars har AIK möjligheten att välja att satsa på i princip samma kedjor som i fjol då de fann bra kemi under slutet av säsongen. AIK:s stora styrka här är att de har fyra kedjor som alla kan producera och bidra, där kan de faktiskt till och med vara bland de bästa i HockeyAllsvenskan. De kommer inte behöva förlita sig på en toppkedja att skapa all offensiv utan det finns skickliga lirare i alla fyra formationer som kan sprida ut produktionen.
Kommentar
Vilket ben ska AIK stå på inför nästa säsong? Ska spelarmaterialet bedömas för hur de presterade under säsongens första halva? Eller under säsongens andra halva? Eftersom det var så stor skillnad finns det ändå en osäkerhet kring hur bra AIK egentligen är.
Den stora frågan för AIK Hockey har såklart varit tränarfrågan. Det var en felrekrytering när Markus Åkerblom anställdes som huvudtränare förra året, det var de flesta överens om redan innan säsong började. Sedan kom Roger Melin in och fick ut absolut maximum av laget som han hade till sitt förfogande. Nu behöver AIK pricka rätt, för de kan inte gå lika snett som de gjorde förra hösten.
AIK:s val blev att inte anställa en ny huvudtränare alls. I stället lyfts assisterande tränaren Fredrik Hallberg upp och får huvudansvaret. Han har rutin och är väldigt hockeykunnig. Men det går inte att komma ifrån att han aldrig tidigare har varit huvudtränare på elitnivå. Hans senaste uppdrag som huvudtränare var i HockeyEttan med Tyringe SoSS 2015/16.
Det är därmed såklart en chansning av AIK att välja att satsa på Hallberg. Men det gick ju inte alls bra när de gick efter ett etablerat tränarnamn i fjol så detta behöver inte nödvändigtvis vara fel. AIK ser ut att få ett bra lag på pappret och kan absolut vara med och slåss i toppen om saker och ting faller på plats.
Men det återstår att se om AIK:s chansning kommer att kosta dem – eller löna sig.
